Nekromanti Kobolder, krånglande spelare o dyl

K

Khobo

Veteran
Joined
27 Nov 2001
Messages
115
Location
Linköping
Vi har inga som helst problem med dessa saker, vilket jag är glad över. Är det något så går det att prata med spelaren, och lösa det på så sätt. Hur kan kobolder förekomma om man spelar ett gäng kompisar? Sådana man inte känner är väl en sak, men de man spelar regelbundet med borde veta vad som är accepterat eller inte.

Så, har ni kobolder i era vanliga spelgrupper, och isåfall vad är det för ena? Borde de inte insett för länge sen att det inte är så man spelar?

Jag har fått intrycket att många spelledare har väldigt dålig kontakt med sina spelare, kanske har jag bara haft tur som fått en 'bra' spelgrupp?

- Mattias
 
Vad är det som säger...

...att koboldism alltid är oaccepterat?

Det finns säkert många rollspelsgrupper där koboldismen är ett mål och där alla har kul. Det gäller ju bara att alla är överens om hur man skall spela, vilka förutsättningar som finns. Så länge alla strävar efter samma sak med sitt spelande, kan spelandet se ut hur som helst utan att det uppstår problem.
 
Kobolder som en benämning på spelare innebär omognad (gamla tolkningen) eller önskan om att göra sin rollfigur så bra som möjligt, speltekniskt (någorlunda ny definition).

Och i inget av fallen spelar det roll hur mycket kompisar man än är, det ligger mer i spelarens mognad eller personlighet. Visst kan man vänja folk av med olika saker och kategoriskt säga nej till allt som skulle ge en väldigt bra rollperson och medans det första är acceptabelt så kan de andra skapa friktion. Eftersom de flesta spelar för att ha roligt så låter jag hellre mina spelare hållas.

Spelare som krånglar på andra sätt finns det ju också, det finns så otroligt många olika personlighetstyper att tampas med och hur ens grupp beter sig beror helt och hållet på detta. Jag har haft syskon som bråkat med varandra, folk vars rollpersoner agerat ut hämnder för tidigare händelser, folk som gillar att förstöra för varandra, folk som fuskar med tärningsslagen, livspoäng, argumenterar mot spelledaren o.s.v.

Och ändå är jag god vän med alla dessa och vi är ett kamratgäng. Men tills hjärntvätt blir lagligt så kommer de nog att förbli i princip samma personer. Det är störande ibland, javisst, men det är det erfarenhetspoängsavdragen är till för. :gremsmile: (Och javisst kan man prata med spelarna, det undviker jag inte och det brukar ha olika resultat beroende på person.)

Jag har ju mest spellett och spelat med samma personer så jag vet inte hur jag ska ställa mig till ditt uttalande om att spelledare ofta har dålig kontakt med sina spelare. Det beror väl kanske på vad som menas med dålig kontakt. (Om man inte träffas utanför spelandet, inte pratar annat än spel, eller inte känner varandra bra nog för att påpeka fel och brister.)

Själv anser jag mig ha tur att ha kvar två av de spelare som jag började spela med för över 15 år sedan och de flesta andra ungefär 10 år. Sen att de har sina speciella personligheter, tja, de får de gärna ha så länge jag får ha min.
 
Hear, hear!!!

Sen att de har sina speciella personligheter, tja, de får de gärna ha så länge jag får ha min.

Just precis. Det viktiga gäller att inse att rollspelande är en social syssla där man får acceptera kompromisser. I morgon ska exemeplvis min spelargrupp spela, och vi ska ha två nya välbehövda spelare. Vår DM har bestämt att vi ska börja om på lvl 1, och det tycker jag och en annan som har en lvl 4 characters att det suger. men vi finner oss i det, därför att vi tycker att det är kul att spela med vår DM. Så lite kompromisser får man ta.
 
Sant.

Om alla hatade Koboldism, varför skulle man då finna rollspel som Hackmaster i rollspelshyllan på Tradition? Det kan faktiskt vara riktigt jävla kul att bara spela stridsänglar som inte gör något annat än dödar. När man är trött passar det utmärkt, för då kan jag ändå inte leva mig in i en roll till 100%. Och kan man inte det får det vara, för då sabbar man bara för de andra. Bättre att spela någonting "lättare" då. Det är lätt att spela en barbar som hackar och slår, men inte säger någonting, inte har några känslor eller någonting. Lättare än motsatsen, iallafall. Men vill man spela seriöst är koboldism någonting tämligen avskyvärt. Jag brukar medvetet göra min karaktär sämre ibland om jag vet att det kommer att bli strider, så att man inte alltid komma ut ur striden "on top". Det är faktiskt roligt att spela våp, som knappt kan finna avtryckaren på pistolen eller veta vilken sida som är upp eller ner på svärdet. Då koncentrerar man sig så mycket mer på annat, t.ex. det som bestämt kallas för "rollspelande".
Eller hur?
 
