Om statsministern vet att så är fallet så kan han gå runt regeln. Det kallas konstitutionellt nödvärn och kan tillgripas i extrema lägen.Jaha, om bara fyra regeringsmedlemmar är vid tillräcklig hälsa för att delta i regeringsarbetet, vad händer då?
Det är ibland bra att ha med en person som agerar bromskloss och förhindrar att en grupp fattar okloka beslut. (Jag fick själv den rollen i en kommitté för några år sedan. En märklig upplevelse, men det hjälpte. Jag lyckades pressa en kollega till att ta det ansvar som ålåg honom genom att hindra honom från att lassa över det till andra. "Nej, det där är faktiskt din sektions ansvar. Det ärendet kan aldrig hamna på vårt bord." Osv)Flera av figurerna i regeringsrummet var inte sådana jag skulle vilja ha med i en styrelse över huvud taget. Man måste kunna hålla sig till ämnet, särskilt i en pressad situation. Han som rapade regler hela tiden använde inte sina kunskaper till att tala om vad man kunde göra, bara vad man inte kunde göra, vilket inte är konstruktivt.
IIRC så handlade det om 20 minuters beslutsfönster. Om en Cessna gör 300 km/h så flyger den 100 km på 20 minuter, dvs Uppsala -> Stockholm.De militära elementen i programmet kändes otroligt trovärdiga (förutom att det kändes som om man hade vääääldigt mycket tid på sig med fritidsflygplanet).
Det är väl inte det att militären är ondskefulla eller så som jag och ledande politiker ser som problematiskt, snarare att gränsgången mellan polis och militär måste vara kristallklar. Det som de har gjort i USA är ju absolut ingenting vi vill se av här borta. Det enda som inte är tillåtet är rena avrättningar på plats, dessa kräver ett råds godkännande först där rådet skall bestå av 3 militära befäl. I övrigt har både polis och militär rätt att göra vad som helst sålänge ett brott, eller misstänkt brott, mot någon federal eller delstats lag har begåtts. Ja. Det inkluderar alla tossiga delstatslagar. (Ett sådant regelöverbrott ingår i benämningen av en terrorist och mot terrorister gäller ovanstående.)Vilket det äntligen verkar bli ändring på när fler och fler politiker börjar inse att det ibland behövs militära lösningar på problem, även i fredstid. NI är säkert bra, men man måste inse att även i fredstid kan "krigsliknande" situationer uppstå, och då sätter jag nog min tillit till de här grabbarna (SSG).Det vi har i Sverige att bekämpa terrorism med är Nationella Insatsstyrkan och den är inte särdeles stor som ni nog vet.
Nej, inte vad som helst. (Jag har faktiskt bott där borta.) Känner du till Miranda rights? Eller det konstitutionella kravet på search warrants för husrannsakan?Det är väl inte det att militären är ondskefulla eller så som jag och ledande politiker ser som problematiskt, snarare att gränsgången mellan polis och militär måste vara kristallklar. Det som de har gjort i USA är ju absolut ingenting vi vill se av här borta. Det enda som inte är tillåtet är rena avrättningar på plats, dessa kräver ett råds godkännande först där rådet skall bestå av 3 militära befäl. I övrigt har både polis och militär rätt att göra vad som helst sålänge ett brott, eller misstänkt brott, mot någon federal eller delstats lag har begåtts. Ja. Det inkluderar alla tossiga delstatslagar. (Ett sådant regelöverbrott ingår i benämningen av en terrorist och mot terrorister gäller ovanstående.)
Ett läge för konstitutionellt nödvärn. De församlade statsråden måste improvisera fram en lösning.Finns det en officiell rangordning bland ministrarna som gör att man med automatik vet vem som tar över? Eller är det så att det väljs bland de församlade?