Nekromanti Kan man göra träning intressant?

[Gurgeh]

Träning nämndes i en spelspecifik tråd nyligen, och det fick mig att fundera lite. Det enda spel jag spelat som jag kan minnas har tydliga regler för träning är Drakar och demoner Expert, och där var träningen inte speciellt spännande. Rollpersonerna bytte helt enkelt tid mot erfarenhetspoäng, och det kändes på gränsen till fusk.

Men det borde gå att använda träning som ett moment som tillför något till spelet. Det förekommer ju i filmer och andra berättelser, så varför inte även i rollspel?

Två saker känns som de har potential att göra träning mer spännande:
1) Träningen har ett specifikt mål. Rollpersonen vill inte bara bli bättre, han vill bli så bra att han kan besegra Darth Vader.
2) Det krävs rätt tränare. För att kunna träna måste rollpersonen hitta den superskicklige jedimästaren Yoda.

Men det är bara element som gör träningen till en spännande del av berättelsen. Hur gör man för att få träningen till en spännande del av reglerna och inte bara något som känns som superoptande powergaming?

 

[slanfan]

Låt träningen ske på en spännande plats där det kan pågå underhållande subplots och sociala spel. Ett kungfu-kloster med intern maktkamp, hogwarts, en dansakademi med Sunnydale high mordfrekvens.

Kanske en tabell motsvarande Jeff Rients Carousing, där spelarna måste rulla för varje vecka på träningsläger.
https://jrients.blogspot.se/2008/12/party-like-its-999.html

Ge rollpersonerna formella titlar efter att de klarar av specifika utmaningar på träningsplatsen. Det är ju roligare att få: Dans +1 och titeln Sidstegsvirtuos tillagd än att bara få Dans +1.

 

[zonk]

Träning nämndes i en spelspecifik tråd nyligen, och det fick mig att fundera lite. Det enda spel jag spelat som jag kan minnas har tydliga regler för träning är Drakar och demoner Expert, och där var träningen inte speciellt spännande. Rollpersonerna bytte helt enkelt tid mot erfarenhetspoäng, och det kändes på gränsen till fusk.

Men det borde gå att använda träning som ett moment som tillför något till spelet. Det förekommer ju i filmer och andra berättelser, så varför inte även i rollspel?

Två saker känns som de har potential att göra träning mer spännande:
1) Träningen har ett specifikt mål. Rollpersonen vill inte bara bli bättre, han vill bli så bra att han kan besegra Darth Vader.
2) Det krävs rätt tränare. För att kunna träna måste rollpersonen hitta den superskicklige jedimästaren Yoda.

Men det är bara element som gör träningen till en spännande del av berättelsen. Hur gör man för att få träningen till en spännande del av reglerna och inte bara något som känns som soperoptande powergaming?

Enkla regler som ger en chans till lite olika resultat, som man sen kan spela ut. Ge en viss chans till helt misslyckad träning, en superlyckad eller en medellyckad träning. Chans att misslyckas ger intressantare spel i sig självt. Ta en kik på hur Zak jobbat med downtime till Demon City och bli inspirerad?

http://dndwithpornstars.blogspot.com...72b1654a562d46

 

[olaberg]

AD&D1ed tror jag var först med att introducera träningsregler som villkor för att få stiga i graderna. När jag var som värst BtB-regelnörd (i tonåren) missade jag att Gygax införde träningsreglerna som ett sätt att pungslå figurerna (som ju måste bli bisarrt rika för att få stiga i graderna eftersom en guldpeng motsvarade ett erfarenhetspoäng och man var tvungen att ha ganska många sådana...).

Tanken var väl att spelarna helt enkelt skulle vara tvungna att slanta upp för att deras figurer skulle få lov att stiga i grad. När mina spelare protesterade så gjorde jag ett soloäventyr av varje gradstigning som vi spelade mellan sessionerna. Det var vad du kan förvänta dig: ta dig till stridsklostret på höga berget för att lära dig slåss, duellera magiskt, gå på tjuvnadsuppdrag och stjäl en diamant till tjuvagillets ordförande, fördriv ett spöke ur den fattiga änkans hus etc. Beroende på D&D-klass.

Så: träning som soloäventyr mellan gruppspelstillfällena var den variant vi körde.

En variant jag funderat på (men inte testat eftersom jag inte har tid eller spelgrupp) är att låta spelaren skriva en berättelse om sin figurs soloträning. Om den är cool nog så lyckas den.

