[Kuf] Rechnoygorods alla universitet

[wilper]

Scen 86ish - Torsdag

(Spelarna ägnade första halvan av spelmötet till någon sorts halvt om halvt in-game / out-game diskussion om vad de skulle ta sig för. Det var lika kaotiskt som det verkar i krönikan.)

När Zhenya vankar har Rurik bekräftat hennes vänförfrågan på Vkontakte, de kan chatta med varandra nu. Zhenya och Dimi lägger pannorna i djupa veck om vad de skall säga. Kanske nämna den Behornade Konungen, funderar Zhenya, det borde ju direkt förklara att de är införstådda. Dimi håller med, men det är ju inte säkert att Rurik är införstådd, de vet ju inte hur mycket Lana har sagt till sin bandkompis. Kanske inleda med att de hört Soul Escape och gillar det? Kanske, de vill ju inte framstå som groupies heller, om de bara framstår som sådana kanske Lana bara ignorerar dem.

De bollar olika formuleringar ett tag och landar i att de upplevt ett "utomvärldsligt trauma" som signal till Lana, och att de har haft svårt att anpassa sig nu när de är tillbaka. Listigt tycker Dimi, det får dem att framstå som lite sårbara sådär.

De skickar meddelandet, det levereras, men där och då läser Rurik inte det.

Medan de väntar berättar Dimi om hur hon nu kommer ihåg att hon hörde några studenter på sopp-haket prata om att de varit med i någon studie på Institutet för Psykologisk Forskning, och att det hade varit så skrämmande att de aldrig skulle göra om det igen. Det var ju ett år sedan och hon kände inte studenterna, men ändå, något är lurt med det där stället. Zhenya kommer ihåg att hon sett några annonser på anslagstavlor på universitetet om försökspersoner till vad som måste ha varit till IPF. De tar en tur genom universitetsbyggnaderna men hittar inga sådana anslag just nu.

Dimi ringer institutet och frågar om de har några öppningar för försökspersoner, men den vänlige telefonisten meddelar att det inte är några sådana studier på gång just nu, och att när de behöver försökspersoner brukar de annonsera på universitetet. Dimi tackar för upplysningen.

 

[wilper]

Scen 87 - Svar

Rurik svarar på frågan på chatten med ett kort hej. Zhenya svarar på samma sätt. Rurik undrar hur de känner Lana. Zhenya medger att de inte gör det, men att de känner en som gör det, som vet var hon varit, och de vill prata med henne.

Det dröjer en stund, men så frågar Rurik om de känner till klubben Delerium, jodå, det gör de. OK, de kan ses där vid åtta samma kväll så får Rurik se vad de är för några. Zhenya visar telefonen för Dimi som nickar instämmande, så Zhenya svarar att då ses de senare.

Det ser ut som det blir utgång även i kväll. Zhenya undrar om de skall ta med Olga, Dimi tror att hon säkert skulle tycka det var intressant, men det vore bättre att få med Sonya, Olga är lite ... oförutsägbar. Zhenya håller med, men Olga är bra på att skaffa vänner, det kan kanske komma till pass.

Zhenya skickar en inbjudan till Olga, som gärna följer med ut.

Dimi ringer Sonya. De har fått en ledtråd att hitta Lana som Sonya berättade om, de skall träffa en man i kväll om saken. Vill hon följa med? Sonya tvekar en stund, men jo, hon följer med. Som väntat lät hon en aning reserverad om saken. Sunt, tycker Dimi.

De klär upp sig för ännu en kväll på stan, Dimi lämnar pistolen hemma. Zhenya funderar på vem de skall berätta vart de skall för, så det kan bli tal om en räddningsaktion om de hamnar i klistret. Semyon kanske kan duga, hon frågar Olga om saken, och Olga tycker det låter bra så hon ringer sitt snuttegull och meddelar att hon skall ut med väninnorna i kväll igen, om hon inte kommer hem får han leta efter kropparna på Delerium. Vad Semyon tycker om saken får de inte veta, men Olga är entusiastisk i alla fall.

 

[wilper]

Scen 88 - Rurik

De möts utanför Delerium. Sonya har klätt sig någonstans mellan punkare och skolflicka, en skotskrutig kjol dominerar intrycket. Zhenya understryker att hon bara behöver ge en signal så drar de sig tillbaka. Sonya nickar.

Dörrvakten tittar knappt upp från sin mobil när de passerar. Inget band i kväll och inget inträde. Det är rätt glest mellan sällskapen vid borden, gästerna äter burgare och dricker öl. Klassisk rock spelas på låg volym i högtalarna. De är några minuter för tidiga och håller utkik efter Rurik som de bara sett på bild tidigare. Zhenya föreslår att de tar sig ett glas medan de väntar, Olga är entusiastik till förslaget, men även Dimi och Sonya nickar instämmande.

De sätter sig vid ett bord, pratar om studentsaker, dricker långsamt och håller rummet under uppsikt.

Deras glas är urdruckna och de skall precis beställa en andra omgång när Zhenya ser Rurik på andra sidan lokalen. Han står och väntar vid en trappa och spejar lojt ut över lokalen. Hon vinkar till honom, och han höjer handen i en hälsning innan han pekar på en trappa och försvinner upp på andra våningen. De följer efter. (Spelarna meddelar att deras marschordning är Zhenya - Olga - Sonya - Dimi, så om inget annat sägs så är Zhenya alltid först in i nya rum och Dimi sist kvar i det förra.)

Trappan är svartmålad golv till tak, men väggarna är täckta av klistermärken från band och dryckestillverkare. Ovanför är det lite loungeaktigt med flera låga soffor och en liten bar, de är ensamma, musiken från nedervåningen hörs dämpat även här. Rurik känner igen Zhenya från hennes profilbild på Vkontakte och skakar hand. Rurik. Zhenya. Zhenya presenterar sedan sina tre vänner. Rurik hälsar även på dem.

Han är lång, nästan två meter, och hans ansikte är fårat och inramat av brunlockigt men silversprängt hår. När de hälsat går han in bakom baren, drar fram ett sexpax öl, och föreslår att de skall dra sig tillbaka lite, så de kan prata ostört. Zhenya nickar lite tveksamt, men han tar det som ett ja och går och öppnar en dörr och bjuder dem att stiga på. Zhenya kikar in, skeptiskt, hon vill inte hamna i några mörka rum med den något skrämmande Rurik. Men rummet är upplyst av flera lampor under röda skärmar. En U-formad soffa står trängd mot väggarna och runt ett soffbord. På väggen hänger en TV. Ett rum för mer privata fester.

Nå? Vad vill de? Undrar Rurik samtidigt som han slår kapsylen av en flaska mot bordskanten. Nu är de samlade.