Det har ingenting alls att göra med hur bra man känner varandra. Jag spelleder t.ex en grupp där alla känner varandra - för det mesta träffas vi utan att spela alls. När vi spelar händer det ofta att ett par personer pratar med varandra "out of character" t.ex medan det inte är deras tur i en strid. En av spelarna ägnar sig ganska ofta åt att avbryta spelet och ifrågasätta mina regeltolkningar och en gång råkade jag ut för varje spelledares skräckscenario - en spelare tyckte det blev tråkigt och började titta på TV i stället. Mitt i en avgörande strid (gissa om det förstörde stämningen).

Jag tror inte att något av det där skulle hända om vi inte kände varandra så bra; om spelarna betraktade mig mer som SPELLEDAREN och mindre som en vän skulle de antagligen uppföra sig bättre. Men jag tror inte att vi skulle ha roligare. Jag låter t.ex spelaren jag nämnt fortsätta avbryta, för jag vet att för honom förstörs stämningen mera av att han tvingas acceptera något han tycker är ett orättvist beslut än av ett litet avbrott (och när han tycker att stämningen är dålig börjar han titta på TV i stället...)

Det kan ju hända att gruppen skulle rollspela bättre om jag tvingade dem att stanna "in character" hela tiden, men vad skulle vi ha för nytta av det? Om vi hade betalande åskådare skulle det kanske spela större roll...

/JPS
 
Jag har sett det så här...

...att man är mer koboldisk som nybörjare, men att det går över ju mer man spelar.....
 
Kobold?

Nu har jag aldrig provat Hackmaster så jag vet inte mycket om det.
Visst kanske det kan kännas skönt att glömma rollspelandet för en stund och spela något som bara slåss hela tiden, men en kobold i mina ögon är inte en som slåss hela tiden. En kobold för mig försöker alltid vara bäst och utnyttjar regler som ingen tänkt på tidigare och passar ihop allt för att få ut maxade värden på sin rollperson. Men slåss hela tiden? Ofta går de hand i hand, att kobolden helst bara slåss, men nödvändigtvis behöver det inte vara så.

Men Flash Back har rätt när han säger att olika spelgrupper har olika mål. Är man bara överens så får man ju spela hur man vill. Så länge man har kul!

- Mattias
 
Kobolder som en benämning på spelare innebär omognad (gamla tolkningen) eller önskan om att göra sin rollfigur så bra som möjligt, speltekniskt (någorlunda ny definition).

Den gamla tolkningen har jag inte hört av så mycket, men så har jag inte lika många år på nacken som många andra vad gäller rollspel. Den jag syftade på var den 'nya' deifitionen.

Jag säger inte att man ska bli ovän med folk för att de spelar annorlunda än vad man själv vill, men om en spelare ständigt fuskar med sina tärningsslag och i smyg höjer sina färdigheter så skulle jag inte tolerera det, vänner eller ej. Jag skulle inte kasta ut honom, men jag skulle klargöra att jag inte tillåter sådant fusk när jag spelleder.
Jag skulle inte låta dem hållas bara för att de själva tycker att det är roligt. Istället skulle jag försöka få dem att se det roliga i rollspel och försöka engagera dem mer i själva spelet (som jag för övrigt inte ser som hjärntvätt).

Absolut ska alla få ha sina egna personligheter, det har jag inte sagt något om. Men folk som fuskar, ständigt argumenterar emot och dyl. skulle jag faktiskt inte vilja ha i min spelgrupp. Jag säger inte att man ska kasta ut dem, eller hjärntvätta dem. Men prata med dem.

- Mattias
 
Sätta sig och titta på TV ser jag som ganska respektlöst, det förstör ju för de andra spelarna också. Men kraftigare markering kan man knappast få. När vi spelar är vi inte IC hela tiden heller, men om någon satte på TVn eller började spela dator under äventyret skulle jag tycka att de hade gått för långt.

Jag ser helst att man pratar regler innan eller efter själva spelet. Det är visserligen under spelet som regeldispyterna dyker upp, men om man kan så spelar man vidare och gör en notis om att ta upp det efteråt. Till saken hör väl att vi inte följer reglerna särskilt hårt, därför blir det inte mycket diskussion om dem. Håller man hårt på reglerna så är det viktigare att alla vet vad som gäller.