 

[Gurgeh]

Enkla regler som ger en chans till lite olika resultat, som man sen kan spela ut. Ge en viss chans till helt misslyckad träning, en superlyckad eller en medellyckad träning. Chans att misslyckas ger intressantare spel i sig självt. Ta en kik på hur Zak jobbat med downtime till Demon City och bli inspirerad?

http://dndwithpornstars.blogspot.com...72b1654a562d46

Det där var intressant. Framför allt för att det ger ett bra svar på frågan: "Varför ska rollpersonerna supa och knarka?" (Eller göra andra saker som folk gör i verkligheten trots att det inte ger någon spelmässig fördel.)

 

[Mogger]

Det där var intressant. Framför allt för att det ger ett bra svar på frågan: "Varför ska rollpersonerna supa och knarka?" (Eller göra andra saker som folk gör i verkligheten trots att det inte ger någon spelmässig fördel.)

Ja, det var riktigt bra. Resten var väl mest lite roliga tabeller, och har man hur mycket plats som helst i sitt spel så kan man väl ha med det

För att svara på frågan så innehåller ju hjältens resa en hel del träning. Sean har vi ex. Harry Potter där träningen är storyn.

RP vill lära sig fäktas bättre? Ok, första terminen på fäktskolan så kommer rivalen Herxul göra livet surt för RP, men eftersom läraren D'Ambroise är en gammal vän till familjen så får RP;n äntligen redan på hur hennes far dog, och det var kanske inte riktigt vad hon hade hoppats på. Skuldkänslor tar överhanden och hon begraver sig i sin träning och missar helt att vännen Koriant har börja fippla med häxkonster...

 

[zonk]

Det där var intressant. Framför allt för att det ger ett bra svar på frågan: "Varför ska rollpersonerna supa och knarka?" (Eller göra andra saker som folk gör i verkligheten trots att det inte ger någon spelmässig fördel.)

Tydligen kommer idén härifrån:
http://jrients.blogspot.com/2008/12/party-like-its-999.html

 

[Mogger]

Tydligen kommer idén härifrån:
http://jrients.blogspot.com/2008/12/party-like-its-999.html

Trodde det var från Shadows of Yesterday, där man måste supa och leva runt under downtime för att få tillbaka poäng. Men det är ju ett indiespel, och Zak hatar ju sånt!

 

[Bolongo]

Svaret på "Hur göra X intressant?" är väl alltid i princip samma:
* Konflikter
* Insatser

 

[Organ]

Delen med att göra träningen intressant ur ett "in game"-perspektiv är hyfsat enkel. De saker du räknade upp är bra exempel. Det blir dessutom logiska följder av reglerna då de alltid(?) har med det att läraren måste vara bättre än eleven. Så den som bara har baschans kan utan problem coachas av nästan vem som helst som är minst medelbra på den aktuella färsigheten, medans för den som passerat 90% så duger bara en legendarisk mästare om denne vill lära sig några nya moves.

Den andra delen, att göra det mer spännande ur ett regelperspektiv är lite knepigare. Kanske man kan göra träningen till ett spel-i-spelet? Kanske att man s a s gör så att man använder den ihopsamlade erfarenheten, oavsett i vilken form den än kommer, som valuta i något slags betting-spel?

 

[anth]

Flera spel har regler för träning:
DnD, BRP, GURPS för att nämna några.

Men de flesta går som sagt ut på att byta pengar och tid mot erfarenhet.

Om man vill göra träning roligare betyder det väl att man på något sätt ska rollspela träningen?
Men om man rollspelar träningen tar det inte fokus från det övriga rollspelandet?
Förvandlas inte hela rollspelet till Hogwarts?

Jag antar att den bästa lösningen är att någon form av händelsetabell som man slår på för att få se vad som händer och eventuellt rollspelar ut om det behövs.

 

[Ram]

Det går ganska fort in på detaljism och mot DnDs olika feats etc, men jag tycker det är kul när man under träningen lär sig något litet relevant nytt. Man lär sig ett Move, man lär sig hur man fokuserar bättre när man lägger en viss besvärjelse osv. Det är så som jag upplever att träning fungerar. Det finns mängdträning/generisk träning/sparring/... men även att man nöter in en ny fint, att man pluggar in ett nytt specialområde etc.