WRNU Kutym mellan skapare och konsument

[stickadtroja]

Jag tycker en skapare av media (eller "konst") inte ska interagera så himla mycket med konsumenten av mediat. Det blir alltid skumt på ngt sätt.
Det verkar finnas någon slags föreställning att det är fint eller bra att konsumenten att få inblick och medverka i skapandet. Exempelvis kickstarter och liknande.

Men det går emot en annan ide, om att den enda riktiga feedbacken en konsument kan ge, är om hen konsumerar mediat eller inte. Gillar det eller gillar det inte. Det är liksom höjden av input ett fan kan ge till en skapare. Sen är det upp till skaparen att lista ut varför något är polulärt, varför hen har sålt så mycket eller lite av produkten.
Denna tanke kan sammanfattas av två, vagt ihågkomna, citat;

"If the public know what it wants, its not the public anymore, but the artist" /Okänd

"When a fan tells me wether they like or dislike my books, they are almost always right. When they tell me WHY they like or dislike my books, they are almost always wrong." /Neil Gaiman tror jag

Så hur är detta relevant för WRNU?
Jo detta är ett forum både för skapare och konsumenter av rollspel. Och det kan bli, och har blivit, ganska konstiga interaktioner mellan dessa två grupper.

Ett exempel, någon skriver om ett känt svenskt rollspel, och har starka åsikter om hur det skulle vara annorlunda. Då kommer skaparen in och försvarar, varför det inte är så och mer eller mindre fördömmer kritiken och trådstartarens åsikt. Problemet är, på ett forum om rollspel, att man såklart ska kunna ha starka åsikter om kända produkter, utan att vara orolig för att skaparen av produkten ska ta illa vid sig. Utan starka åsikter om rollspel faller ju en stor del av forumets mening.

Ett annat exempel, en rollspelskapare beskriver sin process om hur hen ska utveckla en produkt från ett känt varumärke. Då kommer fans av det varumärket in och har starka åsikter hur skaparen borde göra annorlunda. Problemet här är att såklart ska en skapare kunna dokumentera sin process och dela med sig av sina tankar, utan att behöva oroa sig för att upprörda fans blir trampade på tårna. Annars riskerar det bli design-by-committe och medelmjölkigt.

Båda dessa exempel är riktiga, men jag sätter inga namn, eftersom min tråd inte handlar om de exemplena specifikt, utan tendensen som syns på hela forumet.

Några praktiska råd på hur sånt här ska undvikas;

1. Skapare av en produkt håller sig utanför åsikts-trådar om produkten. Vid direkt fråga, typ "Hade varit kul att ha skaparens input varför det är så här?", passar det bättre att blanda in sig.

2. Fans med starka åsikter håller sig utanför skapande-process-trådar om produkten. Åsikterna kan istället lyftas i separata "Önskelista för"-trådar. Om skaparen är sugen kan hen ju kolla igenom och låta sig influeras, utan att behöva svara och hamna på defensiven.

 

[krank]

Jag är för egen del väldigt positiv till kommunikation mellan skapare och konsumenter. Det här forumet har haft åtskilliga i mina ögon ovärderliga diskussioner både om verk som är på väg att skapas och om skapandeprocessen som sådan.

Ibland blir det lite klurigt, men jag föredrar nog det framför att ha något slags skarp uppdelning faktiskt.

Av de 17 produkter jag antingen skapat helt själv eller varit medverkande i kan jag säga att den absolut övervägande delen inte hade funnits överhuvudtaget om det inte vore för möjligheten att stöta och blöta idéer på det här forumet.

Däremot, när produkten faktiskt är färdig – när den gått till tryck – så blir det en lite annan sak. Då kan ju inte längre något ändras. Jag som skapare försöker absolut undvika att svara på recensioner och liknande i de fallen, även om jag gärna svarar på direkta frågor. Recensionerna har ju inte mig som målgrupp, och därför blir det lite konstigt om jag går i svarsmål.


