Nekromanti Karaktärsdrag

[walium]

Eon och D&D har en oväntad sak gemensamt. De försöker båda kontrollera rollpersonernas och spelledarpersonernas karaktärsdrag och styra hur dessa ska bete sig och agera i olika moraliska valsituationer. Eon genom att sätta ut olika värden på en handfull drag som Lojalitet, Amor, Heder osv och D&D genom Alignment. Vad tycker ni om detta egentligen?

Personligen upplever jag det nästan mer som en belastning än ett hjälpmedel. I alla fall när det gäller Eon så blir det lätt så att spelledaren låter rollpersonen slå mot sina värden istället för att agera själv när han hamnar i olika intressanta situationer. Dessutom kan man undra vems moral- och hedersbegrepp som gäller när man bestämmer huruvida någon har högt eller lågt värde i till exempel heder. Har verkligen tirakerna lägre heder än människorna? Har det inte snarare en annan definition av begreppet heder?

Nåja, syftet med den här tråden är inte att basha D&D eller Eon utan snarare diskutera kring karaktärsdrag om hur man ska förhålla sig till dessa. Ska de mätas och i så fall vems och vilken skala ska man då använda? Ska värdena bara fungera som vägledande eller ska man slå mot dem med tärningar?

 

[Troberg]

Fler citat från mitt kommande spel, Generica

Ska de mätas och i så fall vems och vilken skala ska man då använda? Ska värdena bara fungera som vägledande eller ska man slå mot dem med tärningar?

Så här skriver jag i mitt kommande spel:

It is sometimes easy to lose track of what is central to the game and get stuck in the rules. A good rule of thumb is that if it takes more time to look up a rule than to improvise, always improvise. Also, if a rule don?t agree with common sense, common sense is always right. Rules should be used as a drunken man would use a streetlamp, for support rather than enlightenment.
Many disadvantages have in their description rules regarding suppressing the disadvantage. These are typically along the lines of ?a successful check against MENTAL STRENGTH at +5 difficulty is needed to ignore the disadvantage?.
While it may be possible to make these die rolls at every occasion, a much better way to use them is as a way of getting the players to play their characters. Tell the players that as long as they play their disadvantages, you will let them get away with ignoring them sometimes without making the roll.
What effect will this have?
It will speed up the game by removing a lot of die rolls. It will give the players a closer connection to their characters, since it is actually they who play the disadvantages, not the dice. Most likely, the threat of having to make the die rolls will make them take the disadvantages much further than they otherwise would, giving the characters more personality. Most important of all: it will be more fun.
Know when the best use of a rule is to ignore it. If it works fine without it, it is of no use to you and you should drop it.

Dvs använd regler där det inte funkar utan. Ha dem redo, men plocka inte fram dem förrän de behövs.

 

[Johan K]

Vägledning.

Vad tycker ni om detta egentligen?

Visst, jag inte inte nått imot det. Jag tycker att det är lite av en krydda åt sin karaktär att ha när man spelar. Bara de inte tar över allt för mycket.

Dessutom kan man undra vems moral- och hedersbegrepp som gäller när man bestämmer huruvida någon har högt eller lågt värde i till exempel heder. Har verkligen tirakerna lägre heder än människorna? Har det inte snarare en annan definition av begreppet heder?

Tjaa, heder hos olika folkslag är ju olika. Allt är ju en fråga om deffiniton på vad det är. Så som jag ser det så är heder álltid heder, bara att det utrycker sig olika.

Nåja, syftet med den här tråden är inte att basha D&D eller Eon utan snarare diskutera kring karaktärsdrag om hur man ska förhålla sig till dessa. Ska de mätas och i så fall vems och vilken skala ska man då använda? Ska värdena bara fungera som vägledande eller ska man slå mot dem med tärningar?

Som jag ser det så tycker jag att de ska vara vägledande för hur man ska spela sin karaktär.. På nått sätt så känns det lite mysko att slå mot t. ex heder.. Har man högt i nått av sina karaktärsdrag så är det en stor del av karaktärens liv.

 

[Pom]

Nåja, syftet med den här tråden är inte att basha D&D eller Eon utan snarare diskutera kring karaktärsdrag om hur man ska förhålla sig till dessa. Ska de mätas och i så fall vems och vilken skala ska man då använda? Ska värdena bara fungera som vägledande eller ska man slå mot dem med tärningar?

Tvingande karaktärsdrag kan vara berättigade när vissa yrken eller befattningar i kampanjen av något skäl kräver detta. T ex:
- En präst i en religion med en aktiv gud kanske bokstavligen aldrig får ljuga om hon skall fortsätta att vara präst.
- Vissa förmågor kanske blir så svaga att de blir oanvändbara om inte användaren har en betydande vältalighet.

