Nekromanti KSR vs ÄSR

[Rymdhamster]

Den springande punkten är att ÄSR bemöter frågan om hur äventyren hänger ihop. Om jag spelar de fyra äventyren i ÄP 1 och 2 med samma grupp kan jag göra det som KSR - då struntar jag i platsernas relation till varandra. RPna startar från den punkt SL bestämmer. Hur kom de dit? Varför då? Vad hände med pengarna de hittade i förra äventyret? Det kvittar.

Men i ÄSR finns en ambition att svara på de frågorna, och där kommer spelvärlden in.

Fast det där är ju återigen inte fråga om ÄSR vs KSR utan om kampanjspel mot singleshots. Det finns inget i KSR som utesluter att man kör en kampanj, och att man knyter ihop äventyren på ett vettigt sätt i storyn.

Skillnaden blir återigen, hur mycket ni än försöker komma ifrån det, att ÄSR verkar utgå från en förskapad värld där äventyren passas in medan medan KSR använder äventyren för att bygga upp spelvärlden bit för bit.

Det stora skillnaden där blir då att olika ÄSR-gruper tenderar att spela i samma värld/land (så när som på äventyrens infulenser och husregler), medan varje KSR-grupp tenderar att bygga upp unika världar eftersom dessa helt kommer bli beroende på vilka äventyr som fogas ihop i vilken ordning. Självfallet finns det inget som hindrar än ÄSR-SL att bygga upp sin egen värld och här kommer då smältdegeln in igen i ett slags mellanskikt där inte inte riktigt går att skilja de två från varandra. Det är helt okej dock, det är väldigt sällan man kan dra en skarp gräns mellan saker som ligger i närheten av varandra.

Bätte då att kanske inte alls nämna spelvärld som poäng utan istället fokusera på de andra punkterna som ju ändå för upp vettiga och rätt stora skillnader från KSR:

• Exkludering av tärningspölar
• Att systemet skulle vara olämpligt för uppgiften
• Att emulera filmstorys
• Att varken Kult eller Mutant 2 kvalar in.
• Kampanjspelande nämns inte alls, utan fokus är på äventyret (som tycks vara en isolerad upplevelse utan samhörighet med nästa äventyr)

Men, det går ju inte att plocka bort spelvärlden ur ekvationen. Det blir möjligtvis akademiskt intressant, men fyller ingen funktion då.

Förutom det där om kampanjspelande då möjligvis. En kampanj är bara ett antal äventyr som fogas ihop den ena efter den andra. Möjligen skulle man kunna göra en poäng om typ metastory eller genomgående handling kanske?

 

[luddwig]

Hur menar du? Vad jag kan se används KSR-presentationen som referens nästan bokstav för bokstav.

Som Rymdhamster skriver ovan. Det finns inget i KSR-definitionen som motsäger en röd tråd eller kampanjer. Att man spelar förskrivna äventyr motsäger bara att rollfigurernas personliga drivkrafter kan forma berättelsen i någon större omfattning.

 

[Mogger]

Som Rymdhamster skriver ovan. Det finns inget i KSR-definitionen som motsäger en röd tråd eller kampanjer. Att man spelar förskrivna äventyr motsäger bara att rollfigurernas personliga drivkrafter kan forma berättelsen i någon större omfattning.

Ja, det är ju också en grej som vi inte ens varit inne på än. Det bör det absolut finnas utrymme för i ÄRS! Men jag tycker nog att emuleringen av filmstorys till stor del motsäger tanken på en röd kampanjtråd. Filmer är ju liksom avslutande berättelser. Nästa film är en annan film. Eller är det dramaturgin i filmer som avses? Oavsett har film(eller roman)storys inte mycket med ÄRS att göra.

 

[Leon]

Varken jag eller Måns påstår att det inte kan förekomma kampanjer i KRS. Men skillnaden är att ÄRS är upplagt för kampanjspel. Och att de skrivna kampanjerna har episka metaplotter. Ofta blir en faktisk spelkampanj ett pärlband av episka skrivna kampanjer ("Först kör vi Svavelvinter, sedan kör vi Barbia och så slutar vi med Nidland") och RPs resa är i fokus.

Som sagt var, spelvärlden ÄR viktigare och mer utvecklad än i KSR. Men den är inte startpunkten, kampanjer och andra bredare moduler är startpunkten. Spelvärlden (vare sig det är Ereb eller mutantskandinavien) lappas ihop över tid av flera störra pusselbitar.

