Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[God45]

Jag ÄLSKAR grejen där de antyder/säger att Jorden är en helvetesdimension och ondskan verkligen bara är företag. Det är nästan lika politiskt tydligt som avsnittet där Buffy slår ihjäl kapitalistiska utnyttjar demoner med en hammare och en skära.

 

[Fenhorn]

Angel: You're not gonna win.
Holland: Well no, of course we aren't. We have no intention of doing anything so prosaic as "winning".

Så bra

 

[Gamiel]

Samtidigt har Cordelia, Gunn och Wesley problem – de lyckades få bort ögat i bakhuvudet på den rika familjens dotter, men nu vägrar de betala med hänvisning till att alltihop bara är en scam.

Hade de inget kontrakt signerat de kunde peka på?

Då får han åka helveteshiss nedåt medan Holland Manners (ja, han som är död) pratar med honom om att "hans sida" inte ens ser det här som en fight – de kommer alltid att finnas där, så den "goda sidans" försök leder som mest till tillfälliga bakslag för dem.

Känns väldigt förljuget, för om det inte brydde sig, varför lägger de då ner så mycket resurs på det. Plus själva poängen om att varför ska man tro att han talar sanning, WRH är ju etablerade lögnare, kryphåls användare, ordförvanskare, o liknande. Det är lite som att man skulle tro djävulen på hans ord när han dissar Gud.

• Jorden är, kanske, en helvetesdimension. Eller så var det bara ett retoriskt knep. Men det är coolare om det är en helvetesdimension.

Då undrar jag: en helvetesdimension för vilka då?

 

[krank]

Hade de inget kontrakt signerat de kunde peka på?

Nope, tydligen inte.

Känns väldigt förljuget, för om det inte brydde sig, varför lägger de då ner så mycket resurs på det. Plus själva poängen om att varför ska man tro att han talar sanning, WRH är ju etablerade lögnare, kryphåls användare, ordförvanskare, o liknande. Det är lite som att man skulle tro djävulen på hans ord när han dissar Gud.

När det gäller Angel så har de ju huvudsakligen försökt grooma honom – och vi vet ju också ganska lite om hur stora resurser de har i det stora hela. Beroende på tidsskala och total resursmängd kanske det inte är så mycket resurser?

De verkar ju trots allt ha ganska mycket mer som de håller på med än just bara dne lilla del som har med Angel att göra.

Då undrar jag: en helvetesdimension för vilka då?

Måste en helvetesdimension vara för någon? Kan det inte bara vara så att alla dimensioner är helvetesdimensioner? Hur avgör man om något är en helvetesdimension – att den är skapad för och av demoner, eller ägs/drivs av dem? Att det brinner hela tiden? Och då menar jag inte utifrån kristen mytologi, utan Buffymytologi.

Sen om man tycker att det måste ingå att folk kan hamna där och må dåligt tänker jag att demoner väl gjort precis det i Buffy. Hamnat på Jorden och inte kunnat ta sig därifrån och mått dåligt. Även gudar, som Glory.

 

[Lupus Maximus]

Måste en helvetesdimension vara för någon? Kan det inte bara vara så att alla dimensioner är helvetesdimensioner? Hur avgör man om något är en helvetesdimension – att den är skapad för och av demoner, eller ägs/drivs av dem? Att det brinner hela tiden? Och då menar jag inte utifrån kristen mytologi, utan Buffymytologi.

Det nämns väl åtminstone någon gång i Buffy eller Angel att ursprungligen fanns det bara demoner, och sedan kom människorna. Det behöver förvisso inte betyda att det är sant, men ur Buffyverse mythos kan det betyda att jorden är en demonplanet "infekterad" av människor.

 

[Gamiel]

Nope, tydligen inte.

Nybörjar misstag, vet de inte att det är, för att citera Phil Lovecraft: "$40 a day, plus gas and reasonable expenses. [...] A retainer is customary. $100 will do. You probably spend more than that on goldfish for your squid."

