Kontroversiella (?) tv-program för barn

[Gurgeh]

Jag har missat så många chanser att bli traumatiserad. Första gången Vilse i pannkakan sändes var jag för ung, och när Ika i rutan kom var jag för gammal. Däremot har jag minnen av Staffan Westerbergs strumpor, men mest att jag tyckte att det var tråkigt och att det kändes extremt lågbudget med dockor som var strumpor med påsydda ögon.

 

[Bolongo]

Men om vi ska snacka ytterligare barnprogram som nog inte hade gjorts idag: Privatdetektiven Kant. Älskade det, men det alstrade mycket gnäll på sin tid, och hade nog gjort det i ännu högre grad idag.

Den minns jag också! Fast jag har ett minne av att vara osäker på om det verkligen var ett barnprogram. Det kändes som om jag kom undan med något förbjudet genom att titta på den serien.

 

[Franz]

Just de där barnprogrammen som Skrot-Nisse och Ika i rutan tyckte inte jag var läskiga. Men vår sommarstuga låg nära en BP-mack där man kunde hyra animeserier som var riktigt otäcka (men spännande). Silver Fang var en favorit för mig, fick hyra del 1 tre gånger innan jag vågade ta mig igenom hela! Pappa var inte glad över att lägga ut pengar på något så blodigt, som jag dessutom inte såg färdigt, men för mig blev det lite av ett mandomsprov att våga ta mig igenom hela.

 

[Gamiel]

Minns SVT´s barnprogram som gråa och sorgliga. Vilse i pannkakan, Ika i rutan, Skrotnisse, någon dockteater (som jag inte minns namnet på) men kanske framför allt Tårtan. Jag känner ett obehag över allihop.

Jag tror att du minns fel, varken Ika i rutan eller Skrotnisse var gråa och sorgliga, o många av dockteatrarna SVT hade var färgglada och/eller riktiga äventyr

 

[Gamiel]

Den minns jag också! Fast jag har ett minne av att vara osäker på om det verkligen var ett barnprogram. Det kändes som om jag kom undan med något förbjudet genom att titta på den serien.

Enligt Wikipedia så ska den inte ha varit för barn.

 

[Rymdhamster]

Minns SVT´s barnprogram som gråa och sorgliga.

Jag tror att du minns fel

Svartvit TV?

Jag hade en svartvit på mitt rum när jag var liten. Det var en rätt annorlunda upplevelse att se saker på den jämfört med stora TV:n.

 

[Genesis]

Jag fattar inte att folk minns hur det var att se på barnprogram när de var sju år gamla! Jag har ett fåtal vaga minnen från högstadiet och nästan inget innan dess. Jag vet med mig att jag såg Ika i rutan, men har noll minne av det. Så antagligen fastade det väl inte eller så var det så traumatiserande att jag glömt det?

 

[Tant Ragnar]

Nu vet jag inte om vi är inne på "kontroversiella barnprogram" eller "awesome barnprogram", men var det någon annan som gillade "Jim Henson's The Storyteller" (på svenska "Sagor för stora barn")?

John Hurt spelade en farbror som berättade kusliga sagor för sin talande hund. Minns det som det bästa TV hade att erbjuda för barn Ragnar. Vill minnas att det gick den där tidsslotten som var mellan det att barnprogrammen för mindre barn tog slut, men innan läggdags.

 

[Svarte Faraonen]

Enligt Wikipedia så ska den inte ha varit för barn.

Där sägs väl varken från eller till? Den sändes som barnprogram, i vart fall.

Hittade lite mer historik här.

 

[Franz]

Nu vet jag inte om vi är inne på "kontroversiella barnprogram" eller "awesome barnprogram", men var det någon annan som gillade "Jim Henson's The Storyteller" (på svenska "Sagor för stora barn")?

John Hurt spelade en farbror som berättade kusliga sagor för sin talande hund. Minns det som det bästa TV hade att erbjuda för barn Ragnar. Vill minnas att det gick den där tidsslotten som var mellan det att barnprogrammen för mindre barn tog slut, men innan läggdags.

Fantastisk serie!!! Kollar ibland på den även idag.

 

[Rickard]

Ica i Rutan, Slas och Staffan Westerberg var sjukt tråkiga för mig som barn. Just Slas, där han satt och berättade om intetsägande historier tillsammans medan rutan visade tavlor han målat, förstår jag inte hur det fick plats i barntablån. Ica var också meningslös (flummig, osammanhängande) medan mitt barnajag gillade Lillstrumpa och syster Yster bland Westerbergs kreationer.

