Nekromanti Karaktärer som inte följer äventyret...

[haltageten]

Hej...
Jag undrar vad ni anser om spelare som avviker från storyn för att toppa sina karaktärer.
Om jag ska ge några exempel som jag själv har upplevt: Spelaren får inte, enligt spelledaren köpa vapen med special metaller från början, så det första han gör i äventyret är att åka iväg till det dvärgfäste där han bodde och införskaffa det.
Eller tillexempel där spelarnas karaktärer åker och tränar, studerar eller arbetar mitt i äventyret och därmed fördröjer äventyret och tvingar spelledaren att sitta och titta på medan de toppar sina karaktärer.
Vad tycker ni att man skall göra med dessa spelare, visst rollspel skall vara fritt och man skall kunna vandra runt och göra vad man vill, fast man kanske skall sätta gränser?

 

[Frixeray]

Få dem att göra något annat. Man kan alltid tvinga fram handlande från spelarna.

För exempel ett: Dvärgen kan inte åka iväg till sitt dvärgafäste av någon anledning, det är för långt, uppdragsgivaren skulle troligtvis straffa dvärgen såpass hårt för att inte slutföra uppdraget i tid (om uppdragsgivare finns), dvärgafästet kan rent av vara belägrat!

Exempel två: Låt saker och ting hända, sätt tidspress (ungefär som ovan), óm de är ute efter att stoppa den onde hovmagusen från att avrätta konungen eller från att framkalla Malgoarh själv så finns ingen tid till att träna!

Man kanske skulle kunna förklara för spelarna att man inte vill spelleda sådant bofferspelande, men det kan gå just tvärt emot vad spelarna faktiskt vill spela för stil, dvs. überhårdast 2000++, och det kan ju helt klart vara ganska jobbigt, men ändå, en diskussion kan kanske vara på sin plats. Eller så kastar du just in dem i den här typen av äventyr som jag beskrev ovan (de är faktiskt tagna från en kampanj vi spelat), så får de se hur det verkligen kan bli utan att man toppar sina karaktärer hur som helst, kul, med andra ord!

 

[Kenzui]

haha jag förstår precis! Jo du se till att dom blir utslängda tex: dom tränar i en strids akademi, då kommer det nån kaxig nisse där och retar up honom och då blir dom säkert arga (för dom vill ju vara bäst, jag gvet hur dom är) så dom gör nåt man inte får och blit utkastade. eller så ger man dom inte färdighetsslag om dom bara tränar. Och det där med dvärgafästet, först är det bara dvärgar som får köpa annars blir det ännu mera svindyrt och dom kan ju inte vara rika hela bunten!

 

[Krille]

"Jag undrar vad ni anser om spelare som avviker från storyn för att toppa sina karaktärer."

Tja, är det det de vill så skulle jag utnyttja tillfället.

"så det första han gör i äventyret är att åka iväg till det dvärgfäste där han bodde och införskaffa det."

Dvärgen: "Varför skulle jag sälja mina vapen till dig, skägglösa långdrul?"
Rollperson: "För att jag betalar bra?"
Dvärgen: "Pfah! Varför ska jag överge min heder och se mina förfäders hemligheter i händerna på en skägglösing för lite sabriskt silver?"
Rollperson: "...jag har mycket silver?"
Dvärgen: "Försvinn, du avkomma av en pälshärjare, innan jag glömmer att mina förfäders fred gäller även för svinhundar som försöker köpa min heder för pengar!"

Alternativt:

Dvärgen: "Varför skulle jag sälja mina vapen till dig, skägglösa långdrul?"
Rollperson: "För att jag betalar bra?"
Dvärgen: "Pfah! Varför ska jag överge min heder och se mina förfäders hemligheter i händerna på en skägglösing för lite sabriskt silver?"
Rollperson: "...jag har mycket silver?"
Dvärgen: "Jag har redan mer silver än vad du kan drömma om. Vill du ha mina vapen så måste du visa dig värdig. Först måste du besegra min son i envig, och sedan måste du hämta Kishadras Stjärna, och sedan kan jag tänka mig att sälja mina vapen till dig. Kanske."