Det nämns väl åtminstone någon gång i Buffy eller Angel att ursprungligen fanns det bara demoner, och sedan kom människorna. Det behöver förvisso inte betyda att det är sant, men ur Buffyverse mythos kan det betyda att jorden är en demonplanet "infekterad" av människor.

Hur går det ihop med att kors, bibeln och heligt vatten skadar/driver bort vampyrer - som är demonbesatta lik.

Förresten är vampyrer de enda demoner vi ser ha problem med heliga symboler eller är det allmänt?

 

[krank]

Hur går det ihop med att kors, bibeln och heligt vatten skadar/driver bort vampyrer - som är demonbesatta lik.

Jag har sett lite olika förklaringar om just vampyrer och den inre demonen där, hur det hänger ihop med "besjälning" etc. Den jag tyckt bäst om har nog varit att "demoner" i bred bemärkelse också kan vara en människas inre mörkare drifter etc. och att en vampyr egentligen är en odöd människa som antingen bara har kvar dessa mörkare drifter eller där ett (i stort sett ickemedvetet) demonväsende krupit in och liksom påverkar i negativ riktning. Och att "själen" då inte är ens "jag" utan ens samvete, positiva drifter etc. Det går rätt bra ihop med de olika turerna vi sett med olika vampyrer, före/efter sina besjälningar/embraces/etc.

Men då blir inte vampyrer bara demonbesatta lik – det är ju en förklaring vi bara fått från Väktare och i förlängningen Väktarrådet; varje gång t.ex. Spike eller Drusilla säger något om hur det faktiskt är att vara vampyr så motsäger det ju vad de sagt. Till exempel nu senast, när Drusilla bekräftar att jo, vampyrer kan känna kärlek. Och Väktarrådet vet vi ju att man inte kan lita på alls.

När det gäller den kristna mytologin tror jag aldrig det riktigt förklarats. Jag tänker mig det som klassisk kaosmagi – att det handlar om hur man laddar symboler med betydelse i princip, och i nån mån använder existerande – redan upptrampade – stigar. Mer eller mindre att kors och vigvatten funkar för att det är magi och folk tror på det (typ).

 

[Lupus Maximus]

Angel var en skitstövel innan han blev vampyr. Drusilla drevs till vansinne innan hon blev vampyr. De var inte direkt nöjda över att Dru hade gjort Spike till vampyr,

Så det finns rätt mycket underlag över att få vampyrer är omtänksamma personer då de lever. Så mycket verkar vara att de just förlorar sitt samvete och förmåga att sympatisera. Spike verkar sakna dessa även då han hjälper Scoobies, men gör det av andra anledningar.

Då de är i en annan dimension blir demonsidan mycket kraftigare och mer djurisk. Så det finns en viss "Beast" sida inblandad som drivkraft också.

Då det kommer till kristna föremål som kors och heligt vatten, så är det mycket möjligt att kyrkans ritualer egentligen är gammal "folkmagi" som levt kvar, så att det tillförts kraft på det sättet. I Buffy säsong fyra (då Buffy och Faith bytt kroppar) tar några vampyrer gisslan i en kyrka. De var väldigt rädda för kyrkan innan. Att kors hjälpt att skrämma bort vampyrer behöver inte alltid betyda att korset hade någon kraft, utan att vampyren var bara är rädd för att den skall ha kraft.

Sedan, placebo-effekt? I avsnittet då the council skall testa Buffy genom att ta bort hennes förmåga och låsa in henne i ett hus med en vampyr, reagerar han på det druckna heliga vattnet innan han sett flaskan och fått veta att det var heligt vatten? Jag kommer inte ihåg själv.

 

[Gamiel]

När det gäller den kristna mytologin tror jag aldrig det riktigt förklarats. Jag tänker mig det som klassisk kaosmagi – att det handlar om hur man laddar symboler med betydelse i princip, och i nån mån använder existerande – redan upptrampade – stigar. Mer eller mindre att kors och vigvatten funkar för att det är magi och folk tror på det (typ).

