Nu har jag egentligen ingenting att säga till om angående lajvande, eftersom jag endast varit spelare och SL i bordsspel, men här kommer min spelgrupps statistik angående de roller som de tjejer/kvinnor som deltagit på spelmöten valt.
Kvinna nummer 1: (min dåvarande flickvän)
- en vildsint alvkrigare, som skulle återfå sin stams heder (eon)
Kvinna nummer 2: (min kära mor)
- en trollpacka, som mest var huslig, och flydde från konflikter. (västmark)
Kvinna nummer 3: (min dåvarande flickvän)
- en konfliktssökande fyllekaja till greves dotter som ville hänga med de tuffa grabbarna (och flickorna)... (västmark)
- en desillusionerad läkare, som blev av med sitt arbete, och sedan blev ganska loco ... (noir)
Kvinna nummer 4: (en spelares dåvarande flickvän)
- hora, detta trots spelgruppens protester, endast för att störa spelet. (eon)
Kvinna nummer 5: (en tjejkompis)
- en alvprinsessa, vilket snabbt utvecklades till att vara en stenhård förstörelsemagiker (elderscrolls, på noirsystemet)
- en skogstokig kannibal... (post apoc, noir)
- en filmstjärna som tvingats ned i den undre världen... (noir)
Kvinna nummer 6: (spelares nuvarande flickvän)
- en jägare och vägvisare. (elder scrolls/noir)
- en lärd man som söker att avslöja historien från ett objektivt perspektiv (västmark)
Slutklämmen av detta är att bortsett från en individ, som på grund av sitt störande beteende endast var med i ett spelmöte, så har mina erfarenheter varit väldigt positiva och varierande.. jag har dock märkt att då någon ansluter sig till en spelgrupp, vare sig det är en man eller kvinna, så kommer de oftare än inte att skapa något av en stereotyp, extrem, eller på något annat sätt larvig eller utmanande karaktär för att kompensera upp för osäkerheten, (exempelvis nummer 3: den första fyllekajan, kontra den mer seriösa läkaren. Eller nummer 5s "prinsessa!", som väldigt fort blev varm i kläderna och gjorde om sin karaktär) för att sedan närma sig hobbyn på en mer "personlig" nivå.
Detta stämmer även in ganska väl på de unga män som har deltagit i spelandet genom åren, där det ofta i början är stereotyper åt något håll som skapas, för att sedan ersättas med mer varierade karaktärer och större trygghet inom spelandet.
SÅ: Jag tror att det snarare har att göra med ett kulturellt uttryck angående de förväntningar som finns på personen själv i fråga snarare än ett grupptryck från subkulturen, där de nya deltagarnas osäkerhet inför denna nya upplevelse definierar de karaktärer som de väljer att spela för sin "premiär".
Kan även tänka mig att det inom lajv finns en visst mått av försiktighet inför att inleda med en direkt stridande roll, både bland män och kvinnor, men att de sociala förväntningarna på pojkarna, samt att motivationen att börja med lajv har mer att göra med "vi slåss med svärd" än att faktiskt rollspela kan spela in. (hela denna paragraf är ren spekulation, se paragraf 1)
tl;dr : sunkiga könsroller, nej. Dock motivation, samt kulturen generellt.