Nekromanti Konstigaste medspelaren?

vandraren

Swordsman
Joined
17 May 2002
Messages
453
Location
stockholm
Har många gånger läst trådar om den konstigaste/uddaste medspelaren på rpg.net och tänkte höra om ni har några roliga/skrämmande anekdoter att dela med er av?

Själv har jag varit ganska förskonad från extremt konstigt folk, men jag kan ju ändå dra några berättelser ur min ungdom.

1) En kille som alltid envisades med att spela demoner, vampyrer och liknande. Gav aldrig sina rollpersoner något namn. Sade även att han var allergisk mot solljus (IRL) och att han därför bara kunde gå ut på natten. Hade vi något tillfälle med sig konstiga piller som han visade för oss andra (hävdade att det var knark om jag minns rätt). Utgav sig även stundvis för att vara satanist. :gremshocked:

2) En kille som alltid ville spela alla situationer i detalj. Frågade om han behövde äta eller bajsa för att sedan spela ut dessa situationer. Trots tillsägelser fortsatte han med detta. Vi spelade inte med honom särskilt länge. :gremsmile:

Det var de jag kom på på rak arm. Återkommer om jag kommer på fler. Nu är det er tur!
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Haha jag har varit beskonad ifrån såndana personer tack gode gud.

Om detär någon som är skumm i våran grupp är det nog jag,då jag gärna spelledar snuskiga ochäkliga saker i detalj.(noir har dåligt(läs bra) inflytande på mitt spelledande:) )

Annars är det bara en person som brukar hävda att han ser sker och är galen,mest för att vara Cool. tycker dock han äre för gammal för sådant...
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Well, det låter kite udda det här ja.
De jag spelar med är i högsta grad normala, tycker jag. Inga konstigheter här inte.
 

Harlequin

Veteran
Joined
21 Jan 2007
Messages
7
Location
Lund
Jag har spelat med en snubbe som älskar att döda stämningen i mörkare rollspel genom att göra vad man mest kan kalla antikaraktärer. Han är speciellt duktig på detta i spel som World of Darkness. Har därför spelat mot den godmodige trädgårdsmästaren Sven som älskar katter och den stalinistiske gangrelvampyren Bertil som pratar med sin guldfisk.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
jag skulle helt enkelt inte bjude med den personen nästa gång det blir stämmningsspel på gång.
fast det e jag det.
 

stilton_UBBT

Veteran
Joined
22 Feb 2006
Messages
34
Location
Bromma
När jag var ung och oerfaren spelledare för AD&D hade vi en del som var patetiska fuskare.

Den mest extreme hade för vana att slå T20 i handflatan och sedan vicka på handen och ropa "20! En crit!" Han slutade med det efter våldsamma protester från övriga.

En kompis dök upp med sin Ranger som han hade slagit fram själv "helt ärligt" och som råkade ha 18 på alla värden. Troligt... Jag lät honom spela den (A2, Slaver´s Stockade vill jag minnas) och han blev förvandlad till sten av en medusa. De övriga spelarna lämnade honom där, under råa skrattsalvor. Och såvitt jag vet står han fortfarande kvar... Rangern med 18 på allt. Fast vi var fortfarande kompisar efter det.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Jag har hört att sannolikheterna för att slå 18 på alla sina grundegenskaper överensstämmer rätt väl med att samma karaktär springer ihop med en medusa som förvandlar honom till sten. Och här fanns de empiriska bevisen. :gremsmirk:
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
AN

Jag spelade i fem års tid rollspel med en figur som vi kan kalla AN. AN kom så att säga på köpet efter att jag gick med i en ny spelgrupp, bestående av tre personer (AN, JJ och SL). Det visade sig ganska snart att AN var svår att tas med. Inte nog med att hans rollpersoner sällan tog sig över grottmänniskostadiet, han hade en mängd obehagliga vanor, däribland hans enorma glupskhet. Detta var på den tiden vi alla bodde hemma, och vi spelade mest hemma hos JJ. Därför var det hans arma mor som fick ta den värsta smällen så snart AN kom hem till dem och ville äta. Efter ett tag nådde hans glupskhet sådana dimensioner att JJs mor började gömma mat, eller uppmana oss att äta innan AN kom. Men den sanna dimensionen hos ANs glupskhet gick upp för mig först under ett långt telefonsamtal (han brukade ringa mig och diskutera balla rollpersoner han ville spela i D&D och liknande). Jag hörde då nämligen ANs mor i bakgrunden, sägandes "Jag åker och hämtar PO [ANs styvfar]. Kycklingen i kylen är till honom, så ät inte upp den. Jag har gömt brödet."

Hade jag hört rätt? Var ANs hunger så stor att hans arma mor var tvungen att gömma brödet för honom? Jodå, mycket riktigt hörde jag redan nu hur AN letade runt i köket, på jakt efter brödet. När han hittade det mumsade han i sig det medan han pratade.

Vid ett annat tillfälle, då jag satt i bilen med JJs mor och styvfar, ringde AN mig. Han frågade mig "Vet du var JJ är?". Jag svarade nej. AN fortsatte förklara: "Jag är i hans hus, och ingen är hemma." Jag kunde inte undgå att upprepa detta, vilket fick JJs mor att stelna till av skräck i framsätet. AN såg uppenbarligen inget märkligt i detta. Jag minns ärligt talat inte hur resten av samtalet gick, men så fort jag lade på började paniken.

