wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Samlingstråd för rapporter från Nordnordosts sjätte knytkonvent.
Nekromanti Konventsrapport från Nordnordosts knytkonvent VI
- Thread starter wilper
- Start date
ravenkult
Veteran
- Joined
- 28 May 2006
- Messages
- 44
I missed Wilper's While the world Ends, so that sucked. I did play Fiasco in the afternoon though and some appropriately horrible things happened during the game. Fiasco really does bring the worst out of everyone.
Today I stumbled through a one-shot of Apocalypse World that was very ill prepared and I publicly apologize for that to my two wonderful players.
''Balls'' made an appearance and what a horrible bastard he was.
Today I stumbled through a one-shot of Apocalypse World that was very ill prepared and I publicly apologize for that to my two wonderful players.
''Balls'' made an appearance and what a horrible bastard he was.
jag spelade 3 spel:
pokethulhu; pokemon+cthulhu=?, spelledare men simpelt system,
hack; hemmagjort coop kortspel, spelas med 2 kortlekar och
a taste for murder; super brittiskt mordspel.
Det roligaste med pokethulhu(kallade det cuthulumon, ibland också) var att göra monsterna. jag gjorde en undead bulbasaur som kallades bublasham och hade attacker som likmasksägg och grasping-wines/fingers. Stridssystemet var ganska coolt i början men blev enformigt senare. varje monster har 4 moves: injure(gör skada), dodge(som svar på motståndarens attack för att negera skada), trap(fånga fienden, vi spelade den fel så att den fångade fienden och han tar sig lös i sin tur = inget har inträffat) och frighten(finishingmove då den inte gick att dodgea från, men inte gör skada).
Det slutade med att man bara slog ner med injure och avslutade med frighten. Hade jag hackat spelet hade jag lagt till fler olika injure för att skapa lite variation. gillar annars stridssystemet, spelet flöt på bra, men blev lätt synligt då vissa hade låg power och inte kunde göra speciellt mycket.
Kände mig rätt så nördig, men var väldigt roligt.
Vi spelade bara en runda Hack, men gillar mekaniken over all. Blev kommunikation mellan spelarna vilket är bra i ett multiplayer spel. Fanns en del balansproblem, typ att man kunde få dåliga kort i början och sitta där utan att egentligen kunna påverka spelet, men det inträffade inte när vi spelade. Påpekade för spelskapare att spelet behöver pacing, typ ett tydligt mål, vilket det inte hade just nu.
Skulle summera spelet som lovande men behöver speltestats mer och korrigera detaljer. Gillar personligen iden med spel som använder en vanlig kortlek och är mer komplicerade; liknar vanliga brädspel eller kortspel med unika kort.
Har spelat a taste for murder en gång tidigare och spelet var ungefär som då; blir ganska sjuka bilder av personerna (på ett bra sätt) men kan bli lite långtråkigt.
Jag gillar mest rollspel som har mer fokus på berättandet, typ fokuserar på den stora bilden för att skapa bra historier, istället för saker som inte påverkar historien (ibland kan jag ha väldigt roligt under ett pass, och är nöjd med det, men har inte upplevt en bra historia, vilket tillfredsställer på ett annat sätt). Generell som ingame dialog vs spelledare berättande. Det blir en bra berättelse av taste men det tar väldigt långtid att få fram förändringen i berättelsen. Så när jag spelar känner jag mig ofta rastlös, går inte att påverka spelet när man väl har använt sin influens, men kan bli riktigt bra scener och i slutet känns det som; har vi verkligen gjort den här berättelsen, den är ju lätt bättre än agatha christie.
pokethulhu; pokemon+cthulhu=?, spelledare men simpelt system,
hack; hemmagjort coop kortspel, spelas med 2 kortlekar och
a taste for murder; super brittiskt mordspel.
