Akutabi Gamma
Veteran
Hur lång ska en kampanj vara? Ett genomsnitt alltså, på spelmöten...
Dum fråga av en dum person...
Dum fråga av en dum person...
Nekromanti Kampanjer
- Thread starter Akutabi Gamma
- Start date
Så lång den behöver vara för att den ska ta slut.
Skulle tippa på att "Mörkrets rike" är inne på 30 spelmötet, "Gudakonungen" kommer ta ungefär lika länge, "Återuppväckelsen" tog 3 eller 4 möten, "Rännaruntiring" tog 2 och "Hetsjakten" ligger på 7.
Skulle tippa på att "Mörkrets rike" är inne på 30 spelmötet, "Gudakonungen" kommer ta ungefär lika länge, "Återuppväckelsen" tog 3 eller 4 möten, "Rännaruntiring" tog 2 och "Hetsjakten" ligger på 7.
Hur lång ska en kampanj vara? Ett genomsnitt alltså, på spelmöten...
Vadå ska? En kampanj ska vara precis så lång som den behöver vara för att bli bra.
Om spelarna inte gör sidequests och springer genom historien kanske de hinner allt så 2 spelmöten, hittar de på en massa egna grejer tar det kanske 10 spelmöten.
_____________
Dum fråga av en dum person...
Klichésvaret blir: det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.
_____________
Woaw, känns verkligen som om jag hjälpte till här... jag kvalar nog in till det där med dumma svar...
Vadå ska? En kampanj ska vara precis så lång som den behöver vara för att bli bra.
Om spelarna inte gör sidequests och springer genom historien kanske de hinner allt så 2 spelmöten, hittar de på en massa egna grejer tar det kanske 10 spelmöten._____________
Dum fråga av en dum person...
Klichésvaret blir: det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.
_____________
Woaw, känns verkligen som om jag hjälpte till här... jag kvalar nog in till det där med dumma svar...
entomophobiac
Low Prep High Play
Minst fyra?
Alltså, jag tycker detta är väldigt svårt att besvara. Egentligen kan man kanske formulera det lite som TV-serier, även om det blir en ganska vag jämförelse.
Mini-serie. Helt enkelt mer än ett äventyr som är sammanlänkade, kan vara två, tre eller dylikt. Hur som helst är de lätt överskådliga och väldigt få.
Följetång. Samma RP, samma platser och samma personligheter. En längre sammanlänkad kampanj som antagligen tar mängder av olika vändnindar. Säg, kanske, 10-20 äventyr?
Serie. Som en följetång, fast fler äventyr. Kanske 30-40?
Såpopera. Som en serie eller följetång, men antagligen flera år av verklig tid och mängder av timmar, dagar och antagligen veckor spenderade kring spelbordet. Säg 50-100 äventyr?
Alltså, jag tycker detta är väldigt svårt att besvara. Egentligen kan man kanske formulera det lite som TV-serier, även om det blir en ganska vag jämförelse.
Mini-serie. Helt enkelt mer än ett äventyr som är sammanlänkade, kan vara två, tre eller dylikt. Hur som helst är de lätt överskådliga och väldigt få.
Följetång. Samma RP, samma platser och samma personligheter. En längre sammanlänkad kampanj som antagligen tar mängder av olika vändnindar. Säg, kanske, 10-20 äventyr?
Serie. Som en följetång, fast fler äventyr. Kanske 30-40?
Såpopera. Som en serie eller följetång, men antagligen flera år av verklig tid och mängder av timmar, dagar och antagligen veckor spenderade kring spelbordet. Säg 50-100 äventyr?
Du måste känna efter i ditt hjärta.
Mina kampanjer är typ till för 3-6 spelmöten, men jag kanske ska kalla dom "berättelser"? Det känns som ett riktigt berättelseformat, det.
Dock känns det som om det alltid dras ut på när jag är spelledare, på gott och ont.. Nu spelar vi en kampanj i 6 "delar", där varje del skulle ta ½ till 2 spelmöten, men nu har vi spelat 4 gånger och inte hunnit igenom kapitel 2 än..
Mina kampanjer är typ till för 3-6 spelmöten, men jag kanske ska kalla dom "berättelser"? Det känns som ett riktigt berättelseformat, det.
Dock känns det som om det alltid dras ut på när jag är spelledare, på gott och ont..
