Nekromanti Kult-idé.

[Johan Granberg]

<big>Varning! Om du har mig som spelledare så sluta läsa!</big>

God afton, kamrater.
Jag ska inom en relativt snar framtid (så fort jag har färdigställt äventyret) spelleda ett äventyr i Kult för min relativt erfarna spelgrupp och har tänkt försöka mig på något jag inte har testat alltför mycket tidigare. Äventyret kommer (förhoppningsvis) innehålla mycket symbolik och surrealism vilket är rätt nytt för mig i äventyrsskrivandet. Därför har det gått lite knivigt och jag har nu hamnat i ett vägskäl där jag insett att jag behöver hjälp med idéer och kanske rentav omskrivningar av grunplotten för att äventyret skall kunna bli av. Jag kan tillägga att jag har helt fria händer med karaktärerna så tips om hur dessa skall utformas är också varmt välkommna utöver råd angående själva äventyret.
Så för all del, skriv alla idéer, råd, tips eller omarbetningar som slår er, spontana som genomtänkta, för jag sitter verkligen fast i utvecklingen här. Ni kommer märka att det är mycket i äventyret som är obestämt och rätt löst definierat. På dessa ställen tar jag väldigt gärna emot tips. Nåväl här kommer en någorlunda komplett beskrivning på det jag har kommit fram till så här långt och de idéer jag har:

Äventyret inleds med en dramatisk, våldsam händelse (t ex en bilkrasch eller dyl.) vilken leder till att rollpersonerna hamnar i djup koma. Jag har dragit inspiration från en del äldre trådar här på forumet (av Rising, tror jag) i förklaringen till vad som hänt. Det är nämligen så att rollpersonerna är olika mer eller mindre tvivelaktiga typer, t ex förbrytare, bedragare och andra typer under stark påverkan av deras mörkare sidor, människor med låg mental balans alltså. När dessa personer samlats på en och samma plats har den kollektiva mentala balansen blivit så pass låg att revor i illusionen har uppstått och detta ledde till händelsen som försatte dem i koma. De har även drabbats av total minnesförlust och måste återupptäcka vilka de är och vad de har varit med om i sitt förflutna.
Själva äventyret utspelas till stor del inuti deras psyken, i någon sorts illusion/drömvärld som de själva skapar av minnen och fantasier. Jag kommer alltså att använda mig av karaktärernas bakgrundshistorier för att skapa dessa små episoder. Dessa drömepisoder måste inte vara surrealistiska och underliga hela tiden, utan kan vara relativt normala händelser men det ska finnas små eller stora ledtrådar till vilka de är och vad som har hänt dem. Varje del avslutas med en stor dramatisk scen som för dem vidare till nästa. Episoderna utspelar sig alla i mer eller mindre modifierade platser från rollspersonernas minnen och förflutna.
Dessa sekvenser växlas ibland med samtal med sjukhuspsykologen, besök från anhöriga mm. Små glimtar från verkligheten alltså, dessa kan användas när det verkar särskilt hopplöst eller stillastående i äventyret.
Jag har även funderat lite på slutscenen och vad hela kan leda till och funerar på att använda en sorts upprepning av inledningsscenen där rollpersonerna kan välja vägar som antingen kommer att väcka upp rollpersonerna eller föra dem djupare in i illusionen vilket leder till att de dör i sjuksängen och fastnar i detta Limbo. Om de lyckas vakna kommer de dock ha genomgått extrema förändringar i mental balans och kommer förmodligen att hamna på mentalsjukhus efter en tid.

Så vad tror ni? kan jag skriva ett äventyr av detta eller borde jag bara slopa hela idén och börja om från början? Har ni några idéer om olika episoder som skulle kunna vara intressanta eller kanske tankar om rollpersonerna. Jag har ju inte definierat speciellt starkt vilka de skall vara så det är rätt öppet.

 

[Renfield]

Jag har inte mycket att komma med i idé-vägm för jag är ganska sliten [har kört pansarvagn hela dagen], men jag kan säga att du bara måste fortsätta med idén, för den är guld värd!