De letar efter Lana, vem är han själv, undrar Zhenya? Gitarrist i Soul Escape.

Dimi bryter in i samtalet, någon sa att hon gått genom en traumatisk händelse, det har de själva också. Hon sneglar mot Sonyas armstump. De vill träffa Lana, för att få hjälp att hantera det som skett, att anpassa sig till livet efter.

Nå, just nu pratar de med honom, menar Rurik, och de måste övertyga honom om att de skall få träffa Lana, för hon är mycket upptagen.

Zhenya gillar inte att han står i vägen för mötet med Lana, han rycker på axlarna, tar en klunk ur sin öl och tittar oblygt på dem, en i taget. Zhenya frågar om han verkligen är hennes sekreterare, jodå, hon är mycket upptagen, de måste övertyga honom om att det är värt att störa Lana.

Zhenya tittar menande på Dimi, det här är precis som Demyan, det kan sluta olyckligt. Men berätta bara för Lana att de fyra vill träffa henne. Rurik påminner om att hon är mycket upptagen, har de något att ge henne för att hon skall ta tiden?

De ser på varandra, det var inte något de väntat sig, men Zhenya finner på råd. Om hon vill bli hel, få dela vad hon varit med om ... och de känner till kronan.

Vid omnämnandet av kronan så tycks Rurik spetsa öronen, nå han skall fråga Lana om hon är intresserad. Han hör av sig när han pratat med henne om hon vill prata med dem. Han öppnar dörren och släpper ut dem igen, nickar dock bara till hälsning när de går ut en och en.

Väl ute på gatan frågar Sonya om vad det var för krona de pratade om med Rurik? Zhenya berättar att det är en krona som de tror att Lana har, och Dimi fortsätter med att det kan vara en kraftfull magisk artefakt. Sonya nickar, som om hon redan visste det. När hon var på andra sidan, hörde hon någonsin något om en krona då, undrar Dimi? Nej, svarar Sonya, men vi letar efter en krona, Anastasia och de andra alltså.

De letar också efter en krona medger Zhenya, det är viktigt för dem att få prata med Lana, men nu ångrar hon att hon sa något om den till Rurik, det är något över honom, som hos Demyan, som skrämmer henne.

Dimi undrar om han faktiskt skyddar Lana, eller bara håller henne fånge någonstans. Zhenya har en känsla att Rurik är mer som en manager, men hon vet inte varför hon har den känslan. Sonya medger att hon inte heller gillar Rurik. De undrar om han faktiskt är så gammal som han ser ut, eller om han påverkats av något, en snabb googling senare vet de att Soul Escape har framträtt tillsammans sedan sekelskiftet, så kanske är han bara gammal på riktigt. Undrar om Lana också är gammal på riktigt, hon har ju grått hår på filmerna?

De har kommit så långt som till kollektivet, Olga tittar på Zhenya, en blick som inbjuder till magiska ritualer. När Zhenya avböjer rycker hon på axlarna och chattar lite med Semyon i stället innan hon önskar dem en god natt och försvinner bort mot hans lägenhet.

De ursäktar för Sonya att de inte gjorde mer omfattande framsteg under kvällen, vill hon kanske följa med upp på te och kakor? Nej,kvällen är ung, om de ändå inte skall festa kan hon lika gärna gå hem och plugga.

De tar avsked.

 

[wilper]

Sjätte kapitlet
Tre veckor förflyter, rollpersonerna fokuserar på sina studier och det är tyst på den ockulta fronten. Dimi missar alla sina slag, och Zhenya lyckas med två efterforskningar, vi kommer överrens om att jag serverar svaren in-game i stället för att dumpa dem rakt av i spelarnas händer. Rollspelare.

 

[wilper]

Scen 89 - Låt dem äta tårta
När Zhenya kommer hem från skolan den där fredagen i slutet på mars så överraskas hon av sina vänner Dimi och Sonya. Olga har ordnat ett överraskningskalas till Zhenyas födelsedag. De sätter sig i köket, äter hämtmat och dricker vodka.

Samtalet driver snart in på deras gemensamma upplevelser, tillsammans lägger de pussel. Zhenya och Dimi har inte riktigt kunnat släppa tanken på Lidiya, den vilda kvinnan som var en av Den Behornade Konungens fruar, och de vill iscensätta en räddningsaktion. Och följande skelett till plan formas:

1. Konstnärerna hade flera gånger skådat sagolandskapet som de avbildat i sina målningar. Det måste finnas en speciell koppling mellan växthuset vid datschan och Den Behornade Konungens domäner.
2. Skräck kan öppna portalen. De minns att de såg konstiga saker i samband med att de åt pillren tillsammans med konstnärerna. Och det var när Den Ensamma Guden angrep Olga i svartvita världen som porten hem öppnades.
3. I Den Behornade Konungens domäner finns det bär som ger skrämmande hallucinationer och det var de som Lana åt vid templen där för att få upp den portal som hon använde för att rymma från Den Behornade Konungen. Trädet som Dimi och Zhenya hittades i av hovet var just ett sådant tempel.

Hur skall de skapa skräck? De har inga piller kvar. Dimi menar att det kanske skulle gå att slå två flugor med en smäll och skrämma vett och sans ur Demyan. De stryker inte den möjligheten från planen riktigt än i alla fall.

Frigolitförpackningarna är tomma. Olga ler finurligt och går till kylen som Zhenya var förbjuden att öppna tidigare, hon pysslar lite med något och kommer sedan till bordet med en liten tårta med ett brinnande ljus på. Medan Zhenya blåser ut och önskar sig något så tas det fram småtallrikar och skedar. De äter tårta och pratar om trevligare saker och dricker det vin som Olga köpt till tårtan.

När även första biten tårta är uppäten drar vännerna fram födelsedagspresenter till Zhenya. Sonya har hittat fina doftljus som luktar behagligt. Dimi har tagit en bok om ockultism ur sin bokhylla och slagit in. Och Olga är så förtjust att hon knappt kan bärga sig när hon sträcker över ett väldigt konstfärdigt inslaget paket, viss om att hon har den bästa presenten. När Zhenya protesterar något om att paketet är för fint för att öppnas så blir hon direkt nedröstad och med stor försiktighet öppnar hon det.

I Olgas paket ligger en liten vattenskadad anteckningsbok med slitet tygklätt omslag. Den är dessutom redan använd och fullklottrad med arabisk handskrift och astronomiska diagram. Zhenya ser frågande på Olga som får förklara sig, hon snubblade över boken på marknaden, den låg i en kartong med gamla kärleksromaner. och bilderna ser väl lite magiska ut, gör de inte? Zhenya bläddrar igen, och kanske ändå ... hennes uppmärksamhet fastnar på ett uppslag i den lilla boken.



