Nekromanti KARTELLJAMMER

[chrull]

Jag känner att efter fem spelmöten så kan vi nog konstatera att KARTELLJAMMER-kampanjen kanske förtjänar en egen tråd.

KARTELLJAMMER är såklart STHLM KARTELLS pågående kampanj som spelas i DCC, men stöd av framförallt fanzinet Crawljammer men också lite andra saker, som fanzinet Crawling under a Broken Moon. Kort sagt så är det alltså fantasy i rymden och det är lite gonzo.

En kort sammanfattning av vad som hänt, men absolut inte varför:
På planeten Örth/Oerth/Aerth ligger ett land som heter Frunkrike och i Frunkrike strax utanför den lyxiga fiskeorten Najs ligger det en rätt sunkig håla som heter Âzz. Det är härifrån våra huvudpersoner kommer. Âzz har nyligen plågats av en grupp Bestmän som tagit upp residens i det där gamla fortet på berget utanför staden. Flera bybor kidnappas till den där borgen och till slut får en grupp bybor nog. Det är en salig blandning folk, fä och några som är varken folk eller fä.
Det första spelmötet gick ut på att ta sig in i borgen, upptäcka några punkter man skulle kunna undersöka till exempel hålet i marken som leder till mystisk dörr märkt med pentagram, demonkapellet, det bottenlösa spökhålet och gargoyletornet. Väldigt mycket av spelmötet går åt till att inte bestämma sig för att göra något, för att man är feg.
Tredje spelmötet (jag hoppar för att inte spoila äventyret Sailors on the Starless Sea) och en hel hög döda level-0-rollpersoner senare så har man befriat en hel del bybor, hindrat en mäktig kaosfurste att ta form och befinner sig plötsligt på ett märkligt vikingaskepp som börjar åka ut i rymden, utan att kunna kontrollera det. Med sig har man alltså en del befriade bybor, eller "Extraliven" som våra huvudpersoner kallar skocken.
Fjärde spelmötet går ut på att skeppet kratrar på månen och i en nedskjuten raket hittar man en gång ner i månens underjord där det finns en märklig bas. Man tar flykt dit eftersom de som skjöt ner raketen verkar förbereda sig på att skjuta sönder det kratrade vikingaskeppet. Några döda/mördade level-0-rollpersoner senare når vi spelmöte 5.

Där vi var i måndags. Efter att ha hittat en del laser/plasma-vapen och misslyckats med att prata med märkliga robotor lyckas man ta sig till LunAcity, en stad på månen med en stor rymdhamn. Här träffar gruppen, vars huvudpersoner nu är Hobbiten Sir Tingtong, Ödlekvinnan Briarda, Dvärgen Sigurdur Al'Chiuhaha, Roboten Clean-Ex (med sitt demonbesatta tvåhandssvärd) och Roboten Shoggy Hotpants, en rekryterare för Riskligan! Ett slags fackförening/företag/maffia för Fria Agenter. Gruppen skriver på kontrakt om medlemskap, formar gruppen Team Âzz, blir hänvisade till gästhuset KratKantsKrubbet (där Sir Tingtong inte lyckas vinna någons förtroende), besöker Virriga Valles Vapen och Veneriska Institut (där Shoggy Hotpants konstateras helt sakna både könsjukdomar och kön) och Briarda går på interspecies-homo-dejt med Riskligans rekryterare men är så nervös att hon super sig packad innan. Dejten gick inte alls bra.

Innan vi avslutar hinner ett meddelande levereras till KratKantsKrubbet adresserat till "Ledaren för den nya gruppen": Sortak Prudu har beställt en rejäl knogmacka med så mycket gastpeppar att han ser rymdbläckisar. Oroa er inte, han förtjänar det! Betalningen har han i västens gömda innerficka vid vänster pectoralis. - Er vän A.C.

Nu hoppas jag att spelarna fortsätter skriva sammanfattningar när det händer något. Så att jag slipper.

 

[anth]

Finns det NÅGON spelsession under mina 30 rollspelsår som jag skulle ha spelat in så var det måndagens. Jag hade ont i magen när jag gick därifrån, så mycket skrattade jag. Och allt är kloptoks fel.

Kloptoks verbala förmåga var under måndagen oefterhärmlig. Dels är han, i sin roll av fysiker, högst skeptisk till rymdfantasy: "Flyga till månen? I ett vikingaskepp? Vet ni hur lång tid det kommer att ta? Och i rymden är det vaccuum! Hur ska vi andas? Vad ska vi äta? Va? Va? Va?"

