Nekromanti Konsten att synliggöra transpersoner och andra underrepresenterade

[zonk]

Det vore dock, för mig, önskvärt att ge hetero, homo, trans och "alla av mig för tillfället ickenämnda" varianter av folk coola fantasynamn. Har dock inga förslag på namn.

Lite OT här men.. det påverkar ju vad man skriver in i sitt stat block iaf.
Förstår hur du tänker där. Samtidigt, om man har nya namn för allt utom man och kvinna kanske det kan bli en lite konstig signal om vad som är "naturligt/normalt" i fantasy, och inte? Även om man hittar på ett nytt namn för hetero oxå, då alltså. Helst hade man velat ersätta orden för "man" och "kvinna" ocktså, men då börjar man nästan fundera på hur man ska göra med personliga pronomen (ha med hen, eller ersätta han, hon, honom, henne, osv osv oxå?). Det blir snabbt en himla massa ord för nya spelare att lära sig, ett rätt bra gäng även om man bara skulle ersätta handfullen i början du nämnde.

Kanske är det enklare att bara låtsas som det regnar och vips har man slutat tänka på att man säger "trans" i ett fantasyspel?

 

[Mundo]

Samtidigt blir det ofta så när man beskriver en SLP i ett rollspel, att man fokuserar på de delar som har impact i spel. Så hur beskriver man att någon är en transperson (synliggörande), samtidigt som man fokuserar på det som är relevant för berättelsen, samtidigt som man inte gör transsexualismen till en superviktig del av berättelsen?

Det enklaste sättet här är att börja skissa på SLP med ett starkt karaktärsdrag samt deras funktion i äventyret. Tex. "Nervöst vittne" eller "Tystlåten torped" till ett mord karaktärerna ska utreda. Lägg sedan in könstillhörighet, kulturgrupp, etc. och vidareutveckla karaktären. Hugg ut detaljerna och ställ dig frågan 'finns det någon anledning till varför denna karaktär inte borde vara en transkaraktär? Om du inte kommer på något bra svar, så kör på.

Med det sagt kan du såklart designa en karaktär som är trans redan från början, av X eller Y anledning. Då finns dock risken att man kanske blir lite för ivrig och skapar en trans-karaktär istället för en karaktär som är trans (om ni förstår vad jag menar).

Stats-block: Man nämner könstillhörighet explicit för varje SLP. Enklast är väl att ha en uppräkning: "Namn: Xavier. Kön: Transman. Yrke: Stenhuggare". Man kan också vara noga med att i löptexten för varje SLP nämna könet. Det här är en lösning jag upplevt funkat ganska bra. Jag tycker att den passar scifisettings och nutida settings, men är mer osäker när det gäller fantasy.

Det fungerar alldeles utmärkt i fantasy, så länge spelet tar upp frågan. Och i andra settingar. Två exempel kommer från stora, nyligen släppta svenska rollspel. I Eon så delas ett textstycke under 'Kvinnan och mannens roll' för att diskutera "quentes" (uppbrytarna). Dessa är personer som inte lever efter normerna av sitt kön (och är således mycket bredare än enbart trans, det täcker även kvinnor som gör typiskt ovkinnliga saker och tex. homosexuella). I Western är trans nackdel du kan välja under karaktärsskapandet. (Förtydligande, även minoritet, kvinna och ateist är nackdelar, i den mening att det kan ge dig problem under ditt äventyrande eftersom spelet utspelar sig under andra hälften av artonhundratalet. Att aktivara sina nackdelar ger dig poäng att använda på positiva saker, så du kan spela trans utan att ta nackdelen, om ni vill spela i en setting där det inte negativt påverkar hur samhället ser dig).

Hen: En väldigt dålig lösning i mina ögon är att konsekvent benämna transpersoner som "hen" och tänka sig att det funkar. Hen funkar dock inte riktigt så. Det finns en del transpersoner som inte är män eller kvinnor och som föredrar pronomenet "hen", men bara för att man använder hen betyder inte det att man är en transperson. Vad jag förstått anser dessutom den absoluta majoriteten av transpersoner att de är just en han eller en hon, bara det att deras pronomen(kön) inte passar det kön folk antog att de hade utifrån könsorganet vid födseln. Att använda "hen" spär bara på uppfattningen att "trans" är ett "tredje kön".

Kort svar men ja, det är en absolut usel idé att kalla alla karaktärer för hen, speciellt betonat på din näst sista mening. Det är en liten mängd transpersoner som vill bli kallade för hen, majoriteten är en han eller en hon.