 

[DeBracy]

Ja, det är ju också en grej som vi inte ens varit inne på än. Det bör det absolut finnas utrymme för i ÄRS! Men jag tycker nog att emuleringen av filmstorys till stor del motsäger tanken på en röd kampanjtråd. Filmer är ju liksom avslutande berättelser. Nästa film är en annan film. Eller är det dramaturgin i filmer som avses? Oavsett har film(eller roman)storys inte mycket med ÄRS att göra.

I old school/OSR så är rollpersonerna ofta mer spelarnas verktyg för att göra något i världen/äventyret. Hänvisningen till film och böcker handlar om tanken om rollpersonerna som huvudpersoner i en/sin story, och ofta strävan efter mer storslagen plot vilket kräver att man blandar i nån slags arbete med dramaturgi.

Drakar och Demoner-äventyr gick väl ganska fort från att vara platsbaserade/sandbox till att i regel ha nåt slags handlingsförlopp?

 

[Mogger]

I old school/OSR så är rollpersonerna ofta mer spelarnas verktyg för att göra något i världen/äventyret. Hänvisningen till film och böcker handlar om tanken om rollpersonerna som huvudpersoner i en/sin story, och ofta strävan efter mer storslagen plot vilket kräver att man blandar i nån slags arbete med dramaturgi.

Drakar och Demoner-äventyr gick väl ganska fort från att vara platsbaserade/sandbox till att i regel ha nåt slags handlingsförlopp?

Aha, ja, det låter ju mer likt det jag är bekant med. Alltså att RP är huvudpersoner i sin egen berättelse (även om den naturligtvis påverkas starkt av de äventyr ödet lurar in dem i )

Hur pass rälsade äventyren till DoD var tycker jag egentligen är så intressant. Dels för att de som sagt var ganska få, och dels för att man i allmänhet fick fylla ut kampanjen med 95% eget material (eftersom man kvickt spelade igenom de som fanns). Att jag trycker på setting och kampanjspel så mycket är för att det var den bild som förmedlades via Sinkadus, och jag tror att Anders Blixt till viss del är orsaken till det Många gånger var ju detta mellan raderna och via svar i brevspalten och annat. Men det fanns där. Kampanjen är på många sätt äventyrsspelens heliga Graal. Det är inte ouppnåeligt, men det är heller inget som görs enkelt. Det krävs en hel del slit, mycket engagemang och ofantliga mängder tid!

Man kan även lyfta fram Undergångens arvtagare här, alltså kampanjen. Det var ett på många sätt relativt styrt förlopp, men ändå hyfsat enkelt att bygga runt RPs drivkrafter.

Men både räls, sandbox, öppna kampanjer och one shots ryms inom ÄSR. Att jag har preferenser betyder inte att de är allmänrådande.

 

[DeBracy]

Aha, ja, det låter ju mer likt det jag är bekant med. Alltså att RP är huvudpersoner i sin egen berättelse (även om den naturligtvis påverkas starkt av de äventyr ödet lurar in dem i )

Ja precis så.

Men både räls, sandbox, öppna kampanjer och one shots ryms inom ÄSR. Att jag har preferenser betyder inte att de är allmänrådande.

Nej visst, jag bara tänkte att det är lite av indikation om rörelsen mot handling om/kring rollpersonerna som en viktigare del av spelandet.

Håller definitivt med om att kampanjen var och är graalen, det lever ju än idag i massor av rollspelstraditioner.

 

[Leon]

Jag håller helt med om kopplingen till UA-kampanjen. Det känns på många sätt som fortsättningen av samma tradition.

Och samma med att lyfta fram Anders, och även Erik Granström. Det känns som att det är de som har skapat genren vi pratar om.

 

[Marrik den allvetande]

KSR är det Kult School Renessaince?

Det hade ju HELT KLART varit en rimlig utskrivning av förkortningen. Annars får vi skapa en ny rörelse.

 

[Mekanurg]

Aha, ja, det låter ju mer likt det jag är bekant med. Alltså att RP är huvudpersoner i sin egen berättelse (även om den naturligtvis påverkas starkt av de äventyr ödet lurar in dem i )

Hur pass rälsade äventyren till DoD var tycker jag egentligen är så intressant. Dels för att de som sagt var ganska få, och dels för att man i allmänhet fick fylla ut kampanjen med 95% eget material (eftersom man kvickt spelade igenom de som fanns). Att jag trycker på setting och kampanjspel så mycket är för att det var den bild som förmedlades via Sinkadus, och jag tror att Anders Blixt till viss del är orsaken till det Många gånger var ju detta mellan raderna och via svar i brevspalten och annat. Men det fanns där. Kampanjen är på många sätt äventyrsspelens heliga Graal. Det är inte ouppnåeligt, men det är heller inget som görs enkelt. Det krävs en hel del slit, mycket engagemang och ofantliga mängder tid!