Dels spelar han en halvling. Och kloptok upptäckte snart att nackdelen med att vara halvling är att man måste handla kläder på barnavdelningen på Hennes & Mauritz, och där finns inga tuffa läderkorsetter. En vanlig konversation, ungefär en gång i kvarten, var:
"Finns det något som passar en halvling?"
"Nej."
"Jag vill åka hem!"

Dels ifrågasätter han allt på ett sätt som skulle göra vilket barn som helst i trotsåldern grönt av avund.

Eftersom vi spelar en OSR-kampanj i ryumden har chrull lånat hej vilt från sin boksamling, inklusive från Carcosa med sina tre utomjordiska färger Jale, Ulfire, and Dolm.
"I rymdskeppets lager hittar ni en bal med färgat tyg."
"Åh, vilken färg är det?" [kloptoks halvling råkade händelsvis vara tygfärgare till yrket]
"Det är jale-färgat." [färgen jale beskrivs i Carcosa som "dreamlike, feverish and voluptuous"]
"Va? Men den färgen finns ju inte! Vad är det för färg på riktigt?"
Men kloptoks rollperson tar med sig tyget och försöker sedan sälja det för flera hundra guld i närmaste lumpbod, för ett tyg färgat i en färg som inte existerar måste ju vara jättevärdefullt.
Handlaren erbjöd ett par kopparmynt för tyget och när kloptok protesterade att det var ett väldigt exotiskt tyg i en färg som inte existerade pekade handlaren bara på en butik ett par kvarter bort som bara sålde jale-färgade saker.
Kloptoks min var obetalbar när han fick höra detta. Inconceivable!

Efter allt detta utsåg vi kloptoks rollperson till gruppens HR-expert.
När vi kom till värdshuset satt en vsartklädd man i dyra kläder i ett mörkt hörn och sippade på ett glas vin. Flera gånger under kvällen kom det in personer som förde en kort viskande dialog med mannen för att sedan snabbt avlägsna sig.
KLoptoks rollperson, Sir Ting, gjorde en snabb bedömning av mannen i svart och kom fram till att denne nog var en fattig rovodlare från landet. Med sin utmärkta personkännedom släntrade Sir Ting fram till bordet och slog sig världsvant ner för att tala bondtölpen till rätta...
[följande är bara en kortsammanfattning av ett storlsaget epos som utspelades under en kvarts tid]
"God dag. Jag är Sir Ting och representerar en ny grupp här på månen: Team Âzz."
"Ja, jag vet det."
"VA??? Hur kan du veta det?"
"..."
"Ja, jag är alltså Sir Ting..."
"Ni har redan sagt det."
"Ja, ja, ja. Får jag bjuda på ett glas blasköl?"
"Nej tack." [främlingen håller upp sitt egna glas med det bästa vinet som huset har]
"VA??? HUR KAN NI NEKA, NÄR NI BLIR BJUDEN PÅ SPRIT???"
"..."
"Jag heter alltså Sir Ting..."
"Ni kanske bör gå nu. Jag väntar en affärskontakt." [mannen i svart nickar mot en främling som just kommit in]
"VA? Men ska du inte ge oss något uppdrag?..."
"Nej."
Har ni alltid tyckt att spelledare gör det lätt för sig när de låter en mystisk främling komma fram till äventyrarna på ett värdshus? Nu vet ni hur man som spelare saboterar denna möjlighet.

Vi spelar DCC som är ett OSR-spel. Det skiljer sig lite från andra OSR-spel.
Dels är grundegenskaperna ändrade:
STR > Strength
DEX > Agility
CON > Stamina
WIS > Personality
CHA > Luck
INT > Intelligence
Dels börjar man på level 0 med flera rollpersoner var och förhoppningsvis har det naturliga urvalet gjort att den rollperson som överlever till level 1 är den bästa av ens rollpersoner. Denna process kallas funneling.
Min rollperson, roboten Clean-Ex, den enda överlevande av mina 5 st level 0 rollpersoner är ett utmärkt exempel på att det naturliga urvalet inte alltid fungerar:
Strength 5
Agility 7
Stamina 3
Personality 4
Luck 6
Intelligence 12
(värdena slås en gång var med 3d6 så man kan ha mellan 3-18)
Jag förväntar mig givetvis stordåd av en robot med dessa värden.


P.S.
Med lite tur får vi se mer smakprov på kloptoks verbala förmåga i den här tråden.
D.S.

