Nekromanti Katalysator för heligt krig?

[Ymir]

Jag såg 'Kingdom of Heaven' igår, och slogs av sättet på vilket Jerusalem ständigt blir ett tvistoämne mellan kristna, muslimer och judar. Staden är helig för alla parter och har en historia av att domineras av samtliga i olika perioder; en naturlig grogrund för dåliga stämningar och motsättningar. Korstågen handlade liksom om Jerusalem.

Något sådant saknas i Mundana, och vid första eftertanken gör det mig inget - Mhîmrätten och Daakkyrkan är tillräckligt mycket verklighetsrippoff redan. Men det medför ett problem också, som märks tydligt i mitt Västlanden-textmanus: det finns ingen egentlig katalysator för konflikt religionerna emellan. Visst, fanatiker på endera sidan tycker de andra är otrogna hundar, men det borde liksom inte räcka för att hastigt och lustigt få ett heligt krig att blossa upp. I min text som den ser ut nu är relationerna mellan Mûhad och Jargien inte alls särskilt dåliga - även om de religiösa och historiska motsättningarna finns där drar man ömsesidig nytta av en spirande handel. Det enda verkliga hot som finns är Mûhads intima kontakter med cirefalierna i samband med projektet Ildir-kanalen, som hotar Jargiens imperialistiska intressen i regionen. Colostro, Lopnor och Henok tjänar mycket på förbipasserande fartyg som om kanalen byggdes förmodligen hade blivit betydligt färre, och en militär allians mellan cirefalierna och mûhadinerna vore givetvis en mardröm för Jargien.

Så frågan är, borde jag ändra mitt manus och skapa fler incitament för hastigt uppblossande av religionskonflikt? Jag kan tex tänka mig några jargiska helgongravar i Lopnor och Melûcka, en mûhadinsk konungagrav i Lopnor, bråk om naturtillgångar i Tarkas, zhaniska fanatiker som åberopar ett återerövrande av urhemmet (Jargiens land), en galen jargisk tempelriddarorden som plundrar karavaner utanför Lopnor, en uråldrig dhaorag i Lopnor som rivits, eller något liknande. Tidigare var jag väldigt inne på idén att jargiska fanatiker kraschat nån sorts luftballong i en mûhadinsk minaret, men jag är rädd att det inte går att få den att funka i Mundana-kontexten. I en av Lycans gamla kampanjer hade mûhadinska slavjägare ovetande tagit tillfånga en prinsessa från Ansale-Idon, vilket givetvis ledde till krig - något liknande hade man kanske kunnat använda som ett förslag på specifikt scenario? Jag är tacksam för åsikter, input och andra förslag på lämpliga katalysatorer för heligt krig.

Så här står det i manuset just nu:

De följande seklerna präglades av våldsamma skärsmytslingar med Jargien. 4057 lyckades jargierna efter ett framgångsrikt sjöslag mot Mûhads betydligt starkare flotta landsätta en stor här utanför staden Lop-nor och inta denna. Mûhadinerna skickade genast en armé till undsättning, men omfattande logistiska problem kvävde fälttåget i sin linda, och den ansvarige fältherren fick raskt sitt huvud uppsatt på en påle på Zahalins murar. Kefalen av Melûcka gjorde ett par år senare ett eget försök att befria staden, men också detta misslyckades då Lopnors princep utbildat ett förnämligt kavalleri inspirerat av mûhadinernas egna taktiker.

