Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ett av utmaningarna med mitt jobb är att jag får läsa på om allsköns märkliga ämnen. Bland annat har jag studerat det japanska kärnvapenprogrammet under andra världskriget. Faktum är att Japan var mer framåt på detta område än Tyskland. Två viktiga beslut bidrog till landet inte hade en uranbomb färdig under senvintern 1945.
1. Man valde en mindre lämplig metod för urananrikning, nämligen gasdiffusion, så man fick fram en tiondedel av den männgd vapenuran som krävdes. Ett bättre val hade undanröjt detta hinder.
2. Tyskland skickade en ubåt med allt sitt vapenuran om diverse relaterade ting till japan under våren 1945. När Dönitz kapitulerade var ubåten i transit och begav sig till närmsta amerikanska hamn. Det tyska vapenuranet användet i Little Boy som fälldes över Hiroshima. Om Hitler hade beslutat att skicka över ubåten några veckor tidigare så hade den kommit fram.
Japanerna jobbade inte med plutoniumframställning på stor skala. När deras experter anlyserade Hiroshimas ödeläggelse kunde de räkna ut att det handlade om en uranbomb och att amerikanerna knappast hade fler sådana i lager av produktionstekniska skäl. Båda slutsatserna var korrekta.
Nagasaki-bomben var plutoniumladdad, vilket överrumplade japanska militärledningen. Då insåg de att USA hade teknik som kunde producera fler laddningar under hösten 1945.
Nåväl, om Japan hade fått ihop sin uranbomb under början av 1945, vad kunde ha gjort med den. En sannolik användning hade varit att utplåna den amerikanska invasionsflottan vid Okinawa. Detta hade blivit ett hårt slag för del allierade, eftersom det skulle ha förhindrat ytterligare en invasionsföretag under flera månader, kanske under resten av 1945.
En annan, något mer långsökt användnings skulle vara ett angrepp mot Panamakanalen med en självmordsubåt. Sådana planer för konventionella attacker fanns på ritbordet, men förverkligades inte.
Men inget Japan kunde ha gjort skulle ha avvärjt nederlaget. Massproduktion av uranbomber var inte möjlig på grund råvarubrist. Efter Iwo Jimas fall kunde japanska arméflyget inte längre bomba USA:s flygfält på Marianerna. Luftherraväldet över hemmöarna var förlorat för gott. USA skulle ha börjat atombomba Japan under hösten 1945, med kanske en fällning per månad.
Vidare fanns en allierad plan B som skulle tillämpas om Manhatann-projektet skulle misslyckas. Under vintern 1945-46 skulle det japanska jordbruket luftbesprutas med starka bekämpningsmedel i syfte att framkalla massvält. Våren 1946 skulle Japans försvar sedan kollapsa helt på grund av bristen på livsmedel. Även den japanska militärledning hade räknat på detta och visste hur illa det skulle gå.
Kriget skulle ha blivit ett halvår längre. Sovjet skulle ha tagit hela Korea-halvön och lämnat den till Kim Il-Sung. Insikten om kärnvapenskrigets realiteter skulle ha blivit starkare.
1. Man valde en mindre lämplig metod för urananrikning, nämligen gasdiffusion, så man fick fram en tiondedel av den männgd vapenuran som krävdes. Ett bättre val hade undanröjt detta hinder.
2. Tyskland skickade en ubåt med allt sitt vapenuran om diverse relaterade ting till japan under våren 1945. När Dönitz kapitulerade var ubåten i transit och begav sig till närmsta amerikanska hamn. Det tyska vapenuranet användet i Little Boy som fälldes över Hiroshima. Om Hitler hade beslutat att skicka över ubåten några veckor tidigare så hade den kommit fram.
Japanerna jobbade inte med plutoniumframställning på stor skala. När deras experter anlyserade Hiroshimas ödeläggelse kunde de räkna ut att det handlade om en uranbomb och att amerikanerna knappast hade fler sådana i lager av produktionstekniska skäl. Båda slutsatserna var korrekta.
Nagasaki-bomben var plutoniumladdad, vilket överrumplade japanska militärledningen. Då insåg de att USA hade teknik som kunde producera fler laddningar under hösten 1945.
Nåväl, om Japan hade fått ihop sin uranbomb under början av 1945, vad kunde ha gjort med den. En sannolik användning hade varit att utplåna den amerikanska invasionsflottan vid Okinawa. Detta hade blivit ett hårt slag för del allierade, eftersom det skulle ha förhindrat ytterligare en invasionsföretag under flera månader, kanske under resten av 1945.
En annan, något mer långsökt användnings skulle vara ett angrepp mot Panamakanalen med en självmordsubåt. Sådana planer för konventionella attacker fanns på ritbordet, men förverkligades inte.
Men inget Japan kunde ha gjort skulle ha avvärjt nederlaget. Massproduktion av uranbomber var inte möjlig på grund råvarubrist. Efter Iwo Jimas fall kunde japanska arméflyget inte längre bomba USA:s flygfält på Marianerna. Luftherraväldet över hemmöarna var förlorat för gott. USA skulle ha börjat atombomba Japan under hösten 1945, med kanske en fällning per månad.
Vidare fanns en allierad plan B som skulle tillämpas om Manhatann-projektet skulle misslyckas. Under vintern 1945-46 skulle det japanska jordbruket luftbesprutas med starka bekämpningsmedel i syfte att framkalla massvält. Våren 1946 skulle Japans försvar sedan kollapsa helt på grund av bristen på livsmedel. Även den japanska militärledning hade räknat på detta och visste hur illa det skulle gå.
Kriget skulle ha blivit ett halvår längre. Sovjet skulle ha tagit hela Korea-halvön och lämnat den till Kim Il-Sung. Insikten om kärnvapenskrigets realiteter skulle ha blivit starkare.
