Nekromanti Kritisera min brädspelsidé!

[Vimes]

Eftersom alla svenskspråkiga brädspelsforum suger gör jag en post här (där Nördsveriges hjärntrust finns).

Jag har under en längre tid gått och funderat på en brädspelsidé. Bakgrunden till idén kommer från att jag och några vänner satt och spelade Risk och kedjerökte. Helt plötsligt slog det oss att det är ju såhär "dom" sitter och blickar ut över en världskarta med en cigarr i handen. "Dom" som kontrollerar varje aspekt av tillvaron. Männen som styr världen från sitt styrelserum. Och hey, är inte det en jättekul spelidé?

Så jag har spånat fram och tillbaka, och har en ganska utvecklad idé som jag tror är spelbar, däremot har jag ingen aning om det faktiskt skulle vara ett roligt spel. Det enda jag vet med säkerhet är att fluffet är asbra.

Två grundtankar
Det finns två grundtankar som väl kan sägas definierar den spelmekanik jag har spånat fram.

Den ena är doldhet - alla spelare har mål som är dolda för motspelarna. De (flesta) handlingar som görs i spelet är också dolda i den meningen att man inte vet vem som gör dem. En utmaning i spelet är alltså att försöka identifiera vilka agendor som finns.

Den andra är gemensamma resurser - "dom" sitter ju i sitt styrelserum och kontrollerar världen, och även om olika spelare har olika agendor finns det någon grund av gemensamhet. Eftersom hanteringen av resurserna sker öppet ger det även en ledtråd i vilka agendor som kan finnas, och vem som ligger bakom dem.

Vad går spelet ut på?
Min tanke är man har en spelplan (en världskarta) med stora övergripande regioner. Varje region har ett System bestående av tre aspekter: Staten, Kapitalet och Kulturen.

Spelarna har agendor (d.v.s. vinstkriterier) i stil med: "Du vinner om Illuminati kontrollerar hela Systemet i Region 2" eller: "Du vinner om Utomjordlingarna kontrollerar Kapitalet i alla regioner".

Hur spelar man?
Spelarna vill alltså manipulera de olika organisationernas (Illuminati, utomjordlingar, whatever - dessa är egentligen bara markörer) inflytande över regionernas system. Manipulationen sker genom att man spelar kort med Händelser. Dessa kan vara saker som krig, finanskris, internetrevolutionen, övervakningssamhället, o.s.v. (som synes är "Händelser" kanske inte en helt lyckad term). Jag tänker mig att dessa händelser kan vara mer eller mindre permanenta, regionala och globala.

För att kunna spela de olika korten måste vissa resursvillkor ha mötts. Jag tänker mig att den gemensamma "resursen" är Världssystemet - tre tiogradiga skalor som mäter utvecklingen i världen, typ Demokratin, Ekonomin och Teknologin. Tanken är alltså att spelarna börjar varje runda (efter man dragit kort dock) med att manipulera dessa skalor (exempelvis genom att varje spelare har tre steg att lägga ut). Ett kort kan kanske ha som förutsättning att ekonominivån ska vara högre än 5 eller att den demokratiska utvecklingen ska vara mindre än den teknologiska (övervakningssamhället).

(En not om hur man ska spela kort dolt: jag tänker mig att man har något form av "kuvert" att lägga sitt kort i. Tanken är alltså att man inte ska kunna se vem som spelar vilket kort.)

En exempelrunda i korthet
Först drar man kort - här kan man tänka sig att det går att spara ett visst antal kort från tidigare runor och så vidare.
Sedan manipulerar man Världssystemet.
Efter det spelar man korten för att manipulera organisationernas inflytande över de regionala systemen.

Vad vill jag?
Jag har lite andra lösa idér som jag eventuellt kan ta upp i ett senare inlägg - men detta är själva kärnan av vad jag har spånat på.

Det jag funderar på är om det fungerar att korten spelas dolt, blir det kul? Eller kommer man som spelare sitta i sin egen värld och inte interagera något med de övriga? Jag vill ju på något vis att spelet ska skapa förutsättningar för storslagna planer med stora nätverk av handlingar som alla leder fram till ett magnifikt finishing move. Som det ser ut nu tror jag att det är för sönderhackat.