Det roligaste med pokethulhu(kallade det cuthulumon, ibland också) var att göra monsterna. jag gjorde en undead bulbasaur som kallades bublasham och hade attacker som likmasksägg och grasping-wines/fingers. Stridssystemet var ganska coolt i början men blev enformigt senare. varje monster har 4 moves: injure(gör skada), dodge(som svar på motståndarens attack för att negera skada), trap(fånga fienden, vi spelade den fel så att den fångade fienden och han tar sig lös i sin tur = inget har inträffat) och frighten(finishingmove då den inte gick att dodgea från, men inte gör skada).
Det slutade med att man bara slog ner med injure och avslutade med frighten. Hade jag hackat spelet hade jag lagt till fler olika injure för att skapa lite variation. gillar annars stridssystemet, spelet flöt på bra, men blev lätt synligt då vissa hade låg power och inte kunde göra speciellt mycket.
Kände mig rätt så nördig, men var väldigt roligt.
Vi spelade bara en runda Hack, men gillar mekaniken over all. Blev kommunikation mellan spelarna vilket är bra i ett multiplayer spel. Fanns en del balansproblem, typ att man kunde få dåliga kort i början och sitta där utan att egentligen kunna påverka spelet, men det inträffade inte när vi spelade. Påpekade för spelskapare att spelet behöver pacing, typ ett tydligt mål, vilket det inte hade just nu.
Skulle summera spelet som lovande men behöver speltestats mer och korrigera detaljer. Gillar personligen iden med spel som använder en vanlig kortlek och är mer komplicerade; liknar vanliga brädspel eller kortspel med unika kort.
Har spelat a taste for murder en gång tidigare och spelet var ungefär som då; blir ganska sjuka bilder av personerna (på ett bra sätt) men kan bli lite långtråkigt.
Jag gillar mest rollspel som har mer fokus på berättandet, typ fokuserar på den stora bilden för att skapa bra historier, istället för saker som inte påverkar historien (ibland kan jag ha väldigt roligt under ett pass, och är nöjd med det, men har inte upplevt en bra historia, vilket tillfredsställer på ett annat sätt). Generell som ingame dialog vs spelledare berättande. Det blir en bra berättelse av taste men det tar väldigt långtid att få fram förändringen i berättelsen. Så när jag spelar känner jag mig ofta rastlös, går inte att påverka spelet när man väl har använt sin influens, men kan bli riktigt bra scener och i slutet känns det som; har vi verkligen gjort den här berättelsen, den är ju lätt bättre än agatha christie.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
No need to apologize! We did our fair amount of the stumbling and we had a really good time. I felt like it was a good introduction to Apocalypse World considering the circumstances (I think I missed a third player more than anything else), and both me and Korpa would like to play AW more!northerain said:
As I said, it was nice finally meeting you – even though all your NPCs were horrible bastards.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag fick äntligen en chans att testa mitt nya spel The Daugters of Verona (skrivet på fruktansvärd engelska som en del av årets GameChef-utmaning). Det var ett rusktigt jobb att klippa ut alla de där korten, men det var kul att spela.
Jag har iofs bara spelat det en gång än så länge. Och jag har spelat den regelmässiga förlagan 6-7 gånger. Men just nu är är The Daughters of Verona för komedi vad Montsegur 1244 är för drama, utan besväret med att behöva jobba konstant med gränser och slöjor.
(Pitch: Det är ett spel för att spela komedier i Shakespeares anda. Och det har jättefina kort.)
http://wilper.wordpress.com/the-daughters-of-verona/
Jag har iofs bara spelat det en gång än så länge. Och jag har spelat den regelmässiga förlagan 6-7 gånger. Men just nu är är The Daughters of Verona för komedi vad Montsegur 1244 är för drama, utan besväret med att behöva jobba konstant med gränser och slöjor.
(Pitch: Det är ett spel för att spela komedier i Shakespeares anda. Och det har jättefina kort.)
http://wilper.wordpress.com/the-daughters-of-verona/
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Enhörning hade önskat Witch Quest, så jag körde det för henne, en av hennes vänner (som testade rollspel för första gången), DeBracy och Gnomvid.
