Hej!
Antag att Konfluxsviten skulle ges ut till DoD23.
Vilka möjligheter och faror ser ni med ett sådant projekt?
Vad vore viktigt att bevara från originalversionen?
Vad är svitens särart?
Vad från originalversionen kan man låta utgå?
Vad borde med fördel plockas in från romanerna?
Hur skulle konfluxsviten och DoD23 passa med varandra och efter vilka anpassningar?
Till att börja med så vore det jätteroligt. Jag har precis börjat spåna på att konvertera svavelvinter till DoD23. Men jag lämnar hellre detta till "experterna, dvs Brior själv tillsammans med fria ligan".
Nu till mina tankar. Vi spelade bara svavelvinter och 3/4 av oraklets fyra ögon (vi tappade modet när vår SL i vanlig ordning tog livet av större delen av gruppen igen med orden
regler är regler och det är inte mitt fel att ni rullar dåligt).
Möjligheter & faror:
Möjligheterna är ju att få en bättre struktur på äventyren och göra dem lite fylligare. Kartorna och texten stämmer inte helt överens emellanåt med väderstreck. Jag läste igenom 5:e konfluxen och fann det väldigt svår att förstå. Men låt mig ge lite tips på förbättringar:
Svavelvinter. Det finns ju ingen anledning till att bråka med
slavhandeln och svavelutviningen i grundäventyret. Målet var ju shaguliterna. Så de spelgrupper som vi kom i kontakt med fann ingen mening eller anledning till att påverka svavelutvinningen eller ta del i något uppror. Det vore bra om det finns en anledning till att ingripa där.
Fällorna i Druidtemplet är grymma. Ingen av oss fattade var det andra solkorset var. Istället fick några sätta livet till genom att få ut det ur kistan (en blev skjuten till döds och den andra kokad men de hann lägga ut sakerna på marken så de andra fick tag i det när drakkäften öppnades igen). Just fällorna i äventyren från 80- & 90-talet är grymma och dödliga. Det är liksom inte roligt att hela/halva gruppen dör för man inte lyckas klura ut en fälla. Det vore bättre om det fanns någon ledtråd som är mer förklarande.
Shaguliterna i järntornet. Det var typ nästan omöjligt att ta sig in i järntornet. Horndemoner spanar ju hela tiden och shaguliterna kastar paralysera/dödshand på varenda en som närmar sig, alt hordemonerna plockar upp dem. SL satt ju och gned sina händer när återigen tog död på rollpersoner på löpande band. En grupp som jag hörde talas om satt och väntade i dagar på att vädret skulle bli så dåligt att ingen såg att de gick över bron. Kort sagt, det behövs lite hjälp här av tex Perrima (om hon kunde någon magi i stil med dimma osv så spelarna kunde smyga fram till järntornet).
Shagulklonen. Det vore bra om klonen kunde säga sitt budskap och sedan dö. För en spelgrupp tog honom till fånga och bar ned honom till Arnhem, som satte honom bakom lås och bom och sedan avrättade honom. Sett till de följande äventyren så kan ju klonen en massa läskigheter, besvärjelser osv. Så för de följande äventyren vore det bättre om en klon dör av förgiftning, nästa klon träder fram och berättar hur det ligger till och sedan: 1. teleportera bort sig, 2. låter sig dödas med orden, "
ni kan döda en klon men ni kan inte döda mig hahahahaha"
Om vi ser till
Oraklets fyra ögon. Ett mycket bra äventyr men..... om spelarna inte pluggat in trakorienboken så blir det väldigt svårt att hänga med på svängarna. Här vore det bra om det kunde delas ut lite material som är för spelarna. Typ i stil med ett dokument där det står "FÖR SPELARNA ATT LÄSA INNAN ÄVENTYRET BÖRJAR". Vår SL satt och höll på en massa information och vi framstod som stenåldersmän som plötsligt stod i en medeltida kontext. Så någon form av
information till spelarna om spelvärden och hur den är uppbyggd.
Vox Ranzia. Texten är tätt på obegriplig om spelarna inte har stor kunskap om trakorien, läst sinkadus om Arn Dunkelbrink eller om SL delat med sig av lite kunskap. Så jag tror att färdigheten
myter och legender, vore perfekt för att hjälpa till med tydningen. Alt den där Shaguliten i träsket eller munken Bodineus kan ge lite ledtrådar.