Har något sådant etablerats för något annat i Buffy-versum? Om inte så känns den teorin lite långsökt.

 

[Lupus Maximus]

Sedan, placebo-effekt? I avsnittet då the council skall testa Buffy genom att ta bort hennes förmåga och låsa in henne i ett hus med en vampyr, reagerar han på det druckna heliga vattnet innan han sett flaskan och fått veta att det var heligt vatten? Jag kommer inte ihåg själv.

Jag kollade just up det. Hon visar flaskan först efter att han reagerat på vattnet.

Men vad jag vet har det aldrig etablerats varför heligt vatten och kors funkar i Buffyverse. Det var nog inte direkt en prioritet, utan mest "så funkar ju vampyrer" och serien är gjord i ett rätt religiöst land.

 

[Gamiel]

Det var nog inte direkt en prioritet, utan mest "så funkar ju vampyrer" och serien är gjord i ett rätt religiöst land.

Jag tror inte den senare saken spelar någon roll utan det var helt enkelt en fråga om att det helt enkelt var något så väletablerat att vampyrer är rädda/blir brända av kors, likt att de blir brända av solljus, (o det krävdes inga dyra special effekter för att få det att funka) så man hade det bara med. Utan att tänka på vad det innebar för väldsbyggandet.

 

[krank]

Jag ligger efter…

Angel S02E16 – Epiphany är ett helt okej avsnitt. Angel blev inte av med själen, utan han nådde bara botten när han hade sex med Darla, och fick en uppenbarelse. Sen spenderar han resten av avsnittet med att försöka reparera allt han ställt till med. Han överger Darla och åker och räddar Kate från överdos, sedan åker han och pratar med Lorne på nattklubben, som informerar honom om att Wesley och Cordy är i fara. Han räddar först Wesley undan ett par demoner, och sen åker de två och Gunn för att rädda Cordelia undan samma demoner. På vägen kör Lindey på Angel med sin bil och ger honom stryk, men Angel vinner slagsmålet och snor bilen. I slutänden är alla räddade, Darla har stuckit, Lindsey mår dåligt och Angel säger att han vill vara anställd och inte chef på firman med de andra i gänget.

Kontinuitet:

• Demonerna är samma demoner som stoppade in det tredje ögat i bakhuvudet på tjejen för nåt avsnitt sen.
• Wesley och Gunn har uppenbarligen bondat.
• Darla sticker från Lindsey.
• Angel förstörde Lindseys konstgjorda hand.
• Gänget är ett gäng igen, även om ingen förlåtit Angel.
• Angel har blivit en snäll nihilist: Inget spelar någon roll, alltså är det bara vad man gör som spelar nån roll.

Ja, helt okej. Nu är vi back on track, hyfsat.



Buffy S05E15 – I Was Made to Love You borde såklart ha hetat "I was made for loving you baby" men jag antar att de inte ville riskera rättighetstrams.

Buffy nojjar över Spike och över sin oförmåga att träffa trevliga killar. Joyce ska på dejt. En snygg tjej dyker upp i stan och frågar efter Warren på ett ganska stelt och märkligt vis. På en fest där Buffy flirtar med Ben (som är Glory) så försöker Spike först ragga på Buffy, sedan på tjejen. Hon kastar honom genom ett fönster.

Det visar sig att tjejen, April, är en robot som Warren skapat för att vara hans flickvän. Inte bara en sexbot, utan "den perfekta flickvännen" – som gör allting rätt, aldrig gråter ("crying is blackmail") etc.



Sedan, visar det sig, träffade Warren en riktig tjej som han blev ihop med. Han trodde att han skulle älska April, men det gjorde han inte, för hon var "för förutsägbar". Så han… lämnade henne bara i sitt studentrum och flyttade. Utan att säga något. Han tänkte att batterierna borde ta slut innan hon hittade honom.