Nu spelar vi en kampanj i 6 "delar", där varje del skulle ta ½ till 2 spelmöten, men nu har vi spelat 4 gånger och inte hunnit igenom kapitel 2 än.. RedRover
Veteran
Vår egen kampanj har hållt på i säkert tio år eller mer så ja...
Om du menar ett äventyr så skulle jag nog svara högst sex spelmöten - sen börjar röda tråden försvinna för spelarna och man spelar endast för SLs höga nöjes skull. Tro mig - jag vet.
Själv spelade jag Kirkwood till Mutant RYMD nyligen i vår egen SciFi-kampanj och det tog oss säkert tio spelmöten. Otroligt segt och totalt tråkigt. Ett av de sämsta äventyr jag spelat på länge.
Om du menar ett äventyr så skulle jag nog svara högst sex spelmöten - sen börjar röda tråden försvinna för spelarna och man spelar endast för SLs höga nöjes skull. Tro mig - jag vet.
Själv spelade jag Kirkwood till Mutant RYMD nyligen i vår egen SciFi-kampanj och det tog oss säkert tio spelmöten. Otroligt segt och totalt tråkigt. Ett av de sämsta äventyr jag spelat på länge.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
"Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor." trodde jag det var.
"Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor." trodde jag det var.
Tja, jag har hört den också, men det är min variant som jag hörde långt före nån av de andra, därför har jag tolkat den som ursprunget och de andra som parodier på den.
Tja, jag har hört den också, men det är min variant som jag hörde långt före nån av de andra, därför har jag tolkat den som ursprunget och de andra som parodier på den.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Långt är bra. Väldigt långt är bättre.
Själv tycker jag bäst om kampanjer som varar i all evighet, egentligen. Kampanjerna kretsar kring rollpersoneras liv, helt enkelt, och har ingen uttalad punkt där handlingen tar slut. Nya plottrådar tillkommer i samma takt som gamla försvinner eller nystas upp, och rp:na fortsätter att vara insyltade i något samtidigt som de försöker uppnå sina egna drömmar och mål. Karaktärsspelandet får väldigt mycket utrymme i en sådan här kampanj, och dess längd gynnar såväl rollpersonernas som spelledarpersonernas utveckling. Karaktärerna får tid att utvecklas till en otrolig komplexitet, och det är helt obetalbart i mitt tycke.
Min rollperson i den längsta kampanj jag deltagit i gestaltade jag minst en gång i veckan under 3 års tid, och det var väldigt detaljerat spelande. Att se en karaktär växa och utvecklas så länge, och lära känna henne så väl att man kunde gestalta henne instinktivt som om det vore en själv, och ändock fortfarande upptäcka nya saker hos henne, var i sanning en fantastisk upplevelse. Där kan man tala om inlevelse.
- Ymir, har inget emot kortare kampanjer som omväxling, förvisso
Själv tycker jag bäst om kampanjer som varar i all evighet, egentligen. Kampanjerna kretsar kring rollpersoneras liv, helt enkelt, och har ingen uttalad punkt där handlingen tar slut. Nya plottrådar tillkommer i samma takt som gamla försvinner eller nystas upp, och rp:na fortsätter att vara insyltade i något samtidigt som de försöker uppnå sina egna drömmar och mål. Karaktärsspelandet får väldigt mycket utrymme i en sådan här kampanj, och dess längd gynnar såväl rollpersonernas som spelledarpersonernas utveckling. Karaktärerna får tid att utvecklas till en otrolig komplexitet, och det är helt obetalbart i mitt tycke.
Min rollperson i den längsta kampanj jag deltagit i gestaltade jag minst en gång i veckan under 3 års tid, och det var väldigt detaljerat spelande. Att se en karaktär växa och utvecklas så länge, och lära känna henne så väl att man kunde gestalta henne instinktivt som om det vore en själv, och ändock fortfarande upptäcka nya saker hos henne, var i sanning en fantastisk upplevelse. Där kan man tala om inlevelse.
- Ymir, har inget emot kortare kampanjer som omväxling, förvisso
Redaktör Bad Cop
Veteran
Re: Långt är bra. Väldigt långt är bättre.
Jag håller med. En kampanj är så länge man följer några RPs liv. När man däremot spelar ett eller några enstaka lösryckta äventyr med en RP och sedan byter RP till nästa är det inte en kampanj.
Mitt spelgäng är mitt uppe i Svavelvinterkampanjen till EDD och vi har haft säkert 20 spelmöten på 10 månader och har precis påbörjat O4Ö som är del 2 av 4. Jag skulle tro att det blir närmare 100 spelmöten innan vi är klara med denna delkampanj som egentligen är en berättelse om rollpersonernas liv.
