Nekromanti Konflikter mellan spelare
- Thread starter Nässe
- Start date
Har nämnt det tidigare på Fria Ligans forum men intrigspel kan ibland funka lite dåligt för vissa i min spelgrupp som gillar att RP har gemensam agenda. Efter många långa timmars rollspelande rök jag och en annan spelare ihop verbalt när han gång på gång avbröt mig och när jag ilsknade till dödade min RP i Mutant År Noll. Kändes sjukt onödigt och inget som på något sätt gav mervärde i spelet.
En annan minnesvärd konflikt som iofs inte kom sig direkt av rollspel utan brädspelet Junta var när de två tydligaste rivalerna om presidentposten hetsar varandra hela kvällen, och den ene lägger en lapp på den andres vindruta med texten ”jag ska döda dig”. Låter inte speciellt trevligt när man beskriver det, men sådan är humorn mellan dem.
Måste passa på att nämna ett tredje tillfälle som jag inte blev vittne till, men har fått återberättat. En vän spelade Risk med några andra bekanta där en spelare tröttnar och anfaller planlöst en av de mer strategiska spelarna som därmed får partiet förstört. Den senare tar fram ett papper och tecknar av spelaren som förstört för honom. Går ut ur huset. Ett skott från en hagelbössa går av varpå killen kommer in och slår ner den sönderskjutna teckningen på bordet framför spelaren som förstört. Det låter nästan för galet för att vara sant, men det kommer från en för mig pålitlig källa.
Vill slutligen passa på att nämna att ingen av de nämnda personerna kommer medverka under våra gemensamma spel på Gothcon så känn ingen oro över det
En annan minnesvärd konflikt som iofs inte kom sig direkt av rollspel utan brädspelet Junta var när de två tydligaste rivalerna om presidentposten hetsar varandra hela kvällen, och den ene lägger en lapp på den andres vindruta med texten ”jag ska döda dig”. Låter inte speciellt trevligt när man beskriver det, men sådan är humorn mellan dem.
Måste passa på att nämna ett tredje tillfälle som jag inte blev vittne till, men har fått återberättat. En vän spelade Risk med några andra bekanta där en spelare tröttnar och anfaller planlöst en av de mer strategiska spelarna som därmed får partiet förstört. Den senare tar fram ett papper och tecknar av spelaren som förstört för honom. Går ut ur huset. Ett skott från en hagelbössa går av varpå killen kommer in och slår ner den sönderskjutna teckningen på bordet framför spelaren som förstört. Det låter nästan för galet för att vara sant, men det kommer från en för mig pålitlig källa.
Vill slutligen passa på att nämna att ingen av de nämnda personerna kommer medverka under våra gemensamma spel på Gothcon så känn ingen oro över det
Huh, det låter galet!
Risk har jag nog varit inblandad i ett antal konflikter, dock aldrig avrättat en annan spelare
Vi pratade om det där med gränser i spel, angående ett pågående rollspel där killen jag pratade med funderat på att döda en av de andra, men varit osäker på om det hade varit ok. Jag visste inte riktigt själv om det känts inom ramarna.
Risk har jag nog varit inblandad i ett antal konflikter, dock aldrig avrättat en annan spelare
Vi pratade om det där med gränser i spel, angående ett pågående rollspel där killen jag pratade med funderat på att döda en av de andra, men varit osäker på om det hade varit ok. Jag visste inte riktigt själv om det känts inom ramarna.
Jag tänker att det helt beror på omständigheterna. I det enda riktigt rollspelsrelaterade jag nämnde ovan (Mutant År Noll) så blev det ett slagsmål där slumpen gjorde att min RP dog. Det var alltså inte spelarens exakta mening att döda min RP.Nässe;n275205 said:
I det fall du nämner så tänker jag att det beror på om motivet kan förklara handlandet. I så fall tycker jag det kan vara helt ok men som i många andra fall är det ju alltid enklare om man kan ta en dialog inom gruppen för att sätta ramarna för vad spelgruppen tycker känns ok.
Är är det tilltänkta offret medveten om något?
kwarnberg
Swordsman
- Joined
- 8 Jul 2015
- Messages
- 778
Tror inte jag upplevt några direkta konflikter. Vid något tillfälle har jag gjort något ogenomtänkt och en annan spelare blivit irriterad (jag märkte det inte under spelmötet). Efteråt skrev hen till mig och förklarade läget, vi diskuterade det lite och kom fram till att jag skulle tänka på det i framtiden så jag inte råkade göra samma grej igen. Just det tillfället tror jag berodde på att vi i mina två spelgrupper har olika sätt att spela, och för att få plats i ena gruppen behöver man ibland ta sig platsen, på ett sätt som inte riktigt fungerar i den andra. Där blir den typen av platstagande mer en överkörning, vilket ju inte är så kul.