Det blev en munter historia med den tidsreseande utbytesstudenten Sakura-chan som sammanhållande faktor i handlingen. Häxorna fick städa sitt klassrum flera gånger, bekanta sig med dinosaurier, bada i badhus och lösa problemet med det spökande templet innan det blev dags för karaoke-kalas med klasskamraterna.
--
Jag hade fyra ljudspår som användes när vi spelade, av dem hade jag gjort två själv. Det var kul att äntligen få till lite överlapp mellan musikhobbyn och rollspelshobbyn.
Det blev en munter historia med den tidsreseande utbytesstudenten Sakura-chan som sammanhållande faktor i handlingen. Häxorna fick städa sitt klassrum flera gånger, bekanta sig med dinosaurier, bada i badhus och lösa problemet med det spökande templet innan det blev dags för karaoke-kalas med klasskamraterna.
--
Jag hade fyra ljudspår som användes när vi spelade, av dem hade jag gjort två själv. Det var kul att äntligen få till lite överlapp mellan musikhobbyn och rollspelshobbyn.
The daughters of Verona låter som rollspelet jag skulle vilja gifta mig med. Eller ha en het affär med i alla fall. Finns det någon möjlighet att få tag i en kopia?
/P, imponerad
PS. Om jag inte hade blivit så entusiastisk hade jag säkert läst inlägget ordentligt och sett länken. Spelgruppen kommer bli lyrisk.
/P, imponerad
PS. Om jag inte hade blivit så entusiastisk hade jag säkert läst inlägget ordentligt och sett länken. Spelgruppen kommer bli lyrisk.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Hmm, jag har distinkt för mig att vi bjöd in dig, men du tackade nej för att det var för lång resa.Genesis said:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
PatrikL: Kul att du är intresserad av mitt spel!
Det är på engelska, men vi hade inte några problem att spela rakt av på svenska och simultanöversätta. (Montsegur 1244 tyckte jag vann stort på att översättas till svenska.)
Med det sagt, det är inte otänkbart att det dyker upp en regelsammanfattning på svenska med nyckelfraserna, det ligger dock rätt långt ner på min priolista.
Det är på engelska, men vi hade inte några problem att spela rakt av på svenska och simultanöversätta. (Montsegur 1244 tyckte jag vann stort på att översättas till svenska.)
Med det sagt, det är inte otänkbart att det dyker upp en regelsammanfattning på svenska med nyckelfraserna, det ligger dock rätt långt ner på min priolista.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag höll i en omgång Panty Explosion Perfect också. Det var första gången jag spelade det, vi var sex pers och körde den spelledarlösa varianten.
Det var ok. Jag tror att man skall vara något färre, möjligen att fem+SL kan vara något. Det blev rätt spretigt med sex olika historier som hade rätt vaga beröringspunkter.
Spretigheten blev inte mindre påtaglig av att alla hade något olika visioner av vad vi skulle spela för "stil" på historien. Bitar var sött jordgubbstårtemumsande, i andra behandlades skolflickornas sociala situation, monsterbankande och äventyrlig occultism var en del, och självskadebeteenden och en tyrannisk skolpsykolog blev fokus på en av delhandlingarna. Jag tror att det hade kunnat bli ganska vågad yuri av några bitar om inte kollektiva slöjor och gränser hade kommit i vägen.
Men alla verkade på det hela taget nöjda. Vår nybörjare tyckte att det var jätteroligt, vilket jag själv ser som passets största förtjänst.
--
Plotten var i kort att Gröna Vårens (flick)skola hade väldigt hög personalomsättning och många mystiska sjukdomsfall bland personalen. Flickorna var klasskamrater som alla hade den mystiske Hiroshima*-sensei i samhällskunskap, och han visade sig vara en sjukdomsdemon som blev grundligt fördriven i den angränsande gamla övergivna skolbyggnaden.
(* De hade även Eigo-sensei i engelska, vilket var hejdlöst roligt för de spelare som talade en gnutta japanska.)
-- edit --
Är det någon som har åsikter om att skippa demonen helt och hållet? Jag har iofs bara spelat två gånger, men båda gångerna har demonen mest känts som en distraktion.