Zhenya säger att de kanske kan göra den här, om de bara hittar en förtrollerska. Dimi menar att det skulle väl kunna vara vilken som helst av dem, och de har ett hem, även om det inte är ett hus som det står i boken. Skall de testa den? Jodå, menar Zhenya, men hon är inte trött och redo att gå och lägga sig, och ett av stegen är att förbereda sig för sänggående. De nickar. Undrar vad den gör? Kanske skrämmer den bort faror? Zhenya tänker att den inte kan vara sämre än den de redan gjort med salt, och hon meddelar de andra att hon tänker testa den i kväll, hon skall meddela de andra hur det gick i morgon bitti, om hon är kvar här då.

De skålar i vinet och tar en andra bit tårta. Ett av ljusen som Sonya hade med sig sprider en behaglig doft.

Sedan slår de på musik och dansar.

 

[wilper]

Scen 90 - Något mer?

Dimi känner att hon stannat tillräckligt länge nu, och när hon börjar göra en ansats att gå hem så gör Sonya detsamma. De kindpussar Zhenya och Olga, säger hejdå och beger sig. Dimi ser till att Sonya kommer hem ordentligt innan även hon går och lägger sig.

Kvar i lägenheten är Zhenya och Olga. De städar, småpratar, avslutar tårtan och lägger disken i vasken.

Det är så sent nu att det skulle gå att gå och lägga sig, första steget i ritualen i boken. Zhenya går genom stegen med Olga och de går och förbereder sig för att gå och lägga sig. När Olga kommer tillbaka har hon en alldeles för stor t-shirt med Musse Pigg på som nattlinne. Zhenya har översatt fraserna eftersom Olga inte talar arabiska. Och de diskuterar lite hur det där med att följa väggarna egentligen fungerar, men beslutar sig för att ta ett rum i taget.

Lägenheten har många rum, och det är många varv i varje rum, det tar mer än en halvtimme innan de är klara. Zhenya undrar hur det känns, som vanligt menar Olga, Zhenya håller med (båda slog med nackdel, misslyckat, men inget fummel i alla fall). Borde de känna något? Beskrivningen i boken säger inget om den saken. Det kanske är som ett larm, att de bara märker av det när någon bryter sig in.

De står i hallen, redo att gå och lägga sig. Zhenya undrar om Olga vill göra något mer? Olga rycker till, tittar på henne, noga, och verkar överväga något, men skakar sen på huvudet. God natt, Zhenya, grattis på födelsedagen. God natt, Olga.

 

[wilper]

Scen 91 - Morgonen efter kvällen före.

Zhenya vaknar. Munnen känns som sandpapper. Hon börjar med att skicka ett SMS till Dimi att hon är kvar där hon skall vara. Sedan går hon och kikar in i Olgas rum. Olga sover, bra. Hon gör sig redo och börjar sedan duka fram frukost. Teet är precis klart när Dimi kommer, hon har varit förbi bageriet och köpt frallor som vanligt. Dimi vill veta hur det gick, bra, eller inget alls. Känner hon sig säkrare? Marginellt i så fall, men hon har aldrig känt sig otrygg i den här lägenheten.

Dimi funderar på om det finns något sätt att testa förtrollningen. Zhenya föreslår att hon tar pistolen och bryter sig in. Dimi är skeptisk, Zhenya skulle ju inte vara i faktisk fara, tänk om trollformeln förstår det. Zhenya nickar, det var ju det då, dessutom är hon lite frågande till en fraserna i trollformeln, den man säger vid dörren; "Den här är din att hålla." Vem är "du" i det här fallet? Varför behöver dörren hållas? Dimi medger att hon inte har en aning.

Olga kommer ut ur sitt rum, hon stannar inte för att hälsa utan hasar vidare till badrummet, strax hörs ljudet av strilande vatten.

Dimi menar att de borde höra sig för med Olga också, ifall hon märkt något. Zhenya nickar, och de borde läsa resten av boken, se om det finns några ledtrådar i den. Dimi håller med.

Olga har dragit på sig sin morgonrock och ordnat håret tillräckligt för att vara igenkännbar. Zhenya frågar hur det är med henne. Jodå, uttorkad, svarar hon samtidigt som hon häller upp en kopp kaffe. De drar fram kall läsk till samtliga. De kommar om hon märkt något sedan de försökte trollformeln igår? Nej, inte egentligen, den verkade inte funka. Dimi funderar på om de skall prova den på någon annan plats kanske, fast å andra sidan skulle de nog inte känna sig säkra där. Zhenya föreslår att de gör den i Demyans frabrik, för att stänga dem ute från den. Dimi har tänkt liknande tankar, för att ta över datschan, men det känns inte som något som trollformeln är gjord för att göra.

Zhenya översatte ju fraserna i går, de kanske borde gjort den på arabiska i stället? Dimi tror att det hade varit bra, både hon och Zhenya talar ju arabiska. De bestämmer sig för att prova igen i kväll. Zhenya skriver av ritualen och ger den till Dimi, men det känns inte som att det blev så bra när hon skrev av den. (Spelarna informeras om att det finns speciella regler för att kopiera magiska texter, och att det tar återhämtningsveckor i anspråk.) Dimi läser noga i Zhenyas anteckningsbok, men stoppar ändå avskriften i fickan för att kunna kolla upp om det är något hon glömmer under dagen. Zhenya skriver ner fraserna med fonetisk skrift och ger dem till Olga, så hon också kan säga dem på arabiska.

Eftersom det måste vara läggdags när man gör ritualen så bestämmer de sig för att gå till universitetet och plugga. Olga stannar kvar hemma, hon tänker gå tillbaka till sängen.

 

[wilper]

Scen 92 - Olga, förtrollerska

På kvällen försöker de igen. Dimi i studentrummet, Zhenya och Olga i lägenheten.

Zhenya har drillat Olga i de arabiska fraserna, och nu när hon läst beskrivningen ännu mer noga så ändrar hon lite i genomförandet genom att öppna samtliga dörrar inne i lägenheten så att hon utan avbrott kan följa väggen från ytterdörren till ytterdörrens andra sida.

De börjar ritualen samtidigt, och Dimi blir klar först, inte så förvånande eftersom hon bor i ett litet studentrum. Dimi slår med nackdel, och misslyckas.

Zhenya gör ritualen, slår med nackdel och misslyckas.

Olga försöker även hon, slår med nackdel, 14+2, lyckat!

En konvulsion går genom hennes kropp när hon för sista gången säger de magiska orden, "Den här är din att hålla." Hon spärrar upp ögonen, ser sig om, men allt är som vanligt. Zhenya tittar intresserat på henne, hände det något? Jo. Vad kände hon? Olga har svårt att beskriva känslan, någon sorts styrka som kom över henne.