Sedan är det såklart skillnad mellan när jag skriver något till… låt oss säga Ur Varselklotet, jämfört med när jag skriver något till Rotsystem eller Kutulu. Balansen blir annorlunda, eftersom det finns en massa etablerat att förhålla mig till. Då blir diskussionerna i mina ögon svårare men viktigare. Det blir viktigare för mig eftersom jag behöver veta vad det är fans av Ur Varselklotet betraktar som sina ömmande tår. Vad är det som betraktas som helt centralt och som inte "får" ändras? Där behöver jag absolut öva mig i att bli tydligare med att det är det jag gör, att jag luftar tankar och vill ha feedback. Och jag behöver bli bättre på att sedan ta emot den feedback jag får, absolut.

Men att jag behöver bli bättre på något är för mig inte en anledning att sluta med det, nödvändigtvis.

Tänker jag.


Sedan håller jag verkligen inte med om att höjden av vad en fan kan ge en skapare är ifall de gillade verket eller ej. Tvärtom är det ju allt det andra som är mer värdefullt. Vad gillade personen? Varför? Vad gillade personen inte? Hur tänker de kring produkten i allmänhet? Jag är ju extremt emot något slags romantisering av skapandeprocessen. Det är ett hantverk, och som skapare kan och bör man (jag, iaf) alltid sträva efter att bli bättre. Det är ingen gudomlig inspiration som skapar genom mig; det är bara jag, här nere på jorden, som vem som helst, som försöker skapa grejer så bra jag kan.

Vi tänker generellt bättre tillsammans, det är min erfarenhet.

 

[Leon]

Att spela rollspel är inte att konsumera media. Alla är skapare.

 

[Genesis]

Jag spelar nästan bara spel skrivna av folk jag känner, och skriver spel som spelas av folk jag känner, eller åtminstone träffar på konvent och så. Jag är inte intresserad av att ha eller vara ett ”fan”, och föredrar 100% när rollspelsskrivnde och -skapande är ett utbyte av idéer mellan människor snarare än att dela upp folk mellan ”skapare” och ”konsumenter”. Jag tycker att det är bland det bästa med rollspelshobbyn att man inte behöver köpa spel från folk man inte känner. Det blir både ekonomiskt billigare (eftersom mycket av vad jag spelar är gratis och spelen jag skriver är också gratis) och intellektuellt intressantare (eftersom jag är en del i ett större samtal om rollspel). För att inte tala om socialt trevligare.

Däremot bryr jag mig inte mycket om feedback från speltestare eller så, och brukar ge det rådet till andra. Testa spelet, se om du tycker att det funkar, och bry dig inte om huruvida de andra gillade det. Men den biten blir såklart annorlunda för större kommersiella skapare.

 

[Sömniga Isaac]

Att spela rollspel är inte att konsumera media. Alla är skapare.

Fast det här påståendet är ju lite väl brett för det stämmer för ju flera andra kulturformer också där det finns en tydlig konsumtion av kulturen.

 

[stickadtroja]

Spännande svar, jag har bara en kommentar på denna punkten:

Sedan håller jag verkligen inte med om att höjden av vad en fan kan ge en skapare är ifall de gillade verket eller ej. Tvärtom är det ju allt det andra som är mer värdefullt. Vad gillade personen? Varför? Vad gillade personen inte? Hur tänker de kring produkten i allmänhet? Jag är ju extremt emot något slags romantisering av skapandeprocessen. Det är ett hantverk, och som skapare kan och bör man (jag, iaf) alltid sträva efter att bli bättre. Det är ingen gudomlig inspiration som skapar genom mig; det är bara jag, här nere på jorden, som vem som helst, som försöker skapa grejer så bra jag kan.

Vi tänker generellt bättre tillsammans, det är min erfarenhet.

