Nekromanti Klassiska favoriter!

[Guest]

Vilka är era favoriter i den klassiska musik-sfären?

från http://firefly43.deviantart.com/

 

[Dante]

Jag är svår på det bombastiska, så det blir gärna Wagner:

Sibelius:

och Holst:

 

[DeBracy]

Mozart: Don Giovanni, a cenar teco (Don Giovanni)
Kraus: Allegro (Symfoni i Ciss moll)
Orff: Forune plango vulnera (Carmina Burana)

 

[Arfert]

Pachelbel: Canon i D. Wagner: overtyren till Tannhauser. Och naturligtvis Beethoven, nian, fjärde satsen!

 

[God45]

Våroffer (eller Le Sacre du Printemps) av Igor Stravinskij är nog min favorit inom kategorin. Den är tekniskt sätt en modern balett och den är från 1913 men den är nog klassisk nog för den här tråden.

Det finns dock en risk att Våroffer driver dig till vansinne dock, första gången baletten sattes upp utlöste den ett upplopp i Paris där den spelades. Det är väldigt rå. hednisk och våldsam musik så det måste man vara beredd på, det är inte precis något man lyssnar på för att slappna av.

Spoiler: kommentarer

Kan bara hålla med och jag har dessutom vidareutvecklat intresset till att gälla konstnären Nicholas Roerich som gjorde scenografin och kläderna till det skandalartade uruppförandet. Vet inte om du sett rekonstruktionen av baletten, annars kan det vara värt en koll: https://www.youtube.com/watch?v=jo4sf2wT0wU

Oh, den måste jag se. Tack så mycket

 

[Lupus Maximus]

Talar vi om att kompositören måste ha varit dör i ett par hundra år, som med

Eller är det egentligen orkestral musik så även dessa räknas?

och

Spoiler: kommentarer

Personligen så tänkte jag mig favoriter av längesedan döda skapare, om jag kan beskriva det så, men ditt exempel på orkestral musik är helt OK i min bok. Jag hintar väl mest till den klassiska musiken för att tråden inte ska skevas till att handla om Flavor Flav eller nåt, men det är klart det finns nyanser

 

[Krille]

Jag är rätt förtjust i wienertraditionen: klanen Strauß, von Suppé mfl.

 

[Ond bråd död]

Jag är pleb, WT och Verklighetens folk. Så jag är inte så förtjust i klassisk musik. Det låter oftast lika platt som japansk tv-spelsmusik, inget "groove" eller "sväng" alls.

Den här gillar jag dock:

Sen brukar Beethoven göra en del stabila grejer. Men det blir förstås bättre med Ekseption.

 

[Rymdhamster]

Inget får mig att börja leka dirigent med stekspaden som när jag står i köket och largo al factotum della citta börjar spela:

 

[Guest]

Intressanta svar, allihopa! Tack!
Denna tycker jag om:

 

[Rhodryn]

Inga igentligen. Den mesta delen av min musik finns bland diverse grenear av Metal trädet.

Enda gångerna någon klassisk musik tar sig in är om det är kopplat till något väldigt specifikt som jag råkar gilla.

 

[Lupus Maximus]

Inga igentligen. Den mesta delen av min musik finns bland diverse grenear av Metal trädet.

Då min yngre bror gick i mellanstadiet, någon gång under 80-talet, så satte musiklärarinnan på olika låtar och så skulle de säga vad det var för låt. Hon hade sagt något åt hållet "Den här låten kanske någon av er flickor som vet."

Då låten börjar ställer sig brorsan och alla andra hårdrockare sig upp, vrålar "Für Elise" och head bangar.

Jag skulle velat ha sett den lärarinnans min :grin:

Spoiler: kommentarer

*skrockar*

Det hade nog varit roligt att se. Tyvärr så var, och är, jag för blyg för att göra en sådan pass stor grej framför folk. Som mest så är jag väl en headbanger i min inre bild i min hjärna. XD

 

[Arfert]

Glömde: Gustav Holst, Planeterna. Alla rymdfilmers genesis.

 

[Ymir]

Jag har över tid tappat intresset lite för den här orkestrala, kanoniskt klassiska musiken, den känns ofta så...sjukt överproducerad, så överdrivet svulstig...så blir det per automatik när geniförklarade snubbar med ostyrigt hår skriver sånger om våren avsedda att framföras av hundramanna-orkestrar med sjuttitre typer av instrument...

trubadur-musiken och ars nova, i jämförelse, har något anspråklöst och djupt mänskligt över sig, som jag tycker är mycket lättare att relatera till trots att den är mer primitiv rent musikaliskt, och dess lyrik är i all sin tematiska enformighet ofta sällsynt fängslande och vacker. Därför står trubadurerna lätt ut som mina favoriter när det kommer till västerländsk klassisk musik, och främst av dem alla kanske Walther von der Vogelweide och Guillaume de Machaut:

Från Machauts död 1377 skulle jag säga att det tog västerländsk musik 549 år att hitta tillbaka till den här nivån av awesome...och då gjorde man det delvis genom att ompaketera den medeltida musiken i orkesterformat...

Spoiler: kommentarer

Perfekt musik till Saga!

ja! en del medeltida musik är för skränig för att funka bra som typiskt rollspelssoundtrack, för mycket skuttdans och gravida blockflöjter liksom, men den här är perfekt!

 

[GnomviD]

Min smak brukar rätt ofta överensstämma med vad jag spelar med orkester/ensemble för tillfället (och i ligga i dvala under viloperioderna) men den här återkommer jag alltid till:

Bach och Vivaldi har en sjyst blandning av att vara roliga att spela och att lyssna på.