 

[kloptok]

Alltså, det finns en hel del i den här tråden som skulle behöva korrigeras. Och jag vill till alla utomstående som läser detta försöka framföra att det är ett väldigt tungt ok jag tvingas bära på varje möte i den här kampanjen. Jag har tyngden av ganska mycket kunskap om universums naturlagar på mina axlar. För att ni ska förstå hur tungt detta är ber jag er att tänka på något väldigt tungt. Så tungt är det. (Eftersom vi alla har olika idéer om vad som är väldigt tungt så låter jag er tänka själva, det är dessutom också bra för kreativiteten.)

Sedan vill jag framföra det faktum att månen uppenbarligen är ett mycket främlingsfientlig plats. Halvlingar hånas hejvilt om de överhuvudtaget uppmärksammas. Då kan man kanske förstå lite bättre den situation Sir Tingletong försatts i. Virrige Valle lade knappt ens märke till Sir Tingletong trots att de båda var av halv längd (dvärg respektive halvling). Och fler exempel på denna, ja faktiskt, rasism finns.

För det tredje: en färg som ingen av oss här kan se, men alla i detta andra universum? Känns rätt osannolikt. Vilken våglängd har jaleljus egentligen?

Och är det inte både lite skumt och oartigt att neka till något som man blir bjuden på? Gjorde ju inte precis Sir Tingletong vänligare inställd till denne (säkert främlingsfientliga) potentiella bondtölp till uppdragsgivare.

 

[chrull]

Alltså, det finns en hel del i den här tråden som skulle behöva korrigeras. Och jag vill till alla utomstående som läser detta försöka framföra att det är ett väldigt tungt ok jag tvingas bära på varje möte i den här kampanjen. Jag har tyngden av ganska mycket kunskap om universums naturlagar på mina axlar. För att ni ska förstå hur tungt detta är ber jag er att tänka på något väldigt tungt. Så tungt är det. (Eftersom vi alla har olika idéer om vad som är väldigt tungt så låter jag er tänka själva, det är dessutom också bra för kreativiteten.)

Jag tänkte på atmosfären på månen! Den väger säkert skitmycket!

 

[chrull]

"Det är jale-färgat." [färgen jale beskrivs i Carcosa som "dreamlike, feverish and voluptuous"]
"Va? Men den färgen finns ju inte! Vad är det för färg på riktigt?"
Men kloptoks rollperson tar med sig tyget och försöker sedan sälja det för flera hundra guld i närmaste lumpbod, för ett tyg färgat i en färg som inte existerar måste ju vara jättevärdefullt.
Handlaren erbjöd ett par kopparmynt för tyget och när kloptok protesterade att det var ett väldigt exotiskt tyg i en färg som inte existerade pekade handlaren bara på en butik ett par kvarter bort som bara sålde jale-färgade saker.
Kloptoks min var obetalbar när han fick höra detta. Inconceivable!

Färgen Jale beskrivs i David Lindsays bok A Voyage to Arcturus såhär:

Presently he met with a second new colour. This she designated "jale." The sense impressions caused in Maskull by these two additional primary colors can only be vaguely hinted at by analogy. Just as blue is delicate and mysterious, yellow clear and unsubtle, and red sanguine and passionate, so he felt ulfire to be wild and painful, and jale dreamlike, feverish, and voluptuous.

Den rekommenderar jag att man läser förresten. Finns här: http://www.gutenberg.org/ebooks/1329

 

[anth]

Jag tycker att det här fångar kloptoks Sir Tingaling-rollperson ganska bra:

 

[kloptok]

"Skynda, det är bråttom - skeppet landar om bara några timmar och vi har mycket att göra innan dess! Var är den satans halvlingen egentligen?!” En väsande röst skriker högt. En ståtlig ödlekvinna söker förtvivlat igenom ett stökigt rum i Kraterkantskrubbet - ett av Lunacitys alla medelmåttiga värdshus.
”Han-drack—för—mycket—igår—kväll. Skulle—aldrig—tagit—den—sista—dammusten”
Svaret kommer med en metallisk röst från en robot med stilig hatt och lång trenchcoat.
”Nä, vi hinner inte mer nu, vi får bege oss av utan den lille rackaren. Och sluta städa nu Clean-Ex - han är inte värd det!”
”Men jag har hittat något: 'Sir Tingletongs högst privata anteckningar’ står det på ett litet häfte.”
"Vad sa du? Få se!"

Utdrag ur Sir Tingletongs högst privata anteckningsbok:

Tid: Söndag. En (tror jag) dag efter att vi anlänt till LunaCity.
Plats: På rummet på Kraterkantskrubbet.
Väderlek: Soligt.

