Jag håller på att skriva ett nytt äventyr nu. Vid senaste rollspelstillfället så hade jag ihjäl alla RP. Det får man göra när man är Gud. =)
Men för någon vecka sedan så tänkte jag att istället för att göra ett nytt spel med nya karaktärer, så gör jag ett nytt med de gamla. För döden är ju trots allt bara början.
Detta har jag skrivit hittills:
Det mörka rummet och bristen på ljus gör att ögonen har väldigt svårt att anpassa sig. Men efter någon minut justeras det till och pupillerna släper in lite mera ljus. Konturerna av en därr och ett svagt ljus där bakom syns om en drömsk synvilla. Det sinker något fruktansvärt. Som en blandning av dött djur, rutten fisk och svavel. Det tränger igenom din hud fastän du försöker värja dig ifrån det.
Om RP väljer att ställa sig upp och söka igenom rummet, trots bristen på ljus, kommer han/hon att gå in i ett flertal saker. Något som känns som ett bord, något som kan vara en stol och något som är odefinerbart. Väggarna är knöliga och kalla. På en del ställen är det en slemmig substans som nästan tar tag i RP’s fingrar. Det är blod och slem som sipprar ut ur väggarna. Ett lyckat slag på UPP när RP är i ett av hörnen, kan avslöja något som är löst. Om RP väljer att utforska detta så hittar de något som kan vara en nyckel. Denna nyckel öppnar dörren. Gå till A2 för att gå vidare.
Om RP väljer att stanna kvar så spela upp scenario A1.
A1
Efter några minuter – som lika gärna kunde vara ett par timamr - hör du hur några pratar på ett språk du inte förstår. En nyckel hörs i dörren och den öppnas. Det starka ljuset gör att du ryggar tillbaka på sängen, stänger ögonen och lägger ena armen över för att ytterligare stänga ute ljuset. Du hör steg närma sig och någon tar tag i din arm. När du slits upp från sängen öppnar du ögonen och ser dig omkring i rummet i de få sekunderna det tar för den stora vakten att släpa ut dig ur rummet. Väggarna är täckta av blod och slem som på något sätt verkar tränga ut ur väggarna. Du ser en stol som ligger omkullvält på golvet och ett bord mot ena väggen. Mitt emot bordet – vid sängens huvudända – finns en toalett. I taket hänger en trasig lampa. Du kommer ut i en korridor som är lång och smal. På båda sidorna om korridoren finns det dörrar, liknande den som du blev utsläpad igenom för en sekund sedan. Du ser upp på vakten som blänger tillbaka. Hans röda hud och gula ögon verkar väldigt olycksbådande. I ena handen har han något som ser ut som en omgjord Uzi. I andra handen har han en stor batong som verkar vara gjord av ben, kött och blod. När du försöker prata med honom grymtar han bara till svar och drar dig hårdare intill sig med sin Uzi-hand. Du försöker slingra dig ur hans grepp, men han verkar vara beredd på det och med ett snabbt ryck så har han dig tillbaka där du började. Han höjer sin andra hand och Det sista du ser innan allt blir svart är hans kött-klubba som han svingar bakom huvudet och snabbt skickar fram igen, mot ditt pannben.
När du vaknar igen, är du i en stor sal. Runt din hals är ett stort koppel av kätting modell större. Den i sin tur är fastslagen i väggen. Runt dig står alla dina vänner.
A2
Nyckel passade perfekt. Trots din utmattning så går ett sus av adrenalin igenom din kropp när du sakta öppnar dörren och kikar ut. Den upplysta gången är för skarp för dina ögon och du måste kisa för att se något över huvud taget. Nån minut senare har ögonen anpassat sig och du kan se normalt igen. På båda sidor av den långa, smala korridoren finns det dörrar. Dörrar som den som du kom ut igenom nyss. DU tittar snabbt över din axel, för att försäkra dig om att det verkligen inte är någon i närheten. När du försäkrat dig, vågar du dig på ett försiktigt ”Hallå...? Nån där?” Men inget svar. Du provar igen, lite högre och starkare denna gången. ”Hallå...! Någon där!?” Ett svagt ljud hörs från några dörrar bort. Du rusar dit och knackar lätt. En knackning tillbaka gör att du fumlar upp nyckeln, tappar den på marken, tar upp den och siktar in dig mot låset. Nervöst och mycket skakande sätter du in nyckeln och vrider om. Med ett klick öppnas dörren och du frigör en av dina kamrater. Du ser in i cellen ocho ser att väggarna är täckta av blod och slem, där finns ett bor och en stol och vid huvudändan av sängen står en slags toalett. Ni båda hjälps åt att lokalisera de andra för att släppa ut dem. Fem minuter senare står ni alla samlade mitt i gången. Utmattningen är stor och ni är trötta, men väldigt glada över att se varandra igen. Någon säger att det känns som en evighet sedan ni sågs, någon tycker att det bara var nyss. Medan ni står där och pratar, hör ni ett ljud längre bort i korridoren...
tja... det var det. kommentarer någon?
. Så detta jag har skrivit nu, är början på en introduktion jag hade tänkt köra med en spelare, medan de andra sitter jämte. Innan rollspelet börjar. På så sätt så har den enda spelaren mer eller mindre ensamrätt att påverka hur spelet ska bli tillslut. 