De undersöker både dörren och lägenheten, inget verkar ha ändrats så de säger god natt. Zhenya dricker ett stort glas vatten innan hon går och lägger sig.

 

[wilper]

Det har varit sjukdom, resor och gäster i vägen för våra spelmöten, men nu efter sex veckor sammanstrålar vi igen. Det är fortfarande sjätte kapitlet, nu stundar det 35e spelmötet. Två veckor har förflutit sedan Zhenyas födelsedagskalas, det är andra veckan i april och påsken står för dörren.

Tillsammans listar vi de öppna trådarna som spelarna och rollpersonerna kan gräva i:
- Rollpersonerna har postat en Blocket-annons om att de vill sälja den gyllene törnekronan, kanske kan de fiska fram andra som är intresserade?
- Demyans fabrik ute i industriområdet är befäst.
- Guds Ord-församlingen har bjudit in rollpersonerna till sin introduktionskurs, allt till en väldigt överkomlig avgift.
- Den Rödögda är lös, men inget i nyhetsrapporteringen tyder på att han är aktiv i krokarna.
- De har bett Rurik, gitarristen i Soul Escape, att ordna ett möte med bandets tidigare sångerska, Lana, hon blev nämligen filmad av Dimis nya granne, Lidiya, iförd den gyllene törnekronan på nyår.
- Bibelstudiegruppen letar också efter den gyllene törnekronan, men relationen med Anastasia är lite frostig nuförtiden.
- Olga hade hittat den arabiska boken med trollformeln i på en loppmarknad, kanske finns det mer spännande böcker där?

 

[wilper]

Scen 93 - Spökar det?

Snön är borta, i alla fall inne i stan. Dimi och Zhenya har bytt till vårjackor och stämt möte på biblioteket för att plugga tillsammans. De lägger dock rätt snabbt böckerna åt sidan och börjar småprata i stället. Det är inga andra i närheten så de borde inte störa någon.

Dimi har funderat på den där annonsen, den kanske drar konstig uppmärksamhet till dem, dessutom är det ju ingen som har ringt, och nu är den bakåtskuffad så långt att man måste vara arkeolog för att hitta den. Zhenya håller med, det verkar klokt. Hon går till en av bibliotekets datorer och tar ner annonsen direkt.

Zhenya meddelar att hon tror att det spökar i lägenheten. Dimi höjer på ett ögonbryn, inte så att hon inte längre inte tror på spöken men i Zhenyas lägenhet? Hon förhör sig närmare om saken, jodå något, Zhenya tycker sig ha sett någon i ögonvrån ibland, och ibland får hon en känsla av att inte vara ensam. Allt började någon gång efter födelsedagen, kanske i och med att Olga lyckades med ritualen. Känner hon sig hotad? Nej, inte egentligen, men det är ju lite läskigt med någon annan i lägenheten sådär.

Dimi skall precis till att berätta om frånvaron av spöken i studentrummet, trots att hon gjort ritualen dagligen, när Zhenyas telefon surrar till. Hon kollar det inkomna meddelandet och sträcker sedan över telefonen så att Dimi skall få läsa.

Rurik : I kväll klockan åtta utanför Delerium. Ta med öl.

 

[wilper]

Scen 93 forts.

Zhenya är skeptisk, ta med öl till en klubb, det låter jättekonstigt. Dimi menar att det kanske är till en ritual. Zhenya ryser, hon minns vilken skrämmande aura som stod kring Rurik, och vilka ritualer hon varit med om än så länge, att kombinera de två känns inte alls bra.

Dimi är dock positiv, att han hör av sig och inte ber om något mer än några öl, det är ju ingenting. Hade han velat lura dem hade han bett om mer. Men att ta med öl till en klubb är konstigt, Zhenya befarar att de kommer att gå någon annanstans när de träffar Rurik, för säkerhets skull tänker de gå beväpnade med kniv. Dimi tänker ta med sin pistol även om hon inte säger något om den saken till Zhenya, ingen poäng att oroa henne för det också.

De tänker att det kan vara bra att vara några stycken, Olga tex, då har de bonusen att hon kan berätta för Semyon vart de skall så han kan komma och rädda dem om de inte kommit hem ordentligt. Kanske Sonya också? Dimi ringer och frågar om hon vill följa med ut, det vill hon inte, följa med ut om de skall träffa Lana? Sonya tänker en stund och jo, för att träffa Lana kan hon låta skolböckerna vila en kväll.

Olga förresten, hur är det med henne nuförtiden? Bara bara, svarar Zhenya. Dimi menar att de kännt tre olika Olgor, den första hunsade som var ihop med Demyan, sedan nästan som ett tjurigt barn i den svartvita världen, och nu sedan de kommit tillbaka som en utåtriktad livsnjutare, traumat i svartvita världen till trots. Zhenya nickar. Det är lite konstigt ändå, att hon bytt personlighet sådär tycker Dimi, även om hon absolut föredrar den nuvarande.

De skiljs för stunden och stämmer möte utanför Zhenyas lägenhet halv åtta. På vägen hem stannar Dimi i en kvartersbutik och köper ett sexpack kvalitetsöl som hon slår in i presentpapper.

 

[wilper]

Rättelse: Dimis nya granne heter Yelena, inte Lidiya. Det finns dock en Lidiya i berättelsen, det är Demyans gamla modell, dvs den vilda kvinnan som lever som en av Den Behornade Konungens fruar. Jag får dock inte redigera ovan inlägg för att rätta mig.

Scen 94 - Rurik

Dimi är på väg ut för att gå till mötet med Rurik när hon får en ingivelse och sticker in huvudet i Yelenas rum, de skall gå och träffa Lana, vill Yelena följa med? Lana? Ja, Lana, gamla sångerskan i Soul Escape. Yelena gör stora ögon, ja jättegärna! Bra, de skall gå dit nu, hon borde köpa med några öl också. Yelena kollar maken i spegeln och byter tröjan mot en betydligt prydligare blus och så är hon redo.

De stannar till på vägen och köper några öl som Yelena kan ta med sig.

Utanför porten till Zhenyas lägenhet väntar de andra. Dimi presenterar Sonya och Yelena för varandra, de är de enda som inte träffats tidigare, och sedan börjar de gå mot Delerium.

Yelena och Olga har spänst i stegen och tar täten, ivrigt pratande om chansen att få träffa Lana. Eller egentligen; Yelena är entusiastisk över ett möte med Lana, Olga är sedvanligt energisk och intresserad av vad världen har att erbjuda. Dimi jämför ännu en gång mentalt nya Olga med gamla Olga, något är inte riktigt som det skall ändå. Men Dimi får släppa tanken när Zhenya håller tillbaka henne lite så de kan föra ett viskat samtal utan att de andra hör. Hur tänkte Dimi egentligen när hon bjöd in Yelena, hon är ju inte en del av deras cirkel? Det var ett infall, om de vill prata ensamma med Lana kan de ju sätta Yelena på att distrahera Rurik.