Tanken är - i relation till fluffet - att man som spelare både ska uppleva att man har massor av kontroll över vad som händer i spelet, samtidigt som man ska vara mycket paranoid över de övrigas plottande.

Men som sagt, det enda jag vet att jag gillar är fluffet. Finns det något att använda i mekaniken? All kritik välkomnas.

 

[wilper]

Vill du tvinga fram lite interaktion mellan spelarna kan de ju samarbeta mot något yttre hot samtidigt som de intrigerar internt.

Typ "ninjorna försöker ta över världen, om det i slutet på någon runda finns fler ninjor än kultister i en stad på brädet flippar de ut och dödar alla", något som gör att ALLA förlorar spelet.

 

[Pilzefrau]

Att alla väljer dolda kort som läggs i en hög för att sedan blandas och vändas upp alla på en gång, där det enda du vet är vilket av dem som är ditt, är rätt mysigt. Intressant som spelmekanik tror jag det kan bli på ett annat sätt om man dessutom låter dom ha roliga komboeffekter som kommer i spel om de väljs samma runda, så att man vet att "om han väljer det där kortet vill jag inte välja det här, för komboeffekten tjänar bara han på".

Största problemet jag ser med detta är att det är svårt att ha förproducerade kort med handlingar på som ändå går att använda för att styra något så specifikt som vilken spelare som ändrar vilken egenskap åt vilket håll i vilken region. Ska du ha att varje spelare kontrollerar saker måste du nästan låta ordergivningen vara mer detaljerad än vad som är möjligt med förttryckta kort, men då får du problem med att man känner igen vilket kort som är vems handstil osv.

Min fösta idé att göra något åt detta är att ändra på aspekterna, eller rättare sagt stryka att spelarna direkt kontrollerar dem. Säg istället att Staten, Kapitalet och Kulturen i olika regioner kan vara olika starka, och vinstkriterierna är saker som "Kulturen i USA ska vara den starkaste i världen" eller "Staten ska vara under 4 i alla regioner." Nu blev det konstiga och abstrakta värden, men du förstår vad jag menar. Order som ändrar ett gäng förhållande på dessa skalor blir mer generella, så att det nog är lagom mycket variation - tydligt att avgöra om ett kort hjälper din agenda eller inte, men samtidigt bra fördelning på hur många kort som hjälper resp. stjälper den. (I den andra varianten skulle ju kortet "Illuminati ökar 2 i Staten i alla regioner" bara vara bra för illuminati-spelaren, vilket skulle leda till att 4/5 av alla kort skulle vara dåliga för dig i ett 5-spelar-spel) Detta tror jag skulle funka rätt bra.

Mitt andra förslag, som är roligt på ett annat sätt, är att korten är specifika för spelare men inte för vad draget gör. Typ "Utomjordingarna får öka sin kontroll med totalt 3 i en region" eller "Illumitai måste sänka en aspekt över 3 till 0" dvs både bra och dåliga grejer, men spelaren får välja exakt hur de implementeras. Twisten är att spelarna in-game spionerar på varandra, och kännedom om en plan gör det möjligt att gratis neutralisera den. I speltermer betyder detta att varje spelare, efter att alla kort vänts upp, får en chans att gissa vem som spelade ett visst kort. Gissas det rätt slängs kortet utan att komma i spel. Så spelar du ett kort som gör att du får öka alla dina aspekter en massa kommer folk lista ut att det var du. Istället vill du försöka pakta med folk (insre dock att detta skulle kräva en diplomacy-style diskussionsfas) så att ni spelar kort som gynnar varandra. Jag är inte säker på hur detta skulle funka, men det verkar som en kul idé att man sitter och hjälper andra och hoppas att de hjälper en tillbaks.

Vad säger du om detta?

 

[Rising]

Idén med att spela ut ens kort dolt i en gemensam pott; det är en genuint cool idé, och hela temat du har är definitivt en vinnare. Du har något stort här.

Men; jag ser ett par potentiella problem som du skulle kunna behöva adressera:

Dolda målsättningar, och dolda kort i en gemensam pott:
Det känns lite som tårta på tårta här. Ponera att jag skulle spela ut kort som så tydligt som möjligt strävade efter mitt dolda mål, då skulle alla spelare tydligt kunna se att någon spelare runt bordet måste ha den målsättning som jag har. De skulle bara inte vara säkra på vem som hade det målet. Och...

