Scen 19 - Vännerna dricker te
Det är måndag i slutet på oktober. Vintern har kommit till Rechnoygorod och med ett tunt lager snö ser staden nästan ren ut.
Ingen har sett Yuri på månader.
Zhenya hasar ut ur studentrummet. Hon är sliten och kläderna är i oordning, hennes händer är fläckade av färgstänk. I köket träffar hon Dimi som håller på att göra te. Det var länge sedan de sågs, en månad sedan hos Anastasias torsdagsgrupp, där det hände saker som man inte pratar om. Tacksamt tar Zhenya en kopp och sjunker ner vid det vingliga köksbordet.
Dimi lyfter frågan om Anastasias "familj", Zhenya erkänner att hon träffat Anastasia mycket sedan de sågs sist. Hon tycker om Anastasia, mycket, och hon känner att Anastasia tycker om henne, men också att Anastasia tycker om hela sin familj även om hon inte sagt något om Sonya. Dimi har forskat lite om Sonya, men inte hittat något användbart. De enas om att Anastasia inte verkar illasinnad. Och att om de vill gå till botten med vad som hände med Sonya måste de återvända till bibelstudiegruppen. Har de några alternativ?
Zhenya visar ett foto av en tavla hon tog på en konstutställning, det är en hjort som står i en skog. Skogen får håren att resa sig i nacken på Dimi, det är precis som skogen de hamnade i när Sonya försvann. Tavlan är målad av Demyan, killen som hade studiecirkeln i måleri som Yuri tog med dem till för att få ett utlåtande om Yuris tavla. Han sa ju att de var välkomna tillbaka, de kanske skall gå dit? De bestämmer sig för att göra det.
Scen 20 - Demyan och Olga
Tisdag. Dimi förbereder sig genom att handla skissmaterial, Zhenya packar lite akrylfärger och papper i en plastkasse. På kvällen tar de spårvagnen ut i industriområdet. De känner vagt igen några av passagerarna, andra som var där när de följde med Yuri. Alla kliver av på ändhållplatsen, det utbyts igenkännande nickar och tillsammans går de till den övergivna fabriken. De flesta av gatljusen är trasiga, vandaliserade byggnader kantar den breda gatan, gravstenar av en industriell epok styrd av femårsplaner.
Demyan står på trappen, han hälsar på alla, är glad att se Dimi och Zhenya igen, kul att de kunde komma. Han ser sliten ut, hans stickade tröja är fläckad av färg, hans hår står på ända, svarta cirklar under ögonen. När alla kommit in reglar han dörren från insidan och de går upp till ateljen på andra våningen.
En keps skickas runt och alla lägger några rubel i den, ersättning till Olga som skall stå modell. De drar fram stolar i en vid cirkel och när de kommit till rätta och samtalen tystnat kommer Olga in. Hon har en liten röd boll med sig, och när hon tagit av sig morgonrocken får bollen vara allt från ett äpple till en dödskalle, var annan minut byter hon ställning. Koncentrationen lägger sig tung över de församlade. Alla ritar. Demyan går runt och tittar över deras axlar men säger inte mycket, utom möjligen ett nöjt grymtande någon gång då och då.
Efter en timme tar de en paus. Olga klär på sig igen. Det är rätt kallt i ateljen. Zhenya och Dimi vakar som hökar, kan de få lite tid med Demyan? Inte egentligen, han har dragits in i samtal om konst och teckning. De församlade visar sina verk och diskuterar. De dricker te.
Efter tjugo minuter sätter de sig igen, Olga har bytt bollen mot ett paraply och igen byter hon pose var annan minut, skenbart efter eget tycke. Demyan går runt bland de som ritar.
När ännu en timme gått är de klara för kvällen. Olga tar på sig morgonrocken och flyr fältet. Pratandes samlar deltagarna ihop sina saker och en efter en går de ner för trappan och mot stationen. Dimi och Zhenya dröjer sig kvar. Demyan märker dem, kan han göra något? Vill de kanske ha mer te? Han ropar åt Olga att göra te åt gästerna. Han får inget svar men det slamrar och porlar från vad som verkar vara ett kök längre bort i byggnaden. Zhenya visar fotot av hans tavla. Jodå, det är hans. Hon känner igen skogen. Han höjer på ögonbrynen. Hon har sett den och vill se den igen, komma dit. Han tvekar. Både Zhenya och Dimi är väldigt intresserade av att få veta mer om den där skogen. Han tvekar lite, ursäktar sig med att han var rätt hög och bara målade vad han kom ihåg. Dimi blir intresserad, vilket preparat? En dörr öppnas och Olga kommer med en tekanna, hon har hunnit klä sig. Demyan ber om deras nummer, låt honom återkomma om det. Sedan byter han samtalsämne och ur en låda tar han fram ett paket billiga småkakor. Zhenya och Dimi stannar så länge som etiketten kräver, dricker te och äter kakor, småpratar om konst i allmänhet, säkra ämnen.
Demyan lovar att återkomma, och klappar fickan som han stoppade lappen med deras telefonnummer på. Vännerna tar farväl och går till spårvagnshållplatsen.
Medan de väntar spekulerar de i vilken drog som kan göra att man ser den främmande skogen. Kanske svampar? Varken Dimi eller Zhenya är några större kännare av droger.
