Nekromanti Khelathar=bra??
- Thread starter Eriol
- Start date
Rosen
Myrmidon
Re: Khelataar=bra??
Just intrigbiten (som var väldigt viktigt i våra Khelataar-kampanjer) gjorde det ju spännande på sin tid, fast jag kan tro att folk är mer inne på Vampire när det kommer till dylikt.
Ständigt dessa klaner... (-:
Fast en succé betvivlar jag fortfarande att det blir av den enkla anledningen att markanden är mättad.
Spel som Khelataar - nischade, avsedda för en viss stämning/spelstil, gjorda för spelare med en viss sorts smak - blir inte succéer. Vill man ha en succé ska man göra ett "brett" rollspel som iofs gärna kan riktas mot ett visst stuk, men som går att spela på flera olika sätt och tilltala flera olika smaker; spel som Eon och DoD6.
Khelataar placerar sig snarare i samma kategori som Gemini. Såna spel får en liten skara av inbitna fans men skys av den (relatively speaking) stora massan.
--
Åke
Just intrigbiten (som var väldigt viktigt i våra Khelataar-kampanjer) gjorde det ju spännande på sin tid, fast jag kan tro att folk är mer inne på Vampire när det kommer till dylikt.
Ständigt dessa klaner... (-:
Fast en succé betvivlar jag fortfarande att det blir av den enkla anledningen att markanden är mättad.
Spel som Khelataar - nischade, avsedda för en viss stämning/spelstil, gjorda för spelare med en viss sorts smak - blir inte succéer. Vill man ha en succé ska man göra ett "brett" rollspel som iofs gärna kan riktas mot ett visst stuk, men som går att spela på flera olika sätt och tilltala flera olika smaker; spel som Eon och DoD6.
Khelataar placerar sig snarare i samma kategori som Gemini. Såna spel får en liten skara av inbitna fans men skys av den (relatively speaking) stora massan.
--
Åke
Eriol
Veteran
Re: Khelataar=bra??
<img src="/images/icons/yikes.gif" border=0 width=15 height=15> tänk att en så liten fråga kan dra i gång en så lång diskusion.. <img src="/images/icons/hairy.gif" border=0 width=15 height=15>
<img src="/images/icons/yikes.gif" border=0 width=15 height=15> tänk att en så liten fråga kan dra i gång en så lång diskusion.. <img src="/images/icons/hairy.gif" border=0 width=15 height=15>
Rosen
Myrmidon
Re: Fighting Fantasy
'Häxmästaren _i_ röda berget' - vad är det som är töntigt med det?
Men det låter ju så svenskt, ju. Smaka på namnen:
(amerikansk filmtrailer-basröst): "The WARLOCK of FIREtop MOUNtain" (åskmuller i bakgrunden)
(12-åring med tandställning): "Häxmästaren i röda berget!" (ljud av mamma som dammsuger)
Iaf så det kändes när man var i den åldern. (-:
--
Åke, som byggde upp cheats med kompletta kartor för WoFM och 6-7 andra FF-böcker i syfte att SL:a dem som vanligt rollspel. Fast den enda som blev spelad på det sättet var Forest of Doom.
'Häxmästaren _i_ röda berget' - vad är det som är töntigt med det?
Men det låter ju så svenskt, ju. Smaka på namnen:
(amerikansk filmtrailer-basröst): "The WARLOCK of FIREtop MOUNtain" (åskmuller i bakgrunden)
(12-åring med tandställning): "Häxmästaren i röda berget!" (ljud av mamma som dammsuger)
Iaf så det kändes när man var i den åldern. (-:
--
Åke, som byggde upp cheats med kompletta kartor för WoFM och 6-7 andra FF-böcker i syfte att SL:a dem som vanligt rollspel. Fast den enda som blev spelad på det sättet var Forest of Doom.
Krille
Super Moderator
Undantaget som bekräftar regeln
"Spel som Khelataar - nischade, avsedda för en viss stämning/spelstil, gjorda för spelare med en viss sorts smak - blir inte succéer."
Med ett lysande undantag: Vampire: The Masquerade, som faktiskt är nischat, skapat för en viss stämning och gjorda för spelare med en viss smak.
"Spel som Khelataar - nischade, avsedda för en viss stämning/spelstil, gjorda för spelare med en viss sorts smak - blir inte succéer."
Med ett lysande undantag: Vampire: The Masquerade, som faktiskt är nischat, skapat för en viss stämning och gjorda för spelare med en viss smak.