Under princep Alexin Uthenos ämbetstid upphittades en forntida kungagrav nära Lopnors halvt uttorkade saltvattenssjö, och visade sig fylld av oerhörda rikedomar. Som en diplomatisk gest mot de bittra mûhadinerna skänkte princepen dem hela kungaskatten, med motiveringen att graven varit viloplats åt en zhanisk konung. Mhîm Alwan i-Hiram kunde inte annat än uppskatta gåvan, gravskändningen till trots, och det kom på sikt att leda till förbättrade diplomatiska relationer med Lopnor och hela Jargien. Lopnor blev en viktig slavhamn som gynnade handeln i hela området, och en plats där den jargiska och mûhadinska kulturen till sist kunde mötas. Än idag råder långt ifrån god stämning de båda rikena emellan, men det har inte förekommit några öppna konflikter på över ett århundrade. Efter långa år av ömsesidigt gynnsam handel spår många dock att Mûhads intima kontakter med cirefalierna kan bli gnistan som åter tänder kejsardömets vrede.

- Ymir, historietaliban

 

[Mouja]

Jag är inte mycket för förändringar, så jag hade aldrig startat ett stort krig. Men om jag nu mot all förmodan skulle gjöra det skulle många små saker leda till den slutgiltiga blodspillan.
Jag hade dragit in massa mindre fejder som ingen av de båda parterna har någon egentlig kontroll över.

Du nämner t.ex. slavjägare, mindre gynnande handel och någonting mer som jag verkar ha glömt.. dock inte den galna tempelriddarorden som dräper folk, det gillar inte jag. Jag hade slängt in jargiska stråtrövare som rånar nomader på gränsen och lite paranoia (du nämner att jargien är rädd en lians mellan cirefalierna och mûhadinerna). Eller kanske att ett eller flera mûhadinska skepp sänks utanför jargiens kust och jargierna får skulden.

Det hade vart mina tillvägagångssätt.. mindre saker som ingen rår för, missförstånd och paranoia.

 

[Ezping Orm]

Jag skulle absolut vilja se en motsvarighet till Jerusalem i Mundana. Det skulle, enligt mig, få spelvärlden att kännas lite mer levande. Ett enkelt sätt att gå tillväga vore att låta jargierna behålla kungaskatten istället för att ge tillbaks den till Mûhad, en handling som tillsammans med ockupationen av Lopnor borde anses som oförlåtlig av de flesta stolta mûhadiner.

//Ezping Orm

 

[Ceram]

Tarkas

Min första tanke går givetvis till Tarkas (kommer det området behandlas i boken föresten?). Där bör ju ha funnits en forntida högkultur med mäktiga ruiner som spritt sig både in i jargien och i mûhad. Båda rikena anser sig givetvis vara ättlingar till detta rike och därmed ha rätt till skatterna och kunskapen från ruinerna.

/Ceram, tänkte mer men måste lämna datorn

 

[Honken]

Jag har länge viljat se en större inverkan av religioner på den mudanska befolkningen. Så jag tycker nog att du gärna får lägga in lite katalysatorer.

Se bara på dagens stora konflikter, många av dem är styrda av religionen. Israel mot Palestina är ett exempel. Där hatet är så stort bland de riktigt fantatiskt troende att de inte vill ha fred, de vill bara att den andra parten ska utplånas. Även om freden är att föredra så kan de hatande inte se det, deras klarsyn grumlas av att motparten varit ansvarig för att deras bror/syster/son bragts om livet. Sådant straffas med att de ska förintas!

/Honken

 

[Pendragon]

.. dock inte den galna tempelriddarorden som dräper folk, det gillar inte jag.

Den idén gillade jag förvisso rätt hårt, om man stryker det faktum att de är galna. Bättre om de, med den jargiska kyrkans tysta medgivande, begår systematiska övergrepp i syfte att starta ett nytt krig. Kan man inte övertyga kejsaren att krossa de otrogna hundarna i väst med konventionella medel, får man helt sonika se till att Mûhadinerna drar igång kriget.
Jargien är starkare än nånsin, Daak är med dem. Inte en chans att de skulle förlora.

Ju.

Med tanke på det politiska läget runtikring i Mundana så passsar ju ett nära förestående krig in rätt bra.
Visst, de verkar ju vara på gång att rulla in över Asharina också, men om man går efter de officiella siffrorna så lär det bli en barnlek. Särskilt om de har Drunok och Damarien på sin sida.