Tidigare namn: Om man har lite utrymme att beskriva SLPns namn så kan man helt enkelt nämna ett tidigare namn om man kan få in det på ett naturligt sätt. Utan att göra just namnbytet till en stor plot point, tänker jag. Det här kan upplevas som lite iffy givet att man så gott man kan bör undvika att använda "dödnamnet" på transpersoner som transitionerat (är det ordet på svenska?).

Känns som en ruta som mest kommer att ligga oanvänd på majoriteten av alla karaktärer. Däremot kan man ju ha ett exempelark i sitt rollspel där 'historia' finns med som en sektion, och där ange exempel såsom namnbyte. Det finns ju många anledningar till att en SLP vill byta namn.

Klumpigt och krystat: Om man tycker att det är viktigare med representation än att precis allt man skriver om en SLP är "relevant för spelet" så kan man, tänker jag, helt enkelt vara lite klumpig och krystad. Lägga till en mening i stil med att "Xavier är också transman". Nackdelen här blir att en del läsare säkert kan tolka detta som att transsexualismen i det fallet faktiskt förväntas användas som plot point, och agerar därefter. Det, tänker jag, är dock alltid en risk varje gång det framkommer att en person är homosexuell, trans eller tillhör någon annan osynliggjord grupp.

Detta har du helt rätt i, risken finns alltid. Men det är ett tveeggat svärd. Säg tex. att dina spelare enbart ska träffa en karaktär för en kort intervju eller något, och du har valt att göra denna karaktär homosexuell. Om intervjun aldrig rör sig in på ämnet sexualitet, så kommer spelarna samt deras karaktärer aldrig veta att de träffat en homosexuell karaktär, hence gjorde din representation inte särskilt mycket. Det är som när regissören för en film går ut efter filmen är gjord och säger 'men min film hade visst homosexuella karaktärer, tanten i scen sju som dricker kaffe är homosexuell!'. Det betyder väldigt lite om det aldrig framkommer i skapelsen, subtilt eller ej.

Det funkar klart bättre med karaktärer som spelarna får chans att träffa under längre perioder, som ger fler chanser för spelarna att se djupet på dem. Just kortare interaktioner brukar nämligen (i min erfarenhet) göras under mer karikatyrartade former, för att ge spelarna en snabb känsla för scenen och karaktären. "Dryg, makthungrig stadsvakt vid porten" har inte så många mer lager för spelarna ska bara träffa hen i tre minuter och lämna en muta eller något för att komma förbi.

Därför, skulle jag säga, om du vill jobba med representation personligen, så skulle jag rekommendera att göra en viktigare, återkommande SLP till transperson, så att spelarna får en chans att lära känna en personlighet. Chansen är ju god att vi spelar olika, men det är ett tips jag vill dela med mig av iallafall. När du och din grupp sedan är 'vana' vid representationen, är det mycket enklare att göra transpersoner (och andra underrepresenterade grupper) till minor SLP, utan att det framstår som tokens.

Det är de fyra jag kommer på såhär "spontant". Jag vill gärna höra hur ni tänker, förutsatt att ni läst de fyra första raderna i den här trådstarten. Jag vill gärna höra ifall det finns aspekter jag missat med de fyra sätt jag beskriver, vilka andra sätt ni sett, om ni själva har något sätt ni föredrar att rollspelsmakare gör eller som ni själva föredrar att använda.

Som nämt ovan tycker jag ett Eon IV berör det hela helt okey, men att Western nog gör det bäst. När valet finns att göra det, och valet inte framstår som större än att spela 'vem som helst' (och det regelmekaniska beslutet passar in i settingen) så tycker jag att representationen görs smidigt. Nu har jag inte läst så många SLPs skrivna till just Western, så jag vet inte hur mycket spelkreatörerna använder sig av det. Men i karaktärsgenerationen är det definitivt bra gjort, och respekterar den setting det är i.

Ett annat exempel på just rollspel som gör det intressant/bra är Eclipse Phase, som jag vill ge en honorary mention. Jag skulle kunna gå in i lång detalj om världen, men kort fattat är det en post-human setting, satt i framtiden där att byta kroppar är inte bara möjligt, utan väldigt vanligt. Man har en kropp som man besitter när man är på jobbet, en när man går på fina fester och en när man är med familjen, etc. Det är inte ovanligt att dessa kroppar har olika kön, och ibland är de inte ens mänskliga. Här är en liten snippet om det hela.

