Nekromanti Konfundering - Bärförmåga / vikt

[Eksem]

Re: Då slipper ju spelarna tänka.

Tja, jag har inga som helst problem med Karisma-slag, Bluffa, Köpslå och Övertala-färdigheter heller. Jag har inte heller problem med att, som i Nobilis, säga saker som:

"Eh, eftersom min rollperson tänker typ hundra gånger snabbare än mig så tänker jag ta lite tid på mig innan jag svarar, men för honom kommer det gå snabbt som vanligt".

Det är förstås skillnad mellan spel och spel, men i ett mer cinematiskt spel (det heter trots allt Noir) så tror jag det kan bidra till känslan:

"Hit med tejpen, fort!"
"Jag kollar om jag har tejp..." rull, rull, "Shit, jag misslyckades... ehm, jag säger:'Ingen panik nu, men tejpen är borta...'"
"Men! Du skulle ju ha med dig tejpen!"
"Jag vet, men den är inte här, den måste ha ramlat ur när vi sprang från Jerrys gäng borta vid gamla bron!"
"Argh!"
"Ingen panik, ingen panik..."

osv, osv.


Skalman-typen skulle då snarare vara en kille med prylarna på rätt plats. Sådana kompisar har man ju i verkligheten också. Som alltid har servetter, ipren, en burk starköl, en fickkniv med sax och ett extra par strumpor. Inte en riktig skalman som alltid har alla saker med sig hela tiden i sin superficka. Det kan ju bli extra roligt om alla hela tiden litar på skalman-snubben, så tokmissar han slaget vid något viktigt tillfälle.

 

[RaskoInikov]

Re: Då slipper ju spelarna tänka.

Tja, jag har inga som helst problem med Karisma-slag, Bluffa, Köpslå och Övertala-färdigheter heller.

Men det har jag. Färdigheter som förminskar ROLLspelet är jag väldigt avigt inställd till. Men så rabiat som jag framstår nu är jag nog inte, så här är hur jag ställer mej till dina exempel;

Karisma-slag - Inga problem så länge de används rätt. Att använda dem rätt är att ge SLPn eller RP en generell bild på hur den andre verkar. Sedan rollspelar man med det som grund. Man raggar t.ex. inte upp damer på världshus genom att blinka lite och slå karisma. Men det blir ju lite lättare att spela uppraggningen om damen i fråga finner RP trevlig och intressant.

Bluffa - Fullkomligt substanslös färdighet. Vill man bluffa så gör man det med ord. Verkar det trovärdigt är det nog det också i SLPs hjärna.
Om sedan RPs personlighet är en ärlig, rättskaffens person med höga ideal är bluffning ingenting han vill förknippas med. Ärliga RP ljuger alltså inte för att de anser att det är direkt fel, inte för att de har lågt i färdigheten bluffa.
Självklart får SL skjuta till en smula om det skulle förhålla sig på så sätt att spelaren inte riktigt vet vad han ska säga om det rör sig om en bluffmakare som ska spelas. Det ger spelaren och SL mer utveckling.

Köpslå Se bluffa.

Övertala-färdigheter - Nej, nej och åter nej. Övertalar man någon får man väl komma med ett eller annat vettigt argument.

"Eh, eftersom min rollperson tänker typ hundra gånger snabbare än mig så tänker jag ta lite tid på mig innan jag svarar, men för honom kommer det gå snabbt som vanligt".

Visst, det köper jag. Lite betänketid är aldrig fel, inte ens om RP inte är 100 gånger snabbare i skallen än spelaren.

Skalman-typen skulle då snarare vara en kille med prylarna på rätt plats. Sådana kompisar har man ju i verkligheten också. Som alltid har servetter, ipren, en burk starköl, en fickkniv med sax och ett extra par strumpor. Inte en riktig skalman som alltid har alla saker med sig hela tiden i sin superficka. Det kan ju bli extra roligt om alla hela tiden litar på skalman-snubben, så tokmissar han slaget vid något viktigt tillfälle.

Jo, för att återgå till pudelns kärna. Jag skulle lösa skalman-arektypen på ett helt annat sätt. Han skulle t.ex. kunna ha ett stort kontaktnät bestående av resurskraftiga källor. Han skulle också få fundera lite extra på vad han vill ha med sig innan han drar iväg på nattskygga ärenden.
Extra roligt blir det iallafall, eftersom alla som sagt litar på skalman-typen. Har skalman inte bestämt sig för att ta med bultsaxen uppstår samma situation iallafall, utan färdighet.