Man kan även lyfta fram Undergångens arvtagare här, alltså kampanjen. Det var ett på många sätt relativt styrt förlopp, men ändå hyfsat enkelt att bygga runt RPs drivkrafter.

Men både räls, sandbox, öppna kampanjer och one shots ryms inom ÄSR. Att jag har preferenser betyder inte att de är allmänrådande.

Jo, jag arbetade med kampanjtänk (fast så sade man inte 1985) under mina år hos Äspel. Det beror på att jag 1978-82 hade drivit två sandelådemässiga Traveller-kampanjer (i samma kosmos) och gillat utfallet.

 

[Rymdhamster]

Men jag tycker nog att emuleringen av filmstorys till stor del motsäger tanken på en röd kampanjtråd. Filmer är ju liksom avslutande berättelser. Nästa film är en annan film.

Du har fortfarande uppföljare och trilogier och vad nu tusan Star Wars har blivit för något =D

Gudfadern, Robocop, Star Wars, Avengers, de senare Bond-filmerna har alla röda trådar i varierande utsträckning som knyter ihop filmerna och formar en sammanhängade story utöver varje film specifika story.

Just Star Wars är väl ett lite dåligt exempel för där är ju många av filmarna verkligen "to be continued".

 

[Rymdhamster]

Men skillnaden är att ÄRS är upplagt för kampanjspel.

Nu är du där igen =D

Kampanjspel var väldigt mycket en självklar det av KSR. Man behövde höja sina skills så man faktiskt blev bra på något

 

[Leon]

Nu är du där igen =D

Kampanjspel var väldigt mycket en självklar det av KSR. Man behövde höja sina skills så man faktiskt blev bra på något

Klart jag är där igen, jag håller ju inte med. Definitionen av KSR nämner inte kampanjspel, de produkter som vi pratar om är inte upplagda för kampanjspel. Att man sedan kan spela kampanjer med de här äventyren innebär inte att det är fokus på kampanjspel.

 

[Mogger]

Du har fortfarande uppföljare och trilogier och vad nu tusan Star Wars har blivit för något =D

Gudfadern, Robocop, Star Wars, Avengers, de senare Bond-filmerna har alla röda trådar i varierande utsträckning som knyter ihop filmerna och formar en sammanhängade story utöver varje film specifika story.

Just Star Wars är väl ett lite dåligt exempel för där är ju många av filmarna verkligen "to be continued".

Nja, jag föredrar DeBracys förklaring att det handlar om att RP är huvudpersoner som om de vore huvudroller i en film (eller roman). Alltså personer med egna drivkrafter och mål. Inte en spelpjäs som ska förflyttas på en spelplan eller så. Och det köper jag utan problem. Jag missförstod den delen av KSR (som ärligt talat var lite luddigt beskriven).

Håller f.ö med Leon om kampanjspel. Det är stor skillnad på en serie avgränsande äventyr i en odefinierad spelvärld (KSR) och en sammanhängande kampanj (ev inkluderande en metaplot) i en definierad spelvärld (ÄSR).

 

[luddwig]

Något jag inte fått grepp om: Är ÄSR den svenska traditionen av att spela kampanjer med spel utan levels eller kan internationella motsvarigheter vara ÄSR? Mekanurg har redan nämnt Traveller men det finns många andra spel, både gamla och nya, som verkar uppfylla kriterierna.

 

[Mogger]

Något jag inte fått grepp om: Är ÄSR den svenska traditionen av att spela kampanjer med spel utan levels eller kan internationella motsvarigheter vara ÄSR? Mekanurg har redan nämnt Traveller men det finns många andra spel, både gamla och nya, som verkar uppfylla kriterierna.

Alla spel är välkomna!

Exempelvis:
Star Wars D6
WFRP
CoC

 

[Brior]

Jag är inte själv så jätteintresserad av klassificeringar, men tänkte att det kan vara kul att kommentera ändå för protokollet rörande Svavelvinter och Trakorien. Rymdhamster beskriver insiktsfullt två arbetssätt för ÄSR respektive KSR: från översikt ner till äventyr för ÄSR och från äventyr upp till värld för KSR. Av dessa arbetssätt har jag alltid använt det senare och har tidigare pratat om att jag kanske skiljer mig exempelvis från Mekanurg i det avseendet (vilket han förstås själv vet bäst och får kommentera). Detta med förbehållet att det aldrig är frågan om antingen eller.

