Korparna och Den Halte

[Sinisa_]

Om korpar, med lite frågor.

Korparna kan flyga mellan de levandes och de dödas rike, och deras trolldom drar sin kraft ur stormar och åska, och de mäktigaste av dem kan skåda framtiden i blixtarnas sken.

De har något tyskromerskt eller liksom katolskt över sig, utöver det mer självklara med inspiration från Hugin och Munin. De är stränga och allvarliga och systematiska, med väldiga, urgamla bibliotek och ett universitet, och detaljistiska berättelser om forntida krig och blodsfejder. De kan alla de utdöda språken och minns allt. En bild jag gör mig är att om ugglorna är djup — gåtor, grottor, shamanism, hemligheter inuti hemligheter, visdom — så är korparna mer linjära — ättelängder, lagar, matematik, advokater, etc.

Korparna dyrkar Åskfar, Dösingarnas Kung, Den Halte, som är en mäktig ande som sägs skapa stormar och ropa i åskan. Enligt legenden fann han siffrorna och runorna och spådomskonsten i underjorden när han vid ett tillfälle var död i nio dagar; en krigargud böjd åt ursinne och galenskap, kanske med drag både av Gamla Testamentets Jahve och Oden; ett väsen längs gränsen mellan värld och myt, som definitivt finns på riktigt, och utövar verkligt inflytande i världen. Kanske lite som en mörkare och mer oförlåtande Aslan, som ständigt måste blidgas för att inte — vad? Dra igång Allskymningen, antar jag.

Kanske är han helt enkelt en mäktig dösing, eller en släkting till dösingarna (om ni minns dem). Jag gillar det, tror jag. Strömlinjeformat.

*

Jag vill hålla de dödas rike okänt och öppet för ens egna tolkningar och trosföreställningar, men jag undrar om inte Åskfar ändå har byggt en fästning längs gränsen mellan de levande och de dödas rike, något sorts magiskt, mörkt slott som ibland syns bland åskmolnen, och som suger åt sig vissa döda själar. En sorts Valhalla/ Urkloster/ Vatikanstaten (nästan). Jag tror att det drar åt sig modiga krigares själar, inför Allskymningen, när Åskfar ska leda kriget mot Draken och ormarna, och mot ugglor och oknytt. Nåt sånt. Men det rör sig alltså snarare om mäktig magi än religion. Hedendom.

Frågan är möjligen hur korparna, förhåller sig till detta, då de ju konkret kan flyga till det sanna dödsriket, till Mellanrummet där själarna väntar på alltings slut och alltings början. I synnerhet då de inte är krigare. Kanske har de bilden att korpar som hamnar i Åskhallen (annat namn behövs, va?) ska få vara med och döma världen efter dess slut? Något så enkelt? Kanske är det därför de är så noga med att nedteckna allt som sker, och hålla koll på arv och blodsfejder.

Jag tror att det är viktigt att korparna lever i oro för Åskfars vrede, och att deras präster är upptagna med att blidka honom, gärna med kraxande sånger och mässor, men kanske inte med direkt ”lydnad” eller tillbedjan i en modern förståelse av orden, utan — något annat? Att man mycket noga undviker vissa tabun, till exempel, eller att man gör vissa nästan ”galna” saker; flyger sju varv runt den gamla eken innan man färdas västerut; äter nio rönnbär varje söndag. Typ sånt. Fast var kommer det ifrån? Nån korp-profet? Jag vet inte. Jag tror till exempel att det är Åskfar som har stiftat vissa lagar kring hur de döda ska hanteras, och hur arv ska skiftas, och sånt, och jag tror att om man inte följer dessa så händer det faktiskt något farligt och dåligt. Inte så mycket att de faktiska döda återvänder, men att man drar till sin nån sorts hemsökelser, som man möjligen misstar för de dödas själar.

Jag är i stort sett färdig med ugglorna, och deras mytologi och förståelse av sig själva är full av just missförstånd och falskhet ifrån deras "guds" sida; jag är inte främmande för att något liknande pågår med korparna, även om man kanske inte ska utföra precis samma "gest" två gånger (mäktig urvarelse lurar fåglar att den är en skapargud).

 

[Deodanders]

Kanske det finns en förvaltning som försöker formalisera de här riterna/vardagsvidskepelsen så att det ska bli rätt och bra? Jag tänker inte så mycket lagar som tex ledord och värdegrund i en kommun.