 

[PVC]

Re: Då slipper ju spelarna tänka.

Aningen intresserad av hur du menar att "Skalman" ska var funtad. Är meningen att Skalman kommer ihåg att ta med sig saker, är väldigt förutseende, ofta kollar sin packning eller bara är helt galen i småsaker?

En bra idé i alla fall men man behöver nog anpassa den till systemet. I mitt fall blir det enkelt. Jag har nämligen med minne som en egenskap. Lätt och smidigt.

 

[Krille]

Gröna sidan upp!

"Fullkomligt substanslös färdighet. Vill man bluffa så gör man det med ord."

Har du någonsin provat att ROLLspela tvärtom? Det vill säga, istället för att ROLLspela bluffen så ROLLspelar man bluffad!?

Samma gäller för övrigt alla andra sociala färdigheter, som Köpslå, Övertala och Förföra. Det var för övrigt på grund av det sistnämnda som jag upptäckte hur skoj det kunde vara att vända på det: en medspelares rollperson Förförde min rollperson. Han lyckades perfekt. Jag fumlade. Så jag rollspelade helt enkelt att min rollperson var upp över öronen förälskad i hans rollperson (hon var dessutom alv, så det fanns rätt mycket öron), och jag har sällan haft så jävla roligt ROLLspel som då!

 

[Big Marco]

Re: Sociala färdigheter

Jag tycker tvärtom - det är trots allt rollpersonerna som agerar i världen, inte spelarna. Om jag vill ha en förförisk person så vill jag kunna satsa mina poäng på Förföra, och helt enkelt slå när det är dags, utan att behöva säga ett ord.

Dock - om jag anstränger mig och skapar inlevelse så skulle det berättiga en bonus till slaget. I mitt tycke. Dessutom uppmuntrar jag att RPer kan Övertyga andra RPer exempelvis. Senaste gången så Hotade en aggressiv slagskämpe en pratglad och velig doktor till att hålla käften och följa planen. När utfallet av slaget är konstaterat så kommer rollspelet av detta - tvärtom blir ju snett, då man kan lägga ut världens coolaste och braigaste utläggning och ändå fumla...

 

[Gurgeh]

Färdigheter eller inte färdigheter?

Fullkomligt substanslös färdighet. Vill man bluffa så gör man det med ord. Verkar det trovärdigt är det nog det också i SLPs hjärna.

Varför ska just förmåga att övertala eller bluffa vara frikopplat från färdighetssystemet? När du dessutom säger att en rollperson kan vara mer eller mindre bra på det, vore det inte praktiskt att ha ett siffervärde som representerar den talangen, precis som man har ett siffervärde för hur bra rollpersonen är på att hoppa, fäktas eller smyga?
(Jag förespråkar förresten en kombination av rollspel och färdighetsslag för sådana färdigheter, om det är någon som undrar.)

/tobias

 

[MrG]

bluff (OT)

Bluffa - Fullkomligt substanslös färdighet. Vill man bluffa så gör man det med ord. Verkar det trovärdigt är det nog det också i SLPs hjärna.
Om sedan RPs personlighet är en ärlig, rättskaffens person med höga ideal är bluffning ingenting han vill förknippas med. Ärliga RP ljuger alltså inte för att de anser att det är direkt fel, inte för att de har lågt i färdigheten bluffa.
Självklart får SL skjuta till en smula om det skulle förhålla sig på så sätt att spelaren inte riktigt vet vad han ska säga om det rör sig om en bluffmakare som ska spelas. Det ger spelaren och SL mer utveckling.

Fast (i stil med tidigare förslag) om du slår först och sedan agerar där efter så funkar det. Dvs ett bra bluffslag och jag lägger ut ett fantastisk skröna, ett dåligt och jag säger något passande dåligt. Att jag skulle kunna vara en j-vul på att bluffa behöver ju inte innebära att min karaktär måste vara det. Plus att det uppmutrar mer ROLLspel det kan ju vara riktigt roligt att få spela ut de misslyckade bluffarna...

 

[Eksem]

Re: Då slipper ju spelarna tänka.

