Eriol
Veteran
Jag har tänkt ett tag på att köpa Khelathar... men é de så bra som jag tror.....
Nekromanti Khelathar=bra??
- Thread starter Eriol
- Start date
DanielSchenström
Swashbuckler
Jag vet inte hur bra du tror att det är men jag anser att tillsammans med KUlt så är det de två bästa svenska rollspelen. Det är låg fantasy, dvs inga superhjältar ala D&D och inte alver, dvärgar och drakskatter utan en miljö närmare vikingatiden.
Eriol
Veteran
Värt att köpa alltså? ?<img src="/images/icons/alien.gif" border=0 width=14 height=15><img src="/images/icons/thinks.gif" border=0 width=15 height=15><img src="/images/icons/dragon.gif" border=0 width=17 height=15>
Riddaren
Swashbuckler
"Jag vet inte hur bra du tror att det är men jag anser att tillsammans med KUlt så är det de två bästa svenska rollspelen. Det är låg fantasy, dvs inga superhjältar ala D&D och inte alver, dvärgar och drakskatter utan en miljö närmare vikingatiden."
Khelataar är bra, men jag tror att det var lite för sin tid, hadde nog uppskattats mer i dag än för tio år sedan när det kom
Riddaren
Khelataar är bra, men jag tror att det var lite för sin tid, hadde nog uppskattats mer i dag än för tio år sedan när det kom
Riddaren
Khelataar är en köpvärd produkt, helt klart. Dock beror det också på VAD du är ute efter. Spelet har väldigt bra och realistiska regler (jaja, realistiska vad gäller fantasy iaf), och kan där jämföras med EON (okej, EON är visserligen mycket större och mer utbyggt än Khelataar, men ändå...) men Khelataar håller sig på en ännu lägre nivå fantasymässigt än EON. Det finns bara människor, inga andra raser, dock finns det en del olika människokulturer. Magin är inte så fruktansvärt mäktig som i t.ex. DoD och andra high fantasy-spel, den är mer mystisk och outforskad, och om det är en liten del personer som är magiker i DoD, så är det ännu mer sällsynt i Khelataar. Sammanfattningsvis är det ett bra spel, som är hyfsat realistiskt, och torde klassas som "low fantasy". Är det det du är ute efter, är spelet helt klart köpvärt. Sen beror allt förstås på priset. Jag har själv allt till Khelataar förutom spelledarskärmen och ett äventyr. Har dock aldrig spelat det.
/Skuggvarg
/Skuggvarg
Jag har varit SL i Khelataar under några år i början av 90-talet, och det är ett verkligt grisodlarspel - där man har skitiga naglar och dåliga tänder. Stämningen är som i Viking med vissa fåtaliga fantasyinslag, men magi lyser nästan helt med sin frånvaro. Dessutom finns det så gott som inga monster att tala om. Reglerna är ganska komplicerade och här och var extremt tungrodda, på andra plaster extremt smidiga. För sin tid var Khelataar nog det mest avancerade rollspelet, men det var för tolv år sedan, och det märks.
Ovanstående kanske låter kritiskt, men det är det inte - det är bara så som Khelataar är. Vill man spela i en smutsig lågfantastisk värld där de flesta problem ligger på en mycket jordnära nivå så är Khelataar perfekt. Vill man ha lite magiker, lite fantastiska skatter eller skräckinjagande monster, och RPer som har någon form av hjältegloria så är Khelataar helt fel.
Ovanstående kanske låter kritiskt, men det är det inte - det är bara så som Khelataar är. Vill man spela i en smutsig lågfantastisk värld där de flesta problem ligger på en mycket jordnära nivå så är Khelataar perfekt. Vill man ha lite magiker, lite fantastiska skatter eller skräckinjagande monster, och RPer som har någon form av hjältegloria så är Khelataar helt fel.
Riddaren
Swashbuckler
De kontakter jag har, märks det att det uppskattas mer idag. Min uppfattning är att det hade kunnat säljas bättre idag än då det kom.