Rosen
Myrmidon
Re: Undantaget som bekräftar regeln
Med ett lysande undantag: Vampire: The Masquerade, som faktiskt är nischat, skapat för en viss stämning och gjorda för spelare med en viss smak.
Men som uppenbarligen också går att spela på flera olika sätt - se bara alla diskussioner om "intern skräck" ellervaddetnuheter kontra Dallas-intriger kontra vampyrsuperhjältar.
Enligt Nightowl blev RuneQuest en kommersiell succé inte pga sina kvaliteter för culture gaming och Gloranthas myter, vilket var tanken med det, utan för att det även gick att köra dungeonbashing i det om man så ville. Det kan man inte i Khelataar eller Gemini (iaf inte utan att handfast införa grottsystem och en monsterfauna på egen hand).
--
Åke
Med ett lysande undantag: Vampire: The Masquerade, som faktiskt är nischat, skapat för en viss stämning och gjorda för spelare med en viss smak.
Men som uppenbarligen också går att spela på flera olika sätt - se bara alla diskussioner om "intern skräck" ellervaddetnuheter kontra Dallas-intriger kontra vampyrsuperhjältar.
Enligt Nightowl blev RuneQuest en kommersiell succé inte pga sina kvaliteter för culture gaming och Gloranthas myter, vilket var tanken med det, utan för att det även gick att köra dungeonbashing i det om man så ville. Det kan man inte i Khelataar eller Gemini (iaf inte utan att handfast införa grottsystem och en monsterfauna på egen hand).
--
Åke
Nightowl
Champion
Re: Monsterbrist... OT
"Hur gör djur"-skämtet var givetvis avsiktligt... Roligt när någon fattar ens långsökta skämt... <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>
Människan har ju i alla tider hittat på olika monster som används i sagor, sägner eller vidskepelse.
Visst - men poängen med det hela var att ration strider mot monster (eller vilddjur) kontra strider mot människor (eller människoliknande varelser) är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Undantaget är figurer som Tarzan, placerade i miljöer som vimlar av icke-mänskliga motståndare.
Själv tycker jag människor är de mest intressanta, eftersom de är så flexibla. Har man sett ett visst monster en gång vet man vad det kan. Man vet aldrig vad en människa kan - i synnerhet eftersom vi fortfarande pratar fantasy.
Nightowl, lunch
"Hur gör djur"-skämtet var givetvis avsiktligt... Roligt när någon fattar ens långsökta skämt... <img src="/images/icons/cool.gif" border=0 width=15 height=15>
Människan har ju i alla tider hittat på olika monster som används i sagor, sägner eller vidskepelse.
Visst - men poängen med det hela var att ration strider mot monster (eller vilddjur) kontra strider mot människor (eller människoliknande varelser) är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Undantaget är figurer som Tarzan, placerade i miljöer som vimlar av icke-mänskliga motståndare.
Själv tycker jag människor är de mest intressanta, eftersom de är så flexibla. Har man sett ett visst monster en gång vet man vad det kan. Man vet aldrig vad en människa kan - i synnerhet eftersom vi fortfarande pratar fantasy.
Nightowl, lunch
Nightowl
Champion
Re: Undantaget som bekräftar regeln
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Enligt Nightowl blev RuneQuest en kommersiell succé inte pga sina kvaliteter för culture gaming och Gloranthas myter, vilket var tanken med det, utan för att det även gick att köra dungeonbashing i det om man så ville. <p><hr></blockquote><p>
Det är en bedömning flera av oss fans har gjort - äventyr till RQ 1 och 2 var på intet sätt djupsinnigare eller mindre bashande än samtida D&D-grejer.
Att alla RP kan magi är tex en av effekterna på andetro, religion etc. på vardagen, men det är också effektiv powergaming.
Även om världen var cool, lockades nog fler av Steve Perrins system - och mindre för att det (BRP, samma som ligger bakom Drakar) var realistiskt än för att det var fullt med valmöjligheter (inga levels och klasser, etc).
Greg Stafford har själv sagt att i RQ KAN man mycket väl köra en kampanj där man t.ex. har en social roll och håller fast vid den fast den är ganska annorlunda än spelarens i verkligheten (culture gaming) men man MÅSTE inte. Pendragon gjorde han helt avsiktligt så att det är sunt förnuft att bete sig på det sättet - en nonkonformist blir med största sannolikhet en sämre rollsperson. Pendragon är därför mer nischat än RQ...