Är Warren en misogyn skitröv? Ja, det är han. Han är en osympatisk äcklig idiot. Det är inte som att han behandlar sin riktiga flickvän speciellt bra heller – när han blir stressad börjar han ge henne order och vara dryg, till exempel. Bra för henne att hon drar i slutänden.

I alla fall, Warren lurar April att slåss mot Buffy. I slutänden får April slut på batterier och "dör". Det är väldigt sorgligt. I samband med det når också Buffy insikten att det nog inte är henne det är fel på; inte hennes fel att hennes pojkvänner dragit. Och att hon nog faktiskt inte behöver någon kille för att vara komplett, att hon inte behöver nåt förhållande nu. Så hon ringer och avbokar dejten hon hade med Ben; men det är Glory som får meddelandet.

Tidigare i avsnittet dök Spike upp på Magic Box och försökte lisma sig in och komma med "förklaringar" om sitt creepy beteende. Giles modellerar här hur alla vi män borde bli bättre på att vara mot creepy män, och tydliggör att "vi är inte dina vänner. Vi är inte din väg till Buffy. Det finns ingen väg till Buffy. Get over it". I slutet av avsnittet går Spike med en låda Buffyprylar till Warren och ber/tvingar honom att göra en robotbuffy.

Jag gillar det här avsnittet. Det har de där grejerna jag vill ha: Utveckling av existerande relationer, utforskande av realworld-bekymmer genom fantastik (framför allt det här med "känna sig ensam" / "behöver man verkligen ha någon?" men också, för de som behöver det, "var inte ett jävla creep"), och lite metaplot-bygge. Jag gillar att gänget väldigt snabbt räknar ut att det är en robot det handlar om. Jag gillar manuset överlag, och skådespelarinsatserna.

Kontinuitet:

• Callback till Ted!
• Giles skäller ut Spike.
• Warren etableras. Han är ju med fler gånger, och ffa hela säsong 6. Trion är kanske min favorit-buffyskurk.
• Spike ber Warren bygga Buffybot.
• Glory vet att Ben försökt flirta med Buffy.
• Buffy inser att hon faktiskt inte behöver nån karl just nu.
• Xander får vara kompetent! Alltså riktigt kompetent. Fönsterbyggar/hantverkar-Xander!
• Anya är en riktig aktieklippare och handlar på nätet. Hon har triplat pengarna hon tjänat hos Giles. Inte för att jag är för aktiehandel som medel för att bli rik, men det är najs att se Anya vara kompetent och stolt över det.
• Buffys mamma dör.

 

[krank]

Buffy S05E16 – The Body står med på typ allas listor över de bästa Buffyavsnitten. Det är väldigt välförtjänt.

Handlingen är ganska lättsammanfattad – Buffy hittar sin mamma död i soffan hemma, ambulanspersonal bekräftar att hon är död, Buffy berättar för Dawn, Scoobies sammanstrålar på sjukhuset där vi får bekräftat att det var en 100% naturlig död. Komplikationer efter operationen för att plocka bort hjärntumören.

Det som gör avsnittet bra är hantverket – dels är det fantastiskt välfilmat och tekniskt smart. Verkligen schysst användning av filmspråk och ljud (ingen musik alls t.ex). Snygga långa tagningar med folk som är ledsna. Hela tiden kamera som följer människorna och låter omvärlden wobbla lite, för att skapa känsla av chock och desorientering. Snygg klippning överlag. Allt bara samverkar till att skapa en riktigt bra helhet.

Dels tar alla med sig sitt A-game vad gäller skådespeleriet. Allra bäst tycker jag såklart att Sarah Michelle Gellar är; jädrar vad hon skådespelar skiten ur det här avsnittet. Hon är så jävla bra som Buffy överlag; hon kan verkligen gå mellan stark och mäktig, och liten och sårbar när det behövs. Amber Benson och Emma Caufield är också väldigt bra här, framför allt den senare. Anya är ju väldigt autism-kodad överlag, och det framträder verkligen jättetydligt här. På ett sympatiskt sätt, tycker jag.