...vad medför det egentligen? Du har de här mekanismerna för hemlighetsmakeri i båda ändar av ditt klur, men det verkar inte som att spelarna tjänar något på att räkna ut vem av spelarna som gör vad. Och det i sin tur medför att jag undrar om man egentligen skulle ha så stor anledning att dölja sina handlingar öht. Om det vore en dålig idé för en spelare att eftersträva sitt mål alltför tydligt (så att alla spelare kunde förstå att någon runt bordet måste ha detta mål) då betyder ju det att jag ändå kommer att ägna mig åt att delvis dölja mina avsikter genom att lägga ut dimridåer och villospår. Och om jag nu ändå skall ägna mig åt att lägga ut villospår, vad tjänar jag då på att spela ut mina kort dolt i en gemensam pott?

Dessutom finns det något grymt otillfredsställande med hela upplägget; om jag känner mig säker på att någon runt bordet måste ha ett visst mål - och jag spelar ut den perfekta sekvensen av kort för att spoliera detta mål - hur kommer då detta te sig runt bordet? Jag vet inte vem av spelarna jag har lyckats fucka med, och de vet inte att det är jag som har fuckat med dem. Det känns som att detta skulle bli en väldigt steril, frånkopplad och opersonlig spelupplevelse. Om det hade varit dolt i ena änden så hade det däremot varit skitroligt; om alla kunde se att det var just Ivar som åkte på stordäng och han började tittade omkring sig och sade "vem fan var det som gjorde det där?!" då hade det ju varit svårt att hålla sig för skratt, och samma sak om man hade ägnat flera drag på att fejka en viss målsättning och sedan såg att Ivar brände alla sina starkaste kort för att ta hand om denna imaginära fara, och stolt utbrista "Hä hä! Vem av er pisspottor det än var som försökte ta över världen med rymdvarelserna, så kan ni glömma det nu!" - det hade också varit fantastiskt roligt. Men på den här punkten ser jag inte riktigt att ditt nuvarande koncept riktigt kommer fram.

Idén med att spela ut kort dolt i en gemensam pott påminner om hur det fungerar i BattleStar Galactica, men där ligger fokus på att just lista ut vem det är som är en förrädare; vem det är som har en annan målsättning än den utger sig för att ha.

Tittar du på spel där deltagarna spelar mot varandra och har hemliga målsättningar (Komrade Koba, Heimlich & co m.fl) så gör de till skillnad från ditt spel en väldigt stor poäng av att spelarnas handlingar är öppna, just för att varje spelare skall behöva dölja sina avsikter genom att lägga ut villospår och dimridåer.

En idé om mindre doldhet:
Jag älskar idén med hemliga händelsekort, och hemliga måsättningar är alltid kul. Istället för att låta spelet vara öppet och offentligt i någon av dessa ändar så föreslår jag att du låter spelet vara öppet i mitten.

Låt varje spelare öppet kontrollera en eller ett par av fraktionerna (Illuminatin, Rymdvarelserna, etc) - och inför ett moment där spelarna helt öppet får utföra handlingar helt öppet med sina fraktioner. Då kan du välja att i hemlighet fucka med just Ivars fraktioner om du vill, samt tydligt se när Ivar bränner ut alla sina resurser för att stävja en målsättning som du har fejkat. Det tror jag är de viktigaste och roligaste spelupplevelserna som du skulle kunna premiera med ditt spel.

Eller kanske till och med: Låt varje fraktion ha varsina uppsättningar med kort, men där några av dessa kort blandades in i en gemensam talong eller på annat sätt spreds ut bland övriga spelare. Men att dessa kort sedan spelades ut dolt i den gemensamma potten som vanligt. Då skulle alla kunna se när "Bevararna av Hitlers hjärna orsakar statskupp!" spelats ut, och alla skulle kunna förmoda att det var personen som kontrollerar fraktionen "Hitlers hjärna" som spelat ut kortet - eftersom han sitter på flest sådana kort - men samtidigt skulle man aldrig vara riktigt helt säker, och det skulle kunna gå att försöka frejma ens kamrater för saker som de i själva verket aldrig gjort. Det skulle potentiellt kunna vara riktigt kul.