Men jag är mest glad att folk säger till. Att uppmärksammas på sånt och tänka på det i framtiden gör mig ju till en bättre rollspelare.
Men jag är mest glad att folk säger till. Att uppmärksammas på sånt och tänka på det i framtiden gör mig ju till en bättre rollspelare.
Nu har jag huvudsakligen sluppit (ja jag skriver sluppit för jag är mycket mer intresserad av att se vad en spelgrupp kan åstadkomma tillsammans än att spela med interna intriger) konflikter mellan spelare, men jag kommer ihåg en spelsession när vi var typ mitt i tonåren.
Spelare A gestaltade en tjuv som konstant dissade gruppens riddare.
Spelare B gestaltade en riddare som konstant kallade gruppens tjuv för avskum.
Spelare C minns jag inte alls vad hon spelade.
Det var inget roligt "banter" utan det blev hela sessionens upplevelse. Spelare A blev märkbart irriterad på B och vice versa. Jag och C blev irriterade på båda två och spelpasset avbröts och vi gjorde något annat istället.
Vi var för unga och orutinerade för att kunna hantera det hela och jag tror ingen lärde sig någonting då. Blickar jag tillbaka nu så finns det ju några solklara lärdomar.
1. Se till att ha rimliga spelgrupper. En tjuv som hatar adelsmän och en riddare som hatar brottslingar ska kanske inte äventyra tillsammans... om det nu inte finns någon extrem anledning till att de måste.
2. Ha ett mål med din rollperson som är större än "jag gillar inte X". Varför? Hur kan vi använda det här i spel? Stäm av med spelgruppen innan.
3. Stoppa i tid om det är spelarna och inte karaktärerna som bråkar med varandra.
Spelare A gestaltade en tjuv som konstant dissade gruppens riddare.
Spelare B gestaltade en riddare som konstant kallade gruppens tjuv för avskum.
Spelare C minns jag inte alls vad hon spelade.
Det var inget roligt "banter" utan det blev hela sessionens upplevelse. Spelare A blev märkbart irriterad på B och vice versa. Jag och C blev irriterade på båda två och spelpasset avbröts och vi gjorde något annat istället.
Vi var för unga och orutinerade för att kunna hantera det hela och jag tror ingen lärde sig någonting då. Blickar jag tillbaka nu så finns det ju några solklara lärdomar.
1. Se till att ha rimliga spelgrupper. En tjuv som hatar adelsmän och en riddare som hatar brottslingar ska kanske inte äventyra tillsammans... om det nu inte finns någon extrem anledning till att de måste.
2. Ha ett mål med din rollperson som är större än "jag gillar inte X". Varför? Hur kan vi använda det här i spel? Stäm av med spelgruppen innan.
3. Stoppa i tid om det är spelarna och inte karaktärerna som bråkar med varandra.
Lupus Maximus
Tekniker
När det gäller konflikter mellan spelare har det varit ovanligt och det har mest nått nivån av lite muttrande och lite sura kommentarer ett tag.
Dock, under högstadietiden brukade jag och en kompis spela rollspel ofta, och vi turades om att vara spelledare. Det hände då och då att vi rök ihop och ibland kunde vi till och med vara sura på varandra i en dag eller två. Det var alltid samma typ av åsikter och resonemang om regeltolkningar som dök upp. Det mest intressanta med dem var att åsikterna och argumenten hörde till stolen, inte personen. Vi bytte med andra ord åsikter när vi var spelare och när vi var spelledare.
Då det gäller konflikt mellan rollpersoner så är den mest intressanta händelsen när vi spelare Mutant. Spelarna hade fått tag på en ubåt, och med en liten armé bestämde de sig för att invadera Island. Dock uppstod en schism inom gruppen av någon anledning; vilket resulterade i att jag placerade några av spelarna i köket, de andra i vardagsrummet, och jag sprang som en skottspole i mellan. Resten av den kampanjen var hur de skickade trupper mot varandra och var ute på egna specialuppdrag. Då detta var ca 30 år sedan kommer jag inte ihåg om spelarna uppskattade det eller inte, men motion fick jag i alla fall.
Sedan var det gången då en kompis hade köpt Kult och skulle introducera mig och en annan kompis till det. Grundupplägget var att vi skulle ha rollpersoner som var på semester utomlands, och vi visste att Kult var något slags skräckrollspel. Så jag slog fram en aningen rasistisk kravallpolis, och polaren en gängmedlem med invandrarbakgrund och vars bror hade avlidit i ett polisingripande. Vi båda var helpepp på att rollspela våra rollisar med en stark inbyggd konflikt och ömsesidigt misstroende, men som troligtvis skulle vara tvungna att överleva. Det första som spelledaren säger när äventyret börjar, som varit närvarande vid hela framslagningen och diskussionen, var "ni är gamla vänner":sad:
Dock, under högstadietiden brukade jag och en kompis spela rollspel ofta, och vi turades om att vara spelledare. Det hände då och då att vi rök ihop och ibland kunde vi till och med vara sura på varandra i en dag eller två. Det var alltid samma typ av åsikter och resonemang om regeltolkningar som dök upp. Det mest intressanta med dem var att åsikterna och argumenten hörde till stolen, inte personen. Vi bytte med andra ord åsikter när vi var spelare och när vi var spelledare.