Kontinuitet:

• Buffys mamma är död.

Det här avsnittet har definitivt inte samma slag-i-solar-plexus-effekt på mig som första gången jag såg det, men det får mig fortfarande att gråta en skvätt.

 

[krank]

Jag ligger lite efter igen… Alley har släppt tre redigerade avsnitt och jag har inte skrivit om något av dem.

Buffy S05E17 – Forever är helt enkelt avsnittet om att hantera den omedelbara sorgen och samtidigt de praktiska momenten kring en närståendes bortgång. Klätt, såklart, i fantastik-skrud.

Så. Det är begravning. Buffy kämpar för att hålla ordning på allt med Giles hjälp, Dawn är en egocentrisk tonåring som inte ser eller kan föreställa sig någon annans perspektiv än sitt eget, Xander och Anya är mest bredvid och försöker vara stöttande, Willow är en spaz som stammar sig igenom scenerna och inte riktigt vet hur hon ska bete sig, och Tara är den vuxne i rummet som, vid sidan av Giles, bidrar med stabilitet.

Det är begravning. Efter den tittar Spike förbi och lämnar blommor. Xander tror att det är för att han vill ställa sig in hos Buffy och göra henne till sin sex monkey – men det stod inget namn på blommorna.

Dawn kan inte hantera det hela alls. Willow och Tara inte vill hjälpa henne att använda nekromanti på sin mamma, men Willow visar henne en häx-historiebok som pratar om specifika besvärjelser utan att inse att Dawn givetvis då kommer att göra vidare efterforksningar. Hon smyger, stjäl grejer från magibutiken etc, men i slutänden funkar hennes besvärjelse inte. Spike dyker upp, och hjälper av rätt oklara skäl* henne att få kontakt med en riktig nekromantiker, en ond ödleliknande demonsnubbe som ger hennes specifika instruktioner. Hon och Spike stjäl ett demon-ägg som behövs för besvärjelsen.

Sen utför hon den, men blir påkommen av Buffy. Precis innan jurkjyrkogårds-"mamma" knackar på dörren har de ett heart-to-heart där Dawn beskyller buffy för att vara okänslig och Buffy förklarar för Dawn hur det ligger till – att hon hållit sig upptagen för att någon måste göra allt det praktiska och för att när allt praktiskt är slut så är hon ju borta på riktigt. SMG visar återigen att hon är en jävla bra skådis, och Krank får en liten tår i ögat, eller två.

Som en sidogrej pratar Buffy med Angel, som kommer på besök. De sitter under ett träd. Lite kul är det, att Angel är en sån vuxen och mogen och seriös vuxen snubbe i Buffy, när han är en sån introvert spaz i Angel-serien. Samma person, olika glasögon.

I en annan sidogrej pratar Ben med en av Glorys minions, och råkar avslöja att nyckeln är en person. Han misshandlar minionen, men den överlever och skvallrar för Glory.

* Han säger att han inte gillar när "Summers-kvinnor" har det svårt, men jag antar att det egentligen är för att han inser att Dawn kommer att göra det här med eller utan honom, typ? Jaja.

I alla fall, bra avsnitt.

Kontinuitet:

• Willow är ganska nonschalant med magisk kunskap och sådär. Mer, så att säga, fokuserad på huruvida man kan än huruvida man bör. Foreshadowing! Det är en grej.
• Joyce begravs.
• Angel tittar förbi.
• Spike ger anonyma blommor – han hade ju en egen relation till Joyce, och har bondat med henne flera gånger. Över Passions, om inte annat.
• Glory vet nu att Nyckeln är en person.

Fem avsnitt kvar av säsong 5. Nästa för min del blir ett Angelavsnitt, därefter avsnitt 18, "Intervention". Aka "det med robot-Buffy".

 

[Gamiel]

spaz

?

 

[krank]

?