Eclipse Phase är lite extra kul, för läser man runt på deras forum är det flera spelare som berättar hur Eclipse Phase öppnade upp ögonen för transexualitet i allmänhet, och hur de tycker sig ha blivit mer toleranta och förstående för en situation som de knappt var medvetna om innan de började spelade.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Summa summarum kan jag väl säga att det finns två huvudpunkter (enligt mig) för dig som SL/spelskapare.

1: Det viktigt att det passar settingen. Att vara en transkvinna år 2017 är inte detsamma som att vara en transkvinna år 1017, så lägg tid på det. Tänk efter, hur ser min värld ut, hur ser könsroller ut, vad betyder dem, vad är viktiga symboler för x eller y, hur påverkar det personer som inte låser sig till sitt födda kön, etc. I vissa spelvärldar kan transkaraktärer springa på förtryck, i andra kan de tillhöra normen.

2: Använd transkaraktärer som en viktig SLP, och ge den mer personlighet än en token. När du som SL känner dig trygg i din presentation av transkaraktärer, släng gärna in minor SLP här och där. Du behöver inte sluta ha transkaraktärer som viktiga SLPer för den delen, men du undviker lättare en token fälla om du ger karaktären ett större syfte än att "vara min trans-SLP."

 

[anth]

Men det är ett tveeggat svärd. Säg tex. att dina spelare enbart ska träffa en karaktär för en kort intervju eller något, och du har valt att göra denna karaktär homosexuell. Om intervjun aldrig rör sig in på ämnet sexualitet, så kommer spelarna samt deras karaktärer aldrig veta att de träffat en homosexuell karaktär, hence gjorde din representation inte särskilt mycket. Det är som när regissören för en film går ut efter filmen är gjord och säger 'men min film hade visst homosexuella karaktärer, tanten i scen sju som dricker kaffe är homosexuell!'. Det betyder väldigt lite om det aldrig framkommer i skapelsen, subtilt eller ej.

Det funkar klart bättre med karaktärer som spelarna får chans att träffa under längre perioder, som ger fler chanser för spelarna att se djupet på dem. Just kortare interaktioner brukar nämligen (i min erfarenhet) göras under mer karikatyrartade former, för att ge spelarna en snabb känsla för scenen och karaktären. "Dryg, makthungrig stadsvakt vid porten" har inte så många mer lager för spelarna ska bara träffa hen i tre minuter och lämna en muta eller något för att komma förbi.

Därför, skulle jag säga, om du vill jobba med representation personligen, så skulle jag rekommendera att göra en viktigare, återkommande SLP till transperson, så att spelarna får en chans att lära känna en personlighet. Chansen är ju god att vi spelar olika, men det är ett tips jag vill dela med mig av iallafall. När du och din grupp sedan är 'vana' vid representationen, är det mycket enklare att göra transpersoner (och andra underrepresenterade grupper) till minor SLP, utan att det framstår som tokens.

Jag kommer inte ihåg om jag hunnit till bok 6 eller 7 i Harry Potter-serien innan jag fick reda på att Dumbledore var homosexuell.
Påverkar detta hur jag ser på serien eller Dumbledore?
Inte ett dyft.
Varför inte?
För att Dumbledores homosexualitet inte har ett dyft att göra med handlingen i böckerna.

Jag tycker att info om en RP/SLP i rollspel är intressant om det påverkar min syn på personen. Om det gör att jag som spelledare spelleder den på ett annat sätt eller att jag som spelare plötsligt förstår varför personen agerar som den gör.

Ett exempel på detta är Ravenloft / Curse of Strahd: i början av äventyret är Vampyren Strahd bara ett dussinmonster och slutbossen som rollpersonerna ska döda. I slutet av äventyret (om det spelas rätt) har rollpersonerna (och spelarna) lärt sig mer om Strahd och ser honom som betydligt mänskligare (om än fortfarande ond). Men detta uppnås bara av att spelarna spelar ett dussin sessioner och läser ett par sidor handouts.

Ett annat exempel är Saga Becker. Från början var hon bara en vanlig skådespelare för mig. Men efter att ha hört hennes sommarprat blev hon plötsligt en levande person (ni som hört hennes sommarprat förstår vad jag menar - det var uppskakande).

Problemet i bägge exemplen är att för att "förståelsen" ska infinna sig krävs betydligt mer än ett litet statblock.

