Nekromanti Konvent och konvent

[Rising]

"Bara om man är prettorollgestaltare."

...eller äger Svenska Akademins Ordlista...

"Men serru, rollspel är sällskapsspel, ety man måste vara ett sällskap för att spela dem"

...och "brädspel" måste spelas på ett bräde? Jobbigt för alla moderna spel som snarast liras på pussel, ställningar och diverse andra tokigheter.

"Visst, jag kan säkert ladda ner scenariet "De utan hjärtan", men jag kan fortfarande inte spela det, emedan ingen som jag känner äger Kindreds of the East eller har erfarenhet av det."

...tja, det låter ju som ett oöverkomligt problem det där...

"det finns ingen som helst möjlighet att hugga tag i en slumpvist vald person och säga "öh, spela Chez Geek!" eller "fan va coolt De utan hjärtan var!" och förvänta sig en annan respons än konstiga blickar och försiktigt retirerande."

Det går utmärkt att göra här på forumet.

"Och det finns fortfarande ingen konventskafeteria med billig skräpmat och en Håkan Ackegård tecknande i ena hörnet."

Ah, det är alltså det du är ute efter. Tja, vi är väl ute efter olika saker, då.

"FMMSL står för förtroende och ömsesidighet."

Ömsesidig aversion, ja. Att stänga av dumburken gör inte teve-programmen bättre. Då tycker jag det är vettigare att ge spelarna en större roll i spelsessionen och låta dem ta större ansvar. Att bygga upp något tillsammans är smartare än att alla skall ha hållhakar på varandra.

Men så är jag ju mer intresserad av att hitta på nya lösningar, än att bara vifta fram några nya sätt att kritisera det gamla.

/Rising

 

[Staffan]

Etymologi

"Rollspel" är mycket äldre än D&D

Nja, den "gamla" betydelsen av rollspel är det som på engelska bara heter "role-playing", och kan antingen vara något man utför på lämplig plats med flick-/pojkvännen eller nån sorts terapeutisk tjafs. D&Ds "innovation" i sammanhanget är "role-playing game," där man tillför ett spelmoment.

 

[Krille]

"...eller äger Svenska Akademins Ordlista..."

...som stavar e-post "e-mejl"...

"...och "brädspel" måste spelas på ett bräde?"

Är bräden enbart statiska och tvådimensionella?

"...tja, det låter ju som ett oöverkomligt problem det där..."

Se på det så här: det är billigare att betala 50 spänn i anmälningsavgift till scenariet än 500 spänn för regelboken.

"Det går utmärkt att göra här på forumet."

"Öh! Spela Chez Geek!"

...du ser, det funkade inte.

"Ömsesidig aversion, ja."

...det var ett konstigt sätt att stava till "förtroende" på.

"Att stänga av dumburken gör inte teve-programmen bättre."

Faen vet. Om inte annat så har man säkert roligare, och i vilket fall som helst så kanske produktionsbolagen upptäcker att de gör något fel när tittarsiffrorna rasar.

"Då tycker jag det är vettigare att ge spelarna en större roll i spelsessionen och låta dem ta större ansvar. Att bygga upp något tillsammans är smartare än att alla skall ha hållhakar på varandra."

Fan, du gör ju bättre reklam för FMMSL än vad jag gör!

Men allvarligt, jag gillar rollspel med spel i, jag gillar att tävla i spel inklusive rollspel, jag gillar samhörigheten med fjortonhundra andra nördar som gillar samma sak som mig, jag gillar tanken på att när som helst kunna spela vad som helst med vem som helst, och jag gillar events som är större än klubbar för inbördes beundran. Precis som du sade är det här mina åsikter, utan några negativa tankar om dina åsikter. Det är helt enkelt vad jag gillar.

Så kan jag få gilla det här i fred utan att bli nerrackad på, eller ska vi gå över till personangreppsläge så att jag kan kalla dig "radikal ångestprettolajvande estetnördig analfabet"?

 

[Rising]

I'm telling you for the last time:

"Nja, den "gamla" betydelsen av rollspel är det som på engelska bara heter "role-playing", och kan antingen vara något man utför på lämplig plats med flick-/pojkvännen eller nån sorts terapeutisk tjafs."