Det som är kul när man spelar länge är att RP verkligen utvecklas. Tex har en magiker i gruppen avvikit från sitt prövoår (som de flesta av mina RP magiker startar med). Han har brutit mot deras order och börjat fundera på att öppna en restaurang. En annan karaktär fick förra spelmötet veta att han hade en son och detta bygger jag de närmaste spelomgångarna kring.
Ibland tröttnar spelare på sina RP. Ett råd är att inte låta dem dödas av sina spelare utan låt RP lämna gruppen och spelaren göra en ny RP. Sedan kan man använda den första RP som SLP eller så vaknar spelarens intresse för den RP igen och han återkommer. I vår WHFRP-kampanj hade en spelare en rolig karaktär som var mycket en duktig bågskytt. Den RPn förlorade dock ena armen och spelaren tappade lusten att spela med den karaktären och gjorde en ny RP. Ett år och 2 döda RP senare nappade han på att åter spela sin enarmade RP och gjorde storstilad comeback.
Jag håller med. En kampanj är så länge man följer några RPs liv. När man däremot spelar ett eller några enstaka lösryckta äventyr med en RP och sedan byter RP till nästa är det inte en kampanj.
Mitt spelgäng är mitt uppe i Svavelvinterkampanjen till EDD och vi har haft säkert 20 spelmöten på 10 månader och har precis påbörjat O4Ö som är del 2 av 4. Jag skulle tro att det blir närmare 100 spelmöten innan vi är klara med denna delkampanj som egentligen är en berättelse om rollpersonernas liv.
Det som är kul när man spelar länge är att RP verkligen utvecklas. Tex har en magiker i gruppen avvikit från sitt prövoår (som de flesta av mina RP magiker startar med). Han har brutit mot deras order och börjat fundera på att öppna en restaurang. En annan karaktär fick förra spelmötet veta att han hade en son och detta bygger jag de närmaste spelomgångarna kring.
Ibland tröttnar spelare på sina RP. Ett råd är att inte låta dem dödas av sina spelare utan låt RP lämna gruppen och spelaren göra en ny RP. Sedan kan man använda den första RP som SLP eller så vaknar spelarens intresse för den RP igen och han återkommer. I vår WHFRP-kampanj hade en spelare en rolig karaktär som var mycket en duktig bågskytt. Den RPn förlorade dock ena armen och spelaren tappade lusten att spela med den karaktären och gjorde en ny RP. Ett år och 2 döda RP senare nappade han på att åter spela sin enarmade RP och gjorde storstilad comeback.
Redaktör Bad Cop
Veteran
Men för att upprätthålla spelarnas intresse måste det finnas delmål under den långa färden mot det stora målet.
Om deflesta spelmötena är en transportsträcka mot slutmålet blir det lätt långtråkigt. Delmål och småvinster och småförluster ökar intresset hos spelarna, tror jag.
Om deflesta spelmötena är en transportsträcka mot slutmålet blir det lätt långtråkigt. Delmål och småvinster och småförluster ökar intresset hos spelarna, tror jag.
RedRover
Veteran
Naturligtvis - men vissa äventyr är sådana som du beskriver. En seg väntan på slutspurten.
Rising
Vila i frid
Man kanske skall skilja på "långa äventyr" och "evighets-såpor".
Evighetsrollspel kan förstås pågå hur länge som helst, men när det gäller den andra sortens kampanjer så tycker jag att man ska hålla på så länge man kan utan att man glömmer bort hur det hela började.
Jag gillar evighetsrollspel, men om vi skall spela ett riktigt -äventyr- med en stark, dominant handling, då tycker jag faktiskt att det är riktigt skönt om det blir ett slut någon gång. Annars blir det bara som Robert Jordans frustrerande böcker. Så länge som handlingen kan ses som en enda komplett helhet så tycker jag att det är bra. Om det bara kommer nya orosväder på himlen stup i kvarten och man börjar glömma bort hur det hela började, då tappar jag sugen.
Antingen evighetsrollspel som kretsar kring rollpersonernas liv, eller en dramatisk kampanj med dramaturgiskt korrekt inledning och avslutning.
Tidslängden är svår att sia om. Det beror på hur skicklig man är som SL, hur välskrivet äventyret är och hur duktiga spelarna är på att driva handlingen i deras egen riktning.
