Re: Saker jag säger om Kult
Gurgeh said:
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Vad kan ni säga om Kult?
Idag vet jag däremot massor av saker som var fel med Kult. Reglerna, världen och rollpersonerna pekade i helt olika riktningar.
Reglerna sa att det här var ett action-rollspel. Det fanns färdigheter för dykning, och fallskärmshoppning, regler för helikopterjakter, listor med militärna vapen, och stridskonster på en nivå som får Bruce Lee att se ut som Stephen Hawking. Att döma av reglerna skulle man spela James Bond.
Världen innehöll parallella dimensioner fyllda med spännande platser, mysterier och hemligheter. Det var platser som man ville att rollpersonerna skulle komma till, men som man å andra sidan inte kunde skicka rollpersonerna till, för då skulle de garanterat avlida omedelbart, alternativt villa bort sig i oändligheten och aldrig ha en chans att hitta tillbaka. Att skicka runt mäktiga personer till sådana platser vore spännande. Att skicka rollpersonerna till dem var bara ett stämningsfullt sätt att säga: du dör.
Rollpersonerna skulle vara trasiga människor med mörka hemligheter och nedbrytande nackdelar. Det fanns ett skräcksystem för hur de bryter samman och hur deras nackdelar tar över. Den perfekta Kult-rollpersonen är ett traumatiserat brottsoffer vars hobbies inkluderar halsa Jack Daniels och skära sig i armarna.
Det är vad jag kan säga om Kult, så som det ser ut i den regeluppsättning jag själv äger. (Första utgåvan.)
/tobias </div></div>
En klockren sammanfattning.
För att få ihop det måste man:
1) skoga reglerna helt och hållet. Den actionporr och vapenfetischism som de förmedlar
motarbetar aktivt de värden som är värda att behålla i KULT. Det finns gott om actionspel och många är bättre än KULT. Således: slösa inte bort KULTs sanna potential genom att spela så som reglerna antyder spelet ska spelas!
2) tona ner de rena Hellraiser "du är kokt" aspekterna av settingen. De ska inte opereras bort helt, men det måste vara tillräckligt milt iallafall till en början. Målet är ju att locka spelaren (inte karaktären) i fördärvet, och då duger det inte att döda RPn direkt. Däremot ska världen bortom illusionen vara tillräckligt farlig för att spelaren ska vilja ge sin RP allehanda magi och framförallt ändrad mental balans för att stå upp mot dess fasor.
3) fokusera på rollpersonens resa från "moraliskt balanserad" (ovetande) till att börja öppna ögonen för sina krafter - givetvis till priset av att RPn ger upp sin mänsklighet.
Det är det sanna värdet med KULT. Att spela äventyr där
spelaren (inte bara karaktären) känner att det gått för långt. Där spelaren börjar bli rädd för sig själv - hur långt är jag egentligen beredd att gå för att erhålla personlig mark och kraft.
KULT ger dig all makt du vill ha. KULT låter din karaktär bli Gud och Jesus. Bara du är villig att betala priset: att offra alla principer och rasera hela din mänsklighet.
KULT handlar inte om äventyr där du räddar världen eller skaffar en kista med guld. KULT handlar om äventyr där du steg för steg tvingas rationalisera varför du behöver slå ihjäl din mor eller våldta din dotter för mänsklighetens bästa och
vad gör du nu?
Det är karaktären och dess potential för ren och skär fasa som ÄR Kult.
Reglerna är bara sorgligt i vägen. Settingen är bara ett medel mot målet: att spelarna ska uppleva personlig skräck. Alltså obehaget av att se sig själv och sina medspelare gå längre än vad man trodde var möjligt...
Kult är spelet du antagligen inte vill spela med dina riktiga vänner, iallafall inte om det spelas rätt.
Hur man förmedlar detta i ett köpeäventyr däremot vete hundan... Bästa exemplet (som slår DaVinci-koden på fingrarna) är tyvärr också det första: Sinkadus-äventyret "Eko från det förflutna" (givetvis författat av guden Michael Petersén och gudinnan Gunilla Jonsson).
Utan tvivel min starkaste spelledarupplevelse någonsin (troligen inkluderande all framtid med).
En snabb googling gav följande trådar:
http://forum.sverok.se/viewtopic.php?f=37&t=19373
http://www.piruett.se/2009/08/24/sinkadus-mandag-del-33/
Och förövrigt vill jag att ni alla som hela tiden ställer upp på att tipsa och assistera mig ska veta hur tacksam jag är och hur roligt jag tycker att det är. Jag månne inte vara den snabbaste att kolla upp allt och det ena kommer gärna emellan det andra, men det är likväl ett sant nöje när jag väl får tummen ur att ta tag i alla de bitar som ligger och väntar.