Jag är väldigt nyfiken på om det finns tekniker i rollspel för att uppnå denna förståelse utan att behöva läsa motsvarande ett par A4-sidor text.

 

[krank]

2: Använd transkaraktärer som en viktig SLP, och ge den mer personlighet än en token. När du som SL känner dig trygg i din presentation av transkaraktärer, släng gärna in minor SLP här och där. Du behöver inte sluta ha transkaraktärer som viktiga SLPer för den delen, men du undviker lättare en token fälla om du ger karaktären ett större syfte än att "vara min trans-SLP."

Det här håller jag visserligen med om, men det känns för mig som något som mer passar när man skriver en kampanj än när man skriver till exempel en grundregelbok eller ett supplement. I de senare fallen skriver man ju inte scener eller interaktioner.

Men ja, jag förstår att det här rådet är mer riktat mot spelledare än mot spelskapare.


Jag håller med om att Westerns sätt att lägga in det i karaktärsskapandet är bra. Det funkar dock bara om man har system med den sortens för- och nackdelsmekanik. I spel som har det så kan man ju helt enkelt skriva in nackdelen bland SLP:ernas stats och så var det bra med det.



Jag är också helt med på att en bra teknik för att konstruera SLP:erna innan man skriver ner dem ordentligt är att börja med andra karaktärsdrag än "trans".

 

[Mundo]

Jag kommer inte ihåg om jag hunnit till bok 6 eller 7 i Harry Potter-serien innan jag fick reda på att Dumbledore var homosexuell.
Påverkar detta hur jag ser på serien eller Dumbledore?
Inte ett dyft.
Varför inte?
För att Dumbledores homosexualitet inte har ett dyft att göra med handlingen i böckerna.

Dumbledore är dock, kan man väl minst sagt säga, en återkommande person. En så kallad major SLP. Sen handlar det ju inte om huruvida du tycker det har med handlingen eller ej att göra - frågeställningen var representation. Det finns ju många heterosexuella karaktärer vars sexualitet inte har med handlingen att göra, så varför "måste" Dumbledores homosexualitet ha med handlingen att göra?

 

[Bifur]

Det finns ju många heterosexuella karaktärer vars sexualitet inte har med handlingen att göra, så varför "måste" Dumbledores homosexualitet ha med handlingen att göra?

Håller med, utifrån många aspekter är detta den bästa sortens representation, den som sker utan att "göra en grej av det". Sedan kan det väl vara så att i ett rollspel (i varje fall ibland) kanske man måste välja att vara mer uttalad eftersom de flesta aspekter av de flesta personer etc. reduceras bort och att representation av det mer subtila slaget går förlorad. Men som påtalats, det beror på vad man vill uppnå.

 

[anth]

Dumbledore är dock, kan man väl minst sagt säga, en återkommande person. En så kallad major SLP. Sen handlar det ju inte om huruvida du tycker det har med handlingen eller ej att göra - frågeställningen var representation. Det finns ju många heterosexuella karaktärer vars sexualitet inte har med handlingen att göra, så varför "måste" Dumbledores homosexualitet ha med handlingen att göra?

Det är ju hela poängen: att det INTE har med handlingen att göra.
Dumbledore kunde ha varit kvinna och det hade inte påverkat handlingen.
Dumbledore kunde ha varit afrikan och det hade inte påverkat handlingen.
Dumbledore kunde ha varit alv och det hade inte påverkat handlingen.
Det enda som jag kan komma på som Dumbledore inte hade kunnat vara är mugglare.

Den stora frågan är inte om Dumbledore är homosexuell eller ej, utan om man ska synliggöra det eller ej.
Det här är ett solklart fall där man inte behöver synliggöra det.

För att återknyta till tråden:
Frågan är inte hur man synliggör transpersoner, utan NÄR man synliggör dem.
Om Harry Potter-böckerna hade varit rollspelsäventyr, hade det varit bra om det stått i Dumbledores statblock att han var homosexuell?

 

[Cissi]

Ett helt annat problem är hur spelare ska förhålla sig till trans-personer i spelet.

Jag tillhör dem som anser att man inte bör spela rollspelet Conan förrän man läst Robert E. Howards noveller - för man har ingen relation till Conans värld innan dess.
(jag säger inte att man inte ska spela, bara att om man inte läst böckerna så kommer man att få en annan rollspelsupplevelse)

Samma sak med trans-personer.
När det gäller bi- och homosexuella har jag inget problem i rollspel, för jag har ett halvdussin personer i min bekantskapskrets och har jobbat med ett halvdussin personer som är öppet homosexuella.
Men transpersoner?