*börjar fundera smått själv*

 

[Johan Granberg]

Äh

Tack så mycket för berömmet av idén i alla fall.
Det verkar vara svårt att komma på några idéer så jag får kanske lov att tänka ut idéer på karaktärer och skriva upp dom här? Jag har konfererat med mina goda kollegor på rpgonline och kommer förmodligen posta resultatet snart.

 

[Tyr]

Jag brukar dra mig för att svara på sådana här inlägg eftersom ingen tar någon större notis om mina idéer ändå. Men din äventyrsidé var så bra så det förtjänar ett svar, och jag tycker det är konstigt att du inte har fått mer respons än vad du har fått än så länge. Jag har faktiskt funderat på att sno din idé rakt av och spela med min spelgrupp /images/icons/smile.gif

Några kommentarer:
Äventyret inleds med en dramatisk, våldsam händelse (t ex en bilkrasch eller dyl.) vilken leder till att rollpersonerna hamnar i djup koma. Jag har dragit inspiration från en del äldre trådar här på forumet (av Rising, tror jag) i förklaringen till vad som hänt. Det är nämligen så att rollpersonerna är olika mer eller mindre tvivelaktiga typer, t ex förbrytare, bedragare och andra typer under stark påverkan av deras mörkare sidor, människor med låg mental balans alltså.
Det första jag kom att tänka på var knyta ihop olyckan med anledningen till varför rollpersonerna är tvivelaktiga. Detta kan nog tillföra mycket av den symbolik du eftersträvar. T.ex. rollpersonen var påväg till sin älskare/älskarinna då kraschen inträffade (medan maken/makan och barnen trodde att det är en affärsresa), eller de två bröderna var påväg till sin chef med mord i sinnet pga att de fått sparken (egentligen rättmätigt sparkad) osv.

Jag har även funderat lite på slutscenen och vad hela kan leda till och funerar på att använda en sorts upprepning av inledningsscenen där rollpersonerna kan välja vägar som antingen kommer att väcka upp rollpersonerna eller föra dem djupare in i illusionen vilket leder till att de dör i sjuksängen och fastnar i detta Limbo.
Om du knyter ihop motivet och olyckan, som jag nämnde ovan, så kan slutscenen bli riktigt bra om man kör en upprepning av inledningsscenen. Har man insett att ens motiv till att ge sig ut på vägarna den dagen var fel, och därmed skiter i det, så vaknar man...annars är man förlorad. Man behöver inte ens spela sin egen rollperson i slutscenen. Utan rollpersonen kanske, i drömmen, spelar någon som står nära rollpersonen, och som nu måste göra allt för att stoppa sig själv från att göra samma misstag en gång till.

Så vad tror ni? kan jag skriva ett äventyr av detta eller borde jag bara slopa hela idén och börja om från början?
Klart att du ska skriva ett äventyr av det! Det vore dumt att slänga en så bra idé.

Har ni några idéer om olika episoder som skulle kunna vara intressanta eller kanske tankar om rollpersonerna.
Starka episoder som har format rollpersonerna till vilka de är idag är väl det som är mest intressant. Jag skulle nog låta rollpersonerna vara vanliga personer men med tragiska livsöden.

Ja, det var väl allt jag hade att komma med. Lycka till med äventyret.

 

[Nemesis_UBBT]

Kan inte låta bli att anmärka likheten mellan din idé och dator-rollspelet Sanitarium. Den börjar också med en bilolycka och utspelar sig till stor del inuti karaktärens psyke. Kan också påpeka att en av delarna är otroligt likt nånting från Call of Cthulhu (en tom stad, mystiska tidningsartiklar om ett meteornedslag, ledtrådar som pekar på den stora ladan... behöver man säga mer?). Ett spel som jag verkligen rekommenderar.

Fortsätt med din idé! Den skulle kunna bli otroligt bra...