Jag är en liten man och jag har levt ett svårt liv. Min första tanke när vi nådde månen var att börja på nytt, att få chans till en nystart. Men den här grå planeten är inget att ha. Folk förolämpar mig ständigt och jag får leva med att bli gjord till åtlöje av mina färdkamrater. Hade jag vetat vad jag gav mig in på när jag motvilligt lämnade tygfärgeriet hemma i Âzz för att rädda de där snikna byborna hade jag aldrig lämnat mina tyger! Och allt för en kvinna jag aldrig kommer träffa igen och som ständigt utnyttjade min kärlek till henne på otaliga vis. ”Ting, gör si. Tong, gör så”. Hon hunsade mig. Och älskade mig aldrig på det sätt jag älskade henne. Jag förbannar namnet Rosenblomma med hela mitt väsen.

---

Tid: Dagen efter.
Plats: På rummet.
Väderlek: Soligt.

”Beställning: Sortak Prudu har beställt en rejäl knogmacka med så mycket gastpeppar att han ser rymdbläckisar. Oroa er inte, han förtjänar det! Betalningen har Sortak i västens gömda ficka vid vänster pectorali. —Er vän AC”

Ett meddelande! En beställning! Min silvertunga har hjälpt oss återigen! Det måste ha varit mitt samtal med den där mustaschprydde bondlurken som betalat sig. Ibland tvivlar jag på mig själv och min förmåga men uppenbarligen är det inget jag behöver göra med det som den så ofta resulterar i. Sortak Prudu verkar hänga i Lunacitys sämre bemedlade kvarter. Vilket betyder att jag måste komma ihåg att klä av mig de fina sockorna så att de inte blir leriga i onödan när vi beger oss av för att ta reda på mer.

---

Tid: Nästan direkt efter.
Plats: På rummet.
Väderlek: Soligt, fortfarande.

Jag är en sorglig halvling. Ingen runtom mig ser det men inom mig har jag en bottenlös sorg djupare än den mörkaste avgrund. Jag är så ensam och ser ständigt hur mina försök till att skapa vänskap och hitta en käresta ignoreras eller än värre motarbetas av de som jag har omkring mig. Jag är fast på en grå planet full med folk som inte vill ha med mig att göra. När ska Sir Tingletongs tid komma? När ska jag hitta en själsfrände eller - om gudarna, vilka de nu kan vara, så vill - en käresta? Jag kommer att leva mitt liv i ständig ensamhet. Ensam och övergiven kommer jag att sluta mina dagar, älskad av ingen och bortglömd av alla.

---

Tid: Senare denna till synes obetydliga måndag.
Plats: Socioekonomiskt utsatt stadsdel i Lunacitys utkanter.
Väderlek: Soligt.

Jag har återigen visat prov på min mäktiga förmåga att smyga i mörkret och undgå upptäckt på syltan Rosa Grå, ett riktigt sunkhak i denna stadsdel som får mig att längta till och med till mullvadsfolkets stinkande underjordiska riken. Soggy Hotpants, ett ganska ointelligent exemplar av den där städroboten som verkar finnas överallt (och som uppenbarligen själv misslyckats med att inse att han är ett av nämnda exemplar), skötte snacket medan jag ljudlöst gömde mig i skuggorna. Givetvis var det ingen som såg mig. Jag var så nöjd att jag för en stund glömde min kränkthet över att återigen ha blivit diskriminerad när dörren var anpassad för dubbellängdsfolk.

I alla fall har vi efter denna lyckade insats fått reda på var skurken Sortak Prudu går att finna. Grådrakarna kallar de sig - inte så skrämmande alls faktiskt och ja, rentav barnsligt. Vi befinner oss nu utanför deras gömställe. Mittemot ligger en krukhandlare. Ganska fina krukor, ska komma ihåg att gå tillbaka hit och köpa ett par!

---

Tid: Något senare denna fantastiska måndag!
Plats: På den underbara restaurangen Stjärnpaviljongen (hit måste jag gå igen!)
Väderlek: Stjärnklart.