Spelmekaniken i övrigt:
Du har ett riktigt kul, tematiskt och fånigt koncept här, men jag blir lite besviken när jag ser dig prata om "Staten", "Kulturen", "Demokratin" och "Ekonomin".

Att höja teknologin med tre snäpp i en region för att kunna spela ut kortet "Internetrevolution" som i sin tur gör att fraktionen "Den Artificiella Intelligensen" börjar ta kontroll över Kulturen i regionen... Det känns lite torrt. Och kanske lite för mycket som att man ägnade sig åt abstrakt sifferfiddlande med snustorra parametrar från ett mer seriöst politiskt spel i vad som förmodligen skulle kunna tjäna mer på vildare och tokigare mekanismer. Sånt som kunde generera historier efter spelade partier: "visst var det kul när rymdvarelserna precis hade inplanterat en hjärnparasit i Britney Spears, och Männen i Svart omedelbart efteråt manipulerade Al Qaida till att mörda henne med en bilbomb?"

Inte bara för temats skull, utan jag tänker också på spelmekaniska anledningar:

En viktig sak med spel där man har dolda målsättningar, är att det inte blir alltför linjärt och tydligt vad spelare egentligen vill uppnå med sina handlingar. Komrade Koba är ett bra exempel: Om jag flyttar upp en viss gubbe i närheten av Stalin, så kan jag både göra det för att:
1. Jag kontrollerar (eller vill göra intryck av att kontrollera) den gubben. För när spelet är slut så vinner den spelare som kontrollerar en gubbe närmast Stalin.
2. Jag vill att den gubben skall dö. För Stalin dödar i regel gubbar i sin närhet oftare än dem som ligger längre ner på listan.
3. Jag vill åt dennes specialförmåga. De tre gubbar som står närmast Stalin får nämligen använda sina specialförmågor, och därför kan jag vilja flytta upp en gubbe som gör Stalin mer mordlysten om jag vill få slut på spelet så snabbt som möjligt, eller skicka upp en gubbe med "helande" förmåga om jag vill skydda (eller ge intryck av att skydda) mina gubbar, m.m.

Komrade Koba är ett ganska nyckfullt och kaotiskt spel, men principen i sig är sund. Istället för att ens handlingar skall vara tydliga och enkla att uttolka ("jaha, nu är Illuminatin riktigt nära att kontrollera Staten i Nordamerika. Det betyder att om någon har målsättningen att låta Illuminatin kontrollera Staten i Nordamerika, då är den spelaren nära att vinna") så vore det roligare om ens manipulationer kunde göras med lite andra avsikter än att bara gå X steg närmare i riktningen att uppfylla en viss målsättning.

OCH - en tredje anledning - jag gissar att ditt föreslagna system med sifferpillande upp och ner skulle kunna leda till ett fram- och tillbakaknuffande av variabler som kunde kännas som att spelet aldrig tog slut. Någon försöker kvalificera en viss målsättning, och många andra spelare gör gemensam sak i att hindra detta att ske, vilket betyder att alla hjälps åt för att stoppa alla målsättningar som är på väg att gå i uppfyllelse. Generellt sett så är det bättre när ett spel har en tydlig klocka som hela tiden tickar fram mot ett bestämt slut. Now, beroende på hur du hade utformat korten så hade du kunnat uppnå det även med ditt föreslagna system, men jag gissar ändå att problem kunde ha uppstått. Alltför många spel beter sig som Spank the Monkey i praktiken, vilket ibland tar slut på en gång, och ibland (särskilt med många spelare - eftersom det då finns fler personer som kan stoppa någon som är på väg att vinna) håller på i all evighet.

Kul tråd, iaf.

 

[Cybot]

Lite lösa tankar.


Varje person har ett öppet och ett dolt Secret Society kort.

Säg att Stig har en öppen agenda att han är en medlem i Wallenberg konspirationen. Alla som är något vet att han spelar för Wallenbergarna.
Men hans dolda agenda är att han är också medlem i El Guapo syndikatet.