Eftersom Västmark fått sin marknad i dag skulle säkert ett spel typ Khelataar kunna få det - men det skulle bli en Västmarksstor bit av marknaden.
Notering: Nischspel i olika nischer konkurrerar mindre med varandra än allmänt upplagda spel gör med varandra.
Nightowl
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr><p>Enligt Nightowl blev RuneQuest en kommersiell succé inte pga sina kvaliteter för culture gaming och Gloranthas myter, vilket var tanken med det, utan för att det även gick att köra dungeonbashing i det om man så ville. <p><hr></blockquote><p>
Det är en bedömning flera av oss fans har gjort - äventyr till RQ 1 och 2 var på intet sätt djupsinnigare eller mindre bashande än samtida D&D-grejer.
Att alla RP kan magi är tex en av effekterna på andetro, religion etc. på vardagen, men det är också effektiv powergaming.
Även om världen var cool, lockades nog fler av Steve Perrins system - och mindre för att det (BRP, samma som ligger bakom Drakar) var realistiskt än för att det var fullt med valmöjligheter (inga levels och klasser, etc).
Greg Stafford har själv sagt att i RQ KAN man mycket väl köra en kampanj där man t.ex. har en social roll och håller fast vid den fast den är ganska annorlunda än spelarens i verkligheten (culture gaming) men man MÅSTE inte. Pendragon gjorde han helt avsiktligt så att det är sunt förnuft att bete sig på det sättet - en nonkonformist blir med största sannolikhet en sämre rollsperson. Pendragon är därför mer nischat än RQ...
Eftersom Västmark fått sin marknad i dag skulle säkert ett spel typ Khelataar kunna få det - men det skulle bli en Västmarksstor bit av marknaden.
Notering: Nischspel i olika nischer konkurrerar mindre med varandra än allmänt upplagda spel gör med varandra.
Nightowl
Re: Khelataar=bra??
Jag tänkte att eftersom de inte ville spela svenska spel och då fann ett svenskt spel med ett icke svenskt namn så kanske de ansåg att det bara var marknadsföringsteknik att ge ut ett spel med det namnet och inte med något i stil med "Drakar och Demoner".
Jag tänkte att eftersom de inte ville spela svenska spel och då fann ett svenskt spel med ett icke svenskt namn så kanske de ansåg att det bara var marknadsföringsteknik att ge ut ett spel med det namnet och inte med något i stil med "Drakar och Demoner".
Rosen
Myrmidon
Re: Khelataar=bra??
Jag tänkte att eftersom de inte ville spela svenska spel och då fann ett svenskt spel med ett icke svenskt namn så kanske de ansåg att det bara var marknadsföringsteknik att ge ut ett spel med det namnet och inte med något i stil med "Drakar och Demoner".
Sant; jag hade spelpolare som på fullt allvar hävdade att Mutant hette så för att man kunde lura "riktiga" rollspelare att tro att det var engelska... (-:
--
Åke
Jag tänkte att eftersom de inte ville spela svenska spel och då fann ett svenskt spel med ett icke svenskt namn så kanske de ansåg att det bara var marknadsföringsteknik att ge ut ett spel med det namnet och inte med något i stil med "Drakar och Demoner".
Sant; jag hade spelpolare som på fullt allvar hävdade att Mutant hette så för att man kunde lura "riktiga" rollspelare att tro att det var engelska... (-:
--
Åke
Re: Khelataar=bra??
Ett icke svenskt namn på ett svenskt rollspel. Jmfr Stjärnornas Krig(Targets version) - Star Wars. Sedan är väl inledande Kh och dubbeltecknande av sista stavelsen (aa) lite konstruerat?
Kolla vad det står om namn i Västmark.
"...undvika den normala standardfantasyns helt outtalbara zätan, dubbel-vokaler, fnuttar, mystiska diftonger och andra skumma bokstavskombinationer som bara är till för att ett namn ska se "fräckt ut." Khelataars namn kan ju gjort att det blev avfärdat som köpvärt, av just den anledningen - att det skulle vara standardfantasy. Något som det inte är (IMHO).
Ett icke svenskt namn på ett svenskt rollspel. Jmfr Stjärnornas Krig(Targets version) - Star Wars. Sedan är väl inledande Kh och dubbeltecknande av sista stavelsen (aa) lite konstruerat?
Kolla vad det står om namn i Västmark.
