Därför ser inte jag det riktigt som att man ber böner på det vis vi ser inom kristendomen, och gudarna har heller inte samma moraliska påverkan på livet.
Nu är jag inte fantastiskt påläst i frågan men en skillnad mellan antikens religioner och exempelvis kristendomen verkar vara att just moralen inte utgår från gudomarna utan att de är egentligen bara skitcoola individer ett par nivåer över heroer. Det verkar inte som om Zeus beteende på något vidare vis färgar av sig som någon form av rättesnöre i de mänskliga samhällena även om dt så klart kan finnas mindre grupper som plockar upp tråden. Tvärtom så kan man hos exempelvis Platon läsa helt inverterade resonemang. Om X är gott (enligt ett mänskligt resonemang i dåtidens sammanhang) borde guden då inte vara X och främja X och uppskatta X? Han utgår från mänsklig moral och ställer frågan om den goda guden inte borde vara så. Moralresonemanget kommer först och sedan funderingen om "goda gudom(-ar)" inte borde vara så och uppskatta sådant. Inte så att det måste vara så i kopparhavets hjältar men om man vill spinna på det antika för att man gillar det eller vill göra något som är lite annorlunda så ska nog inte allmän moral utgå från gudomarna.
Naturligvis är det helt upp till spelgruppen. Och naturligvis finns det undantag, inte minst vad gäller gudars förkämpar/utvalda odyl.
Med ovan konstaterat så fanns ju undantag även i vår världs antiken, exempelvis zoroastrismen hade en annorlunda dualistisk syn på världen än många andra så det finns väl alla möjligheter till ett världsbygge där inställningar varierar. Jahweismen som ju var mer av att ha en favoritgudom än monoteism uppstod ju tidigt och evolverade till att vara monoteistisk judendom och så vidare.