Jäpp.

"D&Ds "innovation" i sammanhanget är "role-playing game," där man tillför ett spelmoment."

...jag menar som bekant att "game" bäst bör översättas med "lek". En lek kan ha spelmoment, den kan ha en uppdelning i "vinnare" resp. "förlorare" och den kan vara fylld med utmaningar som deltagarna måste överkomma. Men den behöver inte det.

Den behöver bara vara ett tidsfördriv som är förnöjande i sig. Det är skillnaden mellan vår rollspelshobby och rollspel i terapi-, inlärnings-, eller sexuellt syfte.

Tänk dig själv, om din rollperson raggar en spelledarperson på ett värdshus, vad gör du då? Har du slutat "rollspela"? Blir det bara ett "roleplaying game" när man både rollgestaltar och försöker överkomma en utmaning samtidigt? Enligt den definitionen så är det ju så. Ergo: den definitionen är full med luckor och fungerar inte.

Enligt min definition faller däremot alla pusselbitar på plats. Du rollgestaltar för ditt eget nöjes skull=roleplaying game. Det är ett "rollspel" när din tjuv snor svartalfernas hemliga artefakt, och det är fortfarande ett "rollspel" när denne tjuv super sig redlös och tappar artefakten i backen. Vi hobbyrollspelare leker ju hela tiden medan vi rollgestaltar, till skillnad från deltagarna i andra sorters "rollspel".

Ju mer man tänker på det, ju självklarare blir det att "game"-delen som skiljer vanligt roleplaying åt från vårt roleplaying game måste översättas med "lek" och inget annat.

/Rising

 

[Krille]

Re: I'm telling you for the last time:

"Tänk dig själv, om din rollperson raggar en spelledarperson på ett värdshus, vad gör du då? Har du slutat "rollspela"?"

Tadaaa! Han har hittat rollmomentet i rollspelandet!

Ett rollspel består enligt mig av ett rollmoment och ett spelmoment. Så länge som båda utspelas inom spelets ramar så spelar man rollspel. De behöver inte utspelas samtidigt, så länge som båda utspelas inom spelets ramar.

Tänk dig själv: du har ett Monopol. I boxen finns en kasse prylar. Om du fokuserar blicken på dina lagfarter (till exempel för att läsa texten på dem) och ignorerar resten, slutade Monopol att vara Monopol helt plötsligt?

Onej. Du studerar dina lagfarter, en av komponenterna i ditt Monopol. Det kan du göra samtidigt som spelet pågår, eller separat om du så vill. Men de är en del av ditt Monopol, och sker det inom ramarna för ett parti så är det också en del av partiet.

Så...

"Ju mer man tänker på det, ju självklarare blir det att "game"-delen som skiljer vanligt roleplaying åt från vårt roleplaying game måste översättas med "lek" och inget annat."

..."man" borde definitivt bytas ut mot "du". För jag håller inte med, och ju mer jag tänker på det desto mer uppenbart blir det att "game"-delen är ett spel. Speciellt om man faktiskt tittar på hur Chainmail och D&D såg ut när de kom ut första gången, och varifrån de kom.

 

[Rising]

"Är bräden enbart statiska och tvådimensionella?"

Well, ett "bräde" är en "skiva" närmast betraktat. Det var ju precis så de tidigaste brädspelen såg ut. Man hade ett underlag som man spelade på. Därav beteckningen. Nu för tiden spelas få "bädspel" på "skivor" eller "underlag" i den benämningen. I vilket fall som helst så är "Sällskapsspel" en term som säkert de flesta kommer ihåg från Alga. Det blev en sorts samlingsnamn på kort- och brädspel som var mer prestigeinriktade än "Familjespelen", en annan av deras termer.

"Se på det så här: det är billigare att betala 50 spänn i anmälningsavgift till scenariet än 500 spänn för regelboken."