Det var ok. Jag tror att man skall vara något färre, möjligen att fem+SL kan vara något. Det blev rätt spretigt med sex olika historier som hade rätt vaga beröringspunkter.
Spretigheten blev inte mindre påtaglig av att alla hade något olika visioner av vad vi skulle spela för "stil" på historien. Bitar var sött jordgubbstårtemumsande, i andra behandlades skolflickornas sociala situation, monsterbankande och äventyrlig occultism var en del, och självskadebeteenden och en tyrannisk skolpsykolog blev fokus på en av delhandlingarna. Jag tror att det hade kunnat bli ganska vågad yuri av några bitar om inte kollektiva slöjor och gränser hade kommit i vägen.
Men alla verkade på det hela taget nöjda. Vår nybörjare tyckte att det var jätteroligt, vilket jag själv ser som passets största förtjänst.
--
Plotten var i kort att Gröna Vårens (flick)skola hade väldigt hög personalomsättning och många mystiska sjukdomsfall bland personalen. Flickorna var klasskamrater som alla hade den mystiske Hiroshima*-sensei i samhällskunskap, och han visade sig vara en sjukdomsdemon som blev grundligt fördriven i den angränsande gamla övergivna skolbyggnaden.
(* De hade även Eigo-sensei i engelska, vilket var hejdlöst roligt för de spelare som talade en gnutta japanska.)
-- edit --
Är det någon som har åsikter om att skippa demonen helt och hållet? Jag har iofs bara spelat två gånger, men båda gångerna har demonen mest känts som en distraktion.
Yeah, we really were horrible people, weren't we? I've never before considered holding six drugged-up Rumanian women prisoners in the basemant of an Indian restaurant before. I enjoyed it quite a lot. Any chance to speak faux-Cockney is a delight.northerain said:
Och det var awesome! Jag har sen i lördags gått omkring och tänkt på hur mycket jag vill spela det igen. Det är möjligt att det är mitt Shakespeare-nörderi och förkärlek för överspelande som spökar, men det var länge sen jag hade så oförskämt kul med ett spel. Att vi lyckades få till "subtil" könshumor i sann shakespeariansk stil är nästan det som gör mig gladast.wilper said:
Fundera inte; ladda ner och spela! Det är awesome!wilper said:
Problemet är väl att demonen känns frikopplad från rollpersonerna, medan resten av spelet är såpass drivet av dem? Det känns som att lösningen är att skriva demonen så att den blir personligt relevant för rollpersonerna, eller att den hela tiden aktivt förhindrar dem från att uppnå sina mål.wilper said:
Jag fick till det riktigt bra en gång när demonen var en klasskompis som gjort om hela skolan till zombies under hennes vilja, för att hon mådde dåligt eftersom rollpersonerna mobbade henne (och jäklar vad de mobbade henne).
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Det där med att låta demonen hindra rollpersonerna i deras strävan efter målet tror jag på. Packar i bagaget till nästa omgång.
(Och skall vi köra PE(P) på knytkonvent igen skriver jag nog upp det som två olika arr. Ett som heter "Strawberry Magical Adventure, Nyan!" och ett som heter "Stora flickor gråter inte", för att likrikta förväntningarna en aning. Båda varianterna går att spela med PE(P), fast 1a utgåvan ser ut som det senare, och 2a utgåvan ser ut som det förra.)
(Och skall vi köra PE(P) på knytkonvent igen skriver jag nog upp det som två olika arr. Ett som heter "Strawberry Magical Adventure, Nyan!" och ett som heter "Stora flickor gråter inte", för att likrikta förväntningarna en aning. Båda varianterna går att spela med PE(P), fast 1a utgåvan ser ut som det senare, och 2a utgåvan ser ut som det förra.)
Tack för tipset. Vi spelar normalt engelska spel på svenska så det är inga problem. Jag både hoppas och tror att gruppens gamle Shakespearskådis kommer att gå helt i spinn över det här.
Dags att rota fram Shakespeare in love - igen.
Vänligen,
PatrikL
Dags att rota fram Shakespeare in love - igen.
Vänligen,
PatrikL