/Joel

 

[Marukusu]

Uncle Pelias wants YOU for the Asharian Army!

"Visst, de verkar ju vara på gång att rulla in över Asharina också, men om man går efter de officiella siffrorna så lär det bli en barnlek. Särskilt om de har Drunok och Damarien på sin sida."

Skulle Asharina falla för jargbilan så är ju übriga Ebhrons intressen där allvarligt hotade, och om inte jag minns helt fel så är den stora massan i Damarien och Drunok ganska pissed-off på jargierna (tja, i alla fall Drunokerna). Och med tanke på hur pass hårda och allmänt "God bless Asharia" asharierna är så kan de ju inte förlora... för att inte tala om den hårda Samoriska läran, som äger den kassa och rårippade Daakkyrkan så jävla hårt och brutalt att det nästan är löjligt åt det. Aurias vult!

Hade thalaskerna inte varit så jäkla kåta på att ha ihjäl sabrierna så hade de säkert också bistått den ashariska frihetskampen, då Jargien och Thalamur har ungefär lika mycket gemensamt som Vatikanstaten och Sovjet (d.v.s. ganska lite). Om inget annat så skulle nog magiker och obskyra kultister över hela världen försöka hjälpa asharierna så mycket det går, av förklarliga skäl.

Och bara för att slita upp gamla sår...
Jag tror beschtimmt att asharinas tiraker, alver och dvärgar föredrar den relativa friheten som de har i Asharien än den hårda kontrollen och bålbränningen som genomsyrar Jargien. Det skulle i alla fall jag ha gjort om jag tillhörde en allmänt accepterad etnisk minoriet som stod inför hot om invasion med medföljande misshandel, diskriminering, förtryck etc.

- Danne, ger sig tamejfan aldrig.

 

[Pendragon]

Re: Uncle Pelias wants YOU for the Asharian Army!

Skulle Asharina falla för jargbilan så är ju übriga Ebhrons intressen där allvarligt hotade,

Möjligt, men vad ska de göra åt saken? De är en halv värld bort.

och om inte jag minns helt fel så är den stora massan i Damarien och Drunok ganska pissed-off på jargierna (tja, i alla fall Drunokerna).

Drunokierna är inte så vidare polerz med Jargierna, det är sant, men de har förstahandserfarenhet av att få pisk av dem. Eftersom Jargien ändå behöver gå igenom Drunok för att nå Asharien, så lär Drunokierna hellre vara med än mot Jargierna. Om de inte tänder på att bli ockuperade då.
Damarierna har, såvitt jag vet inget emot Jargien, men en del mot Soldarn och Västmark.

Och med tanke på hur pass hårda och allmänt "God bless Asharia" asharierna är så kan de ju inte förlora... för att inte tala om den hårda Samoriska läran, som äger den kassa och rårippade Daakkyrkan så jävla hårt och brutalt att det nästan är löjligt åt det. Aurias vult!

...

Inte så mycket tyngre argument sen vi hade den här diskussionen sist.

Hade thalaskerna inte varit så jäkla kåta på att ha ihjäl sabrierna så hade de säkert också bistått den ashariska frihetskampen, då Jargien och Thalamur har ungefär lika mycket gemensamt som Vatikanstaten och Sovjet (d.v.s. ganska lite).

Thalamur har, som du sa, fullt upp med Consaber. Dessutom ligger Caserion som en liten buffert i vägen. Sen ska man nog också tänka på att Thalaskerna nog inte giller Soldierna och Asharierna mer än några andra religösa tokar, dvs, inte alls.

Det skulle möjligtvis vara för att de gillar jargierna ännu mindre.

Om inget annat så skulle nog magiker och obskyra kultister över hela världen försöka hjälpa asharierna så mycket det går, av förklarliga skäl.