 

[guldfink]

Jag har inte några bra svar på dina frågor, men tycker inte Åskhallen är så illa. Jag tycker om det och att det blir synligt över åskmoln. Jag tror att jag gillar det bättre än Åskfar.

Jag gillar också den blinda dragningen till siffror, antal och matematik och får följande uppslag:

- Far?
- Ja, son.
- Hur många torn har Åskfars fästning?
- Suck. Hur ofta vaktas fästningen?
- Eeeh, alltid.
- Och hur många dagar är det på ett år?
- 365, väl?
- Precis. Hur många torn tror du då fästningen har?
- Hmm, 365?
- Precis.

Eller att antalet sorgedagar efter att ett djur har dött är detsamma som antalet ben djurets skelett har.

 

[Sinisa_]

Jag har inte några bra svar på dina frågor, men tycker inte Åskhallen är så illa. Jag tycker om det och att det blir synligt över åskmoln. Jag tror att jag gillar det bättre än Åskfar.

Du gillar inte namnet eller du gillar inte figuren överhuvudtaget? @afUttermark hade den kusliga idén i en annan tråd att korparnas universitet var tomt och öde sedan många år. Jag blir plötsligt lite sugen på att göra en variant där Åskhallen är tom. Näste lite åt Kult-hållet där demiurgen är försvunnen. Det finns ett slott bland åskmolnen, dit man eventuellt kan söka sig, med tronen står tom och hallarna är dammiga och öde. Kanske drar enstaka själar efter sedan länge döda krigare runt bland skuggorna, eller så ekar skratt och rassel från ett dyckesslag i stora festhallen, men ingen syns till.

Och det är här korparnas präster har funnit runorna de använder i åskmagin, och en lång dikt med alla märkliga regler och tabun, som kanske är ämnade att skjuta upp Allskymningen, som slottets herre gav sig av för att stoppa/ hantera, eller som kanske ingår i klausulerna i någon mäktig besvärjelse.

jag tror att det var en dösing som byggde slottet, av plankor fån dödens skepp och meteoritsten.

 

[guldfink]

Du gillar inte namnet eller du gillar inte figuren överhuvudtaget? @afUttermark hade den kusliga idén i en annan tråd att korparnas universitet var tomt och öde sedan många år. Jag blir plötsligt lite sugen på att göra en variant där Åskhallen är tom. Näste lite åt Kult-hållet där demiurgen är försvunnen. Det finns ett slott bland åskmolnen, dit man eventuellt kan söka sig, med tronen står tom och hallarna är dammiga och öde. Kanske drar enstaka själar efter sedan länge döda krigare runt bland skuggorna, eller har så ekar skratt och rassel från ett dyckesslag i ett rum, men ingen syns till.

Och det är här korparnas präster har funnit runorna de använder i åskmagin, och en lång dikt med alla märkliga regler och tabun som kanske är ämnade att skjuta upp Allskymningen, som slottets herre gav sig av för att stoppa/ hantera.

Det gled nog in något mellan raderna. Jag ogillar varken namnet eller figuren. Jag bara gillar fästningen och namnet på den mer, men jag inser att jämförelsen blir vilseledande.

En tom åskhall vore coolt, ja! Tänker du dig en liknande hemlighetstrappa som med ugglorna då?

 

[Sinisa_]

Ja, son.
- Hur många torn har Åskfars fästning?
- Suck. Hur ofta vaktas fästningen?
- Eeeh, alltid.
- Och hur många dagar är det på ett år?
- 365, väl?
- Precis. Hur många torn tror du då fästningen har?
- Hmm, 365?
- Precis.

Eller att antalet sorgedagar efter att ett djur har dött är detsamma som antalet ben djurets skelett har.

Guld. Speciellt sorgedagarna.

 

[Sinisa_]

Det gled nog in något mellan raderna. Jag ogillar varken namnet eller figuren. Jag bara gillar fästningen och namnet på den mer, men jag inser att jämförelsen blir vilseledande.

En tom åskhall vore coolt, ja! Tänker du dig en liknande hemlighetstrappa som med ugglorna då?

Ja, jag tänker nog att mycket i världen är ordnat i såna trappor.

Nollan: Smådjurens vilda gissningar och sagor.

Ett: Vad ugglor, månfolk, älvor, korpar och andra berättar för andra. Manipulationer och halvsanningar.

Två: Vad de mytiska varelserna själva håller är sant.