Man kan vinna genom att antingen vinna med sin öppna eller sin dolda agenda.
Eller så kanske man har ett slut-tally där spelet går ut på att Orsaka New World Order, och den som har mest poäng (störst bitar av maktkakan) när New World Order infinner sig vinner. Vilket betyder att spelarna vet hur mycket poäng en spelare kan få från sina öppna kort, men inte från sina dolda (lite Texas Hold Em över det hela). New World Order kan vara ett par fasta krav, eller kanske plockas från en New World Order kortlek där alla kort har lite olika slut och krav(så som Cybernetiskt Hivemind, Corporate Dystopia, Transcendance Event eller liknande).
Eller så är det helt enkelt att vissa kort lägger till Instabilitet och att spelet hela tiden bygger upp mot ett ragnarök där världen kommer att skakas, blod flyta, stater krossas och allt omformas till en New World Order. Det skulle definitivt ta bort problemet med att man inte bygger mot ett klimax.
Kanske vissa kort också har speciella effekter beroende på hur hög instability. Om alla korts Instability effekter också funkar FÖRE kortets andra effekter så skulle vissa kort kunna vara farliga beroende på vad de andra spelarna spelar ut.
Kanske så att varje kort har ett par snabba effekter som agerar först, och sen sitationella effekter som beror på var Kultur, Science, Economy, Politics (eller vilka mätare du nu väljer) ligger.
Speciellt mäktigt skulle det va om det inte finns FÖR många kort utan att en smart spelare kan förutsäga att någon har "kort X" på handen och sen spelar ut ett anti-kort (om nu inte någon förutsåg detta antikort och ville faktiskt ha den alternativa effekten!)


En annan ide är att man kör på Multi-conspiracy. Man får sitt faktionskort, men runt varje faktion finns det par olika konspirationsteorier. Bara EN konspirationsteori är sann, och den avgörs genom att varje spelar får en markör i hemlighet som avgör vilken av agendorna man ska slutföra. Dvs, man måste lista ut vilken av de möjliga agendorna varje spelare har för att kunna lista ut vilken taktik de har för att nå sitt agenda.


Grundläggande är i alla fall att det ska vara lager på lager av konspirationer! Kanske försöker man öppet förbättra sin position. Kanske man sitter på "The Free Man" som ändrar vad som såg ut att vara en "Alien Overmind Conspiracy" till en "Charismatic Leader Puppet Revolution"!

 

[Vimes]

Jag har inte riktigt tid att skriva något ordentligt inlägg i tråden just nu, men inser förstås att jag har något form av ansvar för att den här diskussionen blir så bra som den ser ut att kunna bli. Jag ska försöka återkomma med ett riktigt svar ikväll eller imorrn.

Hur som helst: skitcoola idéer och skitbra kritik! Även om jag förstås inser att jag antagligen suger på att göra klart ett sådant här projekt, har ni droppat så mycket bra input att det (om det blir klart) faktiskt kan bli ett riktigt kul spel. Just nu känner jag bara att det är lite svårt att navigera sig mellan de olika förslagen, jag skulle vilja ha med allt.

En insikt som jag i varje fall direkt kan skriva under på är att mitt originalförslag inte utnyttjar temat på det kuliga sättet som det här spelet såklart ska göra. Mer kött, mindre abstraktion och mer fånighet. Lägger man till en utmanande spelmekanik till detta blir det ju hur bra som helst.

Men som sagt. Jag får återkomma. Men diskutera gärna med varandra förresten. =)

 

[Rising]

Kanske vissa kort också har speciella effekter beroende på hur hög instability. Om alla korts Instability effekter också funkar FÖRE kortets andra effekter så skulle vissa kort kunna vara farliga beroende på vad de andra spelarna spelar ut.

Jag gillar verkligen idén med att korten man spelar ut i den dolda potten har olika initiativvärden, där långsamma kort kan ha effekter som drastiskt kan ändras efter att de snabba korten har gjort sitt. Det skulle verkligen kunna ge upphov till mycket kul.

Tanken på att ha någon mätare för världens instabilitet (typ Defcon) känns också pricksäker gällande temat.

Helt klart en del fina idéer här.