"...undvika den normala standardfantasyns helt outtalbara zätan, dubbel-vokaler, fnuttar, mystiska diftonger och andra skumma bokstavskombinationer som bara är till för att ett namn ska se "fräckt ut." Khelataars namn kan ju gjort att det blev avfärdat som köpvärt, av just den anledningen - att det skulle vara standardfantasy. Något som det inte är (IMHO).
Rosen
Myrmidon
Re: Fighting Fantasy
"cheats"? Nu är jag inte med.
Dataspelsterm.
I det här fallet, man tager ett soloäventyr och börjar läsa det från början, gör massor av bokmärken, kollar upp alla möjliga vägar att gå och antecknar vad som finns på vägen, samtidigt som man gradvis ritar upp en karta över hur man går. När man till slut har läst igenom alla 400 sektionerna är det bara att renrita kartan och sammanställa alltihop till en färdig dungeon med rumsbeskrivningar.
Det här var tyvärr före mina digitala dagar, så jag har dem bara på papper.
--
Åke
"cheats"? Nu är jag inte med.
Dataspelsterm.
I det här fallet, man tager ett soloäventyr och börjar läsa det från början, gör massor av bokmärken, kollar upp alla möjliga vägar att gå och antecknar vad som finns på vägen, samtidigt som man gradvis ritar upp en karta över hur man går. När man till slut har läst igenom alla 400 sektionerna är det bara att renrita kartan och sammanställa alltihop till en färdig dungeon med rumsbeskrivningar.
Det här var tyvärr före mina digitala dagar, så jag har dem bara på papper.
--
Åke
Re: Khelataar=bra??
Tänk om dessa spelare hade upplevt "friform" eller egenkonstruerade spel vid den tidpunkten av deras spelande. Jag har haft spelare som tyckte att prislistan på prylar i spelen var det viktigaste...
Alla är vi olika och ändå kan vi ha roligt tillsammans.
Tänk om dessa spelare hade upplevt "friform" eller egenkonstruerade spel vid den tidpunkten av deras spelande. Jag har haft spelare som tyckte att prislistan på prylar i spelen var det viktigaste...
Alla är vi olika och ändå kan vi ha roligt tillsammans.
Re: Monsterbrist... OT
...strider mot monster (eller vilddjur) kontra strider mot människor (eller människoliknande varelser) är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Jepp - det var det jag menade, fast det kanske föll bort under skrivandet. Jag menade (extended discoversion) att eftersom det oftast finns monster med i regelböcker (motsv) i rollspel så tycker man kanske att det skall utnyttjas till varje pris. Strider mot monster upplevs häftigt när det är så exotiska och spännande samt okända varelser. Problemet är att när det okända är känt så försvinner en del av spänningen. När jag sitter och gör mitt äventyr så tänker jag fortfarande som mitt vanliga jag - inte som RP:na som har upplevt alla de där monstren. De är fortfarande exotiska för mig och likadant fast omvänt för spelarna - de kan inte sätta sig in i hur det är att möta ett monster för första gången ännu en gång. Men främsta orsaken är nog att det är spektakulärt att möta monster i strid, man noterar nog varje gång man gjort det. Då kan man ju faktiskt se att antalet strider mot människa är lägre än mot monster, vilket det antagligen inte borde vara eftersom antalet människor antagligen överstiger antalet monster (då skulle de varit världshärskare). Ahh - jag vet inte, nu är jag helt "lost-in-space".
strider mot monster ... är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Ja och ännu större i Diablo, Legend of Mir och alla andra CRPG. Kan man möta mänskliga motståndare där ens?
<small>Varför heter CRPG just RPG??? Jag spelar väl inte någon ROLL där?</small>
...strider mot monster (eller vilddjur) kontra strider mot människor (eller människoliknande varelser) är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Jepp - det var det jag menade, fast det kanske föll bort under skrivandet. Jag menade (extended discoversion) att eftersom det oftast finns monster med i regelböcker (motsv) i rollspel så tycker man kanske att det skall utnyttjas till varje pris. Strider mot monster upplevs häftigt när det är så exotiska och spännande samt okända varelser. Problemet är att när det okända är känt så försvinner en del av spänningen. När jag sitter och gör mitt äventyr så tänker jag fortfarande som mitt vanliga jag - inte som RP:na som har upplevt alla de där monstren. De är fortfarande exotiska för mig och likadant fast omvänt för spelarna - de kan inte sätta sig in i hur det är att möta ett monster för första gången ännu en gång. Men främsta orsaken är nog att det är spektakulärt att möta monster i strid, man noterar nog varje gång man gjort det. Då kan man ju faktiskt se att antalet strider mot människa är lägre än mot monster, vilket det antagligen inte borde vara eftersom antalet människor antagligen överstiger antalet monster (då skulle de varit världshärskare). Ahh - jag vet inte, nu är jag helt "lost-in-space".
strider mot monster ... är bra mycket större i just rollspel än i andra fantasyhistorier, sagor, osv. i andra medier.