Här sitter jag, med ett glas utsökt vin i ena handen och gåsfjäderpennan i den andra och författar detta opus om min egen förträfflighet. Jag är sannerligen inget annat än en gud på slagfältet! Jag och mina kompanjoner beslutade oss efter en kort diskussion (där jag i efterhand är särdeles stolt över min uppfinningsrikedom - vem vet, kanske är gastpeppar en form av drog, och att utnyttja de sorgliga krakarna Schleswig och Holstein på den lika sorgliga krogen Rosa Grå i våra planer var ett genidrag som det var alltför synd att mina medhjälpare inte ville lyssna till) att locka ut Grådrakarna och anfalla uslingen Sortak när han minst anade det. Jag distraherade skickligt med en sten och döm om Grådrakarnas förvåning när mina robotvänner Soggy Hotpants och Clean-Ex rusade fram i full galopp (ja, det såg faktiskt ganska komiskt ut när jag tänker tillbaka på det, jag skrattar ju högt för mig själv här och sätter nästan svampstuvningen i halsen) med magiska krafter i beredskap. Det gick väl kanske inte helt enligt planen men ödlekvinnan var redo med strålpistolen och jag rusade modigt fram med mina två kortsvärd dragna. Jag tyckte mig nog se skräck i Sortaks ögon när han drog fram sin revolver.

Efter en strid som var över på några korta ögonblick stod vi som segrare på gatan och jag fylldes av ett enormt rus som var en eufori av ett slag jag sällan upplevt. Mina svärd dansade fram på slagfältet och blodet droppade från mina vassa klingar ner i den askgrå leran när jag, med tänder blottade, skådade vårt verk. Vi gjorde oss av med liken och snodde åt oss den så kallade belöningen i Sortaks hemliga västficka - en rabattkupong på Veneriske Valles affär - vad är detta för lurendrejeri vi råkat ut för?!

Polissirener ljöd plötsligt genom kvarteret - någon stackars sate till fattiglapp i kvarteret som inte förstått storheten i vårt verk hade uppenbarligen kontaktat lagmakten. Vi försökte fly men hamnade i snutens klor. Jag var på god väg att lura skjortan av dem med min förklädnad av jaletyg men Soggy Hotpants, den där halvintelligensen till städrobot, förstörde allt och var sedan tvungen att använda sina magiska krafter för att oskadliggöra poliserna (vilket lyckades desto bättre den här gången).

Vi flydde åt varsitt håll och jag begav mig genast till närmaste tygaffär för att införskaffa ett nytt tygstycke eftersom jag tvingats slänga jaletyget i flykten. En särdeles feg och otrevlig karl som kallade sig för Trygge Torkel prånglade på mig fem meter av askgrått måntyg som han kallade för en ”specialitet” för området och dessutom hade magen att försöka sälja som vitt tyg, när det alldeles uppenbart var grådaskigt i färgen. Mina försök att köpa ulfirepäls resulterade bara i tråkiga anklagelser om olaglighet och något tal om någon mormor som var klädd i ulfirepäls eller något liknande, jag förstod inte alls det där och fnös åt honom för det. Men nu - nu skall jag glädjas åt min storhet och inte gräva ner mig i petitesser! Skål!

Nu ska jag fira hela natten lång! Ja, till och med den där enbenta kvinnan med den där osmakliga cigarrstumpen i munnen ska jag bjuda upp till dans! Och vinet ska flöda! Over and out säger Sir Tingletong.

[Här slutar bokens senaste anteckning.]

---

[Den uppmärksamme kanske noterat att det alltid är fint väder på månen. Det är ju så klart för att det inte finns några moln där, vilket är så självklart att vår spelledare inte ens bemödat sig med att säga det till oss.]

 

[chrull]

[Den uppmärksamme kanske noterat att det alltid är fint väder på månen. Det är ju så klart för att det inte finns några moln där, vilket är så självklart att vår spelledare inte ens bemödat sig med att säga det till oss.][/SIZE][/FONT][/COLOR]

Nu ljuger du! Jag beskrev den första dagen som "ganska molnig" när ni landade. Att det inte skulle finnas moln på månen är ju helt bisarrt, det hör man ju på namnet att det finns. Målnen heter det ju nästan. (Alla moln på månen är grå.)

Att man äter mycket svamp på månen känns rätt självklart nu när du nämner det...

(sen så var det ju såklart en KNOGMACKA inte en krogmacka som skulle serveras till Herr Sortak Prudu.)

 

[Björn Wärmedal]

Jag noterar också att den där måndagen (är alla dagar på månen måndagar?) verkar vara väldigt länge, men sen kom jag ihåg att en dag på månen är ca 28 jord-dagar lång.

 

[chrull]

Jag noterar också att den där måndagen (är alla dagar på månen måndagar?) verkar vara väldigt länge, men sen kom jag ihåg att en dag på månen är ca 28 jord-dagar lång.

Såklart att det är måndag hela veckan på månen!