Zhenya ser Yelena närmast trippande på moln längre fram, och minns Ruriks skrämmande uppenbarelse, och ser sedan fullständigt blek i ansiktet på Dimi. Distrahera? Ja? Zhenya förbjuder henne att sätta sina vänner i fara på det viset. Dimi backar från den möjligheten, borde de skicka hem henne igen? Zhenya tvekar, och Dimi erbjuder att spela sjuk om det börjar bli farligt, och be Yelena att hjälpa henne hem, medan de andra får försöka undvika att bli indragna i en främmande värld. Zhenya låter sig nöjas med det, men sneglar då och då på Dimi i ögonvrån resten av vägen mot Delerium.

--

Utanför Delerium står Rurik och väntar när de kommer. Han är lång, klädd i skinnjacka och har precis tänt en Belomorkanal och håller på att stoppa tillbaka paketet när de kommer fram. Han nickar till hälsning, Zhenya tar sin bästa du-skrämmer-inte-mig-min och nickar tillbaka. Dimi presenterar de övriga. Har de med sig öl? Jodå, de håller upp kassar. Dåså, följ med bara. Men Rurik går inte in på Delerium utan leder dem bort längs gatan.

Dimi viskar till Yelena att de trodde att de skulle ses på Delerium, om hon vill backa ur så är det bara att säga till. Nejdå, ingen fara.

De går dock inte så längt, bara runt knuten där det finns en port. Rurik tar trappan in två kliv och låser upp och öppnar dörren in i ett ekande trapphus. Zhenya granskar det kritiskt, det är välskött och ordnat, att det inte är förfallet och fullt med bråte är en liten tröst i alla fall, kanske kan någon höra deras rop på hjälp.

Dimi frågar om det är ändrade planer. De har lägenheten där uppe, Rurik nickar lite irriterat. Hans och Lanas? Något sådant. Vilka kommer att vara där? Bandet, ville de träffa Lana eller inte? Jodå, de följer efter honom..

Rurik fortsätter upp för trapporna till fjärde våningen, efter sig lämnar han ett doftspår av de starka cigaretterna, läder och svett. Zhenya tittar på brevlådan, det har suttit en etikett på den men den är bortriven och kvar finns bara klisterrester. Hur får han sin post, hur hittar brevbäraren? Rurik menar att brevbäraren lämnar hans post hemma hos honom, det här är bandets lägenhet.

Han vrider om nyckeln i ett väloljat lås.

 

[wilper]

Scen 95 - Stormens öga


När Rurik öppnar dörren slår en hemtrevlig doft emot dem, hudkräm, rengöringsmedel, ålderdomlig parfym och cigarettrök. Den korta hallen mynnar ut i ett vardagsrum, välskött och nostalgiskt, som en omsorgsfullt bevarad tidskapsel av ett välbärgat 70-tal. Det finns ingen TV, men runt ett lågt bord står två soffor och två fåtöljer. Där sitter redan Kuzmin, de känner igen honom från filmerna på nätet. Är han jämngammal med Rurik så syns det inte, len hud med mjuka drag som för tanken mer till kvinna än till man. Han ler, har de öl? Jodå, de håller upp sina kassar. Fint, då dricker vi.

Zhenya sätter sig så att hon kan hålla ett öga både på en stängd dörr till vänster från hallen sett, och på de båda bandmedlemmarna. Kuzmin bjuder på en cigarett och hon tar ett djupt bloss för att lugna sig. Är Lana här? Inte än. Men hon kommer? Jo. Alla sjunker de ner i soffgruppen, Olga och Yelena fortsätter ostört sitt muntra samtal från tidigare. Rurik och Kuzmin pratar om något problem med Ruriks bil, dricker av ölen och röker cigarett efter cigarett.

Dimi tycker inte att de verkar så hotfulla, men det finns absolut likheter mellan de båda rockmusikerna och Demyans sällskap av konstnärer. Hon kan inte riktigt slappna av, och hon försöker att småprata ilte med Sonya. En timme förflyter. Högen av fimpar växer i askfatet, tomma burkar och flaskor växer i rader på bordet.

Nä, det kanske är dags för lite musik säger Kuzmin, och Rurik går bort till en möbel med en gammal skivspelare, öppnar den rökfärgade huven och smeker nästan ömt över samlingen av skivkonvolut innan hans finger stannar, drar ut skivan och snart hörs skrapandet och knäppandet av skivspelaren något ögonblick innan musik börjar strömma. Det är elgitarrer, orglar, kaotiska rytmer, musik av den sort som blir bra först efter åtskilliga glas öl och genomlyssningar.

Dimi frågar om det är de som spelar, nej det är musik som hör till lägenheten. Dimi slutar låtsas, är den del av en ritual? Rurik tiger, men Kuzmin nickar lätt. Zhenyas blick blir vild och hon börjar se sig om i rummet. Dimi undrar vilket syfte ritualen har. Att träffa Lana. Åkalla henne? Något sådant. Något sådant vad, säger Zhenya med ett tonläge som avslöjar hennes oro.

Sonya griper tag i Dimis hand, viskar att något är fel. Dimi vänder sig mot Rurik, och säger att de har fallit offer för ritualer tidigare, speciellt Sonya, kan de gå? Rurik rycker nonchalant på axlarna, men kanske har han ett illasinnat leende på läpparna. Zhenya ställer sig upp. Dimi frågar om Sonya vill gå, hon nickar och blir uppdragen, Dimi och Sonya skyndar mot dörren, Zhenya drar upp Olga och Yelena och följer efter.

Dimi öppnar ytterdörren, men på andra sidan där trapphuset tidigare var virvlar nu en ljudlös grå storm, sikten är inte ens en meter.

Dimi vänder om, med hög röst frågar hon männen vad som står på. Rurik nickar mot den stängda dörren, Lana väntar på dem, var så goda.

Zhenya nästan skriker sin fråga, vart har de tagit dem? Rurik är irriterad, de ville träffa Lana, var så goda. Zhenya menar att de inte kom hit för att bli förda till en annan värld, hon tänker inte öppna dörren. För sin inre syn ser hon den rödögda vänta på andra sidan, redo att sluka dem alla. Sonya darrar av skräck.

Dimi vill öppna dörren, det var därför de kom hit, men när Zhenya upprepar sin motvilja så backar hon, och ber musikerna att ta dem hem igen. Rurik är sur, pekar på soffan och beordrar dem att sätta sig ner igen, för nu är det inte läge att experimentera. Dimi förstår och lotsar sina vänner tillbaka till sofforna.

Rurik vänder på skivan. Samma sorts musik. De sitter i tystnad, i takt med att cigaretterna brinner klart fimpas de, men inga nya tänds. Ölen är slut.