Min erfarenhet är att vanliga människor inte vet hur de ska bete sig med transpersoner, ungefär som vanliga människor inte vet hur de ska bete sig med personer som har cerebral pares.
(för att förtydliga: jag känner både en transperson och en person med CP så jag uppför mig förhoppningsvis i deras närhet - men jag har själv sett att andra människor inte kan uppföra sig)

Ska man skapa ett rollspel där transpersoner har en framträdande roll tror jag att rollspelet skulle må bra av att ha med en text med en transperson i en framträdande roll. En text som får samma betydelse som en Conan-novell har för ett Conan-rollspel.

Ehm... Jag tänker att man inte ska bete sig på nått speciellt sätt när man umgås med någon som är transman/kvinna. Det är liksom hela grejen med att skapa en inkluderande spelmiljö att visa på att de existerar och har samma människovärde och att det inte är "vi" som är vanliga och "de" som är ovanliga. En sak som alla i samhället dock skulle må bra av skulle vara 1) att inte vara så himla fixerade vid vad folk har mellan benen/nyfikna på hur transpersoner ser ut fysiskt och 2) att inte hela tiden ställa frågan "jamen, vad heter du _på riktigt_?!" när det handlar om att umgås med personer som är trans.

Om fokus inte hamnar så mycket på detta tror jag att det kan vara en fördel när du, Krank, försöker representera. Ha det i bakhuvudet.

Och vidare vad säger världen vi spelar i om transpersoners plats i samhället? Är de paria och jagade? Är de helt inkluderade? Är de upphöjda av gudomlig rörelse (dåligt exempel på representation enligt mig)? Sen får spelaren helt enkelt fundera över hur min RPs inställning till transpersoner är och spela det där efter. Nyfiken? Fientlig? Vänlig? Vi är rollspelare, vi klarar av att ikläda oss rollen av odöd vampyr-drakdödarriddare men klarar inte av att spela ut ett förhållningssätt mot en medmänniska. Erm... <3

 

[Mundo]

För att återknyta till tråden:
Frågan är inte hur man synliggör transpersoner, utan NÄR man synliggör dem.
Om Harry Potter-böckerna hade varit rollspelsäventyr, hade det varit bra om det stått i Dumbledores statblock att han var homosexuell?

Nej, du knyter ifrån tråden. Den handlar om trans-sexualitet, inte sexuell läggning. Om Dumbledore hade varit en transman, hade det varit rimligt att ha det i ett statblock då, borde frågan vara.

Javisst, varför inte?

 

[Dimfrost]

Det här är kanske onödigt detaljerat i det här stadiet av diskussionen, men det ligger nära något jag själv har funderat en hel del över (pga motsvarande alternativ för Haragada (som är vagt arabisk sword & sorcery, vilket kan vara relevant att veta)):

Stats-block: Man nämner könstillhörighet explicit för varje SLP. Enklast är väl att ha en uppräkning: "Namn: Xavier. Kön: Transman. Yrke: Stenhuggare". Man kan också vara noga med att i löptexten för varje SLP nämna könet. Det här är en lösning jag upplevt funkat ganska bra. Jag tycker att den passar scifisettings och nutida settings, men är mer osäker när det gäller fantasy.

Är "kön" verkligen rätt beteckning här? Speciellt i en icke-modern setting tycker jag att det blir svårt att hitta några bra termer. Och om man vill baka in fler alternativ. Så här ser det ut just nu i mitt utkast:

"Könsuttryck" handlar om hur din rollperson uttrycker sin könsidentitet och vilket intryck hen gör på andra. Till exempel innebär en identitet som är "dold" eller "okänd" alltså att den är dold för andra i Haragada, inte att din rollperson svävar i ovisshet om du inte vill ha det så.

Exempel:

Mumie: Kvinna, man, ointressant
Överstepräst: Kvinna, man, könlös
Kurtisan: Man, kvinna, vadhelst alla åtrår, hermafrodit, eunuck
Gatunge: Pojke, flicka, ännu otydligt, utklädd [pojke utklädd till flicka eller tvärtom]
Barbar: Kvinna, man, trans, omänsklig [till exempel apmänniska eller andra bestfolk]
Slavhandlare: kvinna, man, trans

Exempel, alltså, och det finns en massa mer roller att välja bland. Men i AW-stil gillar jag begränsningar som i att vissa roller kan ha vissa könsuttryck och vice versa (och det är inte det jag är intresserad av att diskutera här; det rör sig inte om någon sorts gestaltad diskriminering i det här fallet). Men frågan är alltså: är "könsuttryck" en bra benämning? Fungerar "kön"? Finns det något bättre? Hur relaterar det till kranks exempel ovan?