Spaz.

Egentligen ett rätt så problematiskt begrepp, men jag kom i ögonblicket inte på något bättre.

 

[krank]

Angel S02E17 – Disharmony är ett lite skojjigt avsnitt.

Angel fortsätter försöka sona sitt kassa beteende. Jag är själv inte så mycket för den här idén att brott kan "sonas" eller att det är något man nödvändigtvis ska tvingas till eller som något blir bättre av, men det är ju en grej som händer och i det här fallet görs det roligt genom Angels awkwardness. Som sagt är det ju väldigt kul att Angel i Buffy är en suave, mörk och cool typ medan Angel i Angel är en socialt awkward introvert nörd som inte vet how to people.

Harmony dyker upp och hänger med Cordelia, som först inte vet att hon är vampyr, utan när Harmony är nära att bita henne och pratar om att det är så svårt att motstå… så tolkar hon det som att Harm är lesbisk. Hilarity ensues. Framför allt sedan när Cordy ringer Willow och får veta inte bara att Harmony är en vampyr snarare än en "big fat lesbo" utan också att Willow är lesbisk.

I alla fall, gänget undersöker en vampyrkult som visar sig vara ett pyramidspel skapat av Doug, en odöd självhjälpsguru. De tar hjälp av Harmony som ska infiltrera kuten, men givetvis blir omvänd på 20 minuter och byter sida. Slagsmål slagsmål, vampyrer damm. I slutänden låter Cordelia Harmony löpa.

Det här är som sagt ett lite skojjigt avsnitt, även om det verkligen är ett sånt där kvinnorna inte direkt behandlas speciellt väl. Harmony är lite väl korkad, Cordy får tyvärr vara ytlig och dum på det där sättet hon brukade vara. Willow är knappt med, men hon slipper vara speciellt stereotyp iaf. Det är dock tydligt att manusförfattarna tänker sig en rangordning där Harmony är längst ner – Cordy är vettig jämfört med Harmony, Willow är vettig jämfört med Cordy. Och som en slump sammanfaller o-vettighet med traditionell kvinnlighet, och traditionell kvinnlighet sammanfaller med att vara ytlig och korkad.

Här är två enkla saker som kunnat göra det här avsnittet MYCKET bättre:

• Klipp bort den "roliga scenen" i slutet där Cordy förlåter Angel för allting, eftersom han köper kläder till henne. Eller gör om scenen, men låt henne vara motvilligt tacksam som en vuxen människa, snarare än förvandlas till något slags parodi av sig själv som går omkring och sjunger "jag har nya klääääder".
• Låt Harmony ha varit i kahoots med pyramidspelet redan från början. Det var till och med så jag fått för mig att det var – de planterar ju t.om. möjligheten, genom att hon "råkar" spilla kaffe på tangentbordet när gänget gör efterforskningar. Det hade varit rejäl character growth – visserligen hade hon fått vara lätt att övertala genom att hon gått med i sekten – å andra sidan hade hon fått vara kompetent skådis och manipulatör genom att lura de andra i fälla.

Överlag är nog Harmony den karaktär som blir mest done dirty av manusförfattarna i de här båda serierna. Tätt följd, antar jag, av Cordelia.

Men okej, kontinuitet:

• Harmony kommer, Harmony går. Hon har bränt sina broar med Cordelia.
• Cordelia har till synes förlåtit Angel.
• Cordelia vet nu att Willow är lesbisk och att Harmony är vampyr.

 

[krank]

Buffy S05E18 – Intervention. Alltså den här säsongen… Den gör en del ordentliga svängar; det borde inte att kränga såhär mycket mellan olika ton i avsnitten men det funkar ändå på något sätt som en koherent helhet.

Så det här är avsnittet där Spike får sin Buffy-sexbot av Warren. Que scener där Spike spelar ut sina rolleks-fantasier och där Sarah Michelle Gellar får ha vad jag är nästan säker på är riktigt, riktigt roligt.