Det kan också vara ett sätt att ge andra än krigare och tekniker något att komma med att ha noga definierade effekter av diverse sociala färdigheter.

Annars är väl karaktärsdrag användbarast som minnesanteckningar: den här figuren beter sig ofta såhär. Det är då användbarare för SL än för spelarna. Men om det finns metoder i spelet för att avläsa karaktärsdrag (magi, psykoanalys) är det ju praktiskt om det finns någonting att avläsa och kvantifiera.



(Upplysningsvis: alignment i D&D är ett bokslut på hur personen agerat dittills och inget tvång på hur man skall agera i framtiden. Detta skiljer sig alltså från AD&Ds första upplaga.)

 

[wilper]

Kika på Pendragon, där karaktärsdragen är grundegenskaper som man regelbundet slår slag mot.

 

[walium]

Riskerar det inte att bli mer ett tvingande spelledarredskap än någon form av personlig minnesgrej för den enskilde spelaren? Jag tycker inte om att karaktärsdrag reduceras till ett värde som man sedan slår mot. Det är väl bättre att spelledaren typ påminner spelaren om rollpersonens höga heder när han står inför ett moraliskt val än att han säger åt honom att slå mot sin heder? För rollpersonen är ju ändå spelarens egen domän.

 

[Rickard]

Om karaktärsdragen ska vara med som regler ska de vara inbakade i någon del av regelsystemet likt Västmark och alla de spel som har personlighetsdrag som för- och nackdelar..

Själv gillar jag (naturligtvis?) DoD Experts livsmål som gav rollpersonen karaktärsdrag, som Finess, Den starkes rätt, Rikedom och så vidare.. Man skulle kunna utveckla detta med fler livsmål men också med massor av förslag bakgrundshändelser som har påverkat rollpersonen på ett eller annat sätt.. På så sätt får man en personlighet utifrån sin då- och framtid..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tror det blir ett himla jobb om man vill göra något dylikt

 

[Phelan]

Om karaktärsdrag används på rätt sätt så kan konceptet fungera. Även om jag nog tycker att i fallet Eon så är karaktärsdragen för få och allomfattande för att man ska vilja bruka dem "tvingande" särskilt ofta. En fd spelare i vår Eongrupp, som nu är i exil på Gotland, nyttjade karaktärsdragen på ett föredömligt sätt - när han hamnade i olika situationer så plockade han själv fram tärningarna och lät slumpen avgöra om han t ex lyckades behärska sig. Det var inte så att jag som spelledare tvingade honom att slå för olika karaktärsdrag stup i kvarten, men han valde själv att göra det ofta för att se var rollen ledde honom och sen spelade han utifrån det. Så, om tonvikten blir att det främst är ett redskap och hjälpmedel för spelaren att avgöra olika moralsituationer, mest upp till spelarens eget ansvar, så finns det faktiskt en del möjligheter i det. I övrigt så kan det ju dels skapa en del roliga och oväntade situationer, dels så kan det desarmera möjliga konflikter mellan spelare då det blir uppenbart att det är rollpersonen som agerar si och så, inte spelaren...

Mvh / Phelan

 

[Krille]

Boktips och ankedoter

"Riskerar det inte att bli mer ett tvingande spelledarredskap än någon form av personlig minnesgrej för den enskilde spelaren?"

Riskerar man inte att glömma bort personliga minnesgrejer om de enbart är personliga minnesgrejer?

Så, innan vi fortsätter, läs Tärningsspelaren och The Book of the Die av Luke Rhinehart.

Klar? Bra. Nu ska vi titta på en intressant ankedot*, från ett Eon-äventyr från GothCon. Det börjar med en uppsättning rollpersoner. Alla dör utom en, och sedan får man nya rollpersoner som tar vid tio år senare med helt annan personlighet, och den överlevande har radikalt ny personlighet. Jag körde scenariet tre gånger. De enda som klarade av personlighetsbytet var Pendragon-spelarna, som hanterade det med karaktärsdrag i sifferform. Resten spelade likadant före som efter rollpersonsbytet trots beskrivnande text.

Spelare är rätt dåliga på att gestalta sina rollpersoner, egentligen. Min erfarenhet är att spelare har svårt att följa med sin rollpersons personlighet utan lite hjälp. Det blir än svårare när det gäller spel där rollpersoner ändrar personlighet snabbt, till exempel när man spelar tio år senare eller i generationsspel som i Pendragon.

