Nekromanti Kan blorben någonsin vara sublim?

[zonk]

Jag antar att alla hantverk kan pressas till att var konst, se på smide liksom.

Men den här typen av begränsingalekar är mest ett sätt att tvinga fram kreativitet hos individer som inte klarar sig annars. De är en krycka eller stödhjul. Det känns... perverst? Fel? Voyeuristiskt? Att fokusera på det som en konsument. Och att bli förälskad i sina stödhjul känns inte bra heller.

Nu säger du perverst som om det vore något dåligt. Är det inte snarare fantastiskt att dyrka bisarra fetisher och upphöja dem till gudomar? Att följa en specifik väg så långt den går?

 

[God45]

Nu säger du perverst som om det vore något dåligt. Är det inte snarare fantastiskt att dyrka bisarra fetisher och upphöja dem till gudomar? Att följa en specifik väg så långt den går?

Att göra det som skapare? Ibland. Att vara besatt av det som konsument? Nej.

 

[zonk]

Att göra det som skapare? Ibland. Att vara besatt av det som konsument? Nej.

Ah. Hade missat konsument-sammanhanget. Fast jag vet inte om jag tycker det är fel om konsumenter gör det heller. Inte för att de kan ge sig hän som skaparna kan göra förstås. Ja. Där har vi nog den andra halvan, jag missade nog var nånstans konsumenterna började dyrka stödhjulen? För jag tycker nog SL är en skapare även som värst, alltså.

 

[krank]

Men den här typen av begränsingalekar är mest ett sätt att tvinga fram kreativitet hos individer som inte klarar sig annars. De är en krycka eller stödhjul. Det känns... perverst? Fel? Voyeuristiskt? Att fokusera på det som en konsument. Och att bli förälskad i sina stödhjul känns inte bra heller.

Krycka, stödhjul eller… pensel.

När det gäller att det "känns fel" så förstår jag överhuvudtaget inte vad du menar, och tycker att det närmast låter lite obehagligt hur du uttrycker dig kring andras sätt att skapa och/eller spela rollspel och ha roligt.

 

[krank]

För jag tycker nog SL är en skapare även som värst, alltså.

Ja, det finns väl i rollspelssammanhang inga som inte är skapare? Spelskribenter, illustratörer, layoutare, spelledare, spelare… Vilka är det som inte skapar, egentligen? Vilka är konsumenterna? Det känns jättekonstigt för mig att tänka på rollspelare som konsumenter, för det antyder att de är passiva, snarare än de som står för majoriteten av det som hittas på och görs.

 

[2097]

Och att bli förälskad i sina stödhjul känns inte bra heller.

Grejen är att för mig är det en hel världssyn. Jag gillar Spinoza men jag har en annan take än monismen. Istället för "sinne" och "kropp" som dom två dualistiska fälten har jag "materia" och "processer". Eller ja jo "data" och "kod" helt enkelt.

Not one sparrow falls to the ground...

:är inte användningen av en programmerad datamaskin medvetet tänkande?
tänkande över tankeprocessen
göra ett program är att vara medveten om tänkandets mönster

det är nästan omöjligt att i sitt eget huvud vara medveten om när man tänker
bara yogis och andra högt disciplinerade vise kan göra sådana saker
men en datamaskin flyttar tankeprocessen utanför människans huvud så att hon blir medveten om processen
mönstret
McLuhan har rätt, datamaskinen är den elektriska förlängingen av det mänskliga nervsystemet — hjärnan
programmerad med impulser
symbol
minne
etc.
men skillnaden — den möjliggör för människan att bli medveten om (klar över) en hjärnans funktion — som hennes egen hjärna
hennes tankemönster
om hon kan följa med från datamaskinen till sej själv

Den här texten är något som jag har burit med hela livet och den har satt sin färg på allt jag gör.

Att studera processer och förändra processer, ja, jag är förälskad i det. Jag är det!

 

[Mogger]

Blorben verkar för hårt knuten till sina regler för att kunna producera ett i sanningen sublimt verk. Det som gjort OSR rörelsen så storslagen när det kommer till att producera mästerverk förefaller för mig vara ett punk etos av att vi vet vad det är när vi ser det. Det höll ute teoribildande som ville definiera saker för hårt länge. Men blorben känns som ett försök att övervinna det. Blorben känns som ett verktyg som inte litar på användarna och som därför kommer skapa bra resultat regelbundet men som inte kommer kunna nå höjderna av sina föregångare. Det finns inte utrymme för de estetiska och experimentella svängarna som krävs. Så blorben ser bra ut tills den börjar användas som en modell. Och då känns den inte livsduglig i längden. Den känns för... steril. För mycket the Forge och för lite en random blog uppdaterad tre på morgonen.

Eller?

Tja, punken når ju inte längre de nivåerna heller. Den är fast i sin egen estetik. Jag älskar punk. Men The Clash hade modet och viljan att ta det ett steg längre och skapade något större. Idag är punkten inte ens relevant längre. Trots att jag älskar den. När en subkultur börjar definiera sig utifrån vilka yttre attribut som inte passar in brukar det gå utför. "Du är ingen riktig punkare. Det ser man på färgen på dina skosnören*":

Ska man uppnå/skapa något sublimt bör de ske med Eyes Wide Open. Ta in allt. Eller, bra skit är bra skit. När du börjar bli ängslig för att X nog inte är tillräckligt Y är det nog dags att dra vidare.

*True story.

 

[Zire]

Vet inte om jag missar poängen helt och hållet. Jag har uppfattat att grejen med blorb-spel är att tydligt separera på skaparrollen och spelledarrollen. Det ryms en massa skapande (i förberedandet), men inte medan man spelleder (=i sammanhanget tolkande och förkroppsligandet av förberedandet [regler och prepp]). Och även om spelledandet samtidigt är ett skapande i sig, är det helt underordnat det förberedda. Syftet är att under spel i mötet mellan spelledaren som förmedlar det förberedda materialet (prepp och regler) och spelarna som utforskar det genom rollpersonerna, uppnå en handling som så mycket som möjligt upplevs "levande" inom världen som tecknas upp av spelet. Att det blir någonting som ligger bortanför skaparen, spelledaren och spelarna. Emergens ur interaktionen. Jag har svårt att se varför de begränsningarna skulle hindra att det sublima uppträder.

Jag upplever att även om vi fokuserar mycket på verktygen nu, för att hitta sätt att uppnå det, så är det ändå "levandegörandet" som är kärnan i blorben, och inte verktygen.

 

[2097]

Måns <3
CBS promoted the Clash, but not for revolution. Just for cash.