Riktiga Buffy är deppig och känner det som att hon har svårt att känna och uttrycka kärlek. Hon beskyller sig själv för att Riley stack (trots att det var 100% hans fel), och undrar om hennes mamma egentligen visste hur mycket hon älskade henne. Giles föreslår ett vision-quest där de båda åker ut i öknen. Han hoppa ut och in ur en cirkel av trädpinnar och skakar på en kalebass, och hon blir ledd av en panter till en andeguide i form av den Första Slayern. Hon talar om för Buffy att hon är fylld av kärlek, att kärlek leder till smärta, att slayern gör om smärta till styrka, och att kärlek kommer att leda henne till hennes gåva. Som är döden. Death is your gift. Buffy antar att det betyder att hon som gåva till världen dödar demoner.

Under tiden ser scoobies Buffyboten ha sex med Spike. De blir djupt oroliga för henne – folk gör konstiga saker när de sörjer men… nån gräns får det väl finnas). De planerar en intervention, men… Under tiden får Glorys scab-demoner för sig att Spike är Nyckeln och kidnappar honom. Medan han torteras av Glory så söker robo-Buffy upp scoobies och börjar planera för att få tillbaka honom. Medan botten är och byter kläder kommer riktiga buffy tillbaka, och gänget börjar föraöka ha sin intervetion. Buffy är förvirrad och det hela är himla skoj. Framför allt Buffys reaktion på att vännerna hon slagits sida vid sida med i fem år tydligen inte såg skillnad på henne och en robot. Alla inser exakt vad buffybotten är.

I all fall, Spike lyckas fly undan Glorys omedelbara närhet genom att använda sin "get under your skin"-edge, dvs reta henne till vansinne så hon såarkar honom genom en vägg. Han flyr ner genom hissen, och Buffy och botten och Xander och Giles hjälper honom fly. Botten får en allvarlig skada och blir trasig, den halvt medvetslöse Spike dumpas i sin krypta.

Men hur vet Buffy att han inte skvallrat om att Dawn är Nyckeln? Hon låtsas vara roboten, och går till Spike. När han säger att han inte berättat något om Dawn för att det skulle drabba Buffy så hårt om något hände henne… så ger hon honom en kyss, och han känner såklart omedelbart skillnaden mot roboten. "Nej, du får inte tillbaka roboten. Den var obscen, och inte verklig. Vad du gjorde för mig och Dawn… Det var på riktigt."

(Willow säger att hon skulle kunna reparera Buffyboten men… Buffy vill inte. Begripligt.)

Ett riktigt najs avsnitt alltså – som lyckas vara relativt allvarligt och metaplot-relevant etc, trots att en av dess centerpieces är en sexbot-version av huvudpersonen.

Den här jävla serien, alltså… Nothing like it.

Kontinuitet:

• Buffybot introduceras. Nu är hon trasig, men den som tror att en kompetent manusförfattare bara kastar bort en såhär skojjig och mångsidig plotpiece har helt enkelt fel. Plus att den ju är ett strålande tillfälle för SMG att få variera sig lite =)
• Spike har fått sin första kyss av en icke-hjärntvättad icke-robot-Buffy. Woop!
• Death is your gift.
• Warren har flytt från stan.

 

[krank]

Angel S02E18 – Dead End är… ett fullt dugligt avsnitt. Det handlar mest om Lindsey. Det går bra för honom – han är duktigare än någonsin på sitt jobb och övergläner Lilah i varje situation. Han uppskattas också – firman ger honom en sprillans ny fullt fungerande hand. Samtidigt är han inte nöjd, utan mår mest dåligt.

Under tiden får Cordy en vision om en familjefar som plötsligt utan förvarning hugger sig själv i ögat.

Det visar sig att Lindsays hand har mordiska intentioner (och skriver "kill kill kill" på saker), och att karln var nöjd och glad över sitt… nya öga.