Nja... nu är jag dock tveksam till att särskilt många magiker skulle släppa vad de har för händerna för att störta ut i krig till ett avlägset rike bara för att nån vill förbjuda magi där...

Och bara för att slita upp gamla sår...
Jag tror beschtimmt att asharinas tiraker, alver och dvärgar föredrar den relativa friheten som de har i Asharien än den hårda kontrollen och bålbränningen som genomsyrar Jargien. Det skulle i alla fall jag ha gjort om jag tillhörde en allmänt accepterad etnisk minoriet som stod inför hot om invasion med medföljande misshandel, diskriminering, förtryck etc.

Du vet, det finns redan alver i Jargien som verkar klara sig bra. Dvärgarna lär bry sig föga så vida inte Jargierna börjar belägra deras fästen, och det har de ingen egentlig anledning till.
Möjligtvis skulle Tirakerna i Kiaz bli ett problem, men de gör knappast gemensam sak med Asharinerna.

/Joel

 

[Mouja]

Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Jargierna skulle ju kunna gå igenom Damarien och sedan genom Soldarn för att komma till Asharien, så slipper de stöta ihop med drunokerna. Och då tror jag inte att Soldarn skulle ha så mycket att säga till om med deras inbördespolitiska ställning. Med ett inbördeskrig hängandes över en i en lös tråd så kan i och för sig jargierna bli de som kapar den sköra tråden.
Folket lär inte bli speciellt lyckliga av att veta att rikskonungen inte gör någonting för att stoppa kejsardömets framfart genom deras rike. Herr Silversparre lär få en kasse anhängare till då. Så att välja en väg genom Soldarn kan jargierna förstöra mer än de själva vet. Hm.. tillbaka till ämnet tror jag.

"Damarierna har, såvitt jag vet inget emot Jargien, men en del mot Soldarn och Västmark."

För att jargierna inte ens vet om hälften av vad som försigår i Damarien.

Jag tror även att Marukusu har en alldeles för subjektiv syn av Asharien och deras bondemilis, då den skulle bli krossad om det Jargiska kejsardömet skulle anfalla.

"Möjligtvis skulle Tirakerna i Kiaz bli ett problem, men de gör knappast gemensam sak med Asharinerna."

Nääääääää.. jag tror de inte blir mycket till problem. De har i och för sig en liten fördel med att slåss på hemmaplan, men jag tror att jargiernas taktiker är aningen mer kompetenta än Tirakernas taktiker, befälhavare eller potatisskalare.

 

[Pendragon]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Jargierna skulle ju kunna gå igenom Damarien och sedan genom Soldarn för att komma till Asharien, så slipper de stöta ihop med drunokerna.

Jopp. Men att anfalla från två häll är effektivare. Fast trilskas drunokierna mycket kan man ju strunta i den planen.

Nääääääää.. jag tror de inte blir mycket till problem. De har i och för sig en liten fördel med att slåss på hemmaplan, men jag tror att jargiernas taktiker är aningen mer kompetenta än Tirakernas taktiker, befälhavare eller potatisskalare.

Mest troligt är nog att jargierna struntar i Kiaz, åtminstone tills Asharien och Soldarn är krossade.

/Joel

 

[Marukusu]

Re: Uncle Pelias wants YOU for the Asharian Army!

"Möjligt, men vad ska de göra åt saken? De är en halv värld bort."

Well, för det första så är faktiskt Mundana jäkligt litet i jämförelse med Moder Tellus. Visst fan är det långt mellan Asharien och Ebhron, men inte SÅ långt väl? Bara det faktum att Ebhron har valt att investera i Asharina torde bevisa att de i alla fall bryr sig om den sunkiga halvön och om de inte ens skulle försöka försvara sina intressen där så skulle de få en hel del disrespect...

"Drunokierna är inte så vidare polerz med Jargierna, det är sant, men de har förstahandserfarenhet av att få pisk av dem. Eftersom Jargien ändå behöver gå igenom Drunok för att nå Asharien, så lär Drunokierna hellre vara med än mot Jargierna. Om de inte tänder på att bli ockuperade då."