* en ankedot har ungefär lika mycket med anekdoter som gelé har med regler att göra

 

[Korpen]

Ja de kan vara tvingande, men i Pendragon så passar det bra, mycket av utmaningarna kan t.ex vara att motstå frestelser, och där funkar det riktigt bra med karaktärsdrag.
Sen har Penragon riktigt många olika drag, 13x2, de har sin motsatser också t.ex pious-wordly, valorous-cowardly.
Sen är karaktärsdragen dynamisk, lyckas med ett slag mot dem så kan de höjas, det gäller äver t.ex cowardly.

Sen är det ju karaktärsdragen som skapar personen man spelar, de ger en ganska bra bild av vad man har för rollfigur.

 

[walium]

Re: Boktips och ankedoter

"Spelare är rätt dåliga på att gestalta sina rollpersoner, egentligen. Min erfarenhet är att spelare har svårt att följa med sin rollpersons personlighet utan lite hjälp"

Och detta ifrån mannen bakom FMMSL.
Hursomhelst så säger jag inte att karaktärsdragen är helkorkade eller borde skrotas. Snarare så vill jag att de ska implementeras annorlunda. Jag ser hellre att spelaren rollspelare sina moraliska val än att de bestäms av ett tärningsslag även om det innebär att jag måste påminna honom om hans karaktärsdrag emellanåt. Likadant vill jag rollspela rollpersonernas avancemang genom olika instutioner hellre än att låta ett tärningsslag avgöra situationen. Summsa sumarum så vill jag inte att karaktärsdragen bara ska bli ännu ett värde att slå mot istället för att engagera sig i.

Även om din ankedot är underhållande så är jag osäker på hur pass relevant den faktiskt är. Dels för att tre spelgrupper knappast utgör något säkert statistiskt underlag och dels för att jag främst vänder mig mot hanterandet av karaktärsdrag, inte karaktärsdragen i sig.

 

[Storuggla]

Okej, nu får du skylla dig själv, för nu ska jag prata om Heroquest!
I Heroquest fungerar allt som förmågor/färdigheter. Du kan ha 17 i Bågsytte och 17 i Lojal mot Kungen, till exempel. Dessa säger inte åt dig hur du ska göra (men om du finner dig kluven mellan Lojal mot Kungen 17 eller Lojal mot familjen 14 när din farsa vill göra statskupp så är det en fin fingervisning) men du använder dem precis som man använder allt annat. Som augments!
Så du ska skjuta pilbåge? Slå mot färdigheten. Så du ska skjuta pilbåge mot en karl som rusar mot din kung med ett svärd? Sure, förstärk din pilbågsfärdighet med din lojalitet. Så du ska skjuta pilbåge mot din far som rusar fram mot kungen? Pilbåge plus lojalitet mot kungen minus lojalitet mot familjen.
Reglerna tvingar dig inte att spela på ett visst sätt. men de uppmuntrar dig att göra saker för din käresta, jobba för folk du är lojal mot och agera på dina känslor. Resultatet blir också att det blir svårare att boxa ner en kille som skyddar sin älskade monark eller käresta än om man vill boxa ner samma kille om man bara möter karln på gatan. Känslor, mannen, känslor!


Storuggla, vill smyga in ett "duuude"

 

[ripperdoc]

Jag är iofs radikal, men jag ser inte karaktärsdrag som något man ska slå mot. Det är väldigt nära helgerån. Däremot kan de hjälpa för att i korthet beskriva en karaktär - jag skulle dock alla gånger föredra en skriven personlighet istf ett par siffror. Jag förstår inte hur spelledaren (?) kan misbruka karaktärsdragen - då är det väl inte fel på reglerna utan på spelledaren?

/RipperDoc - som helst ser alla siffror som vägledande och sammanfattande, inte mer

 

[walium]

Tja, i alla fall när det gäller Eon så är det i så fall ett missbruk som i viss mån beivras. Flera riddarordnar kräver slag mot lojalitet för att man överhuvudtaget ska bli medlem eller kunna avancera. Det finns säkert fler liknande exempel.

 

[Selly]

"Tja, i alla fall när det gäller Eon så är det i så fall ett missbruk som i viss mån beivras. Flera riddarordnar kräver slag mot lojalitet för att man överhuvudtaget ska bli medlem eller kunna avancera. Det finns säkert fler liknande exempel."

Beivras? Det låter snarare som om missbruket uppmuntras, faktiskt.

 

[ripperdoc]

Man ska inte lita på allt man läser. SÄRSKILT inte i Eon...

/RipperDoc - som avskyr kraven på diverse stridkonster och liknande

 

[walium]

Jaja, slå mig med SAOL bara [NT]

Jag menar naturligtvis uppmuntras. Tydligen är jag inte lika klyftig som jag trodde.