 

[Logros]

För att spinna vidare på ämnet: vad skulle hända om man inte definierade könet alls?
För att detta ska få bästa resultat ska samtliga namn vara androgyna/tvekönade, d.v.s. man ska inte kunna sluta sig till könet genom namnet.
Hur skulle man reagera om man läste en text där alla bara beskrivs som människor och aldrig beskrivs utifrån kön?
Känner någon till en sådan text får ni gärna länka till den.

Ancillay Justice av Ann Leckie är en bok (första i en trilogi) där kön är oviktigt från den kultur som huvudpersonen kommer från. Jag vet fortfarande inte vilket kön vissa personen i boken har.

 

[skör]

Hej, har lurkat på rollspel.nu ett tag. Men den här tråden kunde jag inte motstå.

Barbar: Kvinna, man, trans, omänsklig [till exempel apmänniska eller andra bestfolk]
Slavhandlare: kvinna, man, trans

Det finns en skillnad mellan det som Dimfrost just skrev, som jag tyckte var misslyckat (som Krank säger är trans inte ett "tredje kön"), med vad Sodivra citerade ur det engelska spelet.

Man, woman, androgynous, transgressing, or concealed

Sodivras citat, liksom några av Dimfrosts citat som jag inte hade med, handlar om könsuttryck. Hur du ser ut. Ser du ut som en man, en kvinna, varken eller, överskridande, eller har du könsidentiteten uppenbart dold, med en kappa eller liknande.

Överskridande (transgressive) könsuttryck är inte svåra att synliggöra. De går nästan inte att missa.

Men tråden handlar om transpersoner. Personer som har ett binärt könsuttryck men som har en historia (eller framtid, eller är i en övergångsperiod) av det andra könsuttrycket. En klassisk transman ser ut som en man, vill bli pratad om som en man, vill bli läst som en man. (Det finns också helt andra identiter. )

Det är just därför det är en så svår fråga hur en kan göra för att synliggöra dem, och om en ska göra det.

Det är en helt annan frågeställning än om det hade gällt andra identiteter. En person som blivit klassad som kvinna vid födseln kan senare i livet visa sig vara en man (antingen med medicinsk hjälp, eller spontant förvandlas. Det låter kanske som science-fiction men det kan hända, även om det är sällsynt), eller en butch, androgyn, agender, m.fl. Eller fortsätta ha ett femme-uttryck.

Om en person klär sig som en man, tar sig ett traditionellt mansnamn, låter mustaschen växa ut, binder brösten (att män får bröst är inte helt ovanligt)... kort sagt, vill helt och hållet bli läst som en man, vara en man.

Det finns alltså många spännande uttryck att laborera med för de som ser det som ett självändamål.

Jag kan förstå lockelsen. Böcker som "Middlesex" och serier som "Transparent"... jag förstår att folk fascineras av detta på ett "skäggiga damen"-sätt, mer än många andra osynliga eller bara ovanliga tillstånd. Anth nämnde CP ovan, och det är ju en bra poäng. Det finns ingen "muskelkoordination och rörlighet"-rad i rollspelet, men det finns en könsrad.

Så ok, det finns två skillnader mellan könsidentitetsfrågor och andra saker som folk kanske går och bär på (släkthemligheter, övergreppsminnen, missbruk, fobier, sjukdomar). Det ena är, som jag har nämnt, fascinationen och det exotiska. Det andra är att vara en motröst mot hatet och transfobin som härjar.

Men hur ska en göra det på ett bra sätt?

Synliga överskridande uttryck, vilket ibland är frivilligt för att bäraren vill vara rebell, ibland är frivilligt för att bäraren helt enkelt inte ser sig passa in i det ena eller andra binära könet, ibland är något bäraren ser som enda alternativ till det annars lästa könet (exempel någon som har väldigt mjuka kvinnliga ansiktsdrag men klipper buzzcut och skaffar skägg för att han/hen hellre är tvetydig än blir läst som kvinna en enda dag till), ibland är ofrivilligt eftersom bäraren helt enkelt har svårdöljda könsöverskridande egenskaper (ex vis stora bröst + stor skäggväxt).