 

[Rising]

Vidare tankar:

Några fler tankar:

Den dolda potten är kul, men långsam
Att spela ut kort i den dolda potten - och sedan offentliggöra dessa - är en skitrolig idé, men den tar rätt mycket tid i anspråk för vad som i praktiken är ett enda val för spelarna (och ett ganska begränsat val dessutom, eftersom de bara väljer vilket av sina kort på hand de vill spela). Dessutom är det ett val i stil med en dold auktion eller såsom de hemliga rollerna i RftG; och sådana är av naturen väldigt kaotiska.

Det är en rolig mekanism, men ganska tidsödande för vad man får ut av den spelmekaniskt sett; så jag tror att jag skulle föredra om den enbart inträffade lite då och då - vid särskilt dramatiska tillfällen - istället för att utgöra spelets grundmekanik; som man skulle utföra varje enskilt drag.

Så jag skulle nog gärna se att man turades om att göra något litet snabbt, öppet drag när det blev sin tur. Jag gör min grej, du gör din grej, Ivar gör sin grej, sedan gör jag min grej igen, och - pang! - sedan annonserar du plötsligt att nu är det dags att spela ut dolda kort i den dolda potten. Det tror jag skulle bli mer tillfredsställande. Särskilt om de öppna dragen man gjorde på sin runda ledde till att insatserna höjdes, stämningen stegrades och det bara blev viktigare och viktigare vad som sedan skulle ske under den dolda fasen.

En modell som jag tror på:
Jag kan lätt föreställa mig ett spel där man, under sin tur, först utför någon lätt manipulation av brädet; typ flyttar upp organisationen "Ku Klux Klan" ett snäpp på inflytandeskalan - eller vad man nu än gör - och sedan drar ett särskilt kort ur en talong för att sedan placera det i en vinstpott. Varje drag så utför spelarna små manipulationer och adderar kort till denna vinstpott innan någon meddelar att "nu verkar potten tillräckligt lockande; jag utlyser en hemlig konspirationsfas!" varpå alla spelare skulle lägga varsitt (eller kanske varsina två) kort i den hemliga lådan.

Till viss del skulle jag vilja att korten i vinstpotten var katastrofer som skulle drabba någon viss spelare. Allteftersom potten växte så skulle katastroferna bli allt mer överväldigande, och när man lade kort i den hemliga lådan så kunde man välja mot vilken spelare man ville rikta dessa katastrofer. Men avsändaren vore dold.

Ivar skulle alltså bli helt blek i ansiktet när han såg att ett kort i den dolda lådan pekade ut just honom som ett mål för katastroferna, och han skulle säga "vem fan var det som riktade dessa mot mig!?" Hur kul som helst.

Men man skulle också kunna skicka ut sina egna agenter för att rikta någon katastrof mot en särskild gruppering på brädet. Då skulle alla se att det var just Ivar som skickade ut någon av sina agenter för att låta en självmordsbombare döda Spice Girls. Ivar skulle säga "om någon av er pisspottor trodde att ni var på väg att vinna med Spice Girls så kan ni glömma det nu!" Det tycker jag är en viktig del av kulet; för jag skulle fnissa rumpan av mig om jag hade lurat honom att slösa en av sina agenter på något av mina villospår.

Och: Spelarna skulle också kunna välja någon av de vanliga fraktionerna på brädet, varpå de skulle bli utsatta för den högsta/lägsta av de kvarvarande händelserna i vinstpotten. Om det allra högsta kortet är en jättebra inflytandebonus - medan det näst högsta kortet är en mediaskandal - så blir det lite vanskligt och spännande om man skall spela ut ens kort med någon av de fraktioner man själv i hemlighet stödjer. Om någon annan skulle knycka (eller rycka bort) det högsta kortet framför näsan på dig så kommer din stödfraktion alltså istället att råka ut för mediaskandalen. Det medför spänning och lattjolajbans.

Med dessa tre delar så kan man alltså både:
1. Vara hemlig avsändare åt en öppen attack mot en annan spelare.
2. Öppet försöka attackera det man tror är någon annans spelares vinstkriterium.
3. I hemlighet försöka gynna/fucka med de olika vinstkriterierna.

Det låter ju bra.