 

[Björn Wärmedal]

Såklart att det är måndag hela veckan på månen!

Fixed that for you

 

[chrull]

Fixed that for you

Behöver man länk för att fatta den referensen så är det nog okej om man inte fattar den referensen...

 

[Björn Wärmedal]

Jag ville dels hjälpa dem som inte direkt fattar referensen, men framförallt visa att jag faktiskt fattade den!

 

[Stövelkatten]

Den här kampanjen alltså. Puré fucking golf.

 

[kloptok]

Den här kampanjen alltså. Puré fucking golf.

Ja, sällan har jag känt att något är så mycket golf som den här kampanjen. Vimlar av järnnior och träfemmor.

 

[chrull]

Golf.

 

[chrull]

I väntan på att någon av spelarna skriver en krönika om dagens spelmöte så får ni lite porträtt:

Vrickade Valle - Ägare till Vrickade Valles Vapen & Veneriska Institut

Sortak Prudu - Fri Agent som gruppen fick i uppdrag att klå upp. Som de mördade istället.

Tula Dor - Kapten på Mjölktankskeppet Rosa

Alpha Cole - Upprörd Riskligan-agent.

Stump-Carlia - Lånehaj och stammis på KratKantsKrubbet som gett Team Âzz minst ett uppdrag.

Este - Administratör/Rekryterare för Riskligan, har gått på date med Briarda och lekt besten med två ryggar med Katana Ragnarök.

Sake - Kontaktade nyligen gruppen för ett uppdrag på Jupiters måne Elara.

 

[Stövelkatten]

Katana Ragnarök - 1:a gradens predikant i Garuns Tempel.
Fanatisk i sin tro till Garun - Det interplanetära drönarkrigets gud.
Vårdslös och vansinnig. Blir upphetsad av eldunderstöd från omloppsbana.

 

[Owlbearpig]

Uppdraget att skydda mjölksmugglarnas leverans till månen utfördes framgångsrikt (eftersom det gick ut på att slå ihjäl en bunt skummisar).

Sir Tingeltong försov sig och missade den första striden. Den heroiske dvärgen Sigurdur stupade.
När Sir Tingeltong anlände valde han att äta en smörgås i stället för att delta i den andra striden. Den heroiske roboten Soggy Hotpants stupade. Men det kanske inte var så konstigt med tanke på hur hans dag började:
"Du vaknar insvept i ett blått lakan"
"Hur vet jag att det är ett lakan om det är blått?"
Sir Tingeltong, tygfärgare.

Det förra uppdraget löste vi också genom att slå ihjäl en bunt skummisar. Det räknas inte som framgång eftersom uppdraget var att dela ut en käftsmäll till en av skummisarna. Vi mottog följande meddelande:
"SP är kaputt! Era opålitliga dammdassduvor till kraterrostiga ändalyckter! Lika opålitliga som SPs GDs själva! Må Syster Ultiva slita ryggraden ur era fortfarande levande kroppar och använda den som tandpetare. Mvh A.C."

Vi bestämde oss för att lämna Luna City och ligga lågt ett tag, kanske på månens baksida, eller ännu hellre ta ett uppdrag väldigt långt bort. Det perfekta uppdraget dök upp som på beställning och vi bestämde oss för att resa mot Jupiters måne Elara följande dag. Nu behövde vi bara ligga lågt några timmar, skaffa lite utrustning och helst rekrytera en rymdpilot. Vi fick tips om en rymdpilot vid namn Alpha Cole och sökte upp honom. Det visade sig att han var vår mystiske uppdragsgivare A.C. Så bra gick det att ligga lågt.

Förutom detta rollspelades det relationsdrama på hög nivå när nykomlingen Katana Ragnarök personality check-crittade Este, vår kontakt på Riskligan.

Kommer Briardas svartsjuka att splittra gruppen? Eller Katanas fanatiska dyrkan av Garun, det högteknologiska massdödandets gud?
Kommer Sir Tingeltongs förmåga att förolämpa allt och alla att dra dem i fördärvet? Eller hela gruppens oförmåga att flyga rymdskepp?
Kommer Clean-EX att ångra att han lämnar månen utan reparationsutrustning? Och kommer den mystiske lönnmördaren att ta rätt personer av daga, eller traditionsenligt lite vem som helst?

 

[anth]

Spelomgång 07 december

För er som missat det så är Sir Tingeltong inte adlig, utan "Sir" är hans förnamn.

Sir Tingeltong bedömmer kvaliteten på olika uppdrag:
"Roligt, men farligt. Tråkigt, men viktigt."

