Nekromanti Konventsäventyr - antal rollpersoner?

[Ackerfors]

Jag har fått lite huvudbry. Det här med hur många rollpersoner man ska ha med i ett äventyr är inte alltid så lätt. Samtidigt som jag vill att alla normala konventsspelgrupper ska kunna spela så vill jag att samtliga rollpersoner ska vara genomtänkta, användbara och samspelta. Det senare är förstås svårt att ordna om man ska anpassa äventyret för att vara för fyra eller fem spelare.

Så det jag inte riktigt kan bestämma mig för är om jag ska vara hygglo och ge grupperna möjlighet att välja hur många de ska vara. Jag lägger rätt stor vikt vid att rollpersonerna inte ska vara ihophafsade för att man ska ha något att uppleva äventyret med.

Jag själv, som spelare, anser inte att möjligheten att välja om jag kan ha med en polare till är särskilt viktig (jag har knappt vänner att dra ihop ett helt fyramannalag, och har jag det så brukar de inte vilja ha med mig ), för jag tror att äventyret blir bättre om man spelar det som det är tänkt, för min erfarenhet är att "det femte hjulet" sällan är lika välgjord som de andra rollpersonerna och därför hamnar i skymundan, samtidigt som det är ganska lätt att hitta extraspelare om det skulle visa sig ifall man behöver en till.

Nåja... Lite mer konkret, frågar jag följande:
Du som äventyrskonstruktör, hur resonerar du kring antalet rollpersoner?
Du som konventsspelledare, finns det några särskilda fördelar eller nackdelar (förutom de jag nämnt) med att ha en extra rollperson att lägga till?
Du som spelare, hur viktigt är det att ha möjligheten att vara "en för mycket" eller "en för lite"?

 

[Krille]

Sedan BSK för ett år sedan så har jag kört med en modell där spelarna får välja varsin rollperson ur en bank av nio stycken. Övriga blir spelledarpersoner. En del av spelets händelser triggas beroende på vilka rollpersoner som har valts. Samma scenarie har spelats med allt från 4 till 7 spelare tack vare den mekanismen.

Mitt tips är alltså att inte skriva ett scenarie med fyra plus en rollperson, utan med fem rollpersoner och som funkar med valfri rollperson utskriven ur äventyret. Man kan till exempel ha händelser som inträffar, men inte är knutna till specifika rollpersoner. Man kan göra så att händelser funkar på en eller en annan rollperson, så att en av dem kan skrivas bort. Startledtrådar kan lyftas ut från rollpersonerna, och fördelas beroende på valda rollpersoner. Så det går att lösa.

 

[MrG]

Fyra till fem eller fem

Som konstruktör brukar jag ha som mål att skriva för 4-5 karaktärer. Då jag gör det skriver jag separata karaktärsblad för båda antalen, speltestar med fem först och kollar om folk märker vilken som är "den femte karaktären". Kan man peka ut den skriver jag mer på den Nu har jag oftast en mägnd karaktärer som jag vill leka med, så det handlar oftare om att skära ned till fem-fyra än att behöva krysta fram en femte. Dock har jag lite eftertanke, efter San Andreas i fjol som hade sju grupper av karaktärer, alla skrivna med tanke för fyra-fem spelar, så har jag svalt att det kan vara för mycket jobb. Nu till GothCon skriver vi därför för fem spelare (men kommer grunna på lösningar om man kan rycka en och scenariot håller, vi har bantat bort några intressanta roller redan som det är)

Som spelledare brukade jag föredra när det var skrivet för fem karaktärer. Även om jag sett en del geniala scenarion för fyra pers, har jag haft enklare med fem spelare. Mest för att gardera mot spelare med mindre insiativ eller som tar mindre plats. Kan vara en svaghet hos mig som spelledare... Tilläggskaraktärer ska vara välskrivna och de som skrivit för fem och en kan tas bort är bättre än de som skrivit för fyra och en kan läggas till. Helst ser jag fem spelare så jag föredrar scenarion för fem (även om då själv oftast skriver för varierat antal). Lyckades lösa det på San Andreas 9/11 med att vi kollade upp gruppstorlekar först och sedan fördelade de på spelledare efter storleksönskemål (det finns t.o.m spelledare som tycker att storleken inte spelar någon roll )

Som spelare har vi oftast varit fem och de är trist att låta någon stå över. Lite sugen på Orchis och Svettis taktik som verka ha stanarden att åka många och sedan splittar sig efter behov och intresse... nästa gång ska jag försöka fixa nått sånt och slippa alla sånna tankar. Fram tills dess, första prio är att scenariot kan ta så många som vi är, är det skrivet bara för det antalet är det oftast ett plus i kanten, samtidigt som det finns många arrangörer som jag vet skriver scenarion av klass oavsett.