B-sidan tar slut, nålens skrapande ackompanjeras åter av stadens ljud.

Zhenya tar det som att de är hemma igen, halvskriker uppdämd ilska mot Rurik, de får inte göra ritualer utan vidare på andra. Kuzmins tidigare milda ansikte blir hårt, han är trött på veliga flicksnärtor, de kan gå nu.

Dimi försöker ursäkta dem, de väntade sig en annan typ av möte. De kommer gärna tillbaka någon annan gång och försöker på nytt. Kuzmin pekar bara tyst på ytterdörren.

De går.

 

[wilper]

Scen 96 - Efterfest

Dimi är upprörd, varför skall de alltid vara sådana hemlighetsfulla rövhål? Kunde de inte bara sagt att de skulle göra en ritual för att ta dem till Lana?

Zhenya håller om den snyftande Sonya, hon håller med om att de är värdelösa på att fråga efter samtycke innan de kör ritualer. Soul Escape är samma skrot och korn som Demyan och hans konstnärer. Dimi ber om ursäkt till Sonya, om hon hade vetat vad Rurik tänkte hitta på hade hon aldrig bjudit med Sonya.

Olga och Yelena är lite förvirrade, plötsligt blev folk upprörda och festen tog slut. Zhenya förklarar att de försökte göra samma sak som Demyan, det har en tillnyktrande effekt på Olga, Yelena ser inte så värst mycket klokare ut. Det kanske låter konstigt men Demyan försökte ta dem till en annan värld. Yelena undrar om det var någon sorts droger där, hon hänger inte riktigt med. Zhenya nickar mot Sonyas armstump, det var vad som hände en annan gång. Dimi ber om ursäkt, hon hade väntat sig ett lite irriterande samtal med Rurik, och sedan ett möte med Lana. Hon hade högre förväntningar.

Zhenya ber om ursäkt, hon ville verkligen inte utsätta sina vänner för fara. Och när det inte var säkert längre så drog de sig tillbaka allihop.

Sonya nickar, snyftningarna har upphört. Yelena nickar, hon förstår nog inte riktigt ändå.

De börjar gå hemåt, med ökande avstånd till Ruriks lägenhet börjar trycket över deras sinnen släppa. Någon frågar om de borde fortsätta kvällen på krogen. Halvhjärtade försök att få med de andra övergår till slut i att de bestämmer att festa hemma hos Zhenya och Olga. På vägen stannar de till vid kvartersbutiken och köper lite mer att dricka.

--

Det är fest. Zhenyas laptop spelar rockmusik. De dricker starka drinkar. Det är trevligt, mötet med Rurik och Kuzmin är bara ett vagt minne.

Olga ser på de andra, hon vill göra ritualen med dem. Skapa band.

Zhenya är tillräckligt berusad för att inte protestera, men vill Olga verkligen göra det efter vad som just hände? När Olga svarar ja, lägger hon pannan i veck av djupa tankar medan de övriga diskuterar saken.

Sonya nickar.

De är fyra som vet vad Olga har föreslagit, men Yelena ... Dimi bestämmer sig för att hon inte skall hålla på och smussla runt ritualer, och tilltalar Yelena. Olga föreslog att de skall göra en ritual, en annan sort än den som Rurik och Kuzmin gjorde, en ritual som binder dem närmare varandra. Den lugnar och tröstar, oftast är det en väldigt positiv upplevelse. Ibland är det inte det, den har en viss risk. Zhenya fyller på med att när det inte går dåligt så är den väldigt behaglig. Som att köra bil, menar Dimi, ofta kommer man dit man skall, men det kan gå fruktansvärt snett.

Zhenya menar att de var nära en sådan katastrof tidigare under dagen, Dimi är inte så övertygad, hon tror att det gick bra. Zhenya undrar vad de skulle gjort om den rödögde väntade på andra sidan dörren, om Lana förvandlats till ett fruktansvärt monster. Dimi håller med om att det hade varit hemskt, men de har faktiskt ingen anledning att misstänka att så var fallet. Dessutom är de vana nu, och trots att de mötte den rödögde har de kommit hem säkert. Zhenya funderar på om de borde ha någon som håller vakt när de gör ritualen. Dimi håller med om att det kanske hade varit lämpligt. Zhenya medger att hon är full, men hon skall sluta nu så hon kan vara vakt.

Dimi vänder sig mot Yelena igen, sedan förklarar hon ritualens alla steg, i detalj, allt medan Yelenas kinder blir rödare och rödare. Vill hon göra ritualen med dem? Yelena nickar blygt. Dimi skiner upp, hon är glad att Yelena vill göra ritualen med dem, och när hon känner bandet kommer hon också att bli glad att hon vågade.

Zhenya hämtar kuddar, filtar och en kvast.

 

[wilper]

Scen 97 - Ritualer för nybörjare

Dimi tar Zhenya lite avsides och ger henne pistolen med förmaningar om att inte rikta den mot något hon inte tänker skjuta på. Zhenya gör stora ögon, är Dimi beväpnad jämt? Nej, bara när hon är anar fara, för att hålla dem trygga. Zhenya är inte imponerad, hon ser pistolen som en större risk än trygghet. Men hon tar den och håller den i en kökshandduk för att inte skrämma de andra.

Så var det frågan om en kalk till själva ritualen, Zhenya rotar i skåpen och ställer fram några tänkbara kalkliknande kärl. Dimi som skall göra ritualen granskar dem kritiskt, men landar i att den udda men väldigt sirligt dekorerade kaffekoppen är bäst.

Härnäst behöver de fatta ett beslut om hur de skall para ihop sig inför ritualen, med bibelstudiegruppen så gjordes det naturligt ur bordsplaceringen men nu. De diskuterar saken och kommer fram till att det tillhör orgieetiketten att den som bjuder in någon också tar hand om sin gäst, och Dimi bjöd in Yelena. Sonya och Olga blir det andra paret, och Zhenya skall stå vakt.

Dimi börjar sopa golvet, Zhenya kliver undan och ställer sig vid väggen där hon både är ur vägen och kan hålla uppsikt. Dimi leder ritualen, självsäkert och med rena rörelser, och snart börjar Zhenya besväras av vad som sker inför hennes ögon och hon försöker se runt aktiviteterna. Deltagarnas kläder ligger i spridda högar. Köket badar i samma sorts ljus som Zhenya skymtade i bindelns glipa när Anastasia ledde ritualen, men nu är det Dimi som strålar. Det är ett halvår sedan de av en slump kom i kontakt med bibelstudiegruppen och det förändrade alla deras liv.