Vi fick ett lätt uppdrag av någon som kallade sig AC: att ge Sortak Prudu, ledare för grådrakarna, en knogmacka.
Vi hade ingen aning om vem Sortak eller vad Grådrakarna var - så vi fick fråga oss fram. Diskretion är vår specialitet... inte.
På vår jakt efter Sortak stötte vi ett gäng halvskumma individer med namnen: Schleswig, Holstein, Bayern och München.
Till slut hade vi hittat grådrakarnas hus och i brist på bättre idéer ställde vi oss en bit därifrån och väntade på vad som skulle hända.
Efter ett par timmar, som vi tillbringat på gatan genom att försöka se oskyldiga ut, kom ett halvdussin människor ut från huset.
I brist på bättre idéer anföll vi gruppen på öppen gata. Vi dräpte alla och släpade in dem i huset igen. Vi letade igenom huset utan att hitta något av större värde, när vi hörde polissirener.
Vi stack ut bakvägen och gick rakt på en polispatrull. De beordrade oss att lägga oss ner på marken, vilket vi gjorde. Sedan kastade Soggy Hotpants Colorspray på dem så de somnade.
Vi fann för gott att lämna platsen snarast. Endast Sir Tingeltong hade varit maskerad vid gripandet, insvept i ett Jale-tyg.

Sir Tingeltong bestämde sig för att besöka en Trygg-Torkels Tyger för att hitta ett nytt tyg att vira in sig i. Ett par av Sir Tingeltongs citat:
"Har ni inte några okända färger?" (Sir Tingelton hade glömt bort vad de tre utomjordiska färgerna heter: Jale, Dolm och Ulfire)
"Jag förolämpar inte er jag förolämpar färgen." (Sir Tingelton försöker släta över ett övertramp)
"Jag är nöjd. Jag tänker inte komma tillbaka." (Sir Tingelton visar hur man avslutar ett tyginköp)

Lord Alexander Korova ger oss ett uppdrag: vi ska övervaka en diskret mjölktransport nästa dag c:a 12:00. (någon som sett A Clockwork Orange?)
Sir Tingelton bestämmer sig för att festa natten lång, vi andra har förstånd nog att sova så att vi är utvilade inför uppdraget.

***

Spelomgång 21 december där kloptok fortsatte att vara fullständigt obstinat.

Sir Tingeltong vaknade med minnesförlust bakfull och naken av att fyra arga damer med vibropiskor stirrade på honom.
Tydligen har han under natten lyckats ta sig in i hämndgudinnan Ultivas tempel. Där har han klätt av sig, pissat mellan bänkraderna, badat i den heliga poolen, spytt i dopfunten, för att avslutningsvis somna naken på altaret.
Sir Tingelton är helt oförstående inför de fyra prästinnornas vrede och försöker beställa en dammust av dem som återställare. När han inser att deras gästfrihet inte sträcker sig så långt som att bjuda en törstande halvling på en dammust på morgonkvisten, försöker han lämna templet. Men en av prästinnorna träffar med sin vibropiska och det svartnar För Sir Tingeltongs ögon.

Under tiden har vi övriga börjat förbereda oss för dagens uppdrag. Vi letar lite efter Sir Tingeltong utan större framgång. Vi hittar dock en annan halvling på stan som vi tänker döpa om till Sir Tingeltong och ta med oss istället. Den stackars halvlingen lyckas till slut fly ifrån oss.

Vi ger oss av mot platsen där mjölk-rymdskeppet Rosa ska landa och lasta över sin dyrbara last till svävare.
Väl där lyckas vi smyga på ett bakhåll. Vi lyckas döda 6 av de 8 rövarna (jag kommer tyvärr inte ihåg vad deras gäng hette, brinnbrunn?) och de två sista flydde. Dock dog både Sigurdur Al'Chiuhaha och Soggy Hotpants. Vi hittade rövarnas skepp, ett litet drakskepp som stod lite slarvigt parkerat en bit bort.