ÄSR börjar med en topp-view i form av spelvärlden, och jobbar sig neråt för att åstadkomma inlevelsen, medan KSR istället börjar från noll och bygger uppåt via äventyren.

Emellertid motsäger Rymdhamster i viss mån sig själv nedan, för då borde jag ha bytt perspektiv i själva skapandet enligt nedan.

Svavelvinter skulle jag exempelvis säga väl faller inom KSR, och det är egentligen först i och med släppet av Trakorien som det hela övergår till att bli ÄSR, och när Oraklets fyra ögon sedan släpptes två år senare låg det med god marginal inom ÄSR istället.

I praktiken har jag alltid gått från det lilla till det stora, från det lokala till det globala. Trakorien fanns inte när Svavelvinter skrevs och Ereb fanns inte när Trakorien skrevs. Det som händer när äventyr ska hänga ihop i en kampanj är att det tidigare skrivna fortfarande måste gälla. Det medför på många sätt att världen skapar sig själv allt eftersom saker måste förklaras och vävas samman. I själva verket är detta ett av de mest fascinerande mysterierna: hur det alltid går att ta sig vidare om man bara använt vissa tekniker, däribland att aldrig säga mer än man måste, att inte måla in sig i hörn, och att droppa mängder med krokar och ställa ut pjäser längs vägen som man inte vet hur de kommer att användas, men som ofta kan plockas upp vid rätt tillfälle.

 

[Mogger]

I praktiken har jag alltid gått från det lilla till det stora, från det lokala till det globala. Trakorien fanns inte när Svavelvinter skrevs och Ereb fanns inte när Trakorien skrevs. Det som händer när äventyr ska hänga ihop i en kampanj är att det tidigare skrivna fortfarande måste gälla. Det medför på många sätt att världen skapar sig själv allt eftersom saker måste förklaras och vävas samman. I själva verket är detta ett av de mest fascinerande mysterierna: hur det alltid går att ta sig vidare om man bara använt vissa tekniker, däribland att aldrig säga mer än man måste, att inte måla in sig i hörn, och att droppa mängder med krokar och ställa ut pjäser längs vägen som man inte vet hur de kommer att användas, men som ofta kan plockas upp vid rätt tillfälle.

Ja, det är fascinerande! precis som du säger så har ju verk #1 helt andra ramar än verk #34, givet att dessa ska hänga ihop. Och det är lite det jag ville få fram. Om man börjar i det stora eller lilla spelar ingen större roll för mig utan det är just en strävan att alla äventyr och allt settingmaterial ska hänga ihop. Och precis som du säger är det då en vettig teknik att inte ge någon detaljerad helhetsbild.

Ps. Klassificeringen var med glimten i ögat. Jag ville egentligen bara ge min bild av hur klassiska svenska rollspel spelades när jag var liten (och än idag )

 

[Mekanurg]

Jo, Brior har rätt i sitt förmodande ovan. Jag börjar uppifrån -- åtminstone på provinsnivå och gärna snäppet över på landsnivå, och jobbar mig sedan nedåt mot det lokala. (Kontinent- eller världsnivå blir däremot lite väl mycket att hålla reda på). Dessutom är jag nästan alltid kampanjinriktad: det ska gå att spela en serie någorlunda sammanhängande äventyr på en plats. Se det som att äventyrarna för ett avlägset mål att sträva mot -- de vet att resan blir lång men att den antagligen är mödan värd.

 

[Dilandau]

Vet inte om jag är OT här, men några grejer som präglade mitt Äventyrsspelsspelande som barn/ung tonåring var...

... att vi nästan aldrig spelade äventyr. Allt improviserades nästan hela tiden. Troligen handlade detta om att vi hade tillgång till säg 7 äventyr och de räckte inte så länge när man spelade varenda dag. Och sl hade sällan skrivit något eget.

... ingen spelvärld. Ibland Ereb Altor, ibland någon hemmaritad karta, men oftast ingen specificerad värld alls. ”Ni är i en by.”

... inga, eller få, dungeons. Speciellt de första åren av dod-spelande var helt utan grottor. Dessa dök upp först efter att vi exponerats för dem i olika officiella produkter.