Då det gäller konflikt mellan rollpersoner så är den mest intressanta händelsen när vi spelare Mutant. Spelarna hade fått tag på en ubåt, och med en liten armé bestämde de sig för att invadera Island. Dock uppstod en schism inom gruppen av någon anledning; vilket resulterade i att jag placerade några av spelarna i köket, de andra i vardagsrummet, och jag sprang som en skottspole i mellan. Resten av den kampanjen var hur de skickade trupper mot varandra och var ute på egna specialuppdrag. Då detta var ca 30 år sedan kommer jag inte ihåg om spelarna uppskattade det eller inte, men motion fick jag i alla fall.
Sedan var det gången då en kompis hade köpt Kult och skulle introducera mig och en annan kompis till det. Grundupplägget var att vi skulle ha rollpersoner som var på semester utomlands, och vi visste att Kult var något slags skräckrollspel. Så jag slog fram en aningen rasistisk kravallpolis, och polaren en gängmedlem med invandrarbakgrund och vars bror hade avlidit i ett polisingripande. Vi båda var helpepp på att rollspela våra rollisar med en stark inbyggd konflikt och ömsesidigt misstroende, men som troligtvis skulle vara tvungna att överleva. Det första som spelledaren säger när äventyret börjar, som varit närvarande vid hela framslagningen och diskussionen, var "ni är gamla vänner"
:sad:
.Per.
Rollspelsverket
- Joined
- 3 Feb 2018
- Messages
- 414
Spontant låter det något fantasilöst, varför just död och inte någon form av hämnd eller förstörelse som mer skadar den andra rollpersonen?Nässe;n275205 said:
Då jag har varit på andra sidan tycker jag en ska fråga sig (som spelare och GM) var ifrån denna typ av begär kommer ifrån? Är det något annat som stör i gruppen, olika spelstilar som krockar: ”klara scenariot” vs. spela sina karaktärer (o.s.v.). Det kanske är två spelare som inte ska spela i samma grupp till att börja med?
Om nu detta begär föds ur själva scenariot och känns kul går det ju under eller efter ett spelpass prata om detta med spelaren och GM. Just nu framstår det något shady och då faller det ju tillbaka på: för vem är detta avdödande kul? Kan en inte prata öppet om det off-game: gör det inte, är mitt råd. I grunden faller det väl tillbaka på varför ses vi och spelar en söndagkväll, antagligen för att det är kul att ses, roligt att spela – vilket borde styra mer än något annat. Att ens rollperson dör pga. scenariot, av GM så att säga, är något helt annat än om en spelare dödar av en annan spelare. Det innebär ju att den personen inte kan vara med mer den kvällen och i värsta fall hoppar av.
De har hämnats och bråkats i mängder, vilket vi alla uppskattar enormt. Dödandet var en konsekvent handling utifrån vilka de är nu och vad som hänt. Frågan var väl mer om man skulle låta bli att göra det "naturliga" för att det finns en överenskommelse på spelarnivå att skydda rollpersonerna eller spela på.
Tycker ni borde prata ihop er kring detta så alla är överens och bekväma med gränsdragningarna. Du behöver ju inte nämna att någon funderar på att ha ihjäl den andres RP, utan mest utifrån tidigare bråk och hur de själva ser på eventuell eskalering.Nässe;n275335 said:
De gånger jag varit med eller bevittnat riktiga konflikter mellan spelare så har det ofta handlat om något annat än spelet. Oftas när någon gör något dumt i spel man blir sur på så pratar man om det efteråt och är man vänner brukar det inte vara så svårt att lösa. När man inte kan lösa det beror det oftast på att man har något annat man är irriterad över och låter spelet vara någon form av fasad för det som bråket egenkligen handlar om
En gång så spelade en kompis en rasistisk alv och jag en halvalv. Min kompis gick verkligen in för att hota och trakassera min karaktär. Det slutade med att min karaktär lämnade gruppen eftersom jag inte tyckte det var kul att spela med ett ständigt dödshot över honom.
I efterhand tänker jag att jag borde ha snackat med min kompis och bestämt hur vi borde sköta konflikten eftersom den sabbade för min karaktär, som jag verkligen gillade.
I efterhand tänker jag att jag borde ha snackat med min kompis och bestämt hur vi borde sköta konflikten eftersom den sabbade för min karaktär, som jag verkligen gillade.