"Eller tillexempel där spelarnas karaktärer åker och tränar, studerar eller arbetar mitt i äventyret och därmed fördröjer äventyret och tvingar spelledaren att sitta och titta på medan de toppar sina karaktärer."

Rollpersonen: "Jag vill lära mig Su'nai Conor. Lär mig!"
Emrynn Lo'soi: "*stänger dörren* ...idiotiska kortlivade hagalna kräk, lämna mig i fred!"

...du förstår principen? Bara för att rollpersonerna vill saker och ting så är det inte säkert att de får.

 

[Gurgeh]

1. Fråga spelarna varför de kommer till spelmötet; för att uppleva det äventyr spelledaren förberett eller för att se till att det står så höga siffror som möjligt på rollformuläret.

2. Inför naturliga hinder för beteendet i äventyret. Om spelaren inte fick köpa vapnen innan äventyret började borde han inte få göra det senare heller. (Och om det inte finns något rationellt hinder, låt honom köpa vapnet från början så att han är nöjd.) Tidspress är, som redan påpekats, ett utmärkt sätt att få rollpersonerna att koncentrera sig på äventyret. Se annars till att det händer något som tvingar rollpersonerna att göra något annat än träna.

3. Acceptera det. Om det passar äventyret kan det vara vettigt med ett träningspass. Jämför med en Rocky-film där Rocky fått stryk och sedan tränar i motljus i fem minuter medan filmens soundtrack spelas upp, för att slutligen bli så vältränad att han kan besegra sin tidigare överman.

/tobias

 

[HerrBjörn]

Jag håller än en gång med Krille..
Eller...
Varför inte bara sätta sig emot?
Spelledaren har alltid rätt om jag inte minns fel...
Ett annat alternativ är att låta rollpersonen köpa vapnet och när han sedan har det i sin ägo kan han bli bestulen på det =)

En sak som kan hända är som när vi spelade och en rollsperson (som var alv) Skulle utmana Gaktor Guld på gladiatorarenan i Nimto..
Detta resulterade i att han låg på sjukstugan en vecka och då hade tiden gått för att vi skulle hinna klara av äventyret..
Låt dem då känna på konsekvenserna..
Var det till exempel en Elak Demon som skulle stoppas men de han inte i tid så skulle Demonen kunna härja i Mundana och då får de försöka stoppa den igen..

Om rollpersonerna (alla) dör så behöver inte demonen ha härjat när de spelar med Rollpersoner som inte gjorde uppdraget...
Ingenting har då hänt..
Får de sig inte en läxa då så är det bara fråga varför de spelar överhuvudtaget...
Är de alla powergamers eller vad är det med dem??

Hadé....

 

[Man Mountainman]

Jag undrar vad ni anser om spelare som avviker från storyn för att toppa sina karaktärer.

När spelare vill avvika från berättelsen så bör man som spelledare alltid erinra sig the Monarda Law som den beskrivs på sida 22 i den vita Nobilis-grundboken: "NEVER SAY NO". Spelet blir helt enkelt roligare om du som spelledare ger spelarna fria tyglar. Det sagt så är det förstås även viktigt att du som spelledare får ut något av spelmötet; prata med dina spelare och försök förklara för dom att du föredrar att dom spelar dina äventyr.

Spelaren får inte, enligt spelledaren köpa vapen med special metaller från början, så det första han gör i äventyret är att åka iväg till det dvärgfäste där han bodde och införskaffa det.

Här tycker jag definitivt att Krille har en poäng: om dina spelare drivs framåt av en önskan att skaffa nya bättre prylar (strid i Eon är ju definitivt en materialsport) så bör du göra det till en utmaning för dem att skaffa bättre prylar. Det kanske inte går att köpa värsta somdiaharnesket i första bästa dvärgafäste, utan man kanske måste klara av några utmaningar innan man kan få nävarna på det.