 

[Rising]

Så som jag ser det finns det en riktigt snygg twist som du kan använda i äventyret:

När spelet börjar så vet ju inte rollpersonerna om att de är tvivelaktiga typer, eller hur? Därför tycker jag att det ska bli en otrevlig överraskning åt dem som du sparar ända fram till slutskedet. Låter du till exempel rollpersonerna få besöka sina egna brottsplatser under äventyrets början, då kommer de alla att tro att de är brottsutredare/offer/anhöriga eller andra "goda" människor, så när de till slut får reda på att det i själva verket är dem själva som legat bakom det hemska dådet kan det bli en riktigt, riktigt, snygg spelsekvens. Jag föreslår följande:

Rollpersonerna har varit en del av en stor grupp kriminella som legat bakom ett storskaligt rån (på en stor svårintalig lokal som ett höghus, inte en liten bank eller ett köpcentrum) som sedan urartat till ett kaosartat gisslandrama. Mitt under operationen så har splittringar uppstått i gruppen och de kriminella har börjat slåss internt. När det hela ballade ur började man ta kål på folk i gisslan och det hela förvandlades till ett mardrömsscenario. Alla kriminella har använt masker under hela kuppen och röstförvrängare. Det finns en poäng med det, när brottslingarna fått vad de varit ute efter (inte pengar, det är för krångligt. Jag föreslår företagshemligheter) så kan de nämligen börja spränga delar av byggnaden och i förödelsen ta av sina masker och fly tillsammans med gisslan. De har falska ID-handlingar och finns inte med i något polisregister. Därför klarar de polisernas rutinkonkontroller och kan sedan fly från sjukhuset de skickas till.

Äventyrarna har tillhört en fraktion av kriminella som hållt ihop under kuppen. De har varit gamla kompisar i det militära (välj ett passande krig) och är därför ganska disciplinerade. Deras största fiende under själva kuppen har varit en total galning i skelettmask som börjat misshandla gisslan för sitt eget höga nöjes skull, men de har också haft problem med ligans ledare och hans närmaste män. Det flesta av morden på gisslan har nämligen de legat bakom. Det gick till som så att äventyrarna tog med en grupp av gisslan till toaletterna, och där försökte de våldta några av de kvinnliga gisslanmedlemmarna. Två av flickorna lyckades slita av maskerna på rollpersonerna, och då sköt de hela gruppen för att försäkra sig om att inte bli igenkända senare. Det hela gick fort och reflexmässigt, men ligans ledare blev rasande på rollpersonerna och så började konflikten mellan de kriminella eskalera på allvar.

Rollpersonerna kommer inte långt efter att de lämnat sjukhuset. Ligaledaren och hans närmsta män har väntat på dem och förföljer dem i deras bil. På stadens gator mitt i natten har så en vild biljakt inletts, där rollpersonerna till slut har förlorat vägfästet och kört av en bro och rakt ut i havet. Ångesten över att sitta instängd i en bil under vattnet har blivit den slutgiltiga droppen som fått bägaren att rinna över. Deras sammanlagda mentala balans har blivit så låg att illusionen har rivits itu och deras sinnen har kollapsat. Deras kroppar har för en kort stund förvandlats till groteska monstrositeter och de har klöst sig ut ur bilen och simmat upp till ytan. Där har de till slut tappat orken och fallit ihop i djupa komor. Återigen har de förts till sjukhuset och nu anar förstås polisen att de har legat bakom kuppen. De vill på något vis utfråga rollpersonerna och få dem att avslöja vem ligaledaren och deras arbetsgivare är.

------

Okej där har du en bra bakgrundsstory. Rollpersonerna kan få besöka tidigare skeenden i sina liv och försöka luska ut vad som hänt och vilka de är. I början kan de i drömsekvenserna se sig själv som personer i gisslan, få uppleva hur den galna typen i skelettmasken djävlar sig med dem och få se sig själva för första gången (men det vet de inte, deras rätta jag har ju masker på sig). Sedan kan de få uppleva sitt gemensamma förflutna i armén, andra tidpunkter under natten och diverse utomkroppsliga upplevelser. (när polisen fiskar fram bilen de suttit i och ser hur den fått taket upprivet, till exempel) Till slut bör de få vara kvinnor och uppleva det traumatiska toalettbesöket när våldtäkten ägde rum. Är man riktigt lurig som spelledare kan man låta några av spelarna få bli de som ska våldtas, och när de river av våldtäktsmännens masker så chockar man dem rejält med att säga "höh, de har ju ERA ANSIKTEN!!! Det är NI som är rånarna!"

