Det är något... öhm... lustigt, över LotFP/Raggi/Zak som kontroversiella figurer; eftersom de är relativt harmlösa ur en samtida svensk synvinkel. De är ju båda, och kanske i synnerhet Raggi, präglade av att ha vuxit upp i puritan-amerika och deras uppror (om man nu ska kalla det för det) är Marilyn Mansonesque. Nåt kukmonster här, ett par nakna bröst där, lite groteskt våld här, vanvördighet mot religiösa rörelser där, etc. Inte överraskande är det väl också därför de också utgår från att ALL kritik mot dem är från puritanerna, eftersom det är dels de som de förväntar sig att bli kritiserade av och dels också ÄR de som ofta angriper dem (redan innan kontroversen inför DnD5 releasen var folk väldigt upprörda över att någon som hållit på med något så schmutzigt som pornografi skulle hålla på med något så fint som DnD). Jag är inte överraskad om feministisk kritik inte bara drunknar utan också ibland blir svår för dem att skilja från puritansk kritik (i ärlighetens namn så kan jag även tycka att jag ser samma sammanblandning även hos belackarna av och till).
På ett personligt plan vet jag inte riktigt hur jag ska känna inför att det bara är sådana här figurer (Zak, Raggi, McKinney) som gör saker som intresserar mig det minsta i den här hobbyn, men jag får väl leva med att pueril humor, groteskt våld och snusk roar mig.
