Jajjamensan!Hey, är inte det serien där de sjunger "You can't take us Mr. Hitler" i början? Man, den serien har jag letat efter.
Ja, den är helt fantastisk! Av pur aktning så brukar jag kalla mig för "Cpt. Mainwaring" när jag spelar Call of Duty på nätet.Dad's Army är ett under av humor, auten... autensi... äkthet och än mer humor. Finnas att köpa från BBC under etiketten "Classic Comedy", om jag inte missminner mig. Se på fan, jag hade rätt.
Nej, det var inte förrän efter Meet the Feebles som det började gå utför.Danne, hävdar att Peter Jackson gått ner sig efter Braindead.
Det är en riktigt bra film, som jag även hade med på min lista. Men jag har vissa problem med den. Det är uppenbart att det är regisörens mening att visa en osminkad bild av krigets elände och vad det gör med människor som dras in i det. Det är bra. Grejen är bara att det blandas in massa symbolhändelser som, kanske(?), ska ses som mer bildliga än som faktiska händelser. T.ex. varför landar det helt plötsligt tyska fallskärmstrupper i en rysk skog? Varför cirklar det runt ett litet bisarrt flygplan filmen igenom? Varför sprängs en fågelskrämma i småbitar mitt på en öde väg? Vid sådana tillfällen känns det som om regisören helt plötsligt blivit mer intresserad av att filma nån slags konsthappening är att berätta en historia om andra världskriget. Mitt största problem har jag dock med tyskarna. I sin iver att visa eländet som det skedde görs det fatala misstaget att bättra på sanningen. Tyskarna framställs som en hop alkoholiserade dårhushjon med sadistiska böjelser. Det känns ungefär som om regisören inte tyckt att det räcker med att de tvingar in en hel by i deras lilla kyrka, låser dörren, langar in handgranater genom fönstren och tänder eld på den med eldkastare, utan att dessutom måste framställas som fula, att de har fotsvett och aldrig skriver brev hem till mamma. Om man börjar blanda in orealistiska detaljer i något som ska vara realistiskt, och som dessutom handlar om något så viktigt som detta, så är man ute på mycket farlig mark. För då kan man även börja tvivla på sanningen.Gå och se! Är en rysk krigsfilm av Elem Klimov och är nog världens genom tiderna bästa krigsfilm, i alla fall bland dom jag har sett. Stämmer perfekt in i KRIG inte ACTION också, då den på ett ganska långsamt sätt skildrar krigets fasor.
Du måste ha missat Director's Cut-versionen. Där finns en extra scen där han blir ovän med sin skytt och liftar hem med ett annat plan.Det grövsta misstaget av det slaget såg jag in en sensorround-film och slaget vid Midway i mitten av 1970-talet. Huvudpersonen gav sig ut på uppdrag i ett plan och landade med ett annat när han var klar. (Dauntless och Devastator om jag minns rätt.)
Instämmer. Jag tänkte föreslå den, men kom inte ihåg namnet.En krigsfilm som fick mig att må riktigt dåligt var Savior, tror det kan berott på att det utspelade sig så nära i tid och rum (Bosnien)