Äh, skalman är ju inte MIN idé ens, men det var mer som, man skulle kunna göra en rollperson som helt enkelt är extra förutseende, så att det nästan blir knäppt. Men det fungerar ju bara om värdet för utrustningsslaget är separat från Styrka eller Intelligens utan ett eget värde.

 

[Rising]

Triangeln, baby!

Det är förmodligen den här frågan som illustrerar skillnaden i spelstilar mest.

Rollgestaltaren tycker att det är rollpersonens förmåga som är det viktiga - inte spelarens. Hon vill därför slå tärningar och sedan skådespela fram resultatet. Hon eller hennes SL låtsas alltså bli lurad/övertygad/förälskad osv om det är vad världen instruerat dem att göra.

Problemlösaren tycker att det blir mer utmanande/underhållande/inlevelsefullt om spelaren får ta itu med problemet själv. Där gör deltagarna så gott de kan för att framstå som övertygande.

Helt ren problemlösning kör nästan ingen med, dock. Vi gillar tanken på att vissa rollpersoner är mer smorda i käften än andra. Så utifrån problemlösningshörnet rör man sig oftast in i triangeln på ett eller annat vis:

Problemlösning med lite inslag av Rollgestaltning:
Man försöker vara så övertygande man kan, men inom ramarna för ens rollpersons personlighet och sociala förmågor.

Rollgestaltning med lite inslag av Problemlösning:
Man försöker vara så övertygande man kan, vilket bedöms av
spelledaren, för att sedan modifiera ett vanligt tärningsslag som man sedan lever ut resultatet av såsom skådespelare (=den förlorande sidan låtsas bli övertygad)

Problemlösning med lite inslag av Samberättande:
Alla hjälper till för upplevelsens skull, även om det delvis ligger i vägen för trovärdigheten och utmaningen: Spelledaren agerar helt enkelt mer svårövertygad och ställer mer motfrågor ju sämre rollpersonen är på att övertyga, vilket får dennes spelare att framstå som dålig på bluffa även om spelaren i sig är rätt munvig.

(Och så finns det förstås tusentals variationer och blandningar på dessa lösningar också, men de tar jag inte upp här)

Jag tycker den sistnämnda lösningen (inom ramarna för rollpersonernas personlighet) är den som passar bäst för mig. Den (inbillar jag mig) ligger så långt från skådespeleri-efter-instruktioner och pudelutställning-inför-spelledaren som möjligt; de är två spelformer som jag personligen tycker är ruttna.

 

[Nightowl]

Re: Triangeln, baby!

Spelledaren agerar helt enkelt mer svårövertygad och ställer mer motfrågor ju sämre rollpersonen är på att övertyga, vilket får dennes spelare att framstå som dålig på bluffa även om spelaren i sig är rätt munvig.

Det är ju möjligtvis problematiskt om man är som jag, som har väldigt få lägen mellan blånekar och går på saken, eftersom det är så jag är i verkligheten.

Det är ganska lätt att rollspela "om rollpersonen hänvisar till hans patriotism går han med på att visa sin kunds papper, men om de försöker muta dom ringer han polisen", men grad av mesighet känns svår att gestalta som SL - i synnerhet som man som SL aldrig kommer in i varje karaktär lika bra som en spelare kan göra (han har ju mer tid på sig).

Erik

 

[Nightowl]

Elakt svar

Varför ska just förmåga att övertala eller bluffa vara frikopplat från färdighetssystemet?

Så att munviga spelares rollpersoner alltid ska få vara munviga utan att de behöver lägga poäng på det eller slå högt på Karismautstrålning eller hur just det spelet nu fungerar. Då kan de nämligen bli bättre på sina stridsfärdigheter, och få den bästa rollpersonen vid spelbordet.

Det är bara powergamjers och kobolder som inte använder självklara färdigheter som de sociala.

Erik

 

[RaskoInikov]

Retort

Det är bara powergamjers och kobolder som inte använder självklara färdigheter som de sociala.

Kobolder och powegamers? Jag vågar påstå att motsatsen också är sann, iallafall när det gäller mej personligen. Jag tycker om att slåss lika lite i rollspel som jag tycker om att göra regler för det (lite alltså). Det handlar alltså om att ändra reglerna så att man har samma förutsättningar som innan bara utan de flesta sociala färdigheter. Capishe.

