Ymir
Liten kantbaron
Jag såg 'Kingdom of Heaven' igår, och slogs av sättet på vilket Jerusalem ständigt blir ett tvistoämne mellan kristna, muslimer och judar. Staden är helig för alla parter och har en historia av att domineras av samtliga i olika perioder; en naturlig grogrund för dåliga stämningar och motsättningar. Korstågen handlade liksom om Jerusalem.
Något sådant saknas i Mundana, och vid första eftertanken gör det mig inget - Mhîmrätten och Daakkyrkan är tillräckligt mycket verklighetsrippoff redan. Men det medför ett problem också, som märks tydligt i mitt Västlanden-textmanus: det finns ingen egentlig katalysator för konflikt religionerna emellan. Visst, fanatiker på endera sidan tycker de andra är otrogna hundar, men det borde liksom inte räcka för att hastigt och lustigt få ett heligt krig att blossa upp. I min text som den ser ut nu är relationerna mellan Mûhad och Jargien inte alls särskilt dåliga - även om de religiösa och historiska motsättningarna finns där drar man ömsesidig nytta av en spirande handel. Det enda verkliga hot som finns är Mûhads intima kontakter med cirefalierna i samband med projektet Ildir-kanalen, som hotar Jargiens imperialistiska intressen i regionen. Colostro, Lopnor och Henok tjänar mycket på förbipasserande fartyg som om kanalen byggdes förmodligen hade blivit betydligt färre, och en militär allians mellan cirefalierna och mûhadinerna vore givetvis en mardröm för Jargien.
Så frågan är, borde jag ändra mitt manus och skapa fler incitament för hastigt uppblossande av religionskonflikt? Jag kan tex tänka mig några jargiska helgongravar i Lopnor och Melûcka, en mûhadinsk konungagrav i Lopnor, bråk om naturtillgångar i Tarkas, zhaniska fanatiker som åberopar ett återerövrande av urhemmet (Jargiens land), en galen jargisk tempelriddarorden som plundrar karavaner utanför Lopnor, en uråldrig dhaorag i Lopnor som rivits, eller något liknande. Tidigare var jag väldigt inne på idén att jargiska fanatiker kraschat nån sorts luftballong i en mûhadinsk minaret, men jag är rädd att det inte går att få den att funka i Mundana-kontexten. I en av Lycans gamla kampanjer hade mûhadinska slavjägare ovetande tagit tillfånga en prinsessa från Ansale-Idon, vilket givetvis ledde till krig - något liknande hade man kanske kunnat använda som ett förslag på specifikt scenario? Jag är tacksam för åsikter, input och andra förslag på lämpliga katalysatorer för heligt krig.
Så här står det i manuset just nu:
Något sådant saknas i Mundana, och vid första eftertanken gör det mig inget - Mhîmrätten och Daakkyrkan är tillräckligt mycket verklighetsrippoff redan. Men det medför ett problem också, som märks tydligt i mitt Västlanden-textmanus: det finns ingen egentlig katalysator för konflikt religionerna emellan. Visst, fanatiker på endera sidan tycker de andra är otrogna hundar, men det borde liksom inte räcka för att hastigt och lustigt få ett heligt krig att blossa upp. I min text som den ser ut nu är relationerna mellan Mûhad och Jargien inte alls särskilt dåliga - även om de religiösa och historiska motsättningarna finns där drar man ömsesidig nytta av en spirande handel. Det enda verkliga hot som finns är Mûhads intima kontakter med cirefalierna i samband med projektet Ildir-kanalen, som hotar Jargiens imperialistiska intressen i regionen. Colostro, Lopnor och Henok tjänar mycket på förbipasserande fartyg som om kanalen byggdes förmodligen hade blivit betydligt färre, och en militär allians mellan cirefalierna och mûhadinerna vore givetvis en mardröm för Jargien.
Så frågan är, borde jag ändra mitt manus och skapa fler incitament för hastigt uppblossande av religionskonflikt? Jag kan tex tänka mig några jargiska helgongravar i Lopnor och Melûcka, en mûhadinsk konungagrav i Lopnor, bråk om naturtillgångar i Tarkas, zhaniska fanatiker som åberopar ett återerövrande av urhemmet (Jargiens land), en galen jargisk tempelriddarorden som plundrar karavaner utanför Lopnor, en uråldrig dhaorag i Lopnor som rivits, eller något liknande. Tidigare var jag väldigt inne på idén att jargiska fanatiker kraschat nån sorts luftballong i en mûhadinsk minaret, men jag är rädd att det inte går att få den att funka i Mundana-kontexten. I en av Lycans gamla kampanjer hade mûhadinska slavjägare ovetande tagit tillfånga en prinsessa från Ansale-Idon, vilket givetvis ledde till krig - något liknande hade man kanske kunnat använda som ett förslag på specifikt scenario? Jag är tacksam för åsikter, input och andra förslag på lämpliga katalysatorer för heligt krig.
Så här står det i manuset just nu:
- Ymir, historietalibanDe följande seklerna präglades av våldsamma skärsmytslingar med Jargien. 4057 lyckades jargierna efter ett framgångsrikt sjöslag mot Mûhads betydligt starkare flotta landsätta en stor här utanför staden Lop-nor och inta denna. Mûhadinerna skickade genast en armé till undsättning, men omfattande logistiska problem kvävde fälttåget i sin linda, och den ansvarige fältherren fick raskt sitt huvud uppsatt på en påle på Zahalins murar. Kefalen av Melûcka gjorde ett par år senare ett eget försök att befria staden, men också detta misslyckades då Lopnors princep utbildat ett förnämligt kavalleri inspirerat av mûhadinernas egna taktiker.
Under princep Alexin Uthenos ämbetstid upphittades en forntida kungagrav nära Lopnors halvt uttorkade saltvattenssjö, och visade sig fylld av oerhörda rikedomar. Som en diplomatisk gest mot de bittra mûhadinerna skänkte princepen dem hela kungaskatten, med motiveringen att graven varit viloplats åt en zhanisk konung. Mhîm Alwan i-Hiram kunde inte annat än uppskatta gåvan, gravskändningen till trots, och det kom på sikt att leda till förbättrade diplomatiska relationer med Lopnor och hela Jargien. Lopnor blev en viktig slavhamn som gynnade handeln i hela området, och en plats där den jargiska och mûhadinska kulturen till sist kunde mötas. Än idag råder långt ifrån god stämning de båda rikena emellan, men det har inte förekommit några öppna konflikter på över ett århundrade. Efter långa år av ömsesidigt gynnsam handel spår många dock att Mûhads intima kontakter med cirefalierna kan bli gnistan som åter tänder kejsardömets vrede.