Eller tillexempel där spelarnas karaktärer åker och tränar, studerar eller arbetar mitt i äventyret och därmed fördröjer äventyret och tvingar spelledaren att sitta och titta på medan de toppar sina karaktärer.

Använd samma resonemang som ovan! Eons förbättringssystem är inte precis designat för spelgrupper som ser förbättrandet av rollpersonen som det centrala i rollspelet, eftersom det uppmuntrar till att sitta hemma och träna istället för att ge sig ut på äventyr. Bygg ett nytt förbättringssystem där spelarna belönas efter de utmaningar de klarar av så att de uppmuntras att söka sig till händelsernas centrum. Ett förslag är att spelarna efter varje avklarat äventyr får ett antal (5-10) fria förbättringsslag som de kan fördela på vilka färdigheter de vill, med begränsningar i form av ett maximalt antal förbättringsslag som kan läggas på samma färdighet (till exempel 1 för stridsvana och 2 för alla andra färdigheter).

 

[haltageten]

Först och främst måste jag tacka för de bra och trevliga svaren. Jag är själv inte spelledare men jag har börjat tröttna på en del av de som jag spelar med.
Det där med dvärgafästet så ligger det till så här, killen som alltid vill toppa gör alltid dvärgar för att de får så mycket plus, han letar alltid efterkryphål i reglerna så att hans dvärgar skall slippa alla negativa saker som den rasen för med sig. Spelledaren har hindrar att man ska få köpa "special metaller" från start just för att spelarna inte skall få bra gubbar utan att de skall utvecklas i och med hans äventyr. Men den här killen skiter i om en demon kommer att förstöra hela människovärlden eller döda alla alver, allt han bryr sig om är dvärgarna och han gör alltid tvärt emot vad som skall ske.

 

[Pendragon]

Det låter som det är läge att ta sig ett snack med spelaren, han kanske tänker om om han inser att sabbar det roliga för andra i spelgrubben. Bryr han sig inte ett skit om de andra i spelgruppen också har roligt, kanske det är läge att inte bjuda in honom till nästa kampanj.

/Joel

 

[Frixeray]

Dr. Frix ställer diagnos...

Det du med andra ord har att göra med är inget annat än en tvättäkta power gamer, populärt kallad kobold eller något liknande.

Snacka med din SL och förklara hur du känner; att det inte är kul att spela med en sådan person. Få SL att ev. bannlysa dvärgar, äventyr i alvskogar eller hos tiraker kan vara ett bra sätt att få honom att sluta. Låt honom gå till sitt dvärgafäste, ensam. Låt honom sedan bli överfallen av rövare som bankar skiten ur honom eller nått sånt. Vill han bara träna hela tiden, låt honom. Under tiden så sticker ni andra långt bort från honom, någonstans dit han helt enkelt inte kan komma efter att ni stuckit, och räddar världen och får belöningen själva. När han upptäcker att han inte får dela på kakan så blir det nog annat liv i luckan.

Har du/ni tillgång till Spelarens Handbok kan du ta och trycka upp avsnittet om just sådana här spelare i nyllet på honom. Fråga honom sedan om han tycker att det finns fler i gruppen som spelar som han.

Det största problemet med det här är ju dock att det kanske rent av handlar om att säga till en god vän att han är en dålig spelare. Det kan lätt tolkas som om du bad honom att dra åt helvete eller nått liknande. Försök förklara det på ett vänligt men bestämt sätt att ni inte vill att han ska spela så, och vill han fortsätta med det så får han tyvärr kanske ta och se sig om efter en ny grupp som spelar som han. Poängtera att ni inte vill bli ovänner med honom, bara att ni tröttnat på hans spelstil.

 

[Honken]

Eller tillexempel där spelarnas karaktärer åker och tränar, studerar eller arbetar mitt i äventyret och därmed fördröjer äventyret och tvingar spelledaren att sitta och titta på medan de toppar sina karaktärer.