Lindsey går och sjunger på karaokebaren för att få något slags ledtråd till vad han borde göra. Där möter han Angel och gänget, som får hjälp av The Host att koppla ihop deras båda fall. Angel och Lindsey vill inte jobba ihop, så istället tar de var sin väg till personen vars hand Lindsey har – eller mer exakt dennes parole officer. Där sammanstrålar de och bråkar lite innan de tillsammans tar sig till det ställe där Wolfram & Hart har en massa halvdöda människor i stora tuber, där de håls levande för att kunna tjäna som reservdels-donatorer. Det visar sig att den som hand-snubben ville döda var honom själv – klassisk "kill me", alltså. Angel och Lindsey stänger ner stället tillsammans. Sedan säger Lindsey upp sig från WH&H och ger sin tänkta befordran till Lilah innan han sticker från stan.

En sidostory är att Cordys visions-huvudvärkar blir värre, och alla oroar sig. Detta får ingen lösning i avsnittet.

Kontinuitet:

• Lindsey har nu två fungerande händer.
• Däremot är han inte vid WH&H längre.
• Cordy har fortsatta visions-problem.

 

[krank]

Buffy S05E19 – Tough love. Om man nu tänker att ens tv-serie ska ta slut och man vet det på förhand, då är det klart man ser till att ge sitt klimaxavsnitt en rejäl startsträcka. Take notes! Det är såhär man gör.

Dawn har problem i skolan, och Buffy överkompenserar för om hon inte lyckas få henne att bete sig så kommer de att ta Dawn ifrån henne. Många henne i den meningen, men ni fattar. Buffy får överhuvudtaget växa upp otroligt fort och jonglera en massa vuxenbollar och mammabollar samtidigt här, och SMG gör ett mycket bra jobb med att gestalta det. Och Buffy skjuter över så mycket hon kan på Giles.

Samtidigt har Tara och Willow sitt första bråk, tack vare en kombination av Taras awkwardness och oförmåga att uttrycka sig tydligt, och Willows egocentrism, oförmåga att lyssna och ovilja att prata om saker. Det leder till att Willow stormar ut medan Tara går själv på multikulturell marknad. Där hittar Glory henne. Glory har fått för sig att hon är nyckeln nämligen, eftersom hon är ny. När hon upptäcker att så int är falet så gör hon Tara galen istället. Visst har jag klagat om den här säsongens inte helt nyanserade bild av "folk som är galna"? Här är det igen: klag, klag.

Willow kommer försent, och medan Tara är på sjukhuset för observation så springer Willow argt iväg för att döda Glory. Buffy tror att hon lyckas prata ner henne. Lite senare får Spike Buffy att inse att nä, Willow bryr sig inte om ifall det här är ett självmordsuppdrag eller inte. Det skulle inte han göra. "for the right person. Person I loved". Marsters är också så jävla bra i det här avsnittet.

Hur som helst; Willow svävar in hos Glory med svarta ögon och en massa svartmagi i blodet, och lyckas hålla sig vid liv länge nog i striden mot GLory för att Buffy ska hinna rädda henne.

Slutligen sitter Willow och matar Tara med gelé i något slags sovrum (Willows hemmasovrum?) med Dawn och Buffy, när Glory river av ena husväggen. Tyvärr tittar Tara mot Dawn precis då och pratar om vilket "fint grönt ljus" hon är.

Kontinuitet:

• Spike är fortfarande skadad sedan förra avsnittets tortyr.
• Buffy litar nu tillräckligt mycket på Spike för att han får vara barnvakt åt Dawn.
• Tara är nu Glory:ad – så hon säger random saker och är inte riktigt med i situationen, kan inte kommunicera etc.
• Vi har nu för första gången sett Darth Willow – vi vet vad Willow har potential att göra när något händer Tara. Även om, okej, den här gången var det inte riktigt tillräcvkligt för att hon skulle uppnå sina mål men… Well. Hon lär ju inte bli mindre mäktig med tiden.
• Glory vet vem som är nyckeln.