Till slut tystnar ljuden, och deltagarna faller utmattade ner i en stor hög bland filtar och kuddar. Dimi drar av sin bindel och sedan Yelenas. De mår bra. Dimi hade en antydan till huvudvärk tidigare och den är som bortblåst nu.

De börjar klä sig igen. Dimi tackar Zhenya för att hon höll dem under uppsikt, och Zhenya tackar, hon såg mycket mer än hon hade önskat. Men Zhenya gratulerar Dimi, det såg ut som hon lyckades. Jodå, Dimi känner sig mer självsäker nu. Över Dimis axel så ser Zhenya hur Yelena ser på Dimi, samma hänförda beundran som hon själv kände för Anastasia en gång i tiden. De kliver åt sidan lite och Zhenya lämnar tillbaka pistolen och ber Dimi vara försiktig med Yelena, hon är trollbunden, kanske förälskad, men hon är inte riktigt sig själv. Hon skulle kunna göra saker för Dimi som hon inte gjort annars. Dimi tackar för varningen och håller med, jo, hon vill inte missbruka bandet. Zhenya menar att redan att hon är medveten om problemet och försöker ta hänsyn till det gör henne heder.

Dimi funderar på Yelena, det finns saker som hon borde veta, att inte känna till saker som de vet skulle kunna vara farligt. Zhenya nickar, men hon kan inte berätta Sonyas och Olgas historier, de är inte Dimis att avslöja. Dimi hade inte ens tänkt så på saker, och tackar Zhenya igen. Dimi menar att trots allt så är de värsta monstren de träffat de som är i människohamn. Sedan ber hon Zhenya om ursäkt för att hon tog in pistolen i lägenheten i hemlighet, det var inte OK. De diskuterar saken en stund och kommer fram till att Dimi kan ha kvar pistolen, men hon måste berätta för Zhenya om hon någonsin tänker ta med den till lägenheten igen.

I kökssoffan sitter Olga, Yelena och Sonya och myser, händer avslappnat vilande på varandras kroppar. De tittar upp när Dimi och Zhenya kommer tillbaka. Det är sent och de har skola och arbete i morgon, men gästerna vägrar låta sig avhysas innan de hjälpt till att röja upp efter festen. Medan de städar så frågar Dimi Olga och Sonya om hon får berätta om vad de varit med om för Yelena, jodå, bättre att veta än att inte göra det.

När gästerna gått gör Zhenya skyddsritualen igen medan Olga står i sitt Musse Pigg-nattlinne och borstar tänderna i hallen, ritualen är en besvikelse, hon känner inte vad det nu var Olga kände.

Även Dimi gör ritualen, fast i mycket mindre skala i sitt studentrum, hon känner något rycka i ett sinne hon inte visste hon hade sedan tidigare, men sedan är allt som vanligt igen, om något ändrades med lägenheten så kan hon inte se vad det skulle vara.

De lägger sig alla, var och en i sin egen säng och sover snart gott.

 

[wilper]

Återhämtning efter kapitel sex. De slår bra och återhämtar i hela fyra veckor.

Dimi

• Försöker rekrytera Yelena som partyts första kompanjon. Misslyckas, trots att slaget gjordes med fördel.
• Försöker hitta skivan som de lyssnade på i Soul Escapes lägenhet. Misslyckas.
• När blev Soul Escape en kult?
  • Dimi pratar med Yelena som kan berätta att Guds Ord-kyrkan är rätt ung, för tio år sedan fanns det inget alls, den startades och hade direkt stor framgång. Som av en händelse var Lana, sångerskan i Soul Escape, en av de som först hörde Guds ord och grundade församlingen. Vidare får Dimi en känsla av att det finns flera bottnar i Soul Escapes texter, det kristna temat är bara det översta lagret, därunder väntar djupare betydelser. Synd att de aldrig släppt några skivor bara...
• Försöker lista ut var den gyllene törnekronan är. Misslyckas.

Zhenya

• Läser boken hon fick av Olga. Lyckas automatiskt, +75EP.
• Tränar kampkonst i källaren med den gamle hyresvärden. Lyckat, och med tre lyckade kan nu Zhenya börja hävda fördel i närkamper.
• Läser boken hon fick av Olga. Lyckas automatiskt, +75EP.
• Vad är dealen med spöket egentligen? Lyckas. I boken hon fick av Olga hittar hon några spännande passager.

 

[wilper]

Kapitel 7

Scen 98 - Fedor

Det har gått en månad sedan det smått surrealistiska mötet med Soul Escape. Läsåret går mot sitt slut, och i studentkretsar präglas dagarna av tentor och förväntningar på en hägrande sommar. Dimi följer strömmen av studenter ner på gatan, även hon på väg till skolan. Men när hon kommer ut ser hon att någon väntar på henne. På en bänk på andra sidan gatan sitter Fedor, en av Demyans kumpaner, och väntar. När han ser henne så börjar han skynda över gatan mot henne, i handen har han en brun papperspåse. Han ser inte direkt fientlig ut, men hon skickar ändå ett snabbt SMS till Zhenya med en varning. Fedor stannar dock på ett respektfullt avstånd. Inte så att han var någon välmående skönhet i vintras, men tiden har inte farit väl med honom. Hans ansikte är insjunket, håret står på ända i tovor, kläderna är smutsiga. Han håller fram påsen. Mästaren vill träffa dem, meddelar Fedor. Demyan? Demyan är bara en slav och ett kryp, precis som Fedor.

Dimi tar lite motvilligt emot påsen. Något rasslar metalliskt i den. Hon sneglar ner, utan att helt släppa uppmärksamheten på Fedor. I den ligger ett silversmycke i en kedja, det är en medaljong med en infattad dimmigt grå sten. Hon känner igen den, även om hon aldrig sett den så här förr. Det är halsbandet som Olga bar i den svartvita världen, när hon var som förbytt. Både kedjan och silvret är oxiderat och missfärgat.

Dimi säger att hon förstår att den är viktig, men hon kan inte ritualen som aktiverar den. Fedor svarar att det inte gör något, den är en present från mästaren, han vill träffa dem i fabriken. De kan komma när de vill, mästaren sover aldrig.

Dimi tittar forskande på Fedor, han verkar helt förstörd, kanske borde hon göra något. Hon frågar om hon får bjuda på lite mat, men Fedor måste återvända till mästaren. Han upprepar att de kan komma när de vill, sedan skyndar han iväg längs gatan.

Alla tankar på studier är som bortblåsta. Dimi skickar ett SMS till Zhenya och säger att de måste mötas, och hon tar med fika.

Zhenya hade som bäst börjat planera en räddningsaktion, men går i stället och väcker Olga, de skall få besök av Dimi till frukosten.

 

[wilper]

Scen 99 - Att konfrontera sina rädslor?

De är i köket hos Zhenya och Olga. Dimi drog med sig Yelena innan hon gick. De dricker te och äter smörgås. Zhenya tittar med viss förväntan på Dimi, det har varit en spännande morgon.