Tre: En ytterligare djupare sanning, känd bara av en inre krets, eller dold i gamla böcker och mysterier.

Fyra: Den yttersta sanningen, som kanske ingen i spelvärlden någonsin får veta, men som Berättare vet och kan använda för att hålla spelvärlden ”konsekvent”.

*
Och en tom Åskhall ÄR cool. Även om du inte syftade på att bli av med Åskfar tackar jag!

 

[guldfink]

Guld. Speciellt sorgedagarna.

Vad är det du inte gillar med tornen?

 

[Sinisa_]

Vad är det du inte gillar med tornen?

De är nog för många bara.

 

[Oscar Silferstjerna]

Om korpar, med lite frågor.

Korparna kan flyga mellan de levandes och de dödas rike, och deras trolldom drar sin kraft ur stormar och åska, och de mäktigaste av dem kan skåda framtiden i blixtarnas sken.

De har något tyskromerskt eller liksom katolskt över sig, utöver det mer självklara med inspiration från Hugin och Munin. De är stränga och allvarliga och systematiska, med väldiga, urgamla bibliotek och ett universitet, och detaljistiska berättelser om forntida krig och blodsfejder. De kan alla de utdöda språken och minns allt. En bild jag gör mig är att om ugglorna är djup — gåtor, grottor, shamanism, hemligheter inuti hemligheter, visdom — så är korparna mer linjära — ättelängder, lagar, matematik, advokater, etc.

Korparna dyrkar Åskfar, Dösingarnas Kung, Den Halte, som är en mäktig ande som sägs skapa stormar och ropa i åskan. Enligt legenden fann han siffrorna och runorna och spådomskonsten i underjorden när han vid ett tillfälle var död i nio dagar; en krigargud böjd åt ursinne och galenskap, kanske med drag både av Gamla Testamentets Jahve och Oden; ett väsen längs gränsen mellan värld och myt, som definitivt finns på riktigt, och utövar verkligt inflytande i världen. Kanske lite som en mörkare och mer oförlåtande Aslan, som ständigt måste blidgas för att inte — vad? Dra igång Allskymningen, antar jag.

Kanske är han helt enkelt en mäktig dösing, eller en släkting till dösingarna (om ni minns dem). Jag gillar det, tror jag. Strömlinjeformat.

*

Jag vill hålla de dödas rike okänt och öppet för ens egna tolkningar och trosföreställningar, men jag undrar om inte Åskfar ändå har byggt en fästning längs gränsen mellan de levande och de dödas rike, något sorts magiskt, mörkt slott som ibland syns bland åskmolnen, och som suger åt sig vissa döda själar. En sorts Valhalla/ Urkloster/ Vatikanstaten (nästan). Jag tror att det drar åt sig modiga krigares själar, inför Allskymningen, när Åskfar ska leda kriget mot Draken och ormarna, och mot ugglor och oknytt. Nåt sånt. Men det rör sig alltså snarare om mäktig magi än religion. Hedendom.

Frågan är möjligen hur korparna, förhåller sig till detta, då de ju konkret kan flyga till det sanna dödsriket, till Mellanrummet där själarna väntar på alltings slut och alltings början. I synnerhet då de inte är krigare. Kanske har de bilden att korpar som hamnar i Åskhallen (annat namn behövs, va?) ska få vara med och döma världen efter dess slut? Något så enkelt? Kanske är det därför de är så noga med att nedteckna allt som sker, och hålla koll på arv och blodsfejder.

Jag tror att det är viktigt att korparna lever i oro för Åskfars vrede, och att deras präster är upptagna med att blidka honom, gärna med kraxande sånger och mässor, men kanske inte med direkt ”lydnad” eller tillbedjan i en modern förståelse av orden, utan — något annat? Att man mycket noga undviker vissa tabun, till exempel, eller att man gör vissa nästan ”galna” saker; flyger sju varv runt den gamla eken innan man färdas västerut; äter nio rönnbär varje söndag. Typ sånt. Fast var kommer det ifrån? Nån korp-profet? Jag vet inte. Jag tror till exempel att det är Åskfar som har stiftat vissa lagar kring hur de döda ska hanteras, och hur arv ska skiftas, och sånt, och jag tror att om man inte följer dessa så händer det faktiskt något farligt och dåligt. Inte så mycket att de faktiska döda återvänder, men att man drar till sin nån sorts hemsökelser, som man möjligen misstar för de dödas själar.

