Kutulus teknik för att hantera vansinne är såhär: SL är en opålitlig berättare, som antecknar traumatiska händelser, främst såna som på ett eller annat sätt inbegriper mythosen, och sedan manipulerar sina beskrivningar av rollpersonernas upplevda verklighet utifrån dessa anteckningar. Utan att berätta för spelarna vad som är "sant" och vad som är "inbillning", såklart.
Min fundering är: hur mycket vägledning känner du att du behöver för att kunna spelleda på det viset? Och vilken sorts vägledning skulle du vilja se?
Just nu har jag i mitt Kutuludokument:
Men, som sagt, vad behöver du för att kunna spelleda såhär?
Min fundering är: hur mycket vägledning känner du att du behöver för att kunna spelleda på det viset? Och vilken sorts vägledning skulle du vilja se?
Just nu har jag i mitt Kutuludokument:
- Vad som kan vara viktigt att anteckna (vad det är man upplevt, vilka spelare som var med, hur mycket de såg etc).
- En stegrande skala av förändrad världsbeskrivning, som börjar vid mardrömmar, går vidare till att saker som finns blir förvrängda, och slutar med att det läggs till helt nya saker som inte finns alls.
- Några korta exempel på hur anteckningarna kan influera beskrivningarna; t.ex. att en person som sett en flygande varelse kanske ser kretsande korpar, tycker att fåglar stirrar på hen etc.
- En lista med känslomässiga förändringar som kan ge fokus åt hallucinationerna - en känsla av att vara bevakad, en känsla av att andra människor bär en mask eller inte är riktiga människor, att känna att döda föremål är besjälade etc.
Men, som sagt, vad behöver du för att kunna spelleda såhär?