Har ni några förslag på hur man kan göra det intressant och att det känns som att det i större utsträckning kommer från rollpersonen?
En av mina favorittekniker som SL är att vinkla beskrivningar under spel utifrån rollpersonens/-ernas kunskapsnivå.
Det kan vara baserat på vilka de är, vad de varit med om eller vilka färdigheter de har (helst då dolda SL-slag).
Det är ofta ganska tillfredsställande att tänka sig in i vilken information rollpersonerna har, hur de individuellt förhåller sig till den och varifrån den kommer.
För en helt ovetande person kan informationen vara:
"Ni kommer fram till en stående sten i vägkanten. Den är ca 3 meter hög, mörkgrå och har röd färg målad på toppen".
För nån som rört sig tidigare i området kanske motsvarande beskrivning blir:
"Ni kommer äntligen fram till en stående sten som markerar gränsen till Greldavien".
För nån som också har mer kännedom (eller lyckas med) historia, geografi, samhällskunskap kan man fylla på med mer info.
"Ni kommer äntligen fram till en stående sten som markerar gränsen till Greldavien.
Den västra provinsen som ni når först är märkbart karg och utgör den fattigaste delen av landet.
Era hästar kommer göra att ni drar uppmärksamheten till er från lokalbefolkningen".
Och den typen av subtila anpassningar.
Oftast beskriver jag från perspektivet av den i gruppen som vet mest och ibland förklarar jag om det är lämpligt varför de faktiskt vet det.
"Greger som ofta var här som barn har passerat gränsen många gånger tidigare".
Det fungerar ofta bra som krokar. Inte sällan ställer "Greger" följdfrågor för att se vad han vet mer om närliggande information.
Ibland konstaterar gruppen att de behöver söka mer kunskap om ämnet - just på grund av de extra "kunskaps-fragment" som de nyss fått reda på.
Det är också lättare att lita på informationen som kommer direkt från SLs beskrivning än på saker som förmedlas av t.ex. en SLP.
Tekniken ger möjlighet att förmedla både en känsla av kontroll och utsatthet.
//EvilSpook