Undrar om det kostar mer än 50 spänn att låna boken från någon lirare? Men okej, du gillar att spela främmande spel, jag föredrar främmande spelare, jag kan inte direkt påstå att mitt sätt är bättre än ditt. Däremot kan jag säga att det inte har så mycket med den här tråden att göra, för man kan teoretiskt sätt lira främmande spel med främmande spelare på både små och stora konvent.

""Öh! Spela Chez Geek!""

Ehh, okej...

(Det funkade ju jättebra!)

"i vilket fall som helst så kanske produktionsbolagen upptäcker att de gör något fel när tittarsiffrorna rasar"

Ja, TV3 verkar ha lärt sig jättemycket av att "Ökenguldet" floppade, alla kan ju se att "Astronauterna" är ett stycke fenomenal televisionshistoria.

"Så kan jag få gilla det här i fred utan att bli nerrackad på"

Hey, det var du som hackade på mig! :^D Du får tycka vad du vill, grabben, men hitta din egen tråd att göra det i!!! Den här förgreningen har jag lagt beslag på! :^)

Hi hi, vi får ta det där med "radikal ångestprettolajvande estetnördig analfabet" en annan gång. Jag måste hitta på en bra replik först. :^)

/Riz
som, förutom The Office, även gillar Studio Pop.

 

[Storuggla]

""Öh! Spela Chez Geek!""

Ehh, okej...

(Det funkade ju jättebra!)

Vill bara inlägga att Chez Geek är ett lysande kortspel. Jag har ännu inte hittat någon att spela det med då mina vänner rackade ner på det för att man inte kunde döda sina rumskamrater ;_;


Storuggla, lägger ut kortet "Weed"

 

[Rising]

Re: I'm telling you for the last time:

"Tänk dig själv: du har ett Monopol. I boxen finns en kasse prylar. Om du fokuserar blicken på dina lagfarter (till exempel för att läsa texten på dem) och ignorerar resten, slutade Monopol att vara Monopol helt plötsligt?"

Jag har hört många sådana argument mot min definition. Eller typ den här: "I fotboll kan man både spela med fötterna och nicka, slutar fotboll vara fotboll så fort som man inte håller bollen mellan dojan och huvudet?"

-men grejen är ju att Monopol och Fotboll definieras genom vad man får göra i dem. "Roll+spel" fungerar ju inte så. Du säger inte att det är en aktivitet där man får både rollgestalta och slå tärningar, utan att man måste göra bådadera.

Fotboll slutar vara "fotboll" när man får ta bollen i händerna utan att domaren blåser. Monopol slutar vara "monopol" när man slutar följa reglerna. Rollspel enligt "roll+spel" slutar däremot vara ett "rollspel" om man inte uppfyller de båda kriterierna.

Det är det här jag tycker är så konstigt. "Roll+spel" menar att rollspel slutar vara "rollspel" när man tar bort spelmomentet, trots att mig veterligen ingen spelgrupp lirar rollspel med ett spelmoment ständigt närvarande.

I fotboll kan man både nicka och sparka bollen, men det slutar inte vara fotboll om en hel match har förflutit utan att någon nickat bollen.

---

Den termen fungerar alltså inte. En vettig definition måste fungera så här: Antingen tar man upp några saker som måste vara med alltid, eller så tar man upp några saker som aldrig får förekomma någonsin.

Jag menar att det slutar vara ett "roleplaying game" så fort som man slutar rollgestalta eller om man inte längre gör det på lek. Det känns rimligt, enligt mig. "Lek" och "rollgestaltning" är så brett att det inkluderar de flesta experiment, lajv och olika speltyper, men det håller definitivt bort de sorters "rollspel" som vi inte har något gemensamt med.

/Rising

 

[Rising]

Chez Geek

"Vill bara inlägga att Chez Geek är ett lysande kortspel."

Är det det? Jag blev tokbesviken på "Munchkin" nämligen. Visst, korten i sig är jätteroliga, men spelet är ju jätteobalanserat, har få taktikmöjligheter, tärningen känns påklistrad, det ballar ur jättelätt och det kändes som en hobbyprodukt, ärligt talat.