En ytterligare variant tycker jag är om de är mitt i ett äventyr, och de har skaffat sig fiender, låt inte spelarna vila. Låt deras motståndare hitta dem i staden/byn där de är och "vilar". Låt inte tränandet mitt i spelandet bara bli siffror, inför störande moment. Kanske en i samma träningsgrupp som ogillar spelaren... Spela upp händelser under tiden.

OM äventyret har en tidsbegränsning så misslyckas de. Så enkelt är det. Jag menar ska man ha en tidsbegränsning i äventyret så se till att det är en tajt, inte så att de har några veckor över efteråt...

/Honken

 

[Foggmock]

Spelledaren har alltid rätt om jag inte minns fel...

Det är bara vad som står i allt för många rollspelsböcker. De som inte har problem med SL och har mognat till är liksom knappast de som har svårt att strunta i regeln. Den utnyttjas helt enkelt till mer mörka syften än gör nytta. Dessutom är det Krille vi snackar om, frontfiguren för FMMSL - Folkfront för Minskad Makt åt Spelledaren.

 

[Krille]

Skulle nu snack med spelaren och spelledaren inte hjälpa, ta till följande knep: skit i honom! Låt honom dra till dvärgafästet för att skaffa supervapen och träna i ett halvår. Ni andra fortsätter förstås med äventyret precis som om ingenting hade hänt, fast utan dvärgajäveln.

Jag kan tänka mig vad som händer:

Dvärgspelare: "Men när får jag göra något?"
Spelledare: "Du tränar. Tyst."
Dvärgspelare: "Men jag vill..."
Spelledare: "Du tränar. Tyst."
Dvärgspelare: "Men..."
Spelledare: "Åkej, på fredag speltid får du slå ett förbättringsslag. Vill du göra något annat fram till dess så knuffar vi fram det förbättringsslaget - du behöver en vecka heltid för att träna till ett förbättringsslag. Kapisch?"
Dvärgspelare: "Men det är tisdag nu."
Spelledare: "Jag vet. Du tränar. Tyst. Ni andra smyger efter den slemme magikern för att se var hans gömda laboratorium är..."
(två timmar senare, efter en massa spännande smygande, låsdyrkande och en strid)
Dvärgspelare: "Är det inte fredag snart?"
Spelledare: "Nä, det är tisdag, tjugo minuter efter att du frågade förra gången."
Dvärgspelare: "Men..."
Spelledare: "Du tränar. Tyst."
(två timmar senare, gänget har hittat en hemlig gång, smugit runt, tolkat papper, och haft en liten kort strid)
Dvärgspelare: "Är det inte fredag snart?"
Spelledare: "Nä, det är tisdag två timmar och tjugo minuter efter att du frågade första gången. Du tränar. Tyst."
Dvärgspelare: "Men jag har TRÅKIGT!"
Annan spelare: "Skyll dig själv, skäggmiffo - det var du som ville träna i ett halvår. Vi andra har ett äventyr att lösa, så vi ses i Jarla om ett halvår!"
Spelledare: "Tillbaka till gången..."

 

[Foggmock]

Jag, Haltageten, har lagt ner en hel del arbete på att skapa spännande intriger och rafflande äventyr som jag skulle uppskatta om era rollpersoner kunde engagera sig i, så att vi tillsammans kan ha en trevlig stund. När våran trevliga stund är klar och era rollpersoner har fått nya erfarenheter är ni välkomna att ta en vilopaus och låta era rollpersoner träna sig, handla viktig utrustning och slappna av en stund. Då assisterar jag med glädje eran jakt efter förbättringsslag, men när vi faktiskt sätter oss ner och spelar rollspel tycker jag att vi ska spela rollspel och inget annat. Är det så att det är på detta viset ni vill spela rollspel föreslår jag att ni lägger ihop pengar och köper ett exemplar Hackmaster till mig så ska jag spelleda det för er.

Tack för mig,
Eder Haltaget.