Sedan tyckte jag det var irriterande att Darkwing Duck förbjöds, men då var jag i tonåren.

 

[Tant Ragnar]

Fantastisk serie!!! Kollar ibland på den även idag.

Jag fick lite feeling och köpte den på DVD för ett par år sedan. Tror inte jag tagit av plasten från DVDn, men nu blev jag lite sugen att titta på den med ungarna.

 

[Franz]

Det fanns dock ett avsnitt ur The Storyteller som skrämde skiten ur mig! Avsnittet där John Hurt berättar om sig själv. Det är liksom en otäck feberdröm där han förvandlas till en kanin som skriker ut i ren panik och blir snarad av en ond magikunnig hasardspelare. Samme hasardspelare för en annan persons kroppsdelar, tror det var fingrar och ena öra, att lossna. Det var rätt otäckt tyckte jag då.

 

[Tant Ragnar]

Jag fattar inte att folk minns hur det var att se på barnprogram när de var sju år gamla! Jag har ett fåtal vaga minnen från högstadiet och nästan inget innan dess. Jag vet med mig att jag såg Ika i rutan, men har noll minne av det. Så antagligen fastade det väl inte eller så var det så traumatiserande att jag glömt det?

Minnet är lustigt. Jag har väldigt starka bilder från vissa saker, medan annat är helt glömt.

Vad gäller "The Storyteller" då, så minns jag:

• Att jag tyckte att den var bra
• Att hunden gör en förvånad min över något som John Hurt säger
• Att en pojke som inte kan vara rädd ler brett då en skurk har bundit för hans ögon och hotar att skära halsen av honom (men med en sked, då skurken bara luras för att skrämmas).
• Inte så mycket mer.
  

 

[Franz]

Vad gäller "The Storyteller" då, så minns jag:

• Att jag tyckte att den var bra
• Att hunden gör en förvånad min över något som John Hurt säger
• Att en pojke som inte kan vara rädd ler brett då en skurk har bundit för hans ögon och hotar att skära halsen av honom (men med en sked, då skurken bara luras för att skrämmas).
• Inte så mycket mer.

Om du kommer dig för att se om The Storyteller för du gärna berätta vad du tyckte om avsnittet jag nämnde. Jag tycker det är jobbigt att se än idag, men det kan ju vara för att det drabbade mig när jag var liten och att det inte alls är otäckt egenligen. Vore kul att veta

 

[Rymdhamster]

Älskar The Storyteller! Den ligger bakom min långtgående kärlek till barder:

"I am a teller of stories. A weaver of dreams. I can dance, sing, and in the right weather I can stand on my head. I know 7 words of Latin, I have a little magic, and a trick or two. I know the proper way to meet a dragon, I can fight dirty but not fair. I once swallowed thirty oysters in a minute. I am not domestic, I am a luxury and, in that sense, necessary."

 

[luddwig]

... "Jim Henson's The Storyteller" (på svenska "Sagor för stora barn") ...

Den gillade jag också. En annan favorit hos mig var Det var en gång - rymden. Jag tyckte även om ...

... fast som vuxen anser jag att det är fullständigt galet att någon så ung som 33 kallas för farbror.

 

[bortom12e]

Ragnar - Vilken stilikon!
Röjig intromusik också

 

[Tant Ragnar]

Ragnar - Vilken stilikon!
Röjig intromusik också

Man tackar, man tackar

(För tydlighetens skull: ragnar på forumet (jag) är alltså inte samma som ragnar i länken.)

 

[Vimes]

Jag vill minnas att det gick en julkalender någon gång i början av 90-talet med skräcktema. Den var säkert riktad till äldre barn/ungdomar, men jag såg flera avsnitt i egenskap av fyra år yngre lillebror, och är särskilt tramatiserad av ett avsnitt om en kille som slog ihjäl folk med hammare (eller kanske fantiserade han bara om det? jag minns särskilt att hans familj hittade teckningar han hade gjort på människor vars huvuden hade blivit snöderslagna. Kanske slog han ihjäl sin systers katt?). Annars kommer jag inte på något.

Sedan kan man ju hoppas att Svt köper in dansk kvalitetskultur i from av John Dillermand, så dagens uppväxande generation har något att gnälla på när de är vuxna.