Jag har jättedåligt förtroende för "roliga spel", eftersom de flesta som rekommenderar dem enbart verkar titta på korten och korttexterna, men när man väl börjar spela dem så har de jättebrister. Låt mig inte börja dissa "Kill Doctor Lucky" för då slutar jag aldrig. "Fluxx" är ett annat spel som jag tycker hemskt illa om. Jag tror jag har spelat tusen partier där jag vunnit utan att förtjäna det (det bara blev så, skall man spela fler kort än man får ta upp blir det liksom så) och knappt ett enda där jag vunnit efter att ha gjort ett någorlunda taktiskt drag.

Jag blir bara besviken när jag köper spel nu för tiden, är Chez Geek verkligen något för mig, tror du?

/Rising
skall starta ett eget spelbolag med enbart spel som faktiskt är roliga på riktigt.

 

[Storuggla]

Re: Chez Geek

Hmm... kanske. Man har ett visst taktikmoment i det att man kan (bör) lägga ut de dåliga besökarna (Choad Warrior, Übergeek och Hungry Girl för att nämna några) i polarnas rum och inte sitt eget. Sen kan man sabba deras nattsömn med vakra kort såsom "Moron with Chainsaw" och dylikt. Urk, hur ska man beskriva utan att verka seriös och on-topic? Glo lite på Stevie's sida för att se reglerna och några kort. Om du fortfarande är intresserad efter det kan du låna mina kort och glo på. I'm not using them anyhow.


Storuggla, som för övrigt anser att detta är vackert

 

[Krille]

Re: I'm telling you for the last time:

"Eller typ den här: "I fotboll kan man både spela med fötterna och nicka, slutar fotboll vara fotboll så fort som man inte håller bollen mellan dojan och huvudet?" -men grejen är ju att Monopol och Fotboll definieras genom vad man får göra i dem. "Roll+spel" fungerar ju inte så. Du säger inte att det är en aktivitet där man får både rollgestalta och slå tärningar, utan att man måste göra bådadera."

Tja, om du inte spelar bollen med fötterna så lär det inte gå så bra för dig (det är jobbigt att nicka genom en hel match) alternativt så blir det frispark för hands. Det heter "fotboll" för att man huvudsakligen använder fötterna för att föra fram en boll. Allt annat är opraktiskt i längden eller förbjudet.

Och varför skulle "rollspel" vara annorlunda? För att du vill det? I så fall är det faktum att jag inte vill det en tillräckligt plausibel orsak för att rollspel inte ska vara annorlunda.

"En vettig definition måste fungera så här: Antingen tar man upp några saker som måste vara med alltid, eller så tar man upp några saker som aldrig får förekomma någonsin."

Och vad är problemet? Du för fram en boll med fötterna. Allt annat är opraktiskt eller förbjudet. Du spelar ett spel med en roll. Allt annat är teater eller sällskapsspel.

 

[Rising]

Re: I'm telling you for the last time:

"Tja, om du inte spelar bollen med fötterna så lär det inte gå så bra för dig (det är jobbigt att nicka genom en hel match)"

Men nu är du inne på något helt annat. Jag blir ju inte sur om du startar en tråd med titeln "hur tar vi bäst tärningarna till hjälp i rollspel?" eller kommer med andra generella råd. Tvärtom, det tycker jag vore toppen. Precis som jag tycker det är toppen med trådar om vilken bakgrundsmusik folk föredrar vid olika tillfällen. Även om jag personligen kanske inte kommer använda musik när jag spelar.

Det är när du säger att man måste ha spelmoment för att det ska få kallas "rollspel" som jag sparkar bakut. Om jag fick höra talas om en fotbollsspelare som var skitbra fast han bara (eller aldrig) nickade bollen så är det väl inget mer med det? Man "måste" ju varken eller för att få kalla sig "fotbollsspelare".

Snarare är det så att det blir riktigt intressant när man gör något på ett sätt som folk tidigare inte trodde var möjligt. Lars von Trier, Kraftwerk och Jimi Hendrix är bra exempel på detta.

Sedan kan vi tycka vad vi vill om opraktiskhet och normer. Jag tycker inte att bakgrundsmusik har i rollspel att göra, men jag aktar mig väldigt noga för att påstå att alla som gillar bakgrundsmusik inte skulle spela riktigt "rollspel".