Riddaren
Riddaren
Min uppfattning är att det hade kunnat säljas bättre idag än då det kom
Jo, visst. Det förstod jag första gången du sa det. Men vad
tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu
mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning.
/Alexander Gyhlesten
Jo, visst. Det förstod jag första gången du sa det. Men vad
tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu
mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning.
/Alexander Gyhlesten
Riddaren
Swashbuckler
"Jo, visst. Det förstod jag första gången du sa det. Men vad
tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu
mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning."
Jag har sett utvecklingen utvecklas från sena 1980-talet och början till 1990-talet i två riktningar. Eftersom Khelataar var relativt komplicerat på den tiden då det begav sig hade det systemet passat bättre i den ena utvecklingen idag.
1) Utveckling till enklare regler, och t.o.m. friform (vilket inte jag dock gillar)
2) Utveckling till mer komplicerade regler, där du har t.ex. Neotech och Eon, vilka skulle fått en bra utmanare i Khelataar idag.
Riddaren - det är min åsikt
tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu
mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning."
Jag har sett utvecklingen utvecklas från sena 1980-talet och början till 1990-talet i två riktningar. Eftersom Khelataar var relativt komplicerat på den tiden då det begav sig hade det systemet passat bättre i den ena utvecklingen idag.
1) Utveckling till enklare regler, och t.o.m. friform (vilket inte jag dock gillar)
2) Utveckling till mer komplicerade regler, där du har t.ex. Neotech och Eon, vilka skulle fått en bra utmanare i Khelataar idag.
Riddaren - det är min åsikt
Rosen
Myrmidon
Re: Khelataar=bra??
Men vad tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning.
Typexempel ur minnet på några av vanliga kommentarer som Lancelot brukade få från spelare angående Khelataar (utöver rena regelfrågor):
"Var kan man få tag på fler humanoida varelser till spelet?"
"Jag behöver siffror för MYCKET mer monster! Det finns ju siffror för tex grävlingar och sånt, men jag tror inte mina spelare tycker det är nåt kul att slåss mot tex en grävling."
"Magisystemet är dåligt. Man kan inte göra nåt bra med det."
"Bra system, men världen är kass. Helkass. För en bra värld, titta på till exempel Äventyrsspels Ereb Altor, en dynamisk och spännande värld med riddare och demoner."
De som köpte spelet när det begav sig ville ha precis det som spelet inte erbjuder - dungeons, monster och skatter - och de äldre spelare som hade kunnat uppskatta den sortens innehåll ville inte se åt det för att det var på svenska.
Jag satt själv med ett par gånger och förklarade för pre-teen-spelare att man kunde rollspela personrelationer, intriger, klanpolitik... och de vanligaste reaktionerna var ungefär "Huh?" och "Varför det?" (när jag angående monsterbristen svarade en grabb med att man ju kunde slåss mot människor istället, så svarade han bara "Men det är väl rätt tråkigt?").
Intrigrollspel, culture gaming och low fantasy har en helt annan acceptans bland folk som köper svenska rollspel idag - det ser man rätt tydligt på de här forumen - så ett up-to-date Khelataar släppt idag skulle med all sannolikhet få ett annat mottagande än det "Whee, ett nytt spel! ... Bläh, inga grottor!" som det fick då.
--
Åke
Men vad tror du det är som lockar rollspelspubliken i rollspelet nu mer än då. Jag är nämligen av en helt annan uppfattning.
Typexempel ur minnet på några av vanliga kommentarer som Lancelot brukade få från spelare angående Khelataar (utöver rena regelfrågor):
"Var kan man få tag på fler humanoida varelser till spelet?"
"Jag behöver siffror för MYCKET mer monster! Det finns ju siffror för tex grävlingar och sånt, men jag tror inte mina spelare tycker det är nåt kul att slåss mot tex en grävling."
