Hej, har lurkat på rollspel.nu ett tag. Men den här tråden kunde jag inte motstå.
Dimfrost;n249938 said:
Barbar: Kvinna, man, trans, omänsklig [till exempel apmänniska eller andra bestfolk]
Slavhandlare: kvinna, man, trans
Det finns en skillnad mellan det som Dimfrost just skrev, som jag tyckte var misslyckat (som Krank säger är trans inte ett "tredje kön"), med vad Sodivra citerade ur det engelska spelet.
Sodivra said:
Man, woman, androgynous, transgressing, or concealed
Sodivras citat, liksom några av Dimfrosts citat som jag inte hade med, handlar om könsuttryck. Hur du ser ut.
Ser du ut som en man, en kvinna, varken eller, överskridande, eller har du könsidentiteten uppenbart dold, med en kappa eller liknande.
Överskridande (transgressive) könsuttryck är inte svåra att synliggöra. De går nästan inte att missa.
Men tråden handlar om transpersoner. Personer som har ett binärt könsuttryck men som har en historia (eller framtid, eller är i en övergångsperiod) av det andra könsuttrycket. En klassisk transman ser ut som en man, vill bli pratad om som en man, vill bli läst som en man. (Det finns också helt andra identiter. )
Det är just därför det är en så svår fråga hur en kan göra för att synliggöra dem, och
om en ska göra det.
Det är en helt annan frågeställning än om det hade gällt andra identiteter. En person som blivit klassad som kvinna vid födseln kan senare i livet visa sig vara en man (antingen med medicinsk hjälp, eller spontant förvandlas. Det låter kanske som science-fiction men
det kan hända, även om det är sällsynt), eller en butch, androgyn, agender, m.fl. Eller fortsätta ha ett femme-uttryck.
Om en person klär sig som en man, tar sig ett traditionellt mansnamn, låter mustaschen växa ut, binder brösten (att
män får bröst är inte helt ovanligt)... kort sagt, vill helt och hållet bli läst som en man, vara en man.
Det finns alltså många spännande uttryck att laborera med för de som ser det som ett självändamål.
Jag kan förstå lockelsen. Böcker som "Middlesex" och serier som "Transparent"... jag förstår att folk fascineras av detta på ett "skäggiga damen"-sätt, mer än många andra osynliga eller bara ovanliga tillstånd. Anth nämnde CP ovan, och det är ju en bra poäng. Det finns ingen "muskelkoordination och rörlighet"-rad i rollspelet, men det finns en könsrad.
Så ok, det finns två skillnader mellan könsidentitetsfrågor och andra saker som folk kanske går och bär på (släkthemligheter, övergreppsminnen, missbruk, fobier, sjukdomar). Det ena är, som jag har nämnt, fascinationen och det exotiska. Det andra är att vara en motröst mot hatet och transfobin som härjar.
Men hur ska en göra det på ett bra sätt?
Synliga överskridande uttryck, vilket ibland är frivilligt för att bäraren vill vara rebell, ibland är frivilligt för att bäraren helt enkelt inte ser sig passa in i det ena eller andra binära könet, ibland är något bäraren ser som enda alternativ till det annars lästa könet (exempel någon som har väldigt mjuka kvinnliga ansiktsdrag men klipper buzzcut och skaffar skägg för att han/hen hellre är tvetydig än blir läst som kvinna en enda dag till), ibland är ofrivilligt eftersom bäraren helt enkelt har svårdöljda könsöverskridande egenskaper (ex vis stora bröst + stor skäggväxt).
Och osynliga överskridande uttryck. Kvinnan som vid ett test visar sig ha XY-kromosormer och
CAIS, cis-lästa kvinnan som i hemlighet går och drömmer om att ta steget till att göra en könsuttredning och påbörja en transition till man, eller transmannen som gick igenom processen för tio år sen och numera ser ut som vilken gubbe som helst.
Den sista kategorin är också lite speciell. Han
vill kanske inte bli synliggjord. Han vill leva vidare i sitt nya liv och inte bli av med sitt med blod och tårar vunna privilegium att bli läst som cis-man. Det betyder inte att han är osolidarisk mot de som har kommit kortare på sin resa, som inte har haft lika stor tur med hur de blir uppfattade, eller med de som (frivilligt eller ofrivilligt, men medvetet) har ett synligt överskridande uttryck.
Men han har haft ett problemfullt liv både då han blev tolkad som kvinna och under perioden då han blev läst som överskridande och senare då det kanske har inneburit ett uppbrott och en exil från hembygden för att bygga sitt nya liv. Han vill inte ha de problemen tillbaka och han har kämpat hela sitt liv för att slippa dem. För att bli en del av cisnormsamhället? Nej, så ser inte jag det. En glömmer aldrig sina rötter. Kanske bara de som själva varit nere i det där helvetet kan förstå. Men jag tror jag kan ha en aning om hur det kan kännas.
Det är alltså här "klassisk" trans skiljer sig både från synligt överskridande uttryck och från synligt överskridande
relationer (homosexualitet till exempel). Så i den här tråden har Sodivra redan skickat ett exempel på hur en kan hantera överskridande uttryck.