(Rent spelmekaniskt är det dock viktigt att den spelare som utannonserar att det blivit dags att spela ut kort i den hemliga lådan - den spelaren måste försaka någon av sina begränsade och viktiga resurser. De andra spelarna skulle kunna få dra kort ur en talong med de olika fraktionerna och välja att lägga någon av dessa i den hemliga lådan om de inte ville spendera någon av sina personliga agentkort eller "fucka med annan spelare"-kort; men för att den här mekaniken skall fungera tillfredsställande är det viktigt att man som spelare inte kan utannonsera dolda auktioner utan att man själv måste försaka någon begränsad resurs. Men det är en bisak)

 

[Cybot]

Re: Vidare tankar:

Jag har också tänkt vidare lite.

Vad sägs om att fronten är ett företag eller organisation (en bunt ganska genomskinliga parodier på nuvarande organisationer och företag).
Sen har man sin secret conspiracy som är dold.

Vanligtvis så spelar man ut öppna företagskort och försöker manipulera bordet.
I varje Företagskorts fas så får man lite resurser till sin Slushfund beroende på hur man spelar (vissa företags kort ger slushfund poäng).
Företags kort kan vara snabba grejer så som Smutskastningskampanj, börsspel etc.
Det finns också långsamma kort som har en större effekt men som inte tar vid förrän efter ett par omgångar efter man spelat kortet. Saker som Corner the Market, Net the Government Contract osv. Dessa långsamma kort är starkt beroende på hur hög DefCon ligger och hur World Opinion staplarna lutar (återkommer till World Opinion senare).
Några av företagskorten kan höja DefCon, men inte mycket.

När som helst kan man spela ett Black Ops kort och då går spelets Black Ops fas igång. Ju mer resurser från sin Slushfund man spenderar, destå mer kort får man lägga i lådan. Black Ops kort ökar ALLTID DefCon. Det är grejer som "Starta ett krig i långtbortistan", "Spräng Fort Knox", "Ta kontroll över en Vädersatellit", "Elaka spekulationer för att Krossa Land X valuta".
Kanske borde man också kunna spara Slushfund resurser som man kan använda på att spela öppna counter-cards (Typ "Muta MI6 att skicka 00 agenter") för att ta bort vissa typer av Black Ops kort.
Några Black Ops kort kan man bara spela när DefCon är tillräckligt högt.

Sen så gäller det att spela läget för att världen ska tycka på rätt sätt när väl katastrofen kommer. Varje konspiration får pluspoäng om vissa staplar lutar åt ett visst håll och minus om de lutar åt det andra.
Så att om din Secret Conspiracy är "The Noah Chomsky Peoples Front" så gäller det att Leftwing/Rightwing stapeln lutar åt Leftwing (dubbla poäng!), Intellectual/Low Brow lutar åt Intellectual och Luddite/Technofetishist stapeln spelar ingen roll.
Sen så får man givetvis också poäng för hur väl din företagsfront hade lyckats.

Eller något sådant.

 

[Vimes]

Re: Vidare tankar:

Eftersom jag sitter med tusen och en hemtenta som jag sparat på till slutet av terminen blir det här ytterligare ett snabbt inlägg. Men jag ser gärna att bollen fortsätter vara i rullning.

Så jag skulle nog gärna se att man turades om att göra något litet snabbt, öppet drag när det blev sin tur. Jag gör min grej, du gör din grej, Ivar gör sin grej, sedan gör jag min grej igen, och - pang! - sedan annonserar du plötsligt att nu är det dags att spela ut dolda kort i den dolda potten. Det tror jag skulle bli mer tillfredsställande. Särskilt om de öppna dragen man gjorde på sin runda ledde till att insatserna höjdes, stämningen stegrades och det bara blev viktigare och viktigare vad som sedan skulle ske under den dolda fasen.

Det här tycker jag låter skitbra. Jag gillar också tanken på att man som spelare kan styra själva strukturen i spelet genom att bestämma vilken fas rundan ska gå in i. Att pumpa in dolda händelser/konspirationer i en gemensam pott känns som en väldigt köttslig satsningsmekanism.

Cybot skrev om texas hold 'em, och det finns helt klart en liknelse här (på ett bra sätt). Å ena sidan de öppna handlingarna på bordet och å andra sidan det dubbeleggade svärdet i de dolda korten på ens egen och andras händer (och sedemera i potten). Och, hey, hold 'em är ju poppis och definitivt nervigt.