 

[Korpen]

GHör ni på samma sätt med alla värden? Jag ser egentligen inte någon skillnad mellan ett värde i t.ex honest, oratory och archery, de beskriver figurens förmågor och begränsar karaktärens handlande.

Om man inte har karaktärsdrag eller liknande införlivade i reglerna är det svårt att får spelar att ge efter för t.ex frestelser, när de vet att det kan få negativa konsekvenser. Det ger desstom möjligheten till ett mer intressant rollspel, ett exempel fån pendragon skulle kunna att riddaren finner tre vackra flickor i sin säng, (låt säga att riddaren har lågt i kyskhet, men högt i induldgent), splaren säger förs nej till flickorna, men misslyckas/lyckas med slagen och faller för frestelsen. Jag ser större problem om det skulle rollpelas UTAN regler än när de används, för utan regler är det svårt att agera ambivalent.

 

[walium]

Jag tycker att det låter som om du misstror dina egna spelare och deras förmåga att själva spela ut sina karaktärers brister och tillkortakommanden. Den sämsta anledningen att ha utsatta siffervärden vid karaktärsdragen är för att man vill att spelledaren ska få ännu mer inflytande på bekostnad av spelarna. Vill man vara absolut säker på att alla jämt ska göra som spelledaren vill så ska man inte spela rollspel överhuvudtaget. Det tycker åtminstone jag.

 

[Rising]

Jag har ett problem med Pendragon-aktiga karaktärsvariablar eftersom jag tycker att de uppmuntrar till fel sorts spel; rollpersonerna premieras till att sätta de saker på spel som hon värderar högst, eftersom hon får så många bonusar när hon slåss för det som hon engageras av.

I mina ögon vore det mycket vettigare att ge rollpersonen en massa avdrag om hon förlorade sin stora kärlek (till exempel), eftersom rollpersonen då skulle slåss för att inte förlora bonusen, snarare än att slåss för att kunna utnyttja bonusen. När jag har varit förälskad så har jag nämligen inte försökt äventyra min kärlek för att kunna utnyttja passionen som drivkraft i t.ex. mitt arbete, jag tror inte ens att det går, däremot har jag försökt göra mitt bästa för att behålla den jag har tyckt om.

Sådär är det med typ alla karaktärsregler som jag har sett; de är utformade av personer som jag tycker tänker fel spelmässigt.

Jag gillade dock Experts Livsmål när jag var yngre, och de hjälpte mig mycket i min rollspelsutveckling. Som så mycket annat i Expertboken så var det en perfekt språngbräda för nybörjare ut till riktigt avancerade former av rollgestaltning.

Det som stör mig lite med livsmålen idag är att de beskriver rollpersonens övertygelser, medan jag nu för tiden tycker att rollpersonens tvivel är intressantare. En lista med "inre konflikter" hade varit mer givande, tycker jag idag. Dessutom tror jag inte direkt på vikten av åskådningar, i mina ögon är det mest olika symptom på de sjukdomar som en människa kan ha i sitt huvud. En människa blir till exempel inte liberal om han inte har en anledning till att tro på den ideologin, och det kan då antingen handla om fördomar, oförstånd eller ren självisk profithunger. På samma sätt är alla människor med någon form av politisk, kulturell eller filosofisk ideologi en samling självbedragare som använder sina livsmål för att överhuvudtaget kunna gå upp på morgnarna. Det är anledningen bakom åskådningarna som jag vill lyfta fram när jag gestaltar en rollperson. Vad kan ha hänt en människa som plötsligt säger att livet är ett skämt och att man därför lika gärna kan skratta åt det, till exempel? För mig framstår det ganska klart att den personen inte klarat att vara en särskilt framgångsrik människa i den ordning som dikterats av de förhärskande och att han därför medvetet placerar sig själt utanför hela systemet och rättfärdigar sitt beteende med att han ju ändå förstår något som alla andra är omedvetna om: Han förstår att livet är ett skämt. Alla andra skrattas det åt, deras eventuella bedrifter är ju inget värda i det långa loppet, men han själv vet minsan bättre och är en av dem som faktiskt kan skratta åt skämtet.

Osv. På samma sätt kan man rättfärdiga alla olika åskådningar om man bara lurar sig själv att se dem ur endast ens eget perspektiv. Det är just bakgrunden som är det viktiga. Om man bara förstår hur rollpersonen förhåller sig till ordningen som dikterats av det förhärskande (samtidens ideal, alltså) så följer det naturligt att man förstår sig på vad rollpersonen har för livsmål och värderingar.

Nå, det var inte vad du frågade efter, men... jag är trött.