Hajar du? I din "roll+spel"-definition finns det för mycket åsikter för att den skall vara användbar för någon annan än dig. När vi letar definitioner måste vi ju frångå våra egna åsikter och se det hela ur ett större perspektiv.

"Du för fram en boll med fötterna. Allt annat är opraktiskt eller förbjudet. Du spelar ett spel med en roll. Allt annat är teater eller sällskapsspel."

Vad som är praktiskt eller inte kan inte ha med en definition att göra. Det är ju subjektiva åsikter. När det gäller "teater" så tycker jag det är milslångt ifrån rollspelandet. Det är ju varken rollgestatlning (att följa ett manus är inte detsamma som inlevelse) eller på lek, ety det sker inför en publik.

/Rising

 

[Troberg]

Rubriken börjar bli löjlig... [NT]

-

 

[Krille]

"Undrar om det kostar mer än 50 spänn att låna boken från någon lirare?"

Det förutsätter att han har den boken. Har han inte det så får nån lägga ut 500 spänn för att få hem den.

"""Öh! Spela Chez Geek!"" Ehh, okej... (Det funkade ju jättebra!)"

Inte särskilt. Jag har fortfarande inte lyckats få dig att spela det med mig.

"Ja, TV3 verkar ha lärt sig jättemycket av att "Ökenguldet" floppade, alla kan ju se att "Astronauterna" är ett stycke fenomenal televisionshistoria."

Om det kan jag inte uttala mig, emedan jag just nu tittar på Time Team på Discovery. TV3 har jag inte tittat på på... tja, evigheter.

"Hey, det var du som hackade på mig!"

Det var du som kallade mig för fullständigt ologisk först! Dessutom har vi åsiktsfrihet i det här landet, så om servern plötsligt inte flyttat till Kuala Lumpur så gäller det även den här tråden!

 

[Rising]

"Jag har fortfarande inte lyckats få dig att spela det med mig."

Så du gillar tanken på att spela någon sorts spel med främmande spelare, bara det inte är rollspel?

"TV3 har jag inte tittat på på... tja, evigheter."

...och de har minsann fått lära sig en läxa, va? Eller... Nja, det kanske inte riktigt funkar så. Precis såsom jag menar att SL inte blir bättre bara för att man pekar finger och säger "du är kass!" med en FMMSL-pamflett i nävarna.

"Det var du som kallade mig för fullständigt ologisk först!"

Först efter att du hade bråkat med mig om min hyllning till småkonventen. Försök inte! Dessutom kallar jag aldrig dig för "ologisk", däremot menar jag att det mesta du skriver lider brist på logik, två helt skilda saker! :^) (Nä, jag vet, det är en och samma sak, sorry)

Well, bing bong, hux flux, nu kan vi lägga ner tråden.

/Rising
tyckte det var uppfriskande med lite gammaldags retorikfight

 

[Krille]

That was a lot of last times

"Jag tycker inte att bakgrundsmusik har i rollspel att göra, men jag aktar mig väldigt noga för att påstå att alla som gillar bakgrundsmusik inte skulle spela riktigt "rollspel"."

Nä, istället brukar du hitta på allehanda konstiga nya termer som antyder att just din form av rollspel är finare än alla andras och lyckas lägga fram dessa som fakta.

Men liksom, problemet med definitioner är att man ibland inte har några tydliga gränser. Istället har man en definierad "urtyp", och allting som frångår denna urtyp för mycket ramlar utanför defninitionen. Ett typexempel på det är "bil". Vi har en grunddefinition på "bil" som man sedan frångår. Trehjuliga bilar är fortfarande bilar, men gör den lite mindre och ta bort karossen och du har en trehjulig moppe. En halvbandvang är tillräckligt lik en bil för att man ska kunna gå med på att det är en bil med larvband istället för bakhjul - men tar man bort framhjulen så har man plötsligt något annat. Vi vet var mittpunkten är, men vi kan inte exakt säga var de yttre gränserna går, utan är tvungna att testa fall för fall.