Ja och ännu större i Diablo, Legend of Mir och alla andra CRPG. Kan man möta mänskliga motståndare där ens?
<small>Varför heter CRPG just RPG??? Jag spelar väl inte någon ROLL där?</small>
Re: Fighting Fantasy
Lite "walkthrough" hade jag kallat det, nåväl.
Hur gick det äventyret med Forest of Doom? Blev det bra? Var det någon som spelat det i bokform och kände igen sig?
<small>Jag kollade din hemsida igår - för övrigt... Kul läsning.</small>
Lite "walkthrough" hade jag kallat det, nåväl.
Hur gick det äventyret med Forest of Doom? Blev det bra? Var det någon som spelat det i bokform och kände igen sig?
<small>Jag kollade din hemsida igår - för övrigt... Kul läsning.</small>
Re: Monsterbrist... OT
...för att inte tala om "Det är jag som är din far!"
eller som det stod i manus, för att det inte skulle läcka ut... "Det är Obi-Wan som är din far!".
En korrekt iaktagelse (enl min mening) - sedan är det ju lättare att motivera, roligare att spela och lättare att spela en människa - man är ju en själv.
...för att inte tala om "Det är jag som är din far!"
eller som det stod i manus, för att det inte skulle läcka ut... "Det är Obi-Wan som är din far!".
En korrekt iaktagelse (enl min mening) - sedan är det ju lättare att motivera, roligare att spela och lättare att spela en människa - man är ju en själv.
Re: Fighting Fantasy (OT)
>Åke, som byggde upp cheats med kompletta kartor för WoFM och 6-7 andra FF-böcker i syfte att SL:a dem som vanligt rollspel. Fast den enda som blev spelad på det sättet var Forest of Doom.
Intressant. Jag vill minnas att jag var inne på liknande tankar när det begav sig. Man skulle kanske gjort verklighet av det. Vilket system användes? Själv var jag inne på att använda en lätt modifierad version av det befintliga systemet.
/Anders
>Åke, som byggde upp cheats med kompletta kartor för WoFM och 6-7 andra FF-böcker i syfte att SL:a dem som vanligt rollspel. Fast den enda som blev spelad på det sättet var Forest of Doom.
Intressant. Jag vill minnas att jag var inne på liknande tankar när det begav sig. Man skulle kanske gjort verklighet av det. Vilket system användes? Själv var jag inne på att använda en lätt modifierad version av det befintliga systemet.
/Anders
Rosen
Myrmidon
Re: Khelataar=bra??
Sedan är väl inledande Kh och dubbeltecknande av sista stavelsen (aa) lite konstruerat?
Det är viss skillnad om man lägger på diftonger och accenter utan annan baktanke än att "det ska se fräckt ut" eller om man använder det som lingvistiska element... Det är ett språkligt drag i mynilem, som även anges i Världsboken, att man skriver långa vokaler dubbeltecknade, korta vokaler enkeltecknade (undantaget ordet "wor" [mäktig] som uttalas med långt o).
Kh-ljudet står på mer osäker grund, men i mina anteckningar från aldrig avslutade alfabetes-diskussioner med Björn Wahlberg, som satte ihop språket, står det så här:
<BLOCKQUOTE>Bokstaven H skrivs endast ut när den anger ett separat fonem (ex Hiigor). När den kombineras med en konsonant för att förstärka denna (ex Khela) anges den bara som en lös krumelur (typ, K´ela). I exempelvis namnet Durghal bestämmer sättet att skriva H om det skall uttalas "Durgh-Al" eller "Durg-Hal".</BLOCKQUOTE>("För att förstärka den" betyder i det här fallet att man uttalar k:et med en lätt utandning, nåt som mynilem har rätt mycket av.)
"Taar" betyder klan, "khela" land - med mynilems vana att sätta stammen i sammansatta ord först blir det alltså "klanland" (eller "land som är klanigt"), fritt översatt "klanernas land".