Men jag tycker inte att färdigheter behöver täcka sådant som istället kan rollspelas fram. Är jag med i- eller spelleder en spelgrupp där alla är på ungefär samma nivå ser jag gärna att de flesta sociala färdigheter skrotas (det är optimalt). För att vara lite rättvis mot nybörjare och inte så verbala spelare kan jag gå med på att agera efter ett tärningsslag.

De sociala färdigheter jag tycker är OK är de som baseras på någon form av kunskapsbasis. Som t.ex. vett och etikett.

 

[Rising]

Re: Triangeln, baby!

grad av mesighet känns svår att gestalta som SL

Jag kör typ på:

1. Ledande frågor.
"Vi är gycklare och skall uppträda i staden."
"Ja, det syns lång väg. Men... Låt mig gissa; ni saknar pass för att ni fått en formell inbjudan?"
"Ja, är det ett problem?"
"Jo, om ni inte har denna inbjudan med er, vill säga."
"Det var dessvärre en muntlig inbjudan..."
"Jag anat... Samma gamla visa om och om igen. Låt mig gissa, hos Mäster Blackendorf?"
"Er insikt tycks inte känna några gränser."
"Jag har varit med förr... Okej, kom in här, men säg åt honom att ge sina gäster ordentliga passerkort i framtiden!"

2. Gilla attityden - misstro argumenten (eller vice versa) (Här kräver man att spelaren bidrar med något att hänga upp trovärdigheten på)
"Vi är gycklare och skall uppträda i staden."
"Ni 'skall' ingenting förrän jag har fått se era papper!"
"Vi har tyvärr inga papper, men vi har ju blivit inbjudna för att uppträda!"
"Suck! Hur många gånger ska idioter som ni komma hit innan ni lär er att utan pass - inget inträde!"
"Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för detta, och lovar att meddela andra i vårt skrå om era regler. Kan ni inte skicka ett bud till vår uppdragsgivare så att han kan ordna med de nödvändiga papperna?"
"Ska du lära mig sköta mitt eget jobb, din slyngel!? Hör nu här, vem är er uppdragsgivare?"
"Mäster Inteförstundenpåhittatnamn."
"Oj då. Hör här: Jag släpper in er även fast ni saknar pass, och i gengäld så kan ni väl låta bli att nämna att ni blev uppehållna vid portarna? Jag sköter ju bara mitt jobb, jag visste inte..."
"Vi lovar att inte nämna ett ord om saken, och vi har full förståelse för det ansvar som följer ert ämbete."
"Tack tack. Passera!"

3. Allmänt misstroende. (Här kräver man viss trovärdighetsanknytning, en viss attityd samt kanske också någon eftergift)
"Vi är gycklare och skall uppträda i staden."
"Jaså? Ni ser då snarare ut som hyrsvärd i mina ögon..."
"bla bla bla vi är akrobater - därav denna kroppsbyggnad."
"Och inga papper har ni!? Bla bla bla era luspudlar!"
"Förlåt förlåt bla bla men kan ni inte skicka ett bud till vår uppdragsgivare så att han kan ordna med de nödvändiga papperna?"
"Ska du lära mig sköta mitt eget jobb, din förbannade bla bla, jag tänker då inte betala för att skicka detta bud!"
"Det gör vi förstås, bla bla."
"De där pengarna tar jag hand om, vänta medan jag ordnar ett bud... Vem är er uppdragsgivare?"
"Mäster Inteförstundenpåhittatnamn."

"Okej. Ni kan passera nu. Tag dessa passersedlar, men säg inte att ni fått dem av mig, okej?"
"(Äh, din skurk! Något bud kan inte ha skickats. Du tog ju pengarna i egen ficka) Absolut inte. Tack för all din hjälp."

4. Stenhårt misstroende. Som ovan, men med kort betänketid och fler följdfrågor som spelarna kan tabba sig på.

5. Slugt misstroende. Kräver att varje lögn bakas in mellan två sanningar, ställer många följdfrågor och några kluriga kuggfrågor
"Vi är gycklare och har blivit inbjudna att uppträda i staden."
"Inbjudna... av vem?"
"Mäster intepåhittatnamn."
"Ah. Låt mig gissa; ni har varit här förut, innan vi införde vårt system med passersedlar? Mäster intepåhittatnamn har först nyligen lärt sig att skicka de nödvändiga papperna åt sina utsocknes gäster."
"Ja, dessvärre verkar han ha förbisett detta när han kontaktade oss."
"Mmm... Okej, vakter! Lås de här i bojor! Systemet med passersedlar har funnits i staden i hela mitt liv, och varken ni eller Mäster intepåhittatnamn är några alver. Nu undrar jag; vilka är ni egentligen?"