Torsdagen närmar sig, Dimi undrar om de skall göra ett tredje försök med Anastasia. Zhenya är tveksam, hon är inte funtad så, hon kan inte bara slå på en knapp och ha sex på golvet med en massa folk. Dimi tror att endorfinrushen efter sex är en del av Anastasias rekryteringsmetoder, kanske det finns andra vägar, kanske en drog nu när de ändå var inne på ämnet. Zhenya tror mer på droger än oanständigheter, kanske skall hon stärka sig lite inför nästa försök på ritualen? Dimi tror att det är en bra ide, Anastasias familj vill förmodligen ha medlemmar, inte åskådare.
Spårvagnen kommer, Zhenya bestämmer sig för att ägna onsdagen åt att få tag på droger, så hon kan vara beredd på torsdag.
Scen 21 - Tredje gången
Det är torsdag kväll. Folk börjar varva ner i studentkorridoren när vännerna beger sig av. Zhenya röker en spliff och peppar sig själv. De pratar medan de går, men Zhenya har svårt att hålla tråden, hon är glad och pigg i alla fall. De diskuterar ritualen, Dimi har gett Nina lite tips som hon tror skall hjälpa. Vad då för tips? Tekniker. Vad då för tekniker? Dimi himlar med ögonen, och förklarar de ingående anatomiska detaljerna för sin vän, som rodnar djupt. Zhenya har ingen erfarenhet av sådant där alls. Dimi inser att det kanske är Zhenyas problem.
Anastasia möter dem på trappen, hon är som vanligt överväldigande glad att se dem. För att inte avslöja att hon har knarkat har Zhenya en listig plan och kramar Anastasia hårt innan hon skyndar upp på andra våningen, Anastasia luktar tryggt, hon är både hård och stark och mjuk. Dimi kramar Anastasia, de stänger och låser dörren innan de följer efter Zhenya upp till festvåningen.
Ioann hälsar dem välkomna, måltiden är som de övriga. De som redan är med i Familjen tar platser på ena långsidan, Zhenya kastar sig över sin vanliga plats på kortsidan, Dimi sätter sig bredvid, mitt emot Nina. De äter kyckling och ris, och dricker vodka till. Zhenya är avslappnad och har ganska trevligt. Dimi och Nina småpratar om allt möjligt. Anastasia ursäktar sig. Faiyna ser att det finns lite mat kvar i botten på grytan som Gala förbarmar sig över. Medan Gala äter så skickar de den sista flaskan vodka runt bordet, alla får en skvätt. De skålar. Ioann och Seymon rensar bordet och när diskmaskinen bubblar förnöjt går de upp på vinden, två och två. Nina tar Dimis hand, Ioann tar Zhenyas.
Anastasia har en folklig vit klänning med broderier i rött och grönt. Hon sopar golvet medan de tar fram kuddar och sätter sig i en cirkel. Ur en korg tar hon fram en stor bägare och fyller den med vin. Hon bjuder Ioann först, han dricker, och hon fortsätter varvet runt, alla dricker, Dimi inte lika försiktigt som förr. Sedan tar hon fram näsdukar ur sin korg och ger en till Ioann som binder för sina ögon, en efter en får de sina bindlar och alla binder de för sina ögon, Zhenya dröjer, men när även Faiyna som sitter bredvid Ioann knutit sin bindel gör även Zhenya det. Anastasia ber dem att slappna av, vända sig inåt, och stöta bort allt utom kärlek. De sitter i tystnad. Tid och rum suddas ut, de hör sina egna hjärtslag och finner att de andas i takt med de andra. En bjällra ljuder.
Nina tar Dimis hand. De drar varandra in i en omfamning och kyss.
I glipan mellan kind och bindel ser Zhenya hur Anastasias bara fötter kommer fram, och hur hon går ner på knä framför henne. De tar varandras händer, Zhenya darrar men låter sig kyssas. Anastasia går längre och drar ner Zhenya på golvet medan hennes händer söker sig innanför Zhenyas kläder. I glipan ser Zhenya att Anastasia strålar, ett varmt sken kommer ur hennes kropp, och sprider sig till de alla.
De känner stor samhörighet, de är Familj och ett. Anastasia älskar dem alla, så som de älskar Anastasia och varandra.
Efteråt ligger de och bara andas och känner tystnaden tillsammans i en hög av kuddar och avdragna persedlar.
Anastasia ler åt dem alla, men nickar åt Zhenya, nu är de Familj. De gamla medlemmarna i gruppen kommer fram till dem och omfamnar dem en och en. Zhenya finner att den varma känslan i kroppen från spliffen är borta, och även om hon älskar Anastasia och de andra är hon fortfarande obekväm med sin nakenhet och börjar skyndsamt klä sig. Även de andra klär sig. Och medan de övriga återställer vindsrummet kommer Anastasia till Zhenya, Dimi och Varinka. De är Familj och Anastasia är så glad att de är det, och det finns så mycket hon måste berätta för dem, men inte i kväll. Kanske på söndag, efter gudstjänsten?
De bestämmer möte, och sedan lämnar medlemmarna i Familjen församlingshemmet, en och en, eller två och två. Zhenya och Dimi tar samma väg som Zhenya gjorde natten då Sonya försvann, då hon följde Anastasia. När de kommer till Anastasias studenthus tar Zhenya ett kort av listan med vilka som bor där, hon vill veta vem Anastasia var så ivrig att besöka. Oklart, kanske ville hon bara hem? Anastasias namn finns på listan.
De återvänder till sin egen korridor, på vägen delar de Zhenyas andra spliff.