Angående att det på något sätt borde kosta något att förändra spelets struktur genom att utlysa en konspirationsfas hade jag i min grundidé en mekanism som kanske kan användas. Tanken var att man skulle kunna stoppa handlingar genom att lägga sitt veto mot dem. Till detta tänkte jag mig att man hade någon form av förtroenderesurs (d.v.s. förtroende i styrelserummet). Denna hade jag tänkt att utforma som en skala (allt var tydligen olika skalor i min originalidé ), där ett veto flyttade ner en ett snäpp på skalan. När man hade nått noll på skalan fick man inte lägga några fler veton innan alla andra nått noll, då skalorna gick tillbaka till utgångsläget igen. Jag tror att en sådan resurshanteringsmekanism skulle kunna ställa spelarna inför en del intressanta överväganden.

 

[Rising]

Re: Vidare tankar:

Det är coola tematiska idéer du har, men jag tycker att du löper en stor risk att hamna i ett "jag hoppas att jag drar korten jag behöver"-spel. Du säger bland annat att vissa företagskort skulle ge slushfundpoäng, och att dessa styrde hur många black ops-kort man fick spela i black ops-fasen, så det skulle medföra att det blev väldigt viktigt att man drog företagskort som gav slushfundpoäng först och sedan fick black ops-korten. Och de långsamma korten säger du skulle vara starkt beroende av hur def con och världsopinionsstaplarna låg, så återigen blir det viktigt att man drar rätt kort vid rätt tillfälle för att kunna få ut det mesta av dem; och när du säger att somliga Black Ops-kort inte ens skulle gå att spela ut förrän Def Con var tillräckligt högt (= lågt. Def Con 5 är fredstid och Def Con 1 är fullt krig) så blir detta än mer tydligt.

Det är visserligen bra att tänka tematiskt, men jag tycker alltid att man ska förankra ens speltankar i några beslut som är enkla att grokka.

Man skall alltid kunna avsluta ens tankar med något i stil med "...det betyder att dels vill man spara sådana kort på hand tills man fått en komplett serie - vilket är potentiellt jättekraftfullt - men å andra sidan så vill man gärna bli av med dem från handen, eftersom man skulle bli så djäkla shaftad om någon annan spelare gick ut medan man satt med många av dessa kort på handen". Annars är det så lätt hänt att det bara blir en väldigt tematisk variant av "1000 vita kort" av det hela.

Egentligen är det bäst att börja med frågeställningen "vad är det för typ av beslut och avvägningar jag vill få fram?" och sedan välja en typ av spelmekanismer som uppfyller dessa önskemål.

 

[Cybot]

Re: Vidare tankar:

Min tanke är snarare att företagsfasen ska vara väldigt taktiskt snarare än slumpmässig. Korten man spelar är snarare begränsade av att man kan bara spela ett kort per rond snarare än "neeej. Jag har inga slushfund koooort".

Kanske att man lltid har en bunt standardkort som är nästan likvärdiga men tillräckligt annorlunda för att göra det intressant.
Kanske till och med så långt att varje kort har antingen en poäng effekt (monieees!) eller en slushfund effekt eller en politisk effekt. Balansen skulle givetvis vara lite olika, men man kan ibland tvingas spela sitt bra slushfund kort för att det är det enda kortet man har som boostar Leftwing.
Sen i varje rond får man byta ut ett black ops kort mot ett annat så att det gäller att vänta på att man känner att ens kombination av black ops kort är tillräckligt bra (black ops kort = ungefär lika bra. Men synenergin mellan olika kort är olika bra).
Du kanske skulle ha viljat vänta ett tag, men så får man ett Goldfinger scenario (skulder, begränsade guldtillgångar, måste tvinga upp priset på guld för att bli riktigt rik!) och så måste man sätta igång sitt spel att radiaksmitta fort knox trots att man inte är riktigt säker på att allting är perfekt.

P.S: Defcon borde nog ha en skala som är lite mer än bara 5 steg. Det ska gå att spela många instability effekter innan saker går åt tjota. Men det ska vara inevitable att saker gör det.