 

[Nightowl]

Det där lät jäkligt bra...

...det känns svårt att få in graderna i helvetet annars.

Tackar,
Erik

 

[Nightowl]

Skalman Noir

Det funkar extra bra med trench istället för skal!

Erik

 

[Rising]

Fast...

...det var sunkiga exempel, dock. I praktiken så gör jag nog egentligen så att om du är bra på att bluffa, så pratar jag nog länge med dig med vakten, och får vakten att verka rätt misstänksam och svår att bluffa sig förbi, fastän han ändå när allt kommer kring ställer ledande frågor och - framförallt - svarar ledande. Du får alltså prata länge med honom, just för att du skall framstå som säker på att bluffa.

Ledande svar är nog viktigast av allt, förresten. Alltså, om du argumenterar säkert - då tycker vakten att du är trovärdig just för att du argumenterar säkert. Om du däremot är virrig och säger en del dumma saker - då tolkar han det som ett tecken på att du verkligen är den du utger dig för att vara, just eftersom du ju verkar oförmögen att luras.

Att svara ledande fungerar särskilt bra i förförelseakter: Det är väldigt enkelt att gestalta en person som är trött på slipade raggare och som istället ser något särskilt - charm eller uppriktighet - hos rollpersonen även när spelaren inte är särskilt vältalig. (Egentligen - vem tycker ens att snitsiga raggare är sexiga i verkligheten? (sade räven om rönnbären, nåja))

Scrubs är en bra inspirationskälla. Där kan huvudpersonen vara hur fjuppig som helst, och ändå blir brudarna tända på honom - och detta på ett sätt som inte alls känns särskilt otroligt (även om det förstås ofta är väl tillspetsat).

 

[gråhök]

Re: Då slipper ju spelarna tänka.

Som en f.d. bärare av en Kronans "persedelväska" fullstoppad med saker har jag haft folk frågandes om jag hade hadduk (check), extra bok (check), tandborste (check), underkläder (check), en Paranoia-regelbok (check), en macka (check), duschtvål (check) och andra konstigheter med mig (jag hade, normalt, en ren handduk, ett ombyte underkläder, tandborste, tandkräm och en extrabok med mig; plus allt bös som jag inte packat ur sedan jag senast rev ut allt och packade om).

Det slutade med att alla (precis alla) kallade min handväska en "bag of many things" och att jag besvarade på frågan "Har du ..." med "jag vet inte, låt mig se efter...".

 

[hraufnir]

Re: Retort

Men jag tycker inte att färdigheter behöver täcka sådant som istället kan rollspelas fram. Är jag med i- eller spelleder en spelgrupp där alla är på ungefär samma nivå ser jag gärna att de flesta sociala färdigheter skrotas (det är optimalt).

Det innebär att man kan spela personer som är skild från en själv fysiskt, men inte socialt/mentalt. Jag måste vara smart, rapp i käften och charmig för att få spela en sådan karaktär... men för att spela en krigare kan jag vara världens speaste sticka som inte gör annat än snaskar navelludd hela dagarna?

 

[Sodivra]

Ytterligare en minimalistisk lösning:

Någon, kanske Troberg eller någon av ugglorna, sa en gång att istället för att räkna på vikter och sånt så var spelarna tvugna att skriva ner var de förvarade sina prylar, (I väska, ryggsäck, bälte, fickan?) och på så vis skulle de själva fatta när det började bli orimligt. En rätt tjusig lösning tycker jag, speciellt om det står en rad om hur mycket som faktiskt får plats i en resväska eller en ryggsäck.

 

[Eksem]

Re: Retort

Det viktiga här är väl att den här utrustningslösningen, eller för den delen sociala färdigheter, inte nödvändigtvis innebär att spelarna slipper tänka eller rollspela utan istället är ett stöd för att tänka och rollspela. Även om det också kan användas så att man hoppar över de bitarna av tänkande och rollspelande. Vilket inte heller är fel, förstås. Men kanske inte vad varken du eller jag (och en hel del personer till) föredrar.