Jag är i stort sett färdig med ugglorna, och deras mytologi och förståelse av sig själva är full av just missförstånd och falskhet ifrån deras "guds" sida; jag är inte främmande för att något liknande pågår med korparna, även om man kanske inte ska utföra precis samma "gest" två gånger (mäktig urvarelse lurar fåglar att den är en skapargud).

Jag gillar hela konceptet, men funderar på vad det innebär i mer speliga termer. Är korparna tänkta att fungera som uppdragsgivare, antagonister eller något annat? En resurs kanske? Eller valbart? Hur skulle en kampanj där RP själva är korpar se ut? Vilka särskilda resurser har korparna? En kosmisk boksamling? Ett bibliotek med biografier över alla som dött? En märklig farkost (kopparcylinder med metalliska insektsvingar?) med vars hjälp man kan färdas mellan dimensioner? Vilken är deras (möjligen hemliga) agenda?

Funderar också på platserna du nämner - fästningen och Mellanrummet. Är det platser man kan besöka i spel? Det hoppas jag. Och då funderar jag också på vad RP kan göra där. Alltså om det är farligt på något sätt (förmodligen), men också vad (vem?) man kan hitta där. Kanske är det en plats (en borg?) där rummen inte är statiska, utan i rörelse. Ungefär som en drömd plats. Rent praktiskt skulle det kunna lösas med en tabell - rum 7 finns nu (den här timmen) på plats 5. När tiden går flyttas rummen, kanske enligt ett visst mönster (drivet av ett urverk?). Jag har inte sett något liknande, men det finns kanske i något spel.

 

[Sinisa_]

Jag gillar hela konceptet, men funderar på vad det innebär i mer speliga termer. Är korparna tänkta att fungera som uppdragsgivare, antagonister eller något annat? En resurs kanske? Eller valbart? Hur skulle en kampanj där RP själva är korpar se ut? Vilka särskilda resurser har korparna? En kosmisk boksamling? Ett bibliotek med biografier över alla som dött? En märklig farkost? Vilken är deras (möjligen hemliga) agenda?

Bra frågor. För tillfället är väl korparnas roll rätt otydlig. Jag vet att de har ett universitet i Åskbergen, där de utbildar enstaka, utvalda smådjur i utdöda språk och etikett kring de döda och arvsskifte och sånt. Det gör de som en sorts försäkran, tror jag, för att de tror att om de döda inte begravs på rätt sätt, och deras egendom inte sköts om, och om små klantiga djur inte förstår vad de läser i gamla böcker, så händer ett eller annat. Allskymningen kommer. Världen går under. De ursinniga döda vaknar. Jag vet nog inte riktigt.

På något sätt tänker att deras roll är lite som kyrkan i en medeltida värld, eller mer troligt, som en rätt stereotyp version av kyrkan. De är en institution som folk är rädda för, och som till och med ugglor och andra rovdjur respekterar, eftersom de kan flyga till dödsriket och tillbaka, och de kanske bannlyser vissa individer, vilket betyder att de inte kommer utföra begravningsriterna för dem, eller ledsaga deras själar rätt, eller bära bud åt dem efter att de gått hädan. Så, ungefär. Och de har stora bibliotek med hemlig kunskap om det avlägsna förflutna, om onda andar och hur de ska bekämpas.

Tar man vidare liknelsen med kyrkan, så kan det ju vara så att folk -- också ugglorna -- betalar en sorts skatt till dem, för att de ska sköta om de döda åt dem. Jag tror inte att de har en påve, men nästan.

Jag tror att korparna främst är uppdragsgivare, ungefär som kyrkan skulle kunna vara. Att de skickar ut smådjur på uppdrag som de inte riktigt kan befatta sig med själva. Jag tror också att de intrigerar mycket bakom kulisserna, bland annat för att bryta ugglornas makt, eftersom de inte gillar hur ugglorna hanterar de dödas ben och själar (ger dem skenliv och använder dem i sin egen magi, etc).

Så om man jobbar åt ugglorna kommer korparna sätta käppar i hjulen för en, och kanske vice-versa.

Jag undrar om inte korparna har tränat ett sorts tjuv/lönnmördargille av vesslor och råttor i storskogen, som de skickar ut ibland?