Till slut tar Dimi till orda. Hon träffade Fedor på morgonen, och hon lägger till att han ser ut som en luffare nuförtiden. Zhenya nickar. Dimi fortsätter, han kom med en inbjudan från den svarte mästaren, och hon hade frågat, det är inte Demyan som är den svarte mästaren, han är bara ett kryp och en slav.

Zhenya undrar om den svarte mästaren kanske är rödöga? Dimi tror det, hon drar fram den bruna papperspåsen och visar vad som finns i den, medaljongen. Det rycker lite i Olga när hon ser den. Zhenya undrar var hon hittade medaljongen, Dimi fick den av Fedor, som bevis på att det var den svarte mästaren som vill träffa dem.

Zhenya menar att han kan ha hittat den precis var som helst. Men Dimi kontrar med att det är bara rödöga som vet vad den betyder, och Olga då. Olga tittar upp, hon? Är det hennes medaljong? Zhenya svarar att hon bar den under en period i den svartvita världen, och Dimi fyller i att hon inte var sig själv under den perioden. Olga nickar, hon minns inte så bra vad som hände där, bara intryck som minnena av en dröm när man vaknat.

Dimi nickar, saker de alla önskar de kunde glömma. Men hon är nyfiken på vad den svarte mästaren vill dem, inte så att hon förväntar sig att något bra skall komma ur det hela, men förändringen hos Fedor var slående jämfört med hur han och konstnärerna betett sig tidigare. Hon skulle bra gärna vilja veta vad som orsakat den förändringen, och hon erkänner att det hade varit kul att se Demyan efter en sådan förändring.

Zhenya kan hålla med om det sista, men rödöga, om det nu är han, vill han avsluta vad han påbörjade?

Dimi tvekar, han visste uppenbart var han kunde hitta henne, varför inte angripa direkt om han ville henne illa?

Zhenya påminner om att den vita damen sa att han skulle bli försvagad i deras värld. Dimi nickar, om han nu är försvagad hade hon gärna träffat honom, men inte ensam. Hon blir inte ensam i så fall, svarar Zhenya, frågan är bara hur de skall förbereda sig. Hur är det med Olga? Hon minns inte så mycket, men hon följer med de andra. Zhenya greppar ömt hennes hand till stöd.

Dimi funderar på vad de skall göra med medaljongen. De diskuterar saken och kommer fram till att gömma den så länge, så ingen avänder den mot dem. Kanske kan Yelena gömma den i Guds ord-kyrkan?

Yelena har suttit tyst genom hela samtalet, hon ser dock en aning skrämd ut. Dimi frågar om hon vill följa med, det borde gå bra, men är inte helt säkert, som att köra bil berusad. Jodå, Yelena följer med, kan Olga så kan hon. Dimi ler, hoppas det blir lärorikt. Zhenya har sina förhoppningar i att de överlever allihop.

De ringer Sonya och hör om hon vill följa med, jo, det kan hon göra. De bestämmer sig för att träffa den svarte mästaren redan senare samma dag. Innan de skiljs åt för lunch så berättar Dimi för Yelena att hon skall vara försiktig med killarna i konstnärsgruppen. Zhenya varnar för revor i rummet som kan strandsätta dem i en annan värld. Yelena gör stora ögon men lovar att vara försiktig.

Dimi pekar ut genom fönstret, det är ganska deprimerande att av alla världar de sett så är den där den bästa.

 

[God45]

Så nära 100 uppdateringar! Det är så coolt!

 

[wilper]

Vi går in i scen 100. Vissa saker som rollpersonerna möts av är ganska obehagliga. Har du läst ända hit så tillhör du väl inte kategorin av känsliga läsare som behöver varnas, men ändå: Det här är din varning att det kanske kan vara läge att hoppa över just den här scenen.



Scen 100 - In i dimman

Industriområdet ser något mindre deprimerande ut nu när det badar i eftermiddagssolens sken och snön har smält bort. Den gamla fabriken ser ut som sist, igenbommad och övergiven. Dimi som är visast och går först känner på dörren utan att knacka, det är öppet så de kliver på. Alla fönster är förspikade, men ljuset utifrån strålar ändå in genom glipor mellan brädorna. Det är halvmörkt så de tar fram sina ficklampor. Dimi antar att mästaren håller till på andra våningen och tar täten mot trappen.

Ner för trappen rinner det tung rök eller dimma, som de vadar upp genom. Ateljen står i knädjup dimma. Längs väggarna skymtar fortfarande tavlor lutade mot väggarna, staplade stolar och övergivna stafflier. Det luktar tungt av förrutnelse, lidande och undergång. Dimi meddelar de andra att hon är för nyfiken för att låta sig skrämmas bort av dålig lukt.

Från de bortre delarna med pentryt kommer Fedor, bra att de är här, mästaren väntar dem. Han visar dem in i den gamla matsalen. På ett bord ligger resterna av det som en gång i tiden var Gogol, det vänder sig i magen på dem, och när de sveper med sina ficklampor över rummet så ser de fler kadaver slarvigt lutade mot väggen. Dimi frågar vad som hänt med Gogol, misshagade han mästaren? Nej, han tjänade mästaren.

Sonya misslyckas med sitt moralslag, hon kan inte tänka sig att fortsätta djupare, Dimi förstår och följer henne ut på gatan igen. Sonya lovar att vänta på dem, och Dimi återvänder till de övriga på andra våningen. De övriga har hittat Demyan, han är fastnaglad i en av ytterväggarna, fortfarnde vid liv om än tärd och med variga sår på sin kropp, av högen med avföring som runnit längs väggen att döma har han hållits vid liv ett bra tag i detta tillstånd.

Dimi medger att detta är mer än hon någonsin önskat ens Demyan. Misshagade han mästaren? Nej, han tjänar fortfarande. Fedor själv, varför tjänar inte han som sina kamrater? Fedor berättar att han hämtar saker åt mästaren, mat och böcker, det är oklart om han ser det som en bättre tjänst. Dimi understryker att om detta är ett trick så kommer Fedor knappast att klara sig, men Fedor tar ingen notis om hennes hot, mästaren väntar.

Bredvid Demyan är stora tygstycken upphängda på ytterväggen, det tycks som att dimman böljar ut från under dem. Kanske är det en öppning till en annan värld, Dimi kontrollerar om någon mer vill avbryta, men nej, de följer henne.

Fedor för ett av vecken åt sidan och bjuder dem att kliva in i dimman. De följer Dimi över den mjuka marken, in i tystnaden. Tunga svarta tygschok hänger ner på ömse sidor av dem, men efter kanske tio eller tjugo meter bryter de ut i dagsljuset på andra sidan.