"Magisystemet är dåligt. Man kan inte göra nåt bra med det."
"Bra system, men världen är kass. Helkass. För en bra värld, titta på till exempel Äventyrsspels Ereb Altor, en dynamisk och spännande värld med riddare och demoner."
De som köpte spelet när det begav sig ville ha precis det som spelet inte erbjuder - dungeons, monster och skatter - och de äldre spelare som hade kunnat uppskatta den sortens innehåll ville inte se åt det för att det var på svenska.
Jag satt själv med ett par gånger och förklarade för pre-teen-spelare att man kunde rollspela personrelationer, intriger, klanpolitik... och de vanligaste reaktionerna var ungefär "Huh?" och "Varför det?" (när jag angående monsterbristen svarade en grabb med att man ju kunde slåss mot människor istället, så svarade han bara "Men det är väl rätt tråkigt?").
Intrigrollspel, culture gaming och low fantasy har en helt annan acceptans bland folk som köper svenska rollspel idag - det ser man rätt tydligt på de här forumen - så ett up-to-date Khelataar släppt idag skulle med all sannolikhet få ett annat mottagande än det "Whee, ett nytt spel! ... Bläh, inga grottor!" som det fick då.
--
Åke
Riddaren
Swashbuckler
Re: Khelataar=bra??
Är ju ungefär det jag har skrivit, och kunde inte ha utryckt det bättre <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>
*tackar ödmjukt Rosen för en mycket bra sammanfattning* <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Riddaren - som är glad att Hammarby vann SM-guld idag <img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>
Är ju ungefär det jag har skrivit, och kunde inte ha utryckt det bättre <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>
*tackar ödmjukt Rosen för en mycket bra sammanfattning* <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Riddaren - som är glad att Hammarby vann SM-guld idag <img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>
Re: Khelataar=bra??
så ett up-to-date Khelataar släppt idag skulle med all
sannolikhet få ett annat mottagande än det "Whee, ett nytt
spel! ... Bläh, inga grottor!" som det fick då.
Jo, ett nyhypat Khelataar - späckat med nya prylar - skulle ju
i och för sig fungera någorlunda. Men, frågan är ju om
marknaden vill ha den. Just intrigbiten (som var väldigt viktigt
i våra Khelataar-kampanjer) gjorde det ju spännande på sin
tid, fast jag kan tro att folk är mer inne på Vampire när det
kommer till dylikt.
Helt avigt inställd är jag inte. Jag skulle nog till och med köpa
en reviderad upplaga av spelet. Fast en succé betvivlar jag
fortfarande att det blir av den enkla anledningen att markanden
är mättad.
/Alexander Gyhlesten
så ett up-to-date Khelataar släppt idag skulle med all
sannolikhet få ett annat mottagande än det "Whee, ett nytt
spel! ... Bläh, inga grottor!" som det fick då.
Jo, ett nyhypat Khelataar - späckat med nya prylar - skulle ju
i och för sig fungera någorlunda. Men, frågan är ju om
marknaden vill ha den. Just intrigbiten (som var väldigt viktigt
i våra Khelataar-kampanjer) gjorde det ju spännande på sin
tid, fast jag kan tro att folk är mer inne på Vampire när det
kommer till dylikt.
Helt avigt inställd är jag inte. Jag skulle nog till och med köpa
en reviderad upplaga av spelet. Fast en succé betvivlar jag
fortfarande att det blir av den enkla anledningen att markanden
är mättad.
/Alexander Gyhlesten
sluper
Swordsman
Tja, det är jäkligt genomarbetat i alla fall. Världsboken och modulen "Encyclopedia Digoni" är riktigt intressant läsning. + Snygga illustrationer av Rosenius (antar jag att det är som hållit i pennan). Helt klart värt pengarna,
Regelsystemet, som sig bör med Lancelot games, helt obegripligt. Men vem bryr sig om regler?