Jag har mycket svårt att tro att drunokerna VILL vara ockuperade av Jargien, och än mindre har någon sorts nationell domineringsfetisch. Men ändå, det är bra klent att inte göra någonting emot jargierna om de nu skulle vilja marschera igenom deras land, även om minsta lilla provokation gentemot jargierna skulle leda till en helvetes massa elände. Oavsett om det skulle röra sig om topphemligt statligt finansierat sabotage av infrastruktur eller ett FUBAR, men ack så ädelt, "last stand" så tror jag att drunokerna skulle motarbeta jargiernas närvaro.

"Damarierna har, såvitt jag vet inget emot Jargien, men en del mot Soldarn och Västmark."

Damariens Storfurst är jargier och har satt en hel del käppar i hjulet för den gamla inhemska adeln, som traditionellt har haft nästintill oinskränkt makt. Detta har kanske gjort honom polare med folket, men jag tror ändå att många hellre skulle vilja se en inhemsk furste på tronen (damarierna verkar ju inte direkt vara de mest reformvänliga av Mundanas alla folk).
Dessutom, om ens hälften av alla rykten som går om damariens adel är sanna så borde de vara starkt emot Jargien, Daak-kyrkan och deras slemmiga, anti-magiska och elefantarslade byråkrati.

"Inte så mycket tyngre argument sen vi hade den här diskussionen sist."

Tja, jag skriver ju utifrån mitt eget Mundanas perspektiv. Om några förtjänar att vinna ett storkrig, så är det Asharierna.

"Thalamur har, som du sa, fullt upp med Consaber. Dessutom ligger Caserion som en liten buffert i vägen. Sen ska man nog också tänka på att Thalaskerna nog inte giller Soldierna och Asharierna mer än några andra religösa tokar, dvs, inte alls."

Thalaskerna är nog ganska Asharien-vänliga av sig då det i Asharien är helt ok att vara magiker och inte alls är olagligt att vara ateist såvitt jag vet. Thalamur kan således hur lätt som helst utöva...vad de nu vill utöva i Asharien, och har väldigt lätt att utöka sitt inflytande där.
Om Jargien däremot skulle stövla in i Asharien så skulle det antagligen innebära att thalaskerna skulle förlora en handelspartner, ty även om handeln med Thalamur är ganska liten så skulle den lätt kunna växa sig större då Asharien är en stor vapen/järnexportör och Thalamur har en hel del mumsig spannmål.
Dessutom så tror jag att om Thalamur skulle vilja anfalla Jargien genom Caserion så skulle de säkerligen kunna genomföra en eller annan deal med cirefalierna. Incestoiderna skulle säkert inte ha någonting emot att både Thalamur och Jargien stångar sig blodiga mot varandra, då Jargien ändå oundvikligen kommer att självdö i vilket fall som helst.

Nackdelen vore väl kanske att Consaber skulle blanda sig i Asharina-konflikten om Thalamur gjorde det. De är ju trots allt Daak-troende de med och skulle säkert inte ha något emot att lägga ner sina gamla tvister med Jargien för tillsammans med dem krossa thalaskerna en gång för alla, alternativt så skulle det innebära inbördeskrig om sabrierna öppet gick med de klart Daak-troende och antimagiska jargierna, tokons folk (och Léaram) dissar ju som bekant Daak och diggar magi.

In any case så blir alltihop en härligt krigisk soppa där alla står mot alla i slutändan, helt perfekt för de som vill ha ett "Mörker" utan demoner och shit (läs: mig).

"Nja... nu är jag dock tveksam till att särskilt många magiker skulle släppa vad de har för händerna för att störta ut i krig till ett avlägset rike bara för att nån vill förbjuda magi där..."