Jag känner mig lite som en rollspelshitler som kräver total lydnad och spelare som följer mina ord blint, men så är det inte. Jag tänkte bara kolla av hur det var med poänggalna spelare, fuskare och annat i spelgrupperna, och nu känns det som jag måste försvara mig för att jag hoppat på alla som inte tänker som jag.


- Mattias
 
Re: Jag har sett det så här...

Håller med, att det går i olika stadier. Sen finns det ju alltid individer som ligger på senare stadier redan från början, eller som inte går vidare till nästa även om de spelat en längre tid. Sen är inte det ena stadiet bättre än det andra, men det är bra om spelgruppen ligger någorlunda på samma.

- Mattias
 
"Jag säger inte att man ska bli ovän med folk för att de spelar annorlunda än vad man själv vill, men om en spelare ständigt fuskar med sina tärningsslag och i smyg höjer sina färdigheter så skulle jag inte tolerera det, vänner eller ej. Jag skulle inte kasta ut honom, men jag skulle klargöra att jag inte tillåter sådant fusk när jag spelleder."

Jag spelar som jag skrev mest för att ha kul, mitt eget nöje blir inte mindre för att någon av dem fuskar. Om de andra spelarna retar upp sig på det, då skulle jag prata med personen ifråga. För alla ska ju ha kul. Jag tar inte så allvarligt på det heller, det är ju bara ett spel.
 
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>

nu känns det som jag måste försvara mig för att jag hoppat på alla som inte tänker som jag.

<hr></blockquote>


Oroa dig inte. Min inre väckelsepredikant sitter lite väl nära ytan, bara. Egentligen håller jag med om det mesta du skrev i ditt inlägg.

/JPS - demagog
 
Vi; Världens största kobolder, och samtidigt inte.

Jag har varit spelledare i fyra år, kanske fem, så länge vi spelat rollspel i stort sett.

Redan från början så tog vi upp Eon, och som många vet så har ju eon ett mångfald av regler, prylar och mycket annat. Detta trodde vi först skulle vara jobbigt men började uppskatta reglerna alltmer ju mer vi lärde oss dem. Vi har i princip kört med alla regler jag har lyckats hålla i huvudet.

Detta ledde ganska snabbt till en mentalitet i vår grupp att reglerna är viktiga, och nu är det så att reglerna är döden eller livet. Alla hänvisar hela tiden till alla regler för att förbättra sin karaktär och vinna striderna. Tyvärr så är detta allt vad kobolder står för och det är väl det vi blivit.

Vi har en Eonma. En som läser böcker i princip hela tiden, dock har han lugnat sig nu lite. Men för honom finns inget annat än stridskonsterna i Krigarens Väg modulen. Han tycks också ha en tendens att tro att det inte finns något annat att göra i världen än det som yrkesmallarna beskriver. Han tycker rollspel (alltså endast EON) är jättekul, dock inte då man spelar men allt snack runt om, innan och efter. När man spelar är det inte särskilt kul. Det kan dock vara roligt att slå tärningar ibland. Det är ganska roligt att denna kille aldrig missar ett EON möte, dock gärna N2 eller dyl. (Vi har bara köpt in hos på Neogames produkter).

Sen har vi en booster-kobold. Han spelar sådant som det finns böcker till, eftersom vi har flest Eon böcker är det Eon han spelar helst. Han kan dock vilja spela N2 nu eftersom vi har lite moduler dittill också. Men i alla fall så spelar för honom ingenting av spelledaren säger roll om han inte talar ur böckerna. Då vi spelade ett köp-äventyr, De Fördömdas Sista hopp så blev han helt galen då vi spelade det utan honom, sedan fråga han ut nån av oss om jag som spelledare hade följt boken eller inte, då han fick höra vad som hände. Hur som helst så har han lärt sig stridskonster i EON och N2 typ utantill och han har printat in TRÄNINGSRELGERNA i Eon och N2 som han tillämpar flitigt. Dom hamnade i fängelse en gång då han bara räknade all aktivitet som träning eller sömn och fick givetvis JÄTTE höga färdigheter. Sedan ville han inte lämna fängelset eftersom han kunde liksom VINNA med sin karaktär där. Ett exempel på hur BOOST KOBOLD han är så räknade han vedplockning av torra kvistar som Fysiskt träning, RÖR träning i Eons system.

Sen har vi en spelare, han spelar bra men är tyvärr en obotlig kobold emellanåt. Han skall få en son snart med sin riddare som han tänker tillämpa TRÄNING på.