Vi tycker nog olika, men håller du med om att det finns frågor konsumenterna inte kan, och aldrig kommer kunna, ge bra svar på? Exempelvis "varför gillar du färgen röd?" eller hård sci-fi eller 70-tals kläder eller vad det nu är. Det kan jag inte själv svara särskilt bra på iallfall.

 

[krank]

Vi tycker nog olika, men håller du med om att det finns frågor konsumenterna inte kan, och aldrig kommer kunna, ge bra svar på? Exempelvis "varför gillar du färgen röd?" eller hård sci-fi eller 70-tals kläder eller vad det nu är. Det kan jag inte själv svara särskilt bra på iallfall.

Absolut! På samma sätt som det finns saker jag som skapare aldrig kommer att kunna svara fullt tillfredsställande på. Vilket är ungefär samma sorts frågor; de som kokar ner till individuell smak/känsla. Det är s a s inte specifikt för konsumenterna, utan är ganska allmänmänskligt.

(Sedan är jag rent personligen övertygad om att man, med rätt verktyg, absolut kan gräva fram svaren på de frågorna också – men de svaren är mer användbara för individen själv, självkännedom är alltid kul, inte kanske för en motpart i en diskussion. Jag är lika lite intresserad av exakt vilka barndomsupplevelser som gör att du associerar "rött" med positivas känslor som du är av att höra mig beskriva mina drömmar. Typ. Med förbehåll för att du kanske är en sån som gillar att höra om folks drömmar då, det kan ju jag inte veta =) )

 

[God45]

Noll medhåll. Det här är en konströrelse! Alla kan prata med varandra! Är det inte helt fantastiskt att direkt kunna prata med varandra? Jo det är det! Vi lär av varandra, vi kritiserar varandra, vi gör varandra vassare! Att prata är inget som gör skapandet messigare, man står för det man står för men man gör det bättre!

Konsument… Vilket äckligt ord. Ingen borde se på sig själv som en *kräks* konsument av rollspel! Vi är konstnärer allihop! Vi är skapare allihopa!

 

[krank]

Sedan tänker jag att man absolut kan upparbeta liksom principer för kommunikation. Till exempel tänker jag att det är en bra grej att vara respektfull när man kommunicerar. I allmänhet såklart, men specifikt när man diskuterar skapande och saker som skapas. Skriver jag saker till Ur Varselklotet och fans av Ur Varselklotet har starka åsikter så ligger det i mitt intresse att kommunicera med dem – men inte på ett sätt som skapar ett antagonistiskt förhållande. Och om någon skriver något till mitt favoritspel, och jag har åsikter om det, så ligger det i mitt intresse att framföra mina åsikter på ett konstruktivt sätt.

Vi är alla människor, med känslor (tyvärr), och människor är i grunden ganska sköra. Och det tycker jag att vi måste få vara. Jag är så himla less på "hård grabbig jargong" där allt man har är elaka pikar, semi-mobbning och där höjden av humor är att få till en riktigt edgy och vass elakhet om någon annan eller dess skapande. Vill man skapa en positiv skapandekultur tror jag helt enkelt att man gör bäst i att 1) göra sitt bästa för att lägga sina egna känslor åt sidan och 2) respektera andra människors känslor.

Och det är såklart också en färdighet man kan behöva arbeta upp, inget man liksom "har naturligt" nödvändigtvis.

Min vision för vad wrnu är/borde vara är väl där typ en kreativ, entusiastisk, tillåtande, glad smältdegel där vi inspirerar och lär av varandra. Är jag jättebra på de bitarna? Nej, inte alltid. Försöker jag bli bättre? Ja. Säg gärna till mig när jag misslyckas.

 

[Leon]

Fast det här påståendet är ju lite väl brett för det stämmer för ju flera andra kulturformer också där det finns en tydlig konsumtion av kulturen.

Vad tänker du på mer konkret?

 

[Sömniga Isaac]

Vad tänker du på mer konkret?

