Rising
Vila i frid
Förlåt, den här tråden har egentligen inte med rollspel utan CCG att göra, men då hobbysarna är rätt närbesläktade så valde jag att dela med mig av mina tankar här ändå.
Jag kom på ett nytt sorts kortspel nämligen, eller egentligen; en helt ny sorts kortspel. Något som kommer förändra världen!
(Eller nja, egentligen är det tänkt som en rolig grej för spelgrupper och föreningar att ha kul med)
Poängen är att i ett vanligt CCG (vilken förening med självaktning har inte gjort ett eget sådant? (eller åtminstone försökt))
så har man en bibba kort som man får välja kort ur till sin egen lek, vilket betyder att man måste producera många fler kort än det behövs för att spela, men i ett KKS så har man inga kort alls från början. Nej, allt man har är en sorts manual för hur man gör sina egna kort, och sedan får var och en sitta och pilla på egen hand och verkligen BYGGA sin egen lek, istället för att bara VÄLJA ut den!
Manualen ska innehålla dels tips och riktlinjer, men förstås framförallt hur bra korten får vara så att man inte konstruerar helt galet bra kort som vinner i alla lägen. I praktiken kommer det att innebära en sorts BP som man köper kortfördelar av. Vissa kombinationer blir ju bättre än andra, så det kommer fortfarande finnas "bra" och dåliga kort, det beror ju också på hur leken konstrueras.
Nu tänker ni "jaha, men det blir säkert skittråkigt när allt man har är 4/4-varelser som kostar 4 mana, 2/2-varelser som kostar 2 mana osv." men nej, jag har nämligen kommit på något mycket smartare än så!
Först: Glöm Magic. Magic är ett CCG. Det skulle aldrig gå att konstruera ett Magic-KKS. Ett KKS är något helt annat, med sina egna fördelar. Den stora skillnaden är att i Magic så har man ett gäng individuella kort, alla med sina egna styrkor och svagheter, medan man i ett KKS arbetar med kortgrupper.
En kortgrupp är en samling kort som hör ihop med varandra och som man måste spela med som helhet. Man kan inte byta ut ett enskilt kort ur en kortgrupp mot ett annat när man skall spela, utan man måste ta med hela. Inget problem för oss i ett KKS, vi behöver ju inte köpa kort tills vi har hela kortgrupper att spela med, utan konstruerar helt enkelt de kortgrupper vi behöver.
Mitt första KKS kommer heta arena och handla om basic gladiatorfight. I det spelet så har varje kämpe en egen kortgrupp om 12 kort och dessutom kan man spela med monster som har 18 kort. En lek ska bestå av ett monster + tre kämpar, och således behöver man 54 kort för ett riktigt parti. Dock kan man småspela med enbart en kämpe mot en annan om man så vill, vilket betyder att man bara behöver göra tolv kort innan man kan börja spela.
Så, jag har redan konkreta regler för hur Arena skall spelas, men jag har hela tiden tänkt sälja den spelidén till Alga och det är först nu jag hittat på det där med KKS, så jag har av förklarliga skäl ingen riktig "manual" ännu som berättar hur man får bygga kort. (De kämpar jag gjort hittills har jag liksom bara gjort efter eget huvud och försökt få jämna ändå)
Nå, principen bör iaf gå till ungefär så här:
När man skapar en karaktär fungerar det lite som när man skapar en rollperson; man börjar med att tänka ut ett koncept och försöker ha en bild klar i huvudet av vad det är man vill göra. Sedan får man välja vilken ras ens kämpe skall vara.
Man kan välja att vara precis vad man vill, men om man väljer något av det vanliga; människa, alv, orch, kattman, reptiloid osv. så får man välja ut ett par rastypiska attacker till sin kortgrupp till ett billigare kortpris (i BP) än vad de egentligen borde kosta. Det kanske kan vara så att en reptilvarelse får välja tre stycken kort mellan alternativen Svanssvep, Giftbett, Kallblodigt Försvar, Hypnos, Snärt och Klor. På så vis så kan man antingen välja att vara en standardkämpe och ha dugliga tekniker, eller vara en helt nipprig, egenkonstruerad varelse med egna, konstiga tekniker. På papperet är man då klart sämre, men det är ju en enorm tillgång att kunna vara oförutsägbar, och när du möter en reptiloid så kan du ju förvänta dig att han har vissa speciella kort.
