Kritik & Tolerans ... Vad ska en spelskapare behöva tåla?

[God45]

Jag blev mordhotad över att jag hade med Jesus som en Totem i en grej till Werewolf the Apocalypse. Liksom, det var inte ett seriöst mordhot eller något, men ändå. Det kändes lite extremt.

 

[Genesis]

Som spelskapare har jag aldrig hört eller läst en negativ kommentar om något av mina spel, men det är väl för att mina spel i princip bara köps av folk jag känner eller har spelat med. Jag gillar den aspekten, hur rollspel kan vara lokalt utbyte mellan människor som delar idéer och design med varandra. Mindre intresserad av att köpa av eller sälja till någon främling på nätet.

Lite samma sak med mina egna åsikter. Jag skaffar nästan bara spel som är skrivna av mig själv eller folk jag känner, så då blir ju eventuell kritik också annorlunda.

 

[entomophobiac]

En sak som faktiskt slog mig, även om det inte är lika seriöst som recensioner, är att diskussionen kring facit och förväntningar gjorde mig rättså omotiverad att fortsätta skriva Onda människor. Det blir nog klart någon gång, men den där liksom "fan va' coolt"-tanken jag hade kring idén i sig, även om jag tycker det fortfarande, gick lite över.

Det är lätt att externalisera vissa typer av kritik, men just den diskussionen tyckte jag blev svår att göra det med, för det antydde någonstans att hela idén var suspekt. I slutänden tror inte jag de som har så starka åsikter kommer spela Onda människor överhuvudtaget, utan det blir i praktiken bara en form av ventilering som det så ofta blir på platser som wrnu, så det borde inte ha påverkat mig så mycket som det gjorde, men det gjorde det ändå.

 

[Bifur]

Kan hålla med, men är det inte spelet som till viss del har misslyckats med att fånga/förmedla sin målgrupp?

Så kan det givetvis vara och då är det rimligt att påpeka det. Jag personligen brukar dock försöka göra en tillåtande läsning och se till vad jag uppfattar som författarens avsikt snarare än deras exakt uttalande syfte. (Mycket för att jag själv tycker det är svårt att omsätta sådant i skrift.) Till exempel tycker jag ett spels äventyr, om sådana finns, säger mer om vad syftet är än dess regelbok och kan då vara mindre kritisk till eventuella brister på det och området där.)

 

[Quadrante]

Är det inte så, att den tid man spenderar på att läsa och bemöta kritik, är förlorad arbetstid?

 

[Skarpskytten]

Är det inte så, att den tid man spenderar på att läsa och bemöta kritik, är förlorad arbetstid?

Bemöta är nog ofta meningslöst. Läsa kan man ju råka lära sig något av. Så för den som är beredd att lära sig något kan det vara värt tiden. Som jag också tyckte att någon i denna tråd lyft.

 

[Skarpskytten]

Detta är key så klart.

Jag följer två bloggar som huvudsakligen ägnar sig åt recensioner av OSR-äventyr (eller OSR-nära äventyr); tenfootpole och Prince of Nothing. Båda kan vara riktigt hårda och dissiga, men det är nästan alltid befogad kritik och alltid med hänvisning till konkreta problem med modulen i fråga.

Jag fattar att man som äventyrskonstruktör kan bli modstulen om man får en väldigt kritisk recension av Bryce, men som konsument är det A och O att läsa recensioner som är ärliga och inte håller tillbaka.

Bryce på tenfootpole är intressant. Han framstår för mig som en ensam man, utrustad med en dynggrep, som kämpar förtvivlat mot Sturgeons Law, floden av dynga som väller in varje dag. Och fastän det kommer hundra dåliga (mer eller mindre OSR-iga) äventyr i veckan och han bara hinner recensera ett, så fortsätter han kämpa mot det växande berget, i den bergfasta övertygelsen om att om han bara fortsätter så kommer folk till slut lära sig att skriva äventyr som han tycker är bra. Det är episkt.

En sak jag ogillar med Bryce. Hans ton. Han svär och raljerar. Han är nedlåtande. Jag tycker det är trist rent generellt, och jag kan tycka synd om de författare som gett ut sina amatörmässiga alster på små förlag att de får dessa så hårt sågade, sågade i tonen han håller.

En sak jag gillar med Bryce. Har har implicita men tydliga kriterier för vad han tycker är bra äventyr. Han mäter allt han får in med samma måttstock. Har man läst tre av hans recensioner, så fattar man vad det är han menar är bra äventyr, på vilket sätt. Och jag håller personligen med honom om hans kriterier, kan tilläggas. Äventyr borde vara välskrivna, lättanvända vid bordet, ha en hög grad av interaktivitet, ett visst mått av originalitet, vara prisvärda, och vad det nu mer är som är hans käpphästar.

 

[JohanL]

Bemöta är nog ofta meningslöst.

Beroende på kontexten kan det också vara oprofessionellt - man bör låta bli att bemöta en faktisk recension, till exempel, bland annat för att den inte är riktad till en.