Hey, det är ju ett heligt krig vi snackar här! Klart folk kommer att kämpa för att ha kvar sin status som fruktade, respekterade och beundransvärda män och kvinnor med extraordinära förmågor. Många magiker är högt uppsatta i det ashariska samhället och dessa kommer säkert att göra allt som står i deras makt för att skydda sin dyrbara frihet och sitt fädernesland.

"Du vet, det finns redan alver i Jargien som verkar klara sig bra."

Yeah right! Och när var den senaste alviske kejsaren på tapeten? Alviske aboraten? Alviske whatever?
Alver är magiska varelser och jag tror inte att de har det så jäkla kul i Jargien såvida de inte håller sig inom sina skogar. Deras generellt sett ateistiska läggning och...provocerande utseende gör inte saken bättre. Möjligen skulle pyar kunna klara sig någorlunda fint i Jargien, men de är antagligen begränsade till samhällets medelklass som maximum i karriärstegen.

"Dvärgarna lär bry sig föga så vida inte Jargierna börjar belägra deras fästen, och det har de ingen egentlig anledning till."

Tsss, dvärgarna drar väl ut i krig bara för att en kopparslant saknas från deras lön... annars är det lätt att fixa någon fejkad(?) profetia där "det stora Mörkret som skall kötta sönder hela världen" är Jargien. Dessutom så skulle det krävas en vekviljad dvärg för att knäfalla inför Daakkorset utan strid... (zolod räknas inte, för de är mesar!)

"Möjligtvis skulle Tirakerna i Kiaz bli ett problem, men de gör knappast gemensam sak med Asharinerna."

Om asharierna bara lär sig tirakernas språk (pengar, löften om feta strider, sprit och bitches) så skulle det säkert finnas en hel del tiraker villiga att kötta pseudoromare...

- Danne, vill se ett Mundana: Total War!

 

[Marukusu]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

"Jag tror även att Marukusu har en alldeles för subjektiv syn av Asharien och deras bondemilis, då den skulle bli krossad om det Jargiska kejsardömet skulle anfalla."

Heh, underskatta aldrig en vresig bondlurk beväpnad till tänderna!

Ett flertal gånger i världshistorien har "simpel milis" visat sig vara reguljära truppers bane. Krig är mer en fråga om taktik, inte om antal soldater. Även om jargierna skulle lyckas ockupera Asharina så skulle de snart överge den röda halvön på grund av alla oroligheter som skulle uppstå (se hur amerikanerna har det i Irak, t.ex.). Det Jargiska Imperiet är döende, det är bara en tidsfråga innan det faller som ett korthus likt alla stormakter förr eller senare gör.
Asharien däremot är en förebild för den nya tidens nation och kommer antagligen att bli en verklig stormakt inom kort.

- Danne, spekulerar med vilt viftande armar.

 

[ripperdoc]

Jag skulle iofs argumentera för att Jargien inte är på sin höjdpunkt, utan på rejäl nedgång. Föreställ er följande scenario (som vi nyligen spelat i vårt super-epos Caligo):

Jargien har mer och mer problem. Byråkratin kväver, kassan sinar och skulden till falierna ökar, legionerna börjar bli oregerliga på grund av innestående betalningar och Drunok har varit kostsamt och inte särskilt givande. Dessutom renskrapar aboraten landets resurser på manskap och pengar i förberedandet inför det asharinska korståget. Till råga på allt är både rauner och kamorianer aktiva och de vet att anfalla Jargien när läget är svårt.

