Nekromanti Kontroversiell, postapokalyptisk vinterfantasy.

Pirog

Veteran
Joined
3 Jun 2003
Messages
94
Location
Växjö.
Min grupp har länge och ofta önskat spela en "ond" grupp. Vi har upplevt svårigheter då de spel vi ofta spelet främjar hjältesagor och onda grupper bli ofta platta och tråkiga - bättre resultat ger en grupp i gråskala isåfall.

Jag började för en tid sedan fundera och tänkte ta det här ett steg längre och skriva ett rollspel som helt går ut på att spela onda.
Jag la ordet "kontroversiell" i rubriken, då det i mina utkast förekommer övervåld, slaveri och kannibalism så - känsliga läsare är varnade.

Supersnabb synopsis över settingen:
"De goda" plöjde sig igenom de ondas rike och vann. Godheten segrade. De mörka gudarna dödades eller burades in. Kvar finns ett stort stycke land i evig vinter (mest för att postapokalyps oftast utspelas i död öken, jag har ännu ej bestämt varför vintern är här för att stanna).
Man spelar barbariska stammar, elaka jävlar, som nu vill återskapa sin storhet och ge igen. Stammarna krigar internt mellan varandra, eftersom ondskans tron nu är fri att ta, de starkaste överlever och de starkaste regerar. Men någonstans finns också "de godas" rike.

I grund och botten slog det mig, att äventyrande kan fungera för en ond grupp som för en god. Man kan fortfarande utforska grottor, bekämpa monster etc. Men jag vill att spelet riktigt genomsyras av att man är onda blodtörstiga jävla barbarer.
Det förekommer också resurshantering i form av att stärka och utveckla sin stam och by - här tar jag mycket inspiration från Mutant och en del från Reign och den där Kingmaker-delen i Pathfinder.

Men lite förslag och funderingar ni gärna får fylla på med, om intresse väcks:
- Ytterligare verktyg (gärna enkla men regeltekniska) för att inspirera SL och gruppen till att vara riktigt onda satar.
- Skallar. Skallar är coolt. Alla elakingar bär en massa skallar. Därför skapas ett simpelt system där antalet skallar som bärs på rustningen, ökar ditt initiativ i strid för att symbolisera att du är stor och skräckinjagande på slagfältet, fienden tvekar och du styr striden.
- Kyla, mat och överlevnad kommer vara en stor del av spelet. Det ÄR ett survival-RPG i botten.
- Hur är man ond som fan, utan att hela spelet går ut på att slåss?
- Slavar tas gärna. De kan man använda som resurser i sitt basbygge. Ät dom. Låt de arbeta till de dör för att din by ska färdigställas snabbare. Kedja fast dom i grupper om 4, led dem i koppel och droga dem vansinniga - jag presenterar närstridsvapnet "Pack of Slaves".
- Du är arg som fan, därför är du hela tiden på kanten till fullständigt raseri och en strid likväl som en diskussion kan urarta i ett blint blodbad - Ilska är ett attribut att balansera väl, lika mycket hjälp som stjälp beroende på situationen.
- Alla coola, onda, barbarer tycks alltid bära en blandning av hudar, päls och plåtrustningar på enskilda delar av kroppen. Därför finns skrotrustningen - Lätt (pansar på 2 kroppsdelar), medel (pansar på 3 kroppsdelar) och tung (pansar på 4 kroppsdelar). Förutom att träfftaballen styr var du blir träffad, ger rustning givetvis en bonus till dina försvarshandlingar.

Vad är mer typiskt? Ställ gärna frågor för att väcka min egen inspiration. Kom med egna idéer.
Some men just want to watch the world burn.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,536
Hur är jag egentligen ond om jag tvingas till amoraliskt beteende för att jag bor i en fruktansvärd post-apokalyps som jag tvingats växa upp i för att "de goda" drivit ut mina förfäder? Har hela min nation PTSD eller post apocalyptic stress dissorder efter att vi blivit folkmördade hit? Eller är vi generationen som slogs i det stora kriget? Om så, är vi bara militären eller förvisade de mig och mina barn till en fucking tundra? Om alla andra är lika illa eller värre än jag, hur får jag känna mig ond? Är inte det bara Conan, Kane eller Elric där alla är en motherfucker fast jag är den coolaste motherfuckers och kameran följer mig så jag är hjälten? Hur fan finansierar du ditt slavtagande som verkar vara av amerikansk typ på en tundra? Vad odlar jag och vem säljer jag det till? Eller är det trälar jag ska ta? Om svaret på någon resursfråga är magi, varför löser man inte hela situationen med magi? Är det inte lite för mycket Hobbes med att livet suger utan civilisation för att en grupp inte ska försöka återskapa en civilisation? För även en brutal krigarstat som Sparta låter bättre än det här. Men om vi slåss för civilisation så slåss vi ju för att hjälpa folk, om än bara av självintresse, och då är vi väll inte onda?