Därefter så får man välja mellan ett par olika stridstekniker och vapen, återigen är det så att man antingen hittar på något helt själv, eller så köper man de färdiga paketen till reducerat pris. Till slut får man iaf hitta på några egna kort också, så man kan aldrig riktigt veta vad motståndarna har för tekniker, men bara genom att titta på dem så får man iaf en god gissning. "Åh, vad spelar Pelle med då? Höh? En rese med stridsgissel, den är ny... Jag skickar min kattman mot resen, han brukar ha en fördel mot sådana där långsamma typer med kättingvapen..." osv. Samtidigt har man ju mycket valfrihet när man skapar sin egen kämpe. Ska man bränna alla BP på en superdupermördarattack, eller ska man sprida ut dem på många dugliga tekniker? Ska man vara vig eller stark, omedelbar och dödlig eller stryktålig och med kod kondition? (utan att berätta om spelsystemet så kan jag säga att det är helt och hållet baserat på skicklighet och psykologi, det finns ingen slump whatsoever (man har alla korten man spelar med på hand från början)
Först när man spelat klart ett parti får man titta igenom sin motståndares kort och räkna ut om han spelat enligt reglerna eller inte. Visar han sig ha fuskat så diskvalificeras han på stört.
Vad tycker ni? Låter det inte lite häftigt att man kan sitta hemma och bygga en grupp med fighters och sedan utmana varandra när man träffas på spelklubben? Det blir lite som Magic var i början, man hade ingen aning om vilka kort det fanns så man fick alltid en massa överraskningar när man spelade mot en ny spelare och det kändes verkligen magiskt.
Det häftiga är ju att man bara behöver tolv kort för att kunna spela, vilket betyder att så fort man gjort sin första gubbe så kan man spela tillsammans med fyra kompisar med en gubbe vardera mot en erfaren spelare som har tre kombatanter och ett monster som han gjort själv. Eller så kan man larva sig och låta alla kämpar man har i spelgruppen slåss mot varandra i en mörsarfajt där den siste överlevande vinner. Eller en stor monsterfajt där spelgruppens monster möter alla kämparna tillsammans. Eller så bryter man mot manualen med vilje och skapar en superdrake som man sedan ser hur många kämpar det krävs för att döda. Eller så tar man sina kämpekort och spelar vanligt rollspel med, eller så skapar man en dålig karaktär med flit och använder honom mot motståndare som man vill förnedra ordentligt. Eller så...
Möjligheterna är egentligen ändlösa.
Frågan är bara om det appelerar till någon annan än jag själv.
Vad tycker ni?
Jag kom på ett nytt sorts kortspel nämligen, eller egentligen; en helt ny sorts kortspel. Något som kommer förändra världen!
(Eller nja, egentligen är det tänkt som en rolig grej för spelgrupper och föreningar att ha kul med)
Poängen är att i ett vanligt CCG (vilken förening med självaktning har inte gjort ett eget sådant? (eller åtminstone försökt))
Manualen ska innehålla dels tips och riktlinjer, men förstås framförallt hur bra korten får vara så att man inte konstruerar helt galet bra kort som vinner i alla lägen. I praktiken kommer det att innebära en sorts BP som man köper kortfördelar av. Vissa kombinationer blir ju bättre än andra, så det kommer fortfarande finnas "bra" och dåliga kort, det beror ju också på hur leken konstrueras.
Nu tänker ni "jaha, men det blir säkert skittråkigt när allt man har är 4/4-varelser som kostar 4 mana, 2/2-varelser som kostar 2 mana osv." men nej, jag har nämligen kommit på något mycket smartare än så!
Först: Glöm Magic. Magic är ett CCG. Det skulle aldrig gå att konstruera ett Magic-KKS. Ett KKS är något helt annat, med sina egna fördelar. Den stora skillnaden är att i Magic så har man ett gäng individuella kort, alla med sina egna styrkor och svagheter, medan man i ett KKS arbetar med kortgrupper.
En kortgrupp är en samling kort som hör ihop med varandra och som man måste spela med som helhet. Man kan inte byta ut ett enskilt kort ur en kortgrupp mot ett annat när man skall spela, utan man måste ta med hela. Inget problem för oss i ett KKS, vi behöver ju inte köpa kort tills vi har hela kortgrupper att spela med, utan konstruerar helt enkelt de kortgrupper vi behöver.