Jag ska nu försöka återknyta det till trådstarten: klassisk (osynlig) transsexualism i rollspel. Jag har mest kört lajv men jag har testat bordsrollspel också och läst några.
Vi börjar med en överblick över problemområdet. Tre frågor:
Hur ska en hantera personer i en dold / osynlig grupp? Det kan vara personer med fysiska eller psykiska sjukdomar, det kan vara personer med hemligheter i sin bakgrund (som har tillbringat en tid i fängelse till exempel), och så har vi då klassisk transsexualism.
Hur ska en representera transfobin och kampen mot den?
Hur ska en få transmän och transkvinnor att komma på bra humör när de läser spelet?
De första två frågorna tycker jag inte att varje spel behöver göra. Ofta är det skönt att ha sitt rollspel som en frizon. Spela man när en vill spela man, spela kvinna när en vill spela kvinna, och låta kampen representeras av någon annan kamp, som vampyrer mot människor, mutanter mot människor, trollkarlar mot mugglare, regeringen mot underground eller alver mot orcher.
Då kommer vi till fråga tre. Så svältfödda på representation är transcommunityn att de har klamrat sig fast vid rätt dålig representation. Poison i Final Fight, Birdo i Mariospelen, och till och med Bridget i Guilty Gear och Angela i Sleepaway Camp. En kompis till mig (en transtjej) klamrade sig fast vid en Jason-mask som hon hade satt upp i sitt rum som maskot. "Vad är det där för Buffalo Bill skit?" sade jag. "Men vi
är ju freaksen i deras ögon!" sade hon, samtidigt som hon varje dag var livrädd att få sin historia avslöjad på jobbet. Nej, säger jag. Jag är trött på stereotypen att transpersoner är farliga och monstruösa.
Så vad har vi då för vägar att förmedla representation?
Biroller som ska användas som SLP i spel.
Rader i rollpersonsskapningssystem, oavsett om det är lifepaths eller playbooks.
"Utrustningslistan"; vilka könsuttrycksomvandlande magier, cyberwear, amuletter, naniter det finns.
Hjältar i noveller, bilder och spelexempel.
Kranks metoder handlar alla om birollsbeskrivningar och går igenom på ett bra sätt begränsningarna med att använda den vägen. Jag tycker definitivt inte det hör hemma i ett statblock (som en påminnelse till de som läser slarvigt pratar jag alltså nu om
osynligt överskridande könsuttryck, inte synligt). Möjligen i en lång biografi för de SLP som har en sådan. Pathfinder har några SLP där det går att se att de är trans om en läser deras livshistoria noga. Jag tycker inte det är helt lyckat just på grund av risken att det kan komma bli en plotpoint eller något att försöka "avslöja" i spel, men det är kanske det minst dåliga sättet att markera en SLP som trans.
Sen kommer vi till metoder att låta spelarna ta transet i egna händer med hjälp av rollpersonssystemet eller magi/cyber/naniter. Om ni tänkte att det var svårt att lita på en speldesigner att få till det här rätt (och redan det är jättesvårt; jag vet flera spelskapare som är trans och de hatar varandra och varandras spel eftersom de tycker att de andra har missförstått allt) så ska vi nu sätta samma tillit till de andra runt spelbordet? Det kan bli väldigt fel. Samtidigt finns det kanske inte riktigt något alternativ. Att tillåta folk att spela det de vill spela och hoppas att de är schyssta och gör det med respekt... det är ett sidospår som riskerar att bli en rejäl diskussion. (Kan en cisman spela en kvinnlig RP på ett bra sätt? Kan en vitläst spela en rasifierad RP på ett bra sätt? Vi har sett alltför många "lesbiska kurtisan-ninjor i stringbikini". Att vi här pratar om en osynlig och ibland hemlig grupptillhörighet gör det svårare. "Kommer jag avslöja mig om jag säger ifrån?") Fast hur skulle vi annars göra? En får bara spela sig själv?
Det enklaste tycker jag är att ha bra representation i spelets texter. Bilder, bildtexter, eventuella noveller, spelexempel, rollpersonsexempel. Lika lite som ett spel som Canasta eller Backgammon kan ha bra transrepresentation kan "speldelen" av ett rollspel ha det. Du kan på sin höjd designa "spelpjäserna" och sätta dem i spelarnas händer och hoppas på det bästa. Här har vi en skillnad mot datorspel som Final Fight som ju kommer med både ljud och bild och bakgrundstext och specifika personer i en specifik situation; rollspel är mer öppet och mer DIY.
Sammanfattning:
Synligt överskridande könsuttryck och osynligt överskridet könsuttryck är två olika problemområden; det första är lätt att skildra (och gör det, för all del), det andra svårt. Gör spelet till en frizon, låt de som vill spela man spela man och de som vill spela kvinna spela kvinna, och om du vill ha bra representation av osynligt överskridna könsuttryck, använd spelets texter och bilder till det istället för att låta det vara en del av själva spelandet.