Många ytterligare äventyr finns, men jag ska begränsa mig till min sista kontakt med honom. Det är nämligen så att jag varit involverad en del i lajvsvängen i södra Halland. På ett av dessa lajv lyckades AN skämma ut sig något synnerligt (över detta kan vi dra en barmhärtighetens slöja), på ett sådant vis att det förstörde för alla och gjorde att han inte längre var välkommen. Han blev bannad, helt enkelt. När vi så arrangerade ett nytt lajv sommaren 2007 försökte han med en dåres envishet få reda på ifall han var välkommen. När han presenterades med ett nej gjorde han som han gjort i alla sådana situationer -- svarade med "Men kanske ändå." Att få honom att begripa var uppenbarligen lönlöst, så vi tog oss an viktigare förberedelser.

Så, på lajvets andra dag, kommer en budbärare från offen, som säger att AN står där med sin bil och vill att jag ska komma dit. Jag är för tillfället djupt upptagen med att arrangera en tävling där en infettad forumit (som får vara anonym) ska jagas och fångas av en bunt kvinnor. Jag vill dessutom absolut inte tala med AN, så jag skickade två av mina medarbetare dit för att säga att han inte var välkommen. Han nöjde sig uppenbarligen inte med detta, utan satt kvar i en timme, tills han argt åkte därifrån. Efter lajvet fick jag ett SMS där han mer eller mindre avsade sig kontakten med mig. Good riddance, tänkte jag. JJ och SL, som fortfarande är vänner med mig även om vi inte spelar så ofta nu, har fortfarande kontakt med honom, och han verkar inte ha blivit vettigare.
 

Marhulken

Veteran
Joined
25 May 2008
Messages
36
Location
Stockholm
Den här tråden var mycket underhållande. :gremlaugh: Har nog inga roliga anekdoter om skumma medspelare själv, snarare kanske mer om hur konstiga/korkade idéer man hade när man var i 11-12-årsåldern och precis börjat rollspela. Men det är ju ett helt kapitel för sig...
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
En lirare jag spelade med gick på muggen och behöll dörren öppen för att inte avbryta spelet. "Jag slår orchen!" kunde han skrika från muggen. Högst obehagligt, speciellt när han var lös i magen.
En annan behöll alltid en cl eller två läsk i flaskorna han had emed sig och tog hem dem för att "dricka upp senare", istället för att donera åt killen som vi spelade hos (som var kutym).
En gömde halvätna pizzor under hörnsoffan, där de återfanns när de börjat odla helskägg...
Och så har jag spelat med Feliath :gremlaugh:


Storuggla, kakatagare?
 

Pilzefrau

hon/henne
Joined
12 Sep 2005
Messages
2,105
Location
Göteborg
Jag har en i min grupp som är hyfsat normal annars, men har en favoritsysselsättning i rollspel: att barrikadera dörrar. Halva grejen är att han gillar ordet barrikadera, speciellt eftersom han väldigt nyligen lärt sig uttala det ordentligt ("barridikera... nej, barradikera"), men själva barrikaderandet brukar bli ganska skoj det också. För det första är det en ursäkt att förstöra möblemang och inredning (när något måste hållas ute ur rummet är det oftast värre än att moraklockan repas), och för det andra brukar det väldigt ofta lyckas. Jag kan inte minnas en enda gång fienderna bara kommit in genom att vara starkare, utan de har alltid behövt magiker/troll/en annan väg in eller något i den stilen.
Standardlösningen för problem som involverar fysiskt motstånd är alltså: "Vi barradikerar dörren!"
 

vandraren

Swordsman
Joined
17 May 2002
Messages
453
Location
stockholm
Jag skrattade högt när jag läste detta. Skön kille, han på toan alltså.

På vilket sätt är Feliath udda? *nyfiken*
 

Feliath

Swashbuckler
Joined
28 Nov 2000
Messages
1,905
Bah! BAH!

Det torde vara uppenbart vem det är som vinner här. :gremgrin:



/Feliath — styr Feliath, hela tiden
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Re: Bah! BAH!

Ja... En kille som slog en annan kille på käften för att han ansåg att dennes karaktär "bara förstörde för scenariot". Vi hade spelat ihop ett gäng länge då, men konstigt nog ville ingen spela med "den där som är galen och slår folk" efter det. Vi slutade ringa honom.

Plus att jag har en kille som alltid varit med i spelgänget (gammal barndomspolare typ) som vid varje spelmöte, eller vid varje nytt spel eller så, önskar vara allt som han inte får vara. Hans karaktärer är alltifrån normala, de skall vara tvekönade, ha dubbla ögonfärger, löjliga namn som Bruce Ventura, George Michael, Conan Burgaren etc. Det slutar med att han får ta ett namn som jag hittar på efter det att vi kivats (mest på skoj) om oseriösa namn i 10 minuter. Plus att han aldrig spelar ut någon roll riktigt, utan är alltid den där knäppfuliren med leendet på läpparna - det vill säga att han alltid sig själv. Det kan hända saker då rollpersonen borde vara rädd utav helvete. Vad hans karaktär då säger, helt som vanligt med lite tveksam röst vrukar vara:
"Ja det här verkar ju inte klokt" eller "Vi borde ta och dra va?"
Ja, inlevelsen är inte den bästa. Han börjar dock bli bättre efter det att jag pushat honom lite under spelkvällen att "gå in i rollen mer"... Jaja, Han är konstig, men kul och är alltid på som fan, och ingen annan av spelarna har direkt emot honom. Vi känner varandra så väl allihop i den gruppen så.
 
Top