Mitt första KKS kommer heta arena och handla om basic gladiatorfight. I det spelet så har varje kämpe en egen kortgrupp om 12 kort och dessutom kan man spela med monster som har 18 kort. En lek ska bestå av ett monster + tre kämpar, och således behöver man 54 kort för ett riktigt parti. Dock kan man småspela med enbart en kämpe mot en annan om man så vill, vilket betyder att man bara behöver göra tolv kort innan man kan börja spela.
Så, jag har redan konkreta regler för hur Arena skall spelas, men jag har hela tiden tänkt sälja den spelidén till Alga och det är först nu jag hittat på det där med KKS, så jag har av förklarliga skäl ingen riktig "manual" ännu som berättar hur man får bygga kort. (De kämpar jag gjort hittills har jag liksom bara gjort efter eget huvud och försökt få jämna ändå)
Nå, principen bör iaf gå till ungefär så här:
När man skapar en karaktär fungerar det lite som när man skapar en rollperson; man börjar med att tänka ut ett koncept och försöker ha en bild klar i huvudet av vad det är man vill göra. Sedan får man välja vilken ras ens kämpe skall vara.
Man kan välja att vara precis vad man vill, men om man väljer något av det vanliga; människa, alv, orch, kattman, reptiloid osv. så får man välja ut ett par rastypiska attacker till sin kortgrupp till ett billigare kortpris (i BP) än vad de egentligen borde kosta. Det kanske kan vara så att en reptilvarelse får välja tre stycken kort mellan alternativen Svanssvep, Giftbett, Kallblodigt Försvar, Hypnos, Snärt och Klor. På så vis så kan man antingen välja att vara en standardkämpe och ha dugliga tekniker, eller vara en helt nipprig, egenkonstruerad varelse med egna, konstiga tekniker. På papperet är man då klart sämre, men det är ju en enorm tillgång att kunna vara oförutsägbar, och när du möter en reptiloid så kan du ju förvänta dig att han har vissa speciella kort.
Därefter så får man välja mellan ett par olika stridstekniker och vapen, återigen är det så att man antingen hittar på något helt själv, eller så köper man de färdiga paketen till reducerat pris. Till slut får man iaf hitta på några egna kort också, så man kan aldrig riktigt veta vad motståndarna har för tekniker, men bara genom att titta på dem så får man iaf en god gissning. "Åh, vad spelar Pelle med då? Höh? En rese med stridsgissel, den är ny... Jag skickar min kattman mot resen, han brukar ha en fördel mot sådana där långsamma typer med kättingvapen..." osv. Samtidigt har man ju mycket valfrihet när man skapar sin egen kämpe. Ska man bränna alla BP på en superdupermördarattack, eller ska man sprida ut dem på många dugliga tekniker? Ska man vara vig eller stark, omedelbar och dödlig eller stryktålig och med kod kondition? (utan att berätta om spelsystemet så kan jag säga att det är helt och hållet baserat på skicklighet och psykologi, det finns ingen slump whatsoever (man har alla korten man spelar med på hand från början)
Först när man spelat klart ett parti får man titta igenom sin motståndares kort och räkna ut om han spelat enligt reglerna eller inte. Visar han sig ha fuskat så diskvalificeras han på stört.
Vad tycker ni? Låter det inte lite häftigt att man kan sitta hemma och bygga en grupp med fighters och sedan utmana varandra när man träffas på spelklubben? Det blir lite som Magic var i början, man hade ingen aning om vilka kort det fanns så man fick alltid en massa överraskningar när man spelade mot en ny spelare och det kändes verkligen magiskt.
Det häftiga är ju att man bara behöver tolv kort för att kunna spela, vilket betyder att så fort man gjort sin första gubbe så kan man spela tillsammans med fyra kompisar med en gubbe vardera mot en erfaren spelare som har tre kombatanter och ett monster som han gjort själv. Eller så kan man larva sig och låta alla kämpar man har i spelgruppen slåss mot varandra i en mörsarfajt där den siste överlevande vinner. Eller en stor monsterfajt där spelgruppens monster möter alla kämparna tillsammans. Eller så bryter man mot manualen med vilje och skapar en superdrake som man sedan ser hur många kämpar det krävs för att döda. Eller så tar man sina kämpekort och spelar vanligt rollspel med, eller så skapar man en dålig karaktär med flit och använder honom mot motståndare som man vill förnedra ordentligt. Eller så...
Möjligheterna är egentligen ändlösa.
Frågan är bara om det appelerar till någon annan än jag själv.
Vad tycker ni?