Det här låter som ett spel som handlar om vad som händer ett samhälle som utsätts för förtryck, berövas infrastruktur och sedan kallar du dem onda. Är det meningen och början på ett politiskt påstående/diskussion eller är det bara en grej?
 

Pirog

Veteran
Joined
3 Jun 2003
Messages
94
Location
Växjö.
En rad vettiga frågeställningar där!
Jag inleder med att nämna en viktig del i sammanhanget jag helt missade i första inlägget.

Vi var alltså blodtörstiga elaka jävla barbarer redan från början. Vi var stammar då också. Men det fanns en Största stam, som styrde. Vi slogs internt redan då, vi var primitiva redan då. Men vi gillade att invadera, förslava, slakta och äta de goda. Men de slog tillbaka och vann, torts att vi tillfälligt lyckades samarbeta någorlunda.

Men om det fanns 1 miljon av oss och 5 stammar förut. Så är vi kanske 100.000 nu och oändligt antal "stammar" (vid karaktärsskapande kommer valet dock begränsas mellan att välja sitt urspring från en handfull stammar alternativt skapa en egen, med vissa regeltekniska egenheter). Vi är alltså resterna av en aldrig riktigt fungerande, enhetlig nation, men som gillade att slakta goda, blonda, vackra män och kvinnor... när vi inte åt varandra.

Det ska helst inte in någon politik eller vettig fundaments i spelet alls. Det är rock'n'roll, dödskallar och blod. Kortfattat går spelet bara ut på att bli störst, bäst och... inte vackrast kanske, men ha flest skallar fastsurrade på sina axelplåtar. Men som nämnt ovan, ska ju ett spelmöte gärna kunna innehålla mer än bara slakt och i alla fall min grupp är oftast en pratsam grupp som visserligen gillar våra strider, men spenderar en stordel av sina spelmöten på banketter och sociala tillställningar. Så spelet ska inte bli platt... det får fortfarande ha djup och utmaningar utöver att rulla tärningar på en skadetabell.
Men summasumarum. Ingen underfundig pik till dagens politiska läge någonstans.

Och jag kanske menade trälar. Slavar. Jag vet inte.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,300
Överdriven ondska med Man-o-War-vibbar låter jävligt metal och jäkligt kul! Får mig att tänka på Goblin Punchs Death Knights-scenario http://goblinpunch.blogspot.se/2015/08/everyone-is-deaht-nights.html

IMO eftersom du inte precis kör något realistiskt eller analytiskt, bara kötta på och kör med det som känns mest metal. Åt helvete med resonabla idéer eller anledningar eller logik - fånga känslan av evil bastard, överdriv hellre än att vara vettig!
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,437
Låter för övrigt som en kul setting, du har bra idéer där.

Jag tänker att skallar/rustning spelar roll även för hur du blir bemött då du kommer till en ny by. Släpper de in dig, godtar de att underkasta sig ditt styre eller gör de motstånd? Krävs en styrkedemonstration? Kanske måste du bränna ned några byar till marken (och inte få några resurser därifrån) för att andra skall frukta dig mer? Kan du utmana deras främste krigare på duell, och kanske besegra honom utan vapen för att visa hur badass du är? Kan du med list besegra en by, spela ut dem mot en granne? Kannibalism känns rätt vidrigt och metal - finns det byar som bara är renodlade skafferi? Vad händer om maten, som verkligen inte har något att förlora, kommer över lite tillhyggen? Återigen, balans mellan att brutalt slå ned upproret för att göra en poäng (och förlora potential proviant) och att gå lite mer försiktig fram för att spara resurser.





Kanske lite western-stil, "de onda, de goda och de äckliga" ;)
 

Pirog

Veteran
Joined
3 Jun 2003
Messages
94
Location
Växjö.
Tant Ragnar;n267261 said:
Låter för övrigt som en kul setting, du har bra idéer där.

Jag tänker att skallar/rustning spelar roll även för hur du blir bemött då du kommer till en ny by. Släpper de in dig, godtar de att underkasta sig ditt styre eller gör de motstånd? Krävs en styrkedemonstration? Kanske måste du bränna ned några byar till marken (och inte få några resurser därifrån) för att andra skall frukta dig mer? Kan du utmana deras främste krigare på duell, och kanske besegra honom utan vapen för att visa hur badass du är? Kan du med list besegra en by, spela ut dem mot en granne? Kannibalism känns rätt vidrigt och metal - finns det byar som bara är renodlade skafferi? Vad händer om maten, som verkligen inte har något att förlora, kommer över lite tillhyggen? Återigen, balans mellan att brutalt slå ned upproret för att göra en poäng (och förlora potential proviant) och att gå lite mer försiktig fram för att spara resurser.