I väst är situationen än mer intressant. Sittande mhim är svag och kraftlös, närmast velig. Många är missnöjda med sänkta militära utgifter och ett skenbart diplomatiskt närmande till Jargien, framförallt den slappa hållningen till de jargiska kolonierna. Diverse kefaler blir regionalt allt starkare, bland annat kefalen av Kaal och kefalen av Jen. Cirefalierna och deras kanalbygge är en nagel i ögat på både jargierna och vissa inom Mûhad, som innebär slitningar. Till råga på allt talar ett antal obskyra men allt mer populära profetior om stundande krig under en, som det tolkats, ny och kraftfull mhim. Tre enskilda händelser tänder elden. När mhim gör ett av sina många besök i Alkharzan med sin stora livvaktsstyrka uppstår bråk mellan gardet och kefalen av Alkharzans trupper. Händelsen eskalerar och orsakar stort missnöje. En annan incident (där kampanjens huvudpersoner var delaktiga) på en privatskola för de allra rikaste - ett bråk mellan en av kefalen av Alkharzans söner och en systerdotter till mhim, blir kraftigt uppblåst. Det hela kulminerar i att kefalen av Kaal spelar ut kefalen av Jen i en oklar händelse i Jen, då en jargisk inkvisitorscell uppdagas och nästan hela Jens befolkning avrättas eller utvisas av Kaal-lojala granascher, mitt framför kefalen av Jens näsa. Inbördeskriget mullrar bakom hörnet - men i Mûhad ses inbördeskrig som ett tecken på virilitet och styrka.

Vad gör nu Jargien? Jargus har nu problem. Han är fast besluten att stödja aboraten i dennes korståg. Varför? Inte av religiösa skäl, utan för att han slutit ett avtal med Damarien. Damarien lovar att stå för stora delar av det praktiska i korståget i utbyte mot egenbestämmande och kontroll över Västmark (Damarien suktar i hemlighet efter hela Asharina och framförallt efter att knäppa Melorion på näsan). Detta gör i gengäld att Jargus slipper betala dyra pengar och bli av med viktiga försvarsstyrkor som man behöver.

Dessvärre sniffar Melorion upp detta, framförallt Temiranz. Och Temiranz kontrollerar Jargiens stadsskuld. De är affärsmän och vet att utnyttja lägen. Således skickar de en emissarie till Jargus och förklarar att Melorion, på grund av stundande läge, måste kräva in stora delar av stadsskulden (tack vare en finstilt paragraf i något gammal skuldebrev). Jargien kan förstås protestera, men i nuläget måste de ha kontanter till sina styrkor och har inte råd med ett krig mot Melorion. Utpressningen är total och Jargien tvingas sälja fulla handelsrättigheter gällande Asharina i samband med korståget och många år efter korståget till cirefalierna. Melorion kan alltså se fram mot monopol på handeln i Västmark och Soldarn, förutsatt att Jargierna vinner.

Allt kulminerar förstås i att Mûhad enas snabbt under en ny mhim och tågar mot Jargien, Drunok invaderas av rauner och stressar Jargien, samtidigt som Västmark snabbt faller under damariska och jargiska vapen. I samma veva manövrerar Caserion lyckosamt fram ett inledande krig mellan Thalamur och Consaber, vilket också försvagar Asharina. När de västländska trupperna når Okrana har dock kamorianerna av okända skäl gått över på jargiernas sida - ett oheligt avtal väntas finnas i bakgrunden - och lyckas med nöd och näppe kasta ut västlänningarnas stora uppbåd.

Men det är inte slut än. Mundana är i totalt krig och skymningen faller över världen...

Så. Det var storpolitiken i vår kampanj. Inspiration eller förklaring till ett möjligt krig - ta det som ni vill.

/RipperDoc

 

[Chakka Khan]

Re: Katalysator för heligt krig?(lite OT)

På tal om heliga krig och religioner. Det krigiska folket på Menon-aun , Aunurierna, anser att det är vekt att tro på någonting och att man ska klara sig själv eller nåt. Jag undrar om de har någon religion elle sorts kultur överhuvudtaget, annars känns det ju som att dom slåss bara för att vara elaka, jag har för mig att dom ockuperat de närliggande öarna, gjorde dom det bara för att vara sadistiska maktmissbrukare, eller finns det någon djupare mening(typ att det fanns någon "Katalysator för heligt krig" på de platserna eller liknande)?

nån som vet nåt?