 

[entomophobiac]

Beroende på kontexten kan det också vara oprofessionellt - man bör låta bli att bemöta en faktisk recension, till exempel, bland annat för att den inte är riktad till en.

Derek Smart är ju annars lite av en legend i det här sammanhanget, eftersom han var extremt aggressiv på forum och i andra digitala sammanhang där hans spel kritiserades.

 

[Magnus Seter]

Det är alltid jobbigt att få kritik som sågar det jag skapat. Det värsta jag fått är "det här var den sämsta skit jag någonsin läst" från en kund (som hade missuppfattat vad hen läste och trodde det var något annat, inte rollspel), och så den klassiska "Mutant Chronicles är det sämsta rollspelet i världen". Den "kritiken" har jag fått jobba med för att skjuta åt sidan men det har inte alltid varit så lätt.

Dock är den mesta "aggressiva" kritiken jag får oftast felaktig, och då är det lättare att bara tänka bort den. Som t.ex. någon sa att Bittermarken (eller Bitter Reach egentligen) var medelmåttig och att texten var "lat skriven" för att man kan träffa isbjörnar i femton random encounters. Vilket ju inte alls stämmer om man räknar (sex encounters fördelade på fyra olika terrängtyper, av 40 encounters) ... vilket alltså inte "kritikern" bemödat sig att göra. Då är det lättare att strunta i det. Men det kliade i fingrarna att svara, vilket jag oftast inte gör, för jag som skapare kan inte vinna sådana diskussioner.

Själv har jag bestämt mig för att det bästa jag kan göra är inte att berätta hur dåliga grejer folk gör, utan berätta när folk gör bra grejer. Det finns redan så mycket trösklar en person måste ta sig över för att skapa något att jag inte behöver bli en till tröskel. Jag är hellre en hävstång än ett sänke.

EDIT: Och för att svara på frågan, jag kan nog inte ställa krav på vad jag ska behöva tåla, utan bara acceptera att det alltid finns de som kommer att uttrycka sig på ett sätt som sårar mig när de recenserar något jag gjort. I en ideal värld skulle all kritik var väl underbyggd och inte uppförd på felaktigheter, men det är som det är med det.

Med det sagt, personliga påhopp och insinuationer om dolda agendor och sånt tycker jag att man inte ska behöva stå ut med.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror att ett bra sätt att slippa åtminstone en del av den beskaste kritiken är att vara tydlig i produktbeskrivningen. Ofta bottnar besvikelser i att de som köper en viss produkt förväntade sig något annat (vilket också gör frustrationen begriplig). Det uppfattar jag som ett genomgående drag i sågningar. Alla sågningar handlar dock inte om missförstånd, men ganska många.

 

[Vitulv]

Mitt förhållningssätt till kritik är att jag aldrig tar till mig eller besvarar kritik jag inte bett om, och jag ber bara om kritik från kreatörer jag respekterar. Det är en inställning jag var tvungen att aktivt inta, men nu när jag väl gjort det så känner jag att den gör mig tillfreds med mitt eget skapande.

Om någon kritiserar det jag skapar så är min reaktion på sin höjd en axelryckning, och aldrig någonsin ett svar. Folk som ger oombedd kritik vill ha en uppmärksamhet jag inte är skyldig dem, och när de inte får den brukar de tröttna väldigt snabbt.

 

[Gustav Lorentz]

Jag har aldrig uppskattat att läsa kritik som är destruktiv i den meningen att den i princip uteslutande fokuserar på vad som är fel. När jag under många år arbetade som universitetslärare bemödade jag mig om att förmedla två saker när jag kommenterade studenternas uppsatser: vad som var bra och vad som kunde bli bättre (ofta också med förslag på hur, då jag just i mitt ämne hade god insikt i detta). Konstruktiv kritik ger en bra mycket bättre förutsättning för att kommande produkter blir bättre.

Översatt till rollspel vill jag läsa recensioner som berättar vad spelet är, vad det är bra på och vad det kunde gjort bättre. Inga hårda ord i onödan (rent svindleri undantaget). Allt är inte min kopp med te, men de som skapar rollspel gör det av entusiasm och skaparglädje, och det skall inte mötas med hårda ord. Har jag inget gott att säga om ett spel håller jag oftast bara tyst och går vidare till nästa spel.

 

[Gerkub]

Tycker ni att det är någon skillnad i att lyfta fram kritiken på ett sätt som sätter fokus på produkten eller ett som beskriver skaparen som en essentiell egenskap? Till exempel, förlaget StjärnSpel lägger upp en kickstarter där ett stretch goal inte är helt genomtänkt, man kanske begär mycket pengar för en grej som inte borde kosta så mycket eller nåt. Om då en person säger “Det här stretch goalet känns väldigt girigt” och en annan säger “StjärnSpel är så jävla giriga!”, anser ni att det är någon skillnad där? Personligen har jag svårare för formulering två en formulering ett trots att båda personerna förmodligen menar samma sak.

Bägge två är lika dåliga, tycker jag. De är inte konstruktiva, de berättar dåligt vad felet egentligen är. De föreslår inget som mottagaren kan göra för att bli bättre. Att de är så kategoriskt negativa gör att man lätt kan bli defensiv eller bara avfärda det som nåt en idiot online har skrivit.