Kanske lite western-stil, "de onda, de goda och de äckliga" ;)
Har funderat på det med skallarna och rustningarna också men inte kommit fram till något eventuellt regelstöd utöver initiativ i strid. Men någonting rent socialt/status måste det ju rimligtvis innebära också. Samtidigt måste där finnas en viss balans, så att inte det viktigaste och absolut bästa för karaktärens regeltekniska stats är att bara jaga skallar och låta detta väga upp för eventuella andra brister.

Kannibalismen ska nog vara ganska generell, över flera av stammarna. Alternativt låter man det vara en säregen detalj hos någon enstaka stam men hur sjukt det här än kommer låta så vill jag inte att kannibalism ska ses som någonting äckligt eller konstigt bland de andra stammarna. Kanske bara mer eller mindre "fattigt".

Det finns en religion däremot som jag skrivit lite på. De tror på en krigsherre/gud som de tror/hoppas ska återvända och inför dennes återkomst måste man förbereda sig själv och sin här i efterlivet, så att man får leda istället för att bara vara en i köttmuren.
De som ses som utvalda kämpar och blivande härförare i Molochs armé i efterlivet väljs ut genom att två "bröder", efter att ha spenderat år av vandring och träning tillsammans just för att bygga upp ett slags brödraskap, tvingas slåss. De står i varsin ände av en grop, en rejäl kniv slängs ner (en alltså. Inte en vardera) och de får slåss till döden. Den segrande bär med sig Brödradolken resten av sitt liv efter det, för att hedra minnet av sin broder man dödade och åt hjärtat av.
Dessa utvalda kämpar, vandrar sedan land och rike runt och slåss. Med sig har de ibland fanatiska krymplingar - de bjuder gärna på en underarm eller en skinka om maten tryter. Det är hedersamt att ätas av Molochs utvalda krigsherrar. Den utvalde tatuerar olika symboler i ansiktet på sig själv (eller så har han givetvis en krönikör med sig i följet också, som sköter detta). Olika symboler visar på olika starka fiender man dräpt och ätit. Dessa dräpta fiender är de som kommer ingå i ens armé i efterlivet. Ju starkare fiende du dräpte, ju coolare symbol tatuerar du på kroppen (från ansiktet och nedåt efterhand allt täcks av en massa runor och symboler huller om buller) och ju starkare blir din armé i efterlivet. En som bär flertalet skallar och troféer på sin rustning, samt är tatuerade med små symboler på all synlig hud är således en stor och skräckinjagande krigsherre i Molochs kommande hord.
Det är i anknytning till denna religion som kannibalismen ska vara som mest utbredd.
 

Tant Ragnar

Gamle usling
Joined
23 Jun 2016
Messages
2,437
Jag lyssnade precis på en podcast om Aztekerna, kanske kan finnas lite kul att sno från dem?

*Samhället byggde på mänskliga offer, som utfördes dagligen i huvudstadens högsta byggnad. Bara adel fick bygga högre än en våning, så offerriten var väl synlig för alla i staden.

*Behovet av mänskliga offer ledde till att krigsföring inte siktade på att döda motståndaren, utan att ta levande fångar. Dessutom fanns ett system där varje krigare fick pimpa sin rustning beroende på vilka motståndare de besegrat/tagit till fånga. Det ingick i systemet att man bara fick extra pynt för ett visst antal fiender per stad/stam, sedan fick man sikta in sig på andra fiender. Lite som Pokémon, got to catch them all.

*Spanjorerna kunde besegra ett överlägset antal Azteker på grund av sin teknologiskt överlägsna vapen samt att de förde med sig smittkoppor som dödade många Azteker. Jag tänker att de "goda" har tillgång till överlägsna vapen och rustningar jämfört med de "onda". En riddare i full rustning till häst blir som en stridsvagn. Att komma över ett svärd, en yxa eller en rustning från en "god" patrull eller fäste lär vara rätt attraktivt. Kanske kan man samla tillräckligt många stammar för ett anfall mot en "god" borg?
 

Pirog

Veteran
Joined
3 Jun 2003
Messages
94
Location
Växjö.
Tackar så mycket! Mycket goda idéer och smaskig inspiration där. Ska kolla in podcasten med!
 

Wyldstorm

Swordsman
Joined
22 Apr 2003
Messages
786
Location
Skellefteå.
Har halvplanerat en sån kampanj, och litet bidrag är:
Även om det stör.. Betona brutalitet, fällor, paranoia och förrädiskt maktspel.. Om man är "ond" (hatar ordet, tbh, men ändå) så är lojalitet och heder koncept man inte kan lita på. Och om man inte har de värdena, inspirerar man inte sånt hos andra så lätt. -Ergo, lite smakfull paranoia och själbrytande brutalitet för att avskräcka uppror/förräderi.

Betona stenarna lagda på vägen till helvetet.. Ingen vaknar upp & säger sig själv "Hur ska jag bli ondare idag?" -alla är sin egen sagas hjälte och de som är kapabla till störst "ondska" är de vars "goda" ideal perverterats..
 
Top