 

[Silvervarg]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Nääääääää.. jag tror de inte blir mycket till problem. De har i och för sig en liten fördel med att slåss på hemmaplan, men jag tror att jargiernas taktiker är aningen mer kompetenta än Tirakernas taktiker, befälhavare eller potatisskalare.

Tiraker har bara en taktik... framåt och skövla

Men jargier slåss inte så ofta med tiraker och saknar erfarenhet att möta dem medan tiraker är vana att slåss mot lite allt möjligt och det gör det samma eftersom de bara har en taktitk (eller det kanske är bara i mitt mundana? ) oavsett fiende typ.
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Sedan finns det ju en del "godsaker" i kiaz... </font></td></tr></table>


Silvervarg medger att han har en fetish för tiraker vilket kanske påverkar hans syn på dem ;P

 

[Mouja]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Jag håller med både dig och Marukusu på att även den värsta armén någonsin kan klara sig ur strider som vinnare... Men det kräver ett mirakel eller en fet jävla tur.. och eftersom jag är realistisk (läs: aningen pessismistisk) så tror jag inte på mirakel, förutom i film -och rollspel är inte film-..

 

[Korpen]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Geurillakrig äv världens mest överskattade form av krigsföring, den bygger fkatiskt helt och fullt på utnötning, vilket kräver numerär. Aharnia har en pytteliten befolkning, är ganska ofruktbart, så mkt mat måste importeras (gäller främst de större städerna) och saknar samlad ledning.

USA i irak är ett intressant exempel, för varje amrikans soldat som dödas eller såras dödas eller såras 50-100 upprorsmän, och Jargiens yrkeshär är minst lika överlägesn asharniernas bondeuppbåd som USAs krigsmakt är upprorsmännen i Irak.
Gerillakrig bygger på att man slåss så länge att motståndaren inte längre har viljan att fortsätta strida, något som är svårt att uppnå mot en armé som tjänar på att slåss, då det innebär mer möjligheter till plundring.

Betänk att en Jargisk legion är numerärt överläges alla styrkor i asharien, och de styrkorna kan inte uppträda samlat.

 

[Pendragon]

Re: Uncle Pelias wants YOU for the Asharian Army!

Tja, jag skriver ju utifrån mitt eget Mundanas perspektiv.

...och därmed dör möjligheten till en givande diskussion, eftersom vi inte kan diskutera två olika saker, eller nånting bara en av oss har koll på.

/Joel

 

[Pendragon]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Ett flertal gånger i världshistorien har "simpel milis" visat sig vara reguljära truppers bane.

Slaget vid Visby t ex?

Nej, ge ett exempel på en bondearmé som slagit en reguljär dito innan krutvapnens spridning. Jag tvivlar på att det finns ett utan extraordinära omständigheter. Åtminstone inte en som inte blivit krossad direkt efter. Dvs nån som uppnåt en varaktig seger.

Möjligtvis om Ymir kan gräva fram ett exempel från Kina...

/Joel

 

[ripperdoc]

Re: Jargien vs Asharien [OT verkar det som]

Du ska aldrig vara kategorisk inom historia. Givetvis finns det exempel på bondearméer som slagit väldrillande arméer, eftersom ett slag handlar om så mycket mer än bara de faktiska styrkorna. Ta en titt på denna sida . Där ser du att många revolter slagits ner, men också att ex. Bobalna-revolten i Transylvanien till stora delar var framgångar för upprorsmännen, likaså var striderna i Remences-upproret lyckosamma. Ett problem blir det också då många arméer består av simpel milis, både riktiga arméer och upprorsarméer. Man kan också ställa sig frågan i vilket grad exempelvis skottarna under Robert the Bruce var milis eller erfarna krigare - de lyckades i vilket fall vinna viktiga och stora slag.

/RipperDoc - kämpar mot historiekategorismen