Bättre att gå direkt på det som är fel: ”den här grejen verkar väldigt dyr jämfört med hur det brukar kosta, vad tänker ni om det?” eller något liknande. Oavsett företagets intentioner, om de är giriga eller inte, så har de åtminstone fått en chans att bli bättre

 

[Gabrielle de Bourg]

Själv har jag bestämt mig för att det bästa jag kan göra är inte att berätta hur dåliga grejer folk gör, utan berätta när folk gör bra grejer. Det finns redan så mycket trösklar en person måste ta sig över för att skapa något att jag inte behöver bli en till tröskel. Jag är hellre en hävstång än ett sänke.

Jag tycker undantag dock ska göras när någon trampar i klaveret med något de skapar. Har man porträtterat något/någon på ett sätt som är stötande, eller gjort något annat som kan få folk att ta illa vid eller bli upprörda kan det vara rimligt att låta skaparen veta det. Sedan beror det ju såklart på vad det är; att till exempel säga "du låter folk skriva pronomen på rollformuläret, det kan göra tokhögern arga" kanske inte är så relevant.

 

[Magnus Seter]

Jag tycker undantag dock ska göras när någon trampar i klaveret med något de skapar.

Absolut! Om någon självspäkare skulle läsa mina första äventyr som publicerades ... inte i Sinkadus ... så finns det mycket, mycket att anmärka på som jag sedan lade undan när jag ... ja, växte upp, helt enkelt. För min del handlar det om troper som jag använde förut som jag inte kan rättfärdiga idag, bara förklara bakgrunden till.

Sexism. Det är sexism, ifall någon undrar. Och rasism. Kinesiska skurkar, onda japaner, sånt. Jag skrev ju en del Cyberpunk-grejer och tyckte att det hörde till genren.

Och det kunde jag fått rättmätig kritik för. Inte för att jag hade fattat den då, men den hade varit korrekt.

 

[Franz]

Bägge två är lika dåliga, tycker jag. De är inte konstruktiva, de berättar dåligt vad felet egentligen är. De föreslår inget som mottagaren kan göra för att bli bättre. Att de är så kategoriskt negativa gör att man lätt kan bli defensiv eller bara avfärda det som nåt en idiot online har skrivit.

Bättre att gå direkt på det som är fel: ”den här grejen verkar väldigt dyr jämfört med hur det brukar kosta, vad tänker ni om det?” eller något liknande. Oavsett företagets intentioner, om de är giriga eller inte, så har de åtminstone fått en chans att bli bättre

Helt sant, det var nog ett dåligt exempel från min sida. Hm, vet inte hur jag ska förklara det bättre, men jag tycker att elak kritik blir extra elak när man framför den som en essentiell egenskap hos författaren.

 

[Franz]

Håller med @Gabrielle de Bourg och @Magnus Seter om att det är en annan sak att kritisera sexism, rasism o.s.v. Sen vill jag dock då säga att man ju kan vilja skildra en sexistisk eller rasistisk värld utan att produkten i sig är sexistisk eller rasistisk. Detta är en väldigt svår uppgift och det är jättelätt att trampa fel. Självklart ska man påpeka när det blir pannkaka, men det kan ju samtidigt vara bra att ha i huvudet att författarens avsikt kanske var det motsatta mot vad det råkade bli, och välja sina ord därefter när fram framför den helt legitima kritiken

 

[Zimeon]

Helt sant, det var nog ett dåligt exempel från min sida. Hm, vet inte hur jag ska förklara det bättre, men jag tycker att elak kritik blir extra elak när man framför den som en essentiell egenskap hos författaren.

Det som normalt kallas för "ad hominem" – när man anfaller själva talaren istället för det talade.

Just klavertramp är ju bra att peka ut (om det inte rör sig om något ganska galet perifert), och när det gäller spelregler som jag ofta skriver/översätter så är poängteranden om otydligheter också väldigt bra att få reda på. Säger man bara "reglerna gick ju inte att läsa!" så kanske man inte blir så himla mycket klokare…

 

[Vitulv]

Jag brukar vara rätt försiktig med att kritisera rasism och sexism om det inte är helt uppenbart. Båda grejorna är bedömningssporter, och exakt var gränsen går för när något är rasistiskt/sexistiskt kan vara rätt individuellt. Sen är intention ytterligare ett lager att ta hänsyn till. Att påpeka att ett verk har problematiska aspekter ur just de perspektiven kan lätt uppfattas som att man menar att upphovsmannen är rasist eller sexist.

Missförstå mig inte, om jag personligen uppfattar något som sexistiskt eller rasistiskt kommer jag sannolikt tycka det är dåligt. Men jag kommer vara försiktig med att lufta kritiken öppet just för att det i värsta fall kan få väldiga konsekvenser för den vars verk kritiseras. Om jag verkligen tycker att personen behöver få veta vad jag tycker så kommer jag framföra det enskilt och med så mycket fingertoppskänsla som möjligt.