Det här scenariot kan utvecklas på en rad olika sätt. Kan de på något vis avslöja detaljer om ligaledaren utan att poliserna fattar att de själva är brottslingar? Kan de undanröja misstankarna mot dem själva överhuvudtaget?

En ambitiös spelledare kan utveckla scenariot på hundra olika sätt. De kan bli indragna i skelettmaskrånarens personliga purgatorium och uppleva hans paranoida mardrömmar om gisslanmedlemmar som behövts sättas på plats och plågas till underkastelse. De kan få hämnas på ligaledaren med sina astralkroppar när de spelar igenom en av sina drömsekvenser. De kan också råka röra ihop verklighetens förflutna med sina egna vansinnesdrömmar och ställa till med paradoxer. Vad är det för företagshemligheter de har varit ute efter, förresten? Kanske är det en riktig, riktig hemlighet om illusionen och demiurgens försvinnande? Vem är i så fall den mystiska arbetsgivaren som anlitat dem?

/Rising
älskar att spåra ur

 

[Manolito]

Och jag kom att tänka på drömsekvensera i Max Payne. Oändliga labyrinter av korridorer där hans döda barns skrik hörs någonstans, men han kommer fram för sent.

 

[Nemesis_UBBT]

Du och XertaiX borde starta en skrivarklubb eller nått! Måste bara fråga om en sak eftersom jag aldrig har spelat Kult. Vad är "illusionen"?

 

[Melchior]

Okej, världen i Kult bygger på illusionen. En gång i tiden var människorna gudar, som vandrade och styrde gott i vår vackra värld. Men så kom superskurken Demiurgen, och skapade en illusion för att fängsla människorna. Illusionen bestod av tre fängelser: Elysium, Limbo och Inferno. Elysium är vår väld, som vi lever i, Limbo är drömlandet, och Inferno är helvetet där syndarna efter döden plågas i evighet (eller tills de har glömt allt om sitt tidigare liv, då återföds deras själar i nya kroppar).
Nu är det så att Demiurgen har försvunnit, och illusionen har börjat rämna. Människorna ser ibland in i den enda sanna verkligheten, urstaden Metropolis.
Vissa människor kan ta sig ur illusionens grepp, och återigen få sin gudakrafter. Men i mörkret döljer sig Demiurgens gamla tjänare, som efter hans bortgång strävar efter att få ta hans plats...
Japp, det där var en snabb genomgång av vad illusionen är för något.

 

[Nemesis_UBBT]

Ok, då fattar jag... Men varför försvann Demiurgen?

 

[Ridijeck]

Ok, då fattar jag... Men varför försvann Demiurgen?

Det är, så vitt jag vet, en fråga som spelmakarna medvetet vägrar att svara på.

Ridijeck
som inte äger Kult men väl läst igenom det

 

[Johan Granberg]

Jodå

Nu tar någon notis av dina idéer!
Jag tycker du kom med en del mycket intressanta synpunkter som fick igång min hjärnaktivitet.
Att knyta samman rollspersonernas tvivelaktigheter med den inledande händelsen var en mycket bra idé!

Om du knyter ihop motivet och olyckan, som jag nämnde ovan, så kan slutscenen bli riktigt bra om man kör en upprepning av inledningsscenen. Har man insett att ens motiv till att ge sig ut på vägarna den dagen var fel, och därmed skiter i det, så vaknar man...annars är man förlorad. Man behöver inte ens spela sin egen rollperson i slutscenen. Utan rollpersonen kanske, i drömmen, spelar någon som står nära rollpersonen, och som nu måste göra allt för att stoppa sig själv från att göra samma misstag en gång till.
Det här var ju en grymt bra idé!
Tack så mycket för all inspiration.

 

[Melchior]

Ja, ingen vet exakt varför, men troligast är att det var för att hans makt började att sina.