Och osynliga överskridande uttryck. Kvinnan som vid ett test visar sig ha XY-kromosormer och CAIS, cis-lästa kvinnan som i hemlighet går och drömmer om att ta steget till att göra en könsuttredning och påbörja en transition till man, eller transmannen som gick igenom processen för tio år sen och numera ser ut som vilken gubbe som helst.

Den sista kategorin är också lite speciell. Han vill kanske inte bli synliggjord. Han vill leva vidare i sitt nya liv och inte bli av med sitt med blod och tårar vunna privilegium att bli läst som cis-man. Det betyder inte att han är osolidarisk mot de som har kommit kortare på sin resa, som inte har haft lika stor tur med hur de blir uppfattade, eller med de som (frivilligt eller ofrivilligt, men medvetet) har ett synligt överskridande uttryck.

Men han har haft ett problemfullt liv både då han blev tolkad som kvinna och under perioden då han blev läst som överskridande och senare då det kanske har inneburit ett uppbrott och en exil från hembygden för att bygga sitt nya liv. Han vill inte ha de problemen tillbaka och han har kämpat hela sitt liv för att slippa dem. För att bli en del av cisnormsamhället? Nej, så ser inte jag det. En glömmer aldrig sina rötter. Kanske bara de som själva varit nere i det där helvetet kan förstå. Men jag tror jag kan ha en aning om hur det kan kännas.

Det är alltså här "klassisk" trans skiljer sig både från synligt överskridande uttryck och från synligt överskridande relationer (homosexualitet till exempel). Så i den här tråden har Sodivra redan skickat ett exempel på hur en kan hantera överskridande uttryck.

Jag ska nu försöka återknyta det till trådstarten: klassisk (osynlig) transsexualism i rollspel. Jag har mest kört lajv men jag har testat bordsrollspel också och läst några.

Vi börjar med en överblick över problemområdet. Tre frågor:

Hur ska en hantera personer i en dold / osynlig grupp? Det kan vara personer med fysiska eller psykiska sjukdomar, det kan vara personer med hemligheter i sin bakgrund (som har tillbringat en tid i fängelse till exempel), och så har vi då klassisk transsexualism.

Hur ska en representera transfobin och kampen mot den?

Hur ska en få transmän och transkvinnor att komma på bra humör när de läser spelet?

De första två frågorna tycker jag inte att varje spel behöver göra. Ofta är det skönt att ha sitt rollspel som en frizon. Spela man när en vill spela man, spela kvinna när en vill spela kvinna, och låta kampen representeras av någon annan kamp, som vampyrer mot människor, mutanter mot människor, trollkarlar mot mugglare, regeringen mot underground eller alver mot orcher.

Då kommer vi till fråga tre. Så svältfödda på representation är transcommunityn att de har klamrat sig fast vid rätt dålig representation. Poison i Final Fight, Birdo i Mariospelen, och till och med Bridget i Guilty Gear och Angela i Sleepaway Camp. En kompis till mig (en transtjej) klamrade sig fast vid en Jason-mask som hon hade satt upp i sitt rum som maskot. "Vad är det där för Buffalo Bill skit?" sade jag. "Men vi är ju freaksen i deras ögon!" sade hon, samtidigt som hon varje dag var livrädd att få sin historia avslöjad på jobbet. Nej, säger jag. Jag är trött på stereotypen att transpersoner är farliga och monstruösa.

Så vad har vi då för vägar att förmedla representation?

Biroller som ska användas som SLP i spel.
Rader i rollpersonsskapningssystem, oavsett om det är lifepaths eller playbooks.
"Utrustningslistan"; vilka könsuttrycksomvandlande magier, cyberwear, amuletter, naniter det finns.
Hjältar i noveller, bilder och spelexempel.

Kranks metoder handlar alla om birollsbeskrivningar och går igenom på ett bra sätt begränsningarna med att använda den vägen. Jag tycker definitivt inte det hör hemma i ett statblock (som en påminnelse till de som läser slarvigt pratar jag alltså nu om osynligt överskridande könsuttryck, inte synligt). Möjligen i en lång biografi för de SLP som har en sådan. Pathfinder har några SLP där det går att se att de är trans om en läser deras livshistoria noga. Jag tycker inte det är helt lyckat just på grund av risken att det kan komma bli en plotpoint eller något att försöka "avslöja" i spel, men det är kanske det minst dåliga sättet att markera en SLP som trans.