Regelsystemet, som sig bör med Lancelot games, helt obegripligt. Men vem bryr sig om regler?
Nightowl
Champion
Monsterbrist... OT
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>...när jag angående monsterbristen svarade en grabb med att man ju kunde slåss mot människor istället, så svarade han bara "Men det är väl rätt tråkigt?"<p><hr></blockquote><p>
Ur [/i]Hur gör man med djur?[/i], ett spelledarkapitel som förhoppningsvis kommer att vara med i Gondica Bestiarium:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Man kan fråga sig vilken nytta man egentligen har av djur och ”monster” i Gondica. I många spel fungerar dylika bestar främst som hinder att övervinna, helst med strid. Strider är en naturligt del av äventyr i Gondica, eftersom de ofta dyker upp i action- och äventyrshistorier av det slaget som Gondica inspirerats av.
Det är dock i främsta hand tänkt att vara strider mellan antropomorfer, eftersom sådana ärligt talat oftast är mer intressanta och spännande. Hur ofta fäktas D’Artagnan, Röde Piraten eller Zorro mot björnar eller lejon?<p><hr></blockquote><p>
Och det är precis vad jag tycker om saken. Det senare gäller för övrigt Conan, Aragorn eller Belgarion också. Mer eller mindre mänskliga motståndare (i de flesta spel är ju bara orcher onda människor med permanenta gummimasker) är standard i fantasyhistorier, monster är en extra krydda. Varför blev det annorlunda i rollspel? Varför tycker folk att det är "tråkigt" att slåss mot annat folk?
Nightowl, som för övrigt har blivit ganska förtjust i Khelataar med åren. Ungefär som med en släkting.
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>...när jag angående monsterbristen svarade en grabb med att man ju kunde slåss mot människor istället, så svarade han bara "Men det är väl rätt tråkigt?"<p><hr></blockquote><p>
Ur [/i]Hur gör man med djur?[/i], ett spelledarkapitel som förhoppningsvis kommer att vara med i Gondica Bestiarium:
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Man kan fråga sig vilken nytta man egentligen har av djur och ”monster” i Gondica. I många spel fungerar dylika bestar främst som hinder att övervinna, helst med strid. Strider är en naturligt del av äventyr i Gondica, eftersom de ofta dyker upp i action- och äventyrshistorier av det slaget som Gondica inspirerats av.
Det är dock i främsta hand tänkt att vara strider mellan antropomorfer, eftersom sådana ärligt talat oftast är mer intressanta och spännande. Hur ofta fäktas D’Artagnan, Röde Piraten eller Zorro mot björnar eller lejon?<p><hr></blockquote><p>
Och det är precis vad jag tycker om saken. Det senare gäller för övrigt Conan, Aragorn eller Belgarion också. Mer eller mindre mänskliga motståndare (i de flesta spel är ju bara orcher onda människor med permanenta gummimasker) är standard i fantasyhistorier, monster är en extra krydda. Varför blev det annorlunda i rollspel? Varför tycker folk att det är "tråkigt" att slåss mot annat folk?
Nightowl, som för övrigt har blivit ganska förtjust i Khelataar med åren. Ungefär som med en släkting.
Re: Monsterbrist... OT
Ur Hur gör man med djur?, ett spelledarkapitel som förhoppningsvis kommer att vara med i Gondica Bestiarium:
Jag trodde att kapitlet var omdöpt till "Hur gör djur?", det kapitlet är sponsrat av SVT och Skansen... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Varför blev det annorlunda i rollspel? Varför tycker folk att det är "tråkigt" att slåss mot annat folk?
Jag tror att det var så för att strider mellan människor inte kittlade fantasin så mycket som monster. Människan har ju i alla tider hittat på olika monster som används i sagor, sägner eller vidskepelse. Det är även lättare att skapa spänning med monster tror jag av den anledning att monster är okända eller exotiska (vissa även erotiska) för gemene man.