Khelataars namn kan ju gjort att det blev avfärdat som köpvärt, av just den anledningen - att det skulle vara standardfantasy. Något som det inte är (IMHO).
Njä. Det sistnämnda är snarare just varför spelet inte sålde i längden - om det hade varit standardfantasy hade det sålt bra mycket bättre, för det var som sagt vad svenska marknaden ville ha vid den tiden.
--
Åke
Sedan är väl inledande Kh och dubbeltecknande av sista stavelsen (aa) lite konstruerat?
Det är viss skillnad om man lägger på diftonger och accenter utan annan baktanke än att "det ska se fräckt ut" eller om man använder det som lingvistiska element... Det är ett språkligt drag i mynilem, som även anges i Världsboken, att man skriver långa vokaler dubbeltecknade, korta vokaler enkeltecknade (undantaget ordet "wor" [mäktig] som uttalas med långt o).
Kh-ljudet står på mer osäker grund, men i mina anteckningar från aldrig avslutade alfabetes-diskussioner med Björn Wahlberg, som satte ihop språket, står det så här:
<BLOCKQUOTE>Bokstaven H skrivs endast ut när den anger ett separat fonem (ex Hiigor). När den kombineras med en konsonant för att förstärka denna (ex Khela) anges den bara som en lös krumelur (typ, K´ela). I exempelvis namnet Durghal bestämmer sättet att skriva H om det skall uttalas "Durgh-Al" eller "Durg-Hal".</BLOCKQUOTE>("För att förstärka den" betyder i det här fallet att man uttalar k:et med en lätt utandning, nåt som mynilem har rätt mycket av.)
"Taar" betyder klan, "khela" land - med mynilems vana att sätta stammen i sammansatta ord först blir det alltså "klanland" (eller "land som är klanigt"), fritt översatt "klanernas land".
Khelataars namn kan ju gjort att det blev avfärdat som köpvärt, av just den anledningen - att det skulle vara standardfantasy. Något som det inte är (IMHO).
Njä. Det sistnämnda är snarare just varför spelet inte sålde i längden - om det hade varit standardfantasy hade det sålt bra mycket bättre, för det var som sagt vad svenska marknaden ville ha vid den tiden.
--
Åke
Rosen
Myrmidon
Re: Fighting Fantasy
Hur gick det äventyret med Forest of Doom? Blev det bra? Var det någon som spelat det i bokform och kände igen sig?
Gick rätt hyfsat; de slutförde iaf äventyret som tänkt. De var tre spelare, så de utplacerade monstren (som förstås var tänkta för bara en) köttades ner i ganska rask takt, men boken är ju gjord för att man ska kunna dö och börja om ett antal gånger innan man kommer till slutet, så svårighetsgraden jämnade nog ut sig. Skulle inte rekommendera att spela den med fler än så, dock.
Ingen av spelarna hade lirat soloäventyret; vi ville köra det "fräscht" så att detaljstyrningen inte skulle vara alltför uppenbar. (-:
Alla var ju införstådda med att äventyren skulle vara ganska simpla och styrda, så vi lirade dem i den andan. Vad jag minns var deras enda större avvikelse från de angivna stigarna att de efter att ha nerkämpat ett gäng skogsrövare ville spåra upp deras hideout; jag lät dem hitta det längre in i skogen, finna några guldmynt och befria en bondtös som de höll som sin husa.
--
Åke
Hur gick det äventyret med Forest of Doom? Blev det bra? Var det någon som spelat det i bokform och kände igen sig?
Gick rätt hyfsat; de slutförde iaf äventyret som tänkt. De var tre spelare, så de utplacerade monstren (som förstås var tänkta för bara en) köttades ner i ganska rask takt, men boken är ju gjord för att man ska kunna dö och börja om ett antal gånger innan man kommer till slutet, så svårighetsgraden jämnade nog ut sig. Skulle inte rekommendera att spela den med fler än så, dock.
Ingen av spelarna hade lirat soloäventyret; vi ville köra det "fräscht" så att detaljstyrningen inte skulle vara alltför uppenbar. (-:
Alla var ju införstådda med att äventyren skulle vara ganska simpla och styrda, så vi lirade dem i den andan. Vad jag minns var deras enda större avvikelse från de angivna stigarna att de efter att ha nerkämpat ett gäng skogsrövare ville spåra upp deras hideout; jag lät dem hitta det längre in i skogen, finna några guldmynt och befria en bondtös som de höll som sin husa.
--
Åke