Jag ser på rollspel lite på samma sätt. Det är enklare att definiera en mittpunkt och konstatera att man har gjort något helt nytt om man glider iväg för långt från mitten, än att försöka etablera gränser som ändå aldrig kommer att vare sig nå konsensus eller täcka allt.

"Det är ju varken rollgestatlning (att följa ett manus är inte detsamma som inlevelse) eller på lek, ety det sker inför en publik."

Varför inte? Det finns ju improviserad teater, och mer än en föreställning har ingen publik (eftersom publiken inte är där eller sover, eller inte ens vet om att det är publik). Och måste man verkligen vara så snorseriös att man inte kan spela teater för att det är kul (dvs på lek)? Det skulle ju plötsligt utesluta en hel del amatörteaterfolk, som gör det enbart för att det är kul och som tidsfördriv.

Dessutom, att rollspela taskigt är inte heller detsamma som inlevelse. En bra rollgestaltare har inlevelse i sin roll, oavsett om han står på scen framför publiken, står framför en kamera eller sitter i en soffa tillsammans med kompisarna. Så vi kan inte utgå från inlevelsen i rollgestaltningsdefinitionen.

När det gäller lekandet, hur gör vi när jag speltestar något av mina spel? Jag har ju numera ett ekonomiskt motiv bakom det, så jag kan ju knappast leka. Därmed är det inte lekande, och därmed så rolleker jag inte när jag speltestar det. Jag jobbar ju! Likförbannat gör jag exakt samma sak som en av mina kunder skulle göra när han sitter med samma spel i soffan och leker. Så även den definitionen rasar.

Att lajv skulle ramla utanför definitionen ser faktiskt inga problem med. "Live-action role playing" eller "LARP" vill jag minnas att den engelska termen var. Ingenstans nämns vare sig spel eller lek. Bara levande rollagerande.

 

[Krille]

"Så du gillar tanken på att spela någon sorts spel med främmande spelare, bara det inte är rollspel?"

Jag har ingenting emot att spela rollspel heller med främmande människor. Jag ser det bara inte som ett krav när jag är på konvent. Det viktiga för mig när jag går på konvent är att spela nya spel och träffa nya människor. De båda aktiviteterna behöver inte inträffa exakt samtidigt.

"Först efter att du hade bråkat med mig om min hyllning till småkonventen."

Bråkar och bråkat: allt jag visade var det andra myntet, utan att anklaga specifikt dig.

Såvida du inte tar allting som inte följer din åsikt som en personlig förolämpning, vilket iofs skulle förklara varför världen är som den är...

 

[Morgoth]

Man kan både spela och leka, tycker jag [ANT]

Eller?

/Mogge sörplar på hallonsaft och bläddrar i nyförvärvade Västmark 3...

 

[Rising]

Re: That was a lot of last times

"istället brukar du hitta på allehanda konstiga nya termer som antyder att just din form av rollspel är finare än alla andras och lyckas lägga fram dessa som fakta."

...och roligt är det också! :^)

"Jag ser på rollspel lite på samma sätt. Det är enklare att definiera en mittpunkt och konstatera att man har gjort något helt nytt om man glider iväg för långt från mitten, än att försöka etablera gränser som ändå aldrig kommer att vare sig nå konsensus eller täcka allt."

Okej, när det gäller definitioner är jag en sucker för Scott McCloud-sättet: Han sätter upp en (rätt lös) term, men sedan applicerar han den stenhårt. Allt som inte är "sidoställda föreställande bilder i avsiktlig sekvens" (eller vad det nu var) är inte serier, basta. Han tar inte upp något av normen med pratbubblor och cartoons osv i själva definitionen. Om jag skulle skriva en bok med rollspel så skulle jag göra på samma sätt. Först definiera vad rollspel är (="rollgestaltande på lek") och sedan prata om hur man kan arbeta med tärningar, erfarenhetspoäng, osv, för att täcka alla de detaljer som är viktiga för den största delen av rollspelare.