Så har vi hornspelaren. Han vill hela tiden köra jätte HIGH och han vill ha HORN på hjälmarna av allt.

Sen har vi en skiter-i-spelare, hans karaktär blev vampyr för typ två år sedan i spelet och den gubben har han inte släppt. Men den rockar han alla, han kan typ ta över världen. Men enligt hans karaktär går han hem så fort han inte får ta över världen.

Sen har vi ett par till som antingen är ointresserade eller ganska lugna... vi är typ 6-7 som spelar permanent.


Hur som helst börjar jag och de flesta tycka att den här BOOST-KOBOLD menataliteten börjar gå lite för långt, det är nästan så att det inte är rollspel längre, och alla i gruppen jag snackat är helt med på att om man ska boosta gubben så får man göra det i världen, maktbegär och frosseri ersätter regelmani och karaktärkvaliteer. Vi byter helt enkelt till friform. Reglerna har blivit så viktiga i spelgruppen att vi tänker ta bort dem... det ska bli så jävla kul! Jag vet inte om boosterkobolden kommer klaga invinnerligt men vill han vara med så får han.

Hur som helst har vi haft otroligt kul åt rollspel och det har varit nästan våran enda fritidssyssla i fyra år. Dock har det gått lite för långt för nu när vi fått pli på neogames system så är det så viktigt att det blir tråkigt, därför byter vi till friform.

Någon som känner igen sig?

/Martin
 
Re: Kobold?

...att kobolden helst bara slåss, men nödvändigtvis behöver det inte vara så.

Iofs sant, men åtminstone i min erfarenhet har det varit så... jag har då aldrig stött på någon koboldare som "halvfuskat" sin karaktär för att bli den absolut bästa talaren, snickaren eller vagnkusken, precis...

När vi spelade Chronopia förut, var en av spelarma nästan alltid en 8000 år gammal alv, så han fick +8 i PSY, +någonting i INT, +65 BP, och typ x7 i startkapital... sedan blev han en svinmäktig magiker som sopade golvet med allt. Det är ju väldigt roligt att vara SL när RP är sådana, eller hur? Vilket motstånd man än skulle slänga på dem, så krossar de allt. Låter man bli att slänga motstånd på dem, klagar de på att det är för lite strider. Till slut gav jag upp, det blev ingenting av det, bara ett ändlöst jävla matande av nya monster, hyrsvärd och allt möjligt, som bara blev nedhackade. Usch.
 
Kobold eller Munchkin?

Snackar vi om kobolder eller munchkins? Munchkins är "powergamers" som bara jagar extra poäng under karaktärsskapande och vill alltid ha den största och värsta bössan/svärdet/trollformeln/gummikycklingen som finns i spelet. Jag tror att det svenska uttrycket kobold syftar på unga, oerfarna spelare. Dock så har ju dessa två aspekter en tendens att sammanfalla i samma personer.
 
ni: världens... bla bla

kan ni inte köra en kampanj om att ta över världen?
om dom är så stora kobolder så skulle det kunna gå rätt bra :gremsmile:
 
Haha....

...kan inte sluta skratta....
ta inte illa upp...men dina kobold/powergamer spelare är det värsta jag sett....

Som ung/nybörjare vill man vara så bra som möjligt, dvs optimera sin karaktär, vilket ofta leder till overkligt bra RP:er som har den bästa rustningen, det bästa vapnet och fett höga färdighetsnivåer....detta tenderar att resultera i en tävling bland spelarna.....vilket kan vara roligt i början, men i efterhand bli ganska trist och patetiskt.

Men som för det flesta så brukar det gå över efter ett tag....
Kan dock inte sluta skratta...
/images/icons/laugh.gif
för dom tar hem priset i koboldism.
 
Re: Kobold eller Munchkin?

Jag har alltid uppfattat dem som samma sak; spelare som försöker få en så övermäktig RP som möjligt. Det kan förstås hända att "kobold" syftar mera på oerfarna spelare, men eftersom jag föredrar att använda svenska uttryck då det går använder jag det i båda betydelserna.

Och egentligen betyder både "kobold" och "munchkin" samma sak - någon som spelar rollspel på ett annat sätt än jag tycker att de borde göra det.

/JPS
 
Det finns tillfällen då man inte orkar spela seriöst, men ändå har samlats för att spela.
Då blir det lätt så att man plockar upp de där kobolderna man gjort nån gång o bara hackar monster ett tag...
Vi har funderat på att skaffa AD&D bara för att hacka monster på rätt sätt, i en dungeon, med hit points....
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top