Orsaken till att det är så spännande med Röde Piraten och Zorro när de slåss är kanske för att det är närmre verkligheten? Hade man bara levt för bra många år sedan och haft medlen så kanske man hade hållit på med dylikt. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Summerat:
Monster - spännande för att det är okända och ofta har intressant utseende.
Människor - spännande för att utgången är oviss och för att människan är tävlingsinriktad (jmfr "Är han bättre än mig?").
Båda är antagligen lika dödliga för RP.
I mina kampanjer så springer man inte på monster hur som helst...
Ur Hur gör man med djur?, ett spelledarkapitel som förhoppningsvis kommer att vara med i Gondica Bestiarium:
Jag trodde att kapitlet var omdöpt till "Hur gör djur?", det kapitlet är sponsrat av SVT och Skansen... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Varför blev det annorlunda i rollspel? Varför tycker folk att det är "tråkigt" att slåss mot annat folk?
Jag tror att det var så för att strider mellan människor inte kittlade fantasin så mycket som monster. Människan har ju i alla tider hittat på olika monster som används i sagor, sägner eller vidskepelse. Det är även lättare att skapa spänning med monster tror jag av den anledning att monster är okända eller exotiska (vissa även erotiska) för gemene man.
Orsaken till att det är så spännande med Röde Piraten och Zorro när de slåss är kanske för att det är närmre verkligheten? Hade man bara levt för bra många år sedan och haft medlen så kanske man hade hållit på med dylikt. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>
Summerat:
Monster - spännande för att det är okända och ofta har intressant utseende.
Människor - spännande för att utgången är oviss och för att människan är tävlingsinriktad (jmfr "Är han bättre än mig?").
Båda är antagligen lika dödliga för RP.
I mina kampanjer så springer man inte på monster hur som helst...
Re: Khelataar=bra??
...och de äldre spelare som hade kunnat uppskatta den sortens innehåll ville inte se åt det för att det var på svenska.
Var inte namnet lite för töntigt för dem med?
Jag kanske funderade på att köpa det på den tiden då det begav sig, men min plånbok tyckte inte det.
...och de äldre spelare som hade kunnat uppskatta den sortens innehåll ville inte se åt det för att det var på svenska.
Var inte namnet lite för töntigt för dem med?
Jag kanske funderade på att köpa det på den tiden då det begav sig, men min plånbok tyckte inte det.
Rosen
Myrmidon
Re: Khelataar=bra??
Var inte namnet lite för töntigt för dem med?
"Khelataar" är språkneutralt - töntiga namn för dem var såna som "Drakar och demoner" och "Ensamma vargen".
(Kommer själv ihåg när jag såg att den gamla soloäventyrsklassikern The Warlock of Firetop Mountain hade kommit ut på svenska under namnet 'Häxmästaren på röda berget', och vred mig i pinsamhetskonvulsioner...)
--
Åke
Var inte namnet lite för töntigt för dem med?
"Khelataar" är språkneutralt - töntiga namn för dem var såna som "Drakar och demoner" och "Ensamma vargen".
(Kommer själv ihåg när jag såg att den gamla soloäventyrsklassikern The Warlock of Firetop Mountain hade kommit ut på svenska under namnet 'Häxmästaren på röda berget', och vred mig i pinsamhetskonvulsioner...)
--
Åke
terje
xenomorf mystiker
Re: Monsterbrist... OT
Fördelen med mänskliga (eller närapå mänskliga) motståndare är väl att de kan ha en tydligare personlighet och man kan tala med dem.
"Aha, vi möts igen!" eller "Hmpf, just typiskt den där X att göra så där." för att inte tala om "Det är jag som är din far!"
Fördelen med mänskliga (eller närapå mänskliga) motståndare är väl att de kan ha en tydligare personlighet och man kan tala med dem.
"Aha, vi möts igen!" eller "Hmpf, just typiskt den där X att göra så där." för att inte tala om "Det är jag som är din far!"