 

[Oscar Silferstjerna]

Kanske kan de vara en sorts hedniska jesuiter? Då har de mycket hemligheter och många sändebud. Vad de egentligen vet och vill vet få. Det skulle kunna finnas någon hemlighet om Allfadern (vem han egentligen är eller kommer ifrån - en annan värld?). Korparnas ledare är kanske bara delvis kända av andra. Förmodligen har de också rivaler. Ugglorna eller några andra?

Förresten, kan korparna ha något med fladdermöss att göra? Helst då utan Batman-vibbar.

 

[Sinisa_]

Kanske kan de vara en sorts hedniska jesuiter? Då har de mycket hemligheter och många sändebud. Vad de egentligen vet och vill vet få. Det skulle kunna finnas någon hemlighet om Allfadern (vem han egentligen är eller kommer ifrån - en annan värld?).

Nu fick jag en ursäkt att läsa om jesuiter på wikipedia. Jag vet inte riktigt vad det betyder att vara som en jesuit...

På en abstraktare nivå tänker jag såhär: korparna har en gemensam bild av kosmos, och ett gemensamt övergripande mål, typ att de arbetar för att skjuta upp Allskymningen nu när Allfadern är försvunnen från sin tron i Åskhallarna. Nåt sånt. Något som dels har att göra med att fästningen i himlen är tom, och att Ragnarrök kommer. Och de har en gemensam institution som arbetar för detta syfte. Tänk typ kyrkan. Där ingår också deras universitet som en gren. Men de är splittrade i sina val av metoder, och det pågår maktkamper inom institutionen. En fraktion kan då anse att ändamålen helgar medlen, och att man måste intrigera och tillskansa sig makt i världen, ungefär som folk säger om jesuiter, kanske (?), medan en annan fraktion är mer av mystiker, och en tredje fraktion börjar tappa tron på Allfadern, och är mer vetenskapligt lagda. Man kan till och med få in en sorts exorcister, tänker jag. Att det är korparna som vet hur man fördriver stora skuggväsen och sånt.

*

Jag älskar förresten inte att han heter Allfadern, det känns för nära Oden i Marvel. Jag gillar på nåt sätt ett att han har namn som Den Halte, Den Enhänte. Ett sånt namn. Den Hängde Guden, som Oden ibland kallades, är ju för dystert för ett spel som också barn ska spela: "Pappa, varför hängde han sig själv och vad betyder det?"

Halte Far.

Vet inte.

Förmodligen har de också rivaler. Ugglorna eller några andra?

Ugglorna, tänker jag.

Förresten, kan korparna ha något med fladdermöss att göra? Helst då utan Batman-vibbar.

Fladdermöss, som varande små gulliga däggdjur, bor i Krickdala. De är möjligen blyga, romantiker, introverta, känsliga, etc. Arbetar till exempel som urmakare. De har inget med Batman eller vampyrer eller nåt sånt att göra. Inte heller med korpar tror jag.

 

[guldfink]

De är nog för många bara.

Ja, jag håller med. Men jag tycker om den där särprägeln med matematiken och det vore schyst om de hade någon oerhört långsökt logik som förklaring till alla regler och lite tvångsmässiga och skrockfulla beteenden.

Jag älskar förresten inte att han heter Allfadern, det känns för nära Oden i Marvel. Jag gillar på nåt sätt ett att han har namn som Den Halte, Den Enhänte. Ett sånt namn. Den Hängde Guden, som Oden ibland kallades, är ju för dystert för ett spel som också barn ska spela: "Pappa, varför hängde han sig själv och vad betyder det?"

Halte Far.

I samma anda som ovan funderar jag på om du kan bygga lite kring talet 1. Han är enhänt för det finns bara en som han och han var först, typ.

 

[Sinisa_]

De har inget med Batman eller vampyrer eller nåt sånt att göra

Förutom förstås att det kunde vara mysigt med en rollperson som är en korplärd fladdermus som är detektiv.

 

[Sinisa_]

Men jag tycker om den där särprägeln med matematiken och det vore schyst om de hade någon oerhört långsökt logik som förklaring till alla regler och lite tvångsmässiga och skrockfulla beteenden.

Absolut! Jag gillar också att de har något skrockfullt över sig, och är besatta av siffror, och av att göra allt i rätt ordning och så. Formalister, att jämföra med ugglorna som är mer mystiker, shamaner, upptagna av det inre, det osynliga. Och jag gillar att korparna är tvångsmässiga ibland. Kanske kan det finnas en sjukdom som drabbar vissa av dem, där de blir "siffergalna". Fastnar i mönster. Jag vet inte.