 

[MrG]

Fler roller än spelare

Det har jag upplevt att det funkar i både Nio systrar (av Krille BSK05) och i Gyllne fällen (br. Bjurshagen LinCon01), men i dessa fall rör det sig om skrivbenter med lågn erfarenhet och erkänt stor skicklighet. Plus plotter som passar, i nio systerar var de andra karaktärerna sällan i bild och relationsbanden lagom komplexa för det, i Gyllne fällen var alla karaktärer främlingar för varandra.

Där emot ser jag inte hur att få den lösningen att fungera om man vill göra ett kammarspel eller ett scenario med mycket såpa eller spel på gamla karaktärsrelationer utan att karaktärerna svämmar över av sån information... Eller visserligen, det funkar om man skriver uppsättnignar specefikt för varie karaktäresformation, men det är ett hästjobb Så lite efter hur mycket fokus man vill ha på gruppdynamiken så passar olika lösningar.

 

[Jake Steele]

Det största problemet som en spelare med fast grupp möter är när vissa scenarion kräver 4 och inte fler och andra kräver 5. Då får man antingen leta upp ett femte hjul på plats eller så får någon stå över, vilket inte alltid är så kul.

Eon äventyret på GothCon i fjol verkade ju öppet för varierande antal karaktärer. Jag tror vi var 4 men en kille bytte karaktär mitt i för att kammarjungfrun var tråkig. Jag tänkte säga att den femte spelaren kanske inte bryr sig så mycket om hans karaktär inte är lika intigrerad om han får spela med sina kompisar men kammarjungfrun å killen som fick spela henne fick mig att tvivla lite.

 

[wilper]

Konstruktör
Mina äventyr som sådana är skrivna för att en grupp skall lösa dem, inte en specifik kombination av individer. Och de brukar vara öppna nog för att hinder skall kunna övervinnas på flera olika sätt. Så jag skriver fem rollpersoner, men äventyren är spelbara ner till två personer (även om man ev måste skala lite i storleken på angripande horder). Det är nog inte så mycket ett aktivt beslut att göra på det viset, utan snarare följden av min egen spelledarstil, rollpersonernas särart märks bara i fluffet, äventyret som sådant löses av gruppen.

Spelledare
Det är trevligt att kunna spela även om gruppen haft ett sent avhopp, eller som sista gänget jag ledde på SnöKon (fyrspelarskonvent), som var fyra plus maskot. Istället för att låta maskoten sitta i ett hörn och stirra så gav jag henne en rollperson precis som de övriga, och alla närvarande tyckte att det var trevligt.

Spelare
Som spelare så tycker jag också att det är trevligt med flexibilitet i spelgruppens storlek, hittar man nån på plats som man vill ha med sig så är det bara att tuta och köra, och har man någon som vill sova/blir sjuk så stannar inte hela gruppen bara för det.

 

[Johan K]

Du som spelare, hur viktigt är det att ha möjligheten att vara "en för mycket" eller "en för lite"?

För min del så tycker jag att det skulel vara skönt att kunna ha den flexibiliteten att man kan modda lite efter hand som man ska lira. Att vara statisk & säga att man måste var ett X antal spelare känns lite väl illa, tror då at det kan vara svårt då at få nått spelat över huvudtaget..
När det gäller konventsäventyr så tycker jag just att man bör ha den framförhållningen att man skapar äventyret så att man kan slänga in & dra ifrån några rollpersoner, utan att det sabbar för mycket. Dock så kan jag tänka mig att det är lite kårngligt att inte veta hur man ska balansera det hela om man ingte vet hur många personer som kommer att spela enns äventyr.