Foggmock - föreslår

 

[nordan]

Ett sätt att försöka läsa detta är att ge honom någonting riktigt smaskigt att se fram emot. Jag antar att spelaren ifråga spelar roghan-eller ghor-dvärg (de har flest bonusar). Byt exempelvis ut din tilltänkta belöning för att klara äventyret mot en belöning som slår träningen med hästlängder. Spelaren kanske inte är lika intresserad av pengar som färdighet. Om han är ghor kan man exempelvis erbjuda honom ett unikt tillfälle att visa sig duglig att ingå i ghors väktare? Dom har ju en fet stridskonst som han definitivt kommer att nappa på.
Det viktiga med sådana åtgärder är dock att inte låta det vara för enkelt eller gå inflation på liknande möjligheter. Se till att en belöning av den här storleken (mycket mycket bra) räcker som motivering under ett stort antal spelmöten. Se sedan till att rollpersonen även tjänar på att vara ute och äventyra. På så vis får han säkert upp ögonen för de möjligheter som finns, även då han följer storyn.

 

[GlueBall_UBBT]

Jag som spelledare gillar inte att förbjuda, jag säger inte nej. Däremot brukar jag vilseleda eller på annat sätt göra något omöjligt eller ytterst svårt att genomföra. Vill min spelare nu ha en alvisk superlångbåge så okay, go and get it. Lyckas han kommer han antagligen att förbättra sin undvikafärdighetschans mer än vanligt. Annars kan man alltid försöka varna rollpersonen. Inne på ett litet men trevligt värdshus någonstans sitter en äldre man med en bägare öl och berättat om de hemska saker som inträffat i alvskogen! Tyvärr tar en del spelare det här som ett lockbete på äventyr vilket i och för sig är bra, då handlar de ju på eget bevåg. Vips säger det så har de förföljt ondskan tillbaka till den plats där du ifrån början hade dem. Ett litet och helt gratis äventyr under pågående kampanj. Spelare är lättare att lura än rollpersoner, spelarna har inge tärningsslag som kan rädda dem
Ett annat tips som jag kan ge och brukar utföra med mina spelare kallas brist på pengar. Om de inte gör något uppdrag svälter de. Kastar du då ett gyllene äventyr framför dem så kommer deras rollpersoner garanterat att göra allt för pengarna, precis så som världen alltid fungerar.
Det är aldrig roligt att ha med en kobolt att göra. Jag lyckades sålla bort sådant spelande med en ondskefull taktik. En power-gamer som rånar bönder, mördar präster, skövlar riken och gifter sig med drakar fick helt enkelt någonstans på vägen smaka på sin egen medecin. När varje spelares rollpersoner dött omkring två gånger på grund av idiotiskt beteende, så började spelarna faktiskt att vara rädda om sina karaktärer de slitit så hårt med att skapa.
Just att skapandet av rollpersoner skall vara mycket detaljerat är en sak jag som spelledare kräver. Ju mera tid spelaren lägger ned på sin karaktär, destu räddare är han om honom.

Hoppas jag fått med något användbart.

 

[Lord decado]

Jag kör som krille angående studier av stridskonster
(det enda spelarna studerar)... med en liten skillnad, om dom irriterar mästaren för mycket skramlar han med vapnet åt dem.
Eller ger dem en ordentlig nosknäpp

 

[haltageten]

Hmm den var bra... Jag tror att jag skall föreslå den för min högt ärade spelledare. Samt att jag skall sammla ihop alla bra tips och knep ni har presenterat för mig (och alla andra) i den här tråden.

 

[Guest]

Trådflytt

Jag ser inte direkt relevansen till EON i det här inlägget. Om skaparen av denna tråd menade att det var just EON specifikt så får han, eller någon annan, starta upp en ny tråd i EON forumet vari man skriver ut det.

Således trådflytt till det mer allmänt hållna rollspelsforumet.

 

[Johan K]

Visst så händer det att spelarna flyter ut lite lätt... Sånt händer ju inimellanåt... Fast sådant ser jag inte som ett problöem, snararre tvärtom. Det är lite småkul att se vad de tar sig till & det ger en ju lite nya idéer & andra trådar att spinna vidare på.
Man är ju inte mycket bättre själv som spelare heller, man lyckas ju flyta iväg inimellanåt ju...