Under tiden har Sir Tingeltong återigen vaknat. Han befinner sig i en klostercell, på en säng, insvept i ett blått lakan.
Kloptok visar sig från sin obstinata sida:
"Hur vet jag att det är ett lakan om det är blått?"
"OK, det är ett blått lakan, men då är det ljusblått!"
(Kloptok bara vägrar acceptera att det finns blåa lakan)
Sir Tingeltong lämnar klostercellen, endast insvept i det blåa lakanet, men hör att någon kommer så han smiter in på ett annat rum, som också är en klostercell. Eftersom han fortfarande är bakfull går han och lägger sig igen.
Prästinnorna upptäcker att han lämnat sin cell och hittar honom till slut i den andra cellen:
"Men varför tog du någon annans sovrum???"
"Det var ledigt här. Har ni några kläder till mig?"
"Det har vi verkligen inte!"
Sir Tingeltong lyckas till slut smita ut från templet, men smiter snart tillbaka in för att leta efter sina bortsupna saker.
Efter en stund hittar han sin nerkräkta läderrustning med nitar som han sätter på sig, för att sedan svepa lakanet omkring sig. Han stöter på ytterligare en prästinna som inte träffat honom. Hon som berättar att de ägnat hela förmiddagen åt att städa upp efter en hemsk halvlängdsman som vanhelgat deras tempel.
"Tog ni hans saker som var mina?"
Mer än så behövdes inte för att hon skulle räkna ut att det var han som var fridstöraren.
"Du måste betala för skadegörelsen som du orsakat!"
"Ni kan få det här blåa lakanet."
"Du tänker alltså stjäla våra sängkläder och betala tillbaka med dem?"
"Ja, just det."
Sir Tingeltong lyckas återigen smita ut ur templet med lakanet, men inte förrän han återigen dykt i den heliga poolen, där han sett sin revolver. Han fortsätter sedan mot platsen där mjölkskeppet ska landa.
På vägen dit blir han omkörd av svävarna som ska hämta mjölken. Sir Tingeltong viftar med armarna.
"Stanna! stanna! Det är ju jag som ska beskydda er från stråtrövare!"
Av någon underlig anledning stannar inte svävarna.

Under tiden har rymdskeppet landat. Clean-Ex ligger uppe på en stor sten och spanar. När svävarna kommer ser han de två överlevande rövarna komma smygande en bit bort.
Sir Tingelton kommer instapplande i sitt blåa lakan och vi övriga tycker att han ska ta hand om de två kvarvarande rövarna för att har inte gjort någon nytta alls idag. Något som han inte alls tänker göra, istället sätter han sig ner och äter frukost så vi får ta hand om rövarna själva. Efteråt tycker han att vi ska dela lika på lootet...

Under tiden slås det fram nya rollpersoner.
Stövelkatten slår fram Ecclesiasten Katana Ragnarök, en prästmagiker som dyrkar Garun. Den himelska vredens gud(?).
Eksem slår fram Diamond Elvis, vetebonde och tjuv med förkärlek för att döda alla.

Vi landar med det lilla vikingaskeppet i en krater utanför staden och tar oss tillbaka till vårt stamhak: kraterkantskrubbet. Där går vilda historier om vad Sir Tingeltong gjort under natten.
Sir Tingelton: "Jag är oskyldig. Det var den organiserade religionens fel. Ingen skuld ligger på mig."

Vi får ett nytt uppdrag: Hopos, magikern Orlasz den Oändliges son, har blivit kidnappad av Tyrannen Trujje den Korrupte och förd till Jupters måne Elera. Vi ska befria Hopos och föra honom till Saturnus måne Io. På vägen till Elera ska Orlasz kontakta oss på mental väg.

Den som ger oss uppdraget är vår Riskligan-kontakt, alvkvinnan Este, som Briarda haft en misslyckad date med, men som Katana lyckas charma och smyga iväg med - till Briardas stora förtrytelse.

Eftersom vi ännu inte är så bra på att styra rymdskepp försöker vi hyra roboten och piloten Alfa Cole, men han visar sig vara den "AC" som hyrde oss att ge Sortak Prudu en knogmacka. Alfa Cole är skitförbannad för att vi dabbade oss och dödade Sortak, så han blir inte vår pilot.

På baren O'Dearys träffar vi ytterligare en uppdragsgivare, den gula venusianen Eggryst iklädd bastkjol, som vill hyra oss för att befria deras prinsessa som blivit kidnappad. Återigen visar Sir Tingeltong varför han är gruppens HR-expert:
"Va? Vad gör vi här? Vem är den där?"
"Jasså, marsianen?"
"Är det Guran?" (p.g.a. bastkjolen)
"Hörru, Eggbert..."
"Va??? AMBASSADÖR Eggryst om jag får be."
Det slutar med att vi tackar nej till venusianen då Venus ligger i motsatt riktning till Jupiter.

Nästa gång kommer vi att lämna månen för vidare färd ut i solsystemet, då vi av olika skäl tydligen inte är så populära på månen längre.