Bris Brygga lirade jag klart på två spelmöten à fyra timmar vardera, har jag för mig.
Min senaste kampanj tog fem spelmöten à fem timmar. Det var ett format som kändes rätt schysst (fast äventyret var inte ett av mina bästa). När jag spelledde BTMOM första gången tog det mycket längre tid.
Till min nästa kampanj ("Jul, tistlar & kulblixtar" till Eskapix) siktar jag på en indelning i fyra akter som skall genomspelas på ungefär fem timmar vardera.
Som du ser kan man spela lite som man själv vill. Se till att varje spelmöte blir intressant i sig (så att man inte måste genomlida en fem timmar lång transportsträcka innan det börjar hända intressanta saker i nästa spelmöte man planerar att köra) och dra inte ut på en kampanj längre än du nödvändigtvis måste. Att korta ner är ofta bättre än att dra ut på det. Många spelledare är fåfänga och vill köra ett mastodontäventyr för att de tycker de känns häftigt, men om de hade kortat ner de svagare partierna så hade de i själva verket kanske kunnat leda ett oförglömligt äventyr på hälften av speltiden.
/Rising
Evighetsrollspel kan förstås pågå hur länge som helst, men när det gäller den andra sortens kampanjer så tycker jag att man ska hålla på så länge man kan utan att man glömmer bort hur det hela började.
Jag gillar evighetsrollspel, men om vi skall spela ett riktigt -äventyr- med en stark, dominant handling, då tycker jag faktiskt att det är riktigt skönt om det blir ett slut någon gång. Annars blir det bara som Robert Jordans frustrerande böcker. Så länge som handlingen kan ses som en enda komplett helhet så tycker jag att det är bra. Om det bara kommer nya orosväder på himlen stup i kvarten och man börjar glömma bort hur det hela började, då tappar jag sugen.
Antingen evighetsrollspel som kretsar kring rollpersonernas liv, eller en dramatisk kampanj med dramaturgiskt korrekt inledning och avslutning.
Tidslängden är svår att sia om. Det beror på hur skicklig man är som SL, hur välskrivet äventyret är och hur duktiga spelarna är på att driva handlingen i deras egen riktning.
Bris Brygga lirade jag klart på två spelmöten à fyra timmar vardera, har jag för mig.
Min senaste kampanj tog fem spelmöten à fem timmar. Det var ett format som kändes rätt schysst (fast äventyret var inte ett av mina bästa). När jag spelledde BTMOM första gången tog det mycket längre tid.
Till min nästa kampanj ("Jul, tistlar & kulblixtar" till Eskapix) siktar jag på en indelning i fyra akter som skall genomspelas på ungefär fem timmar vardera.
Som du ser kan man spela lite som man själv vill. Se till att varje spelmöte blir intressant i sig (så att man inte måste genomlida en fem timmar lång transportsträcka innan det börjar hända intressanta saker i nästa spelmöte man planerar att köra) och dra inte ut på en kampanj längre än du nödvändigtvis måste. Att korta ner är ofta bättre än att dra ut på det. Många spelledare är fåfänga och vill köra ett mastodontäventyr för att de tycker de känns häftigt, men om de hade kortat ner de svagare partierna så hade de i själva verket kanske kunnat leda ett oförglömligt äventyr på hälften av speltiden.
/Rising
Redaktör Bad Cop
Veteran
Om man använder färdiga äventyr som är så kan man lägga in egna småäventyr eller små äventyr från nätet som extra krydda. I vår Svavelvinterkampanj har jag lagt in Marsklandet, Magilre, 2 Sinkadusäventyr bara under första delen.
"Hur lång ska en kampanj vara? Ett genomsnitt alltså, på spelmöten..."
Såvida det inte rör sig om ett köpt äventyr så har jag sällan någon gräns för hur länge kampanjen ska spelas. Jag tror starkt på att ge spelarna den tid och det utrymme de vill ha och behöver. Det är oftast väldigt svårt att i förväg förutspå hur mycket tid som behövs. Spelare är som bekant synnerligen oberäkneliga.
Såvida det inte rör sig om ett köpt äventyr så har jag sällan någon gräns för hur länge kampanjen ska spelas. Jag tror starkt på att ge spelarna den tid och det utrymme de vill ha och behöver. Det är oftast väldigt svårt att i förväg förutspå hur mycket tid som behövs. Spelare är som bekant synnerligen oberäkneliga.