Men dessa
Radbhorama mördarna. STÖÖÖÖN, de var ju supermördare med grundegenskaper som supermänniskor, färdigheter som var långt bättre än rollpersonerna och framförallt alla dessa gifter, trädskorpioner, pulver som man död av, strypsnaror osv. Inför varje orakel så dog ju 1-2 personer i gruppen och till slut blev vi så trötta på alla dessa lönnmord och fällor att vi bara gav upp.
Fällorna för röda ögat var också trista. Jaha....där föll vi 30 meter ned i grunt vatten och dog igen..... eller ett magnetisk drakhuvud och vooops så flög krigaren in där och dog
Så
farorna som jag ser det är:
1. Fällorna - lös dem eller dö är inte roligt. Det är liksom inte roligt när hela gänget eller stor del av gruppen stryker med pga att man inte kunde tyda något schiffer eller förstå en gåta.
2. Nekromoben eller vad han nu heter, den där stenstatyn som ingen fattar hur man ska kunna överlista. Också skittrist slut på en grupp. Det behövs MER förklarande text för spelarna (t.ex. ett slag på myter och legender gör att de fattar.... osv).
3. Shaguliterna i svavelvinter som bara står i järntornet och tar död på spelarna. Nej tack. Bättre med att Perrima kan dimma så hjälper gruppen framåt.
4. Att spelarna får för sig att dominera konfluxen alt den där jättemyran. Inget är något vidare. Att få spelare som blir halvgudar är inte roligt för SL och en myrsvärm som äter upp Ereb Altor var inte heller roligt. Det är bättre om det lutar åt Arn, Shagul eller någon av Ransaderna och Magillre.
Nu till
BEVARA.
1. Svavelvinter och Oraklets fyra ögon är mycket bra i sig själv. Själva grundtanken att spelarna bara råkar ramla in hos Curi och väcka Kung Ottar är ju hur rolig som helst. BEHÅLL!
2. Spelarna ska INTE ha möjlighet att slå ihjäl Blatifagus.... då har man ju sabbat mycket av storyn senare
3. Shagul och Shaguliterna och Jomreff som ska befrias är en riktigt bra grundstory så BEHÅLL.
4. Det behövs en lite bättre tanke omkring den flygande klippan och det blå barnet. Måste spelarna hugga sönder silvertråden? Kan de inte ta sig ned på annat sätt än att sätta Effriten fri? I boken så styrs ju Effriten av den där damen. Man skulle ju kunna göra så att den som sätter på sig den färgglada manteln har också makt att befalla över Effiriten. Dock är han bunden till platsen i 1000 år men han kan sätta upp och ned folk på befallning och även hålla Radborama borta. Just för det blå barnet hade Radborama lätt att ta livet av honom. De kom i full styrka om natten efter de lagt sömmedel i grytan och sedan dödade allt och alla. Det vore bättre om Effiriten kan hålla onda personer borta så att Shagul spelaren får lida pin med att inte kunna få fram en massa kloner hela tiden. Men samtidigt måste rollersonerna visa sig vara nobla för att få tillträde till blå barnet. Det skulle få fram lite mer godhet hos rollpersonerna.
5. Jag har igen erfarenhet av kristalltjuren så jag kan inte ge någon feedback där
6. Jag har läst igenom femte konfluxen och den var mycket förrvirrande. Var håller Shagul hus? Är han på Majura hos Kung Ottar vid hans hov eller är det en klon? Hur rör han sig mellan Majura och trakorien med tanke på att de sällan går fartyg där emellan?
Förbättre:
1. Slavhandeln och svalrutten i svavelvinter. Här behövs någon bra idé om varför spelarna ska ställa till problem. En bra tanke är om en av spelarna blir anklagad av Shaguliterna (Malek Magnu) för stöld, mord osv och hamnar som slav i slavträsket. Motståndensmännen tar då kontakt med spelarna och de får de en anledning till att befria sin kamrat.
2. Fällorna. Lös eller dö är inte bra.
3. Radborama, det är väl inte tänkt att SL ska ha en privat armé som hela tiden ska ta livet av RP. De är för mäktig. Alt är att de förbli mäktiga men att de finns betydligt färre av dem.
Vad borde med fördel plockas in från romanerna
Jag har inte läst så mycket men det vore roligt om RP råkar dras in i alla dessa mindre krig. Att olika sidor tvångsrekryterar dem in i sina arméer och de måste ut på fältslag och under slagets gång desserterar. Detta sker när de råkar hamna på fel plats vid fel tillfälle.
Tack för roliga äventyr!!!