Sen kommer vi till metoder att låta spelarna ta transet i egna händer med hjälp av rollpersonssystemet eller magi/cyber/naniter. Om ni tänkte att det var svårt att lita på en speldesigner att få till det här rätt (och redan det är jättesvårt; jag vet flera spelskapare som är trans och de hatar varandra och varandras spel eftersom de tycker att de andra har missförstått allt) så ska vi nu sätta samma tillit till de andra runt spelbordet? Det kan bli väldigt fel. Samtidigt finns det kanske inte riktigt något alternativ. Att tillåta folk att spela det de vill spela och hoppas att de är schyssta och gör det med respekt... det är ett sidospår som riskerar att bli en rejäl diskussion. (Kan en cisman spela en kvinnlig RP på ett bra sätt? Kan en vitläst spela en rasifierad RP på ett bra sätt? Vi har sett alltför många "lesbiska kurtisan-ninjor i stringbikini". Att vi här pratar om en osynlig och ibland hemlig grupptillhörighet gör det svårare. "Kommer jag avslöja mig om jag säger ifrån?") Fast hur skulle vi annars göra? En får bara spela sig själv?

Det enklaste tycker jag är att ha bra representation i spelets texter. Bilder, bildtexter, eventuella noveller, spelexempel, rollpersonsexempel. Lika lite som ett spel som Canasta eller Backgammon kan ha bra transrepresentation kan "speldelen" av ett rollspel ha det. Du kan på sin höjd designa "spelpjäserna" och sätta dem i spelarnas händer och hoppas på det bästa. Här har vi en skillnad mot datorspel som Final Fight som ju kommer med både ljud och bild och bakgrundstext och specifika personer i en specifik situation; rollspel är mer öppet och mer DIY.

Sammanfattning:

Synligt överskridande könsuttryck och osynligt överskridet könsuttryck är två olika problemområden; det första är lätt att skildra (och gör det, för all del), det andra svårt. Gör spelet till en frizon, låt de som vill spela man spela man och de som vill spela kvinna spela kvinna, och om du vill ha bra representation av osynligt överskridna könsuttryck, använd spelets texter och bilder till det istället för att låta det vara en del av själva spelandet.

 

[krank]

Mycket bra genomgång, skör! Tack! Det du skriver speglar också mycket av det jag själv gått och tänkt på. Som du skriver har jag ju i den här tråden framför allt fokuserat på SLP-.birollerna - antagligen mest för att det spel jag just nu jobbar på varken har lifepaths eller playbooks eller något motsvarande (det närmaste är "bakgrunder", men det är nästan uteslutande yrken som ger spelmässig effekt iom kontakter och resurser). Regelsystemet är helt enkelt för slimmat. Vi har också i princip gjort oss av med utrustningslistor och sådan bokföring.

Här finns det med andra ord en klar fördel med lite mer "pilliga" regelsystem, med rejäla utrustningslistor och för/nackdelar och lifepaths etc etc. Lite på samma sätt som att det blir lättare att ha med transsexualism i längre bakgrundsbeskrivningar än när man ska sammanfatta en SLP på 4-5 rader.

---

Jag är helt med dig vad gäller problemet med att sätta saker och ting i händerna på spelare och spelledare, åtminstone utan tydliga instruktioner. Det kan bli väldigt, väldigt fel - det finns många som genomgående gestaltar homosexuella som feminina och "fjantiga", etc.

Jag funderar lite på om det Slanfan tar upp tidigare i tråden, att man har en explicit text om trans etc i spelvärlden, skulle kunna vara ett sätt att litegrann gardera sig mot det. "I den här spelvärlden finns inga tydliga könsroller, samkönade relationer är vanliga och ses som vilken relation som helst, och folk anses i allmänhet ha det kön de identifierar sig som." Något sådant, fast man kan såklart ha andra formuleringar. Alltså att man gör tydligt hur normen ser ut i spelvärlden, dvs i princip hur rollpersoner förväntas agera ifall de nu skulle upptäcka att någon t.ex. är trans. Som vägledning, litegrann. Om det är begripligt.

EDIT: Nya D&D har ju en intressant text i den riktningen, specifikt när det gäller just kön.

 

[skör]

En SLP är i grund och botten objekt. Medan hjältar i bilder, bildtexter, spelfiktion, spelexempel är subjekt. Som positivt exempel kan jag ta sidan 9 och sidan 30 i Kutulu. Där har vi spelets subjekt i form av exempelhjältar i bild och bildtext.