"Det finns ju improviserad teater, och mer än en föreställning har ingen publik (eftersom publiken inte är där eller sover, eller inte ens vet om att det är publik). Och måste man verkligen vara så snorseriös att man inte kan spela teater för att det är kul (dvs på lek)? Det skulle ju plötsligt utesluta en hel del amatörteaterfolk, som gör det enbart för att det är kul och som tidsfördriv."

Jag tycker att några improvisationsteaterskådespelare som rollgestaltar för skojs skull har vääääldigt mycket gemensamt med oss. Ja, jag tycker att de är rollspelare. Våra trådar om resor i rollspel (t.ex.) kunde säkert vara till stor nytta för dem, och de kunde ha mycket matnyttigt att ge oss. Jäpp, de är "rollspelare" enligt mig. En snubbe som följer manus har däremot inte mycket gemensamt med oss. Inte heller en tabletoppare eller någon annan tabellslickare. Så ser jag det, iaf.

" En bra rollgestaltare har inlevelse i sin roll, oavsett om han står på scen framför publiken, står framför en kamera eller sitter i en soffa tillsammans med kompisarna. Så vi kan inte utgå från inlevelsen i rollgestaltningsdefinitionen."

Well, att "agera inlevelsefullt" (som en skådespelare gör) är inte detsamma som att verkligen "leva sig in i en roll och agera därefter" som jag tycker att en rollspelare skall. Men det är en liten skillnad. Dessutom tycker jag att en bra rollspelare skall kunna ge avkall på den egna inlevelsen och agera på så vis att medspelarna gynnas, vilket är ett kapitel i sig. Det här är intressanta saker, vi borde ta upp det i en egen tråd egentligen.

"Jag har ju numera ett ekonomiskt motiv bakom det, så jag kan ju knappast leka. Därmed är det inte lekande, och därmed så rolleker jag inte när jag speltestar det. Jag jobbar ju! Likförbannat gör jag exakt samma sak som en av mina kunder skulle göra när han sitter med samma spel i soffan och leker. Så även den definitionen rasar."

Njaa... Jag vill nog egentligen säga att du tjänar pengar på att "leka" och inte något annat. Du tjänar ju egentligen inte en krona på leken i sig utan enbart på de kunskaper som du erfar genom leken. (precis såsom man kan leka "frågesport" och sedan vinna storkovan hos Bengt Magnusson) En professionell rollspelare skulle jag snarare kalla för "skådespelare" antar jag.

""Live-action role playing" eller "LARP" vill jag minnas att den engelska termen var. Ingenstans nämns vare sig spel eller lek. Bara levande rollagerande."

Det är nog mest för att LARPG är en ful förkortning. Annars är det ju ett klockrent bevis för att din syn på saken vore den riktiga. Jag gräver förstås huvudet i sanden och menar att jänkare är för dumma för att försöka sig på termer och att det är min syn som är vettigast, samt att lajv är "levande rollspel" och ingenting annat.

/Rising
har sand i munnen.

 

[Krille]

Re: That was a lot of last times

"Okej, när det gäller definitioner är jag en sucker för Scott McCloud-sättet: Han sätter upp en (rätt lös) term, men sedan applicerar han den stenhårt. Allt som inte är "sidoställda föreställande bilder i avsiktlig sekvens" (eller vad det nu var) är inte serier, basta."

Problemet med en sådan är att det är en teoretisk konstruktion. Det uppstår mycket lätt en viss "friktion" gentemot verkligheten, speciellt i en föränderlig miljö. Resultatet leder till en omarbetad definition eller fenomen som hänger utanför definitionen.

Bildefinitionstypen är på så sätt mer anpassad till verkligheten: den utgår från ett verkligt typfall. Skulle det uppstå ett avvikande fall så kan man ändå definiera det utefter typfallen, och om det är verkligt nyskapande byta typfall eller till och med skapa en ny definition med ett nytt typfall.

" Du tjänar ju egentligen inte en krona på leken i sig utan enbart på de kunskaper som du erfar genom leken."

Å andra sidan sysslar jag också med kvalitetssäkring och/eller produktutprovning, med syfte att göra produkten bättre och mer kvalitativ och därmed i längden pengaindrivande. Det är definitivt en kommersiell sysselsättning och definitivt inte en lek ur den synvinkeln.