Kultur generellt, det är ett skapande medium, lite i linje med det @God45 var inne på. Så jag menar inte att rollspel inte uppfyller kriteriet, men jag ansåg att påståendet var på tok för brett för att bara gälla rollspel. Även litteratur, konst, teater osv kan sägas vara former som konsumeras och även består av en gemensam kreativitet, gemensamt skapande.

Precis som det finns rollspelare som endast konsumerar rollspel.

Edit: Jag upplever med andra ord inte att rollspel är en mer öppen kreativ process där alla skapar, mer än annan kultur.

 

[krank]

Fast det här påståendet är ju lite väl brett för det stämmer för ju flera andra kulturformer också där det finns en tydlig konsumtion av kulturen.

Jag tänker att det absolut finns många sammanhang idag där gränsen mellan skapare och mottagare blir mer utsuddad och där skapandet liksom pågår på flera håll.

Och det tycker jag är ashäftigt! Jag kanske inte vill läsa fanfic, men jag älskar verkligen att det skrivs en massa sånt. Ja, även det som skrivs och som är riktigt, riktigt "dåligt". Slash fiction är en fantastisk idé, liksom. Jag vet att det finns författare som avskyr när deras fans blir medskapare av kultur, men det tycker jag är en ganska märklig och ogin inställning. So what om någon skapar ett parallellt universum där Snape bygger ett trollkarlsimperium och Dumbledore åker DeLorean till Dödsstjärnan? Det påverkar ju inte originalverket överhuvudtaget, men det hjälper till att skapa en mängkultur. Och mångkultur är alltid, tycker jag, mer intressant än monokultur.

Fanfic, folk som gör egna musikvideos, folk som bygger lego-modeller av sina favoritscener i Sagan om Ringen, allt sånt luckrar ju i grunden upp den här dikotomin mellan aktiv skapare och passiv "konsument". Och jag tycker det är awesome =)

Jag vet inte om det här är vad Isaac menade, men jag ville bara passa på att gusha lite om hur mcyket jag gillar aktiv, participatorisk mångkultur =)

 

[Sömniga Isaac]

Jag tänker att det absolut finns många sammanhang idag där gränsen mellan skapare och mottagare blir mer utsuddad och där skapandet liksom pågår på flera håll.

Och det tycker jag är ashäftigt! Jag kanske inte vill läsa fanfic, men jag älskar verkligen att det skrivs en massa sånt. Ja, även det som skrivs och som är riktigt, riktigt "dåligt". Slash fiction är en fantastisk idé, liksom. Jag vet att det finns författare som avskyr när deras fans blir medskapare av kultur, men det tycker jag är en ganska märklig och ogin inställning. So what om någon skapar ett parallellt universum där Snape bygger ett trollkarlsimperium och Dumbledore åker DeLorean till Dödsstjärnan? Det påverkar ju inte originalverket överhuvudtaget, men det hjälper till att skapa en mängkultur. Och mångkultur är alltid, tycker jag, mer intressant än monokultur.

Fanfic, folk som gör egna musikvideos, folk som bygger lego-modeller av sina favoritscener i Sagan om Ringen, allt sånt luckrar ju i grunden upp den här dikotomin mellan aktiv skapare och passiv "konsument". Och jag tycker det är awesome =)

Jag vet inte om det här är vad Isaac menade, men jag ville bara passa på att gusha lite om hur mcyket jag gillar aktiv, participatorisk mångkultur =)

Du fattade grejen och lyckades uttrycka dig tydligare än vad jag gjorde, tack @krank

Jag menar jag gillar grejen med författarens århundrande som hade en optimism då litteraturen och pennan blev fri! Nu kan alla skapa litteratur och alla bli medskapare av litteratur! Så nej rollspel är inte unikt för denna form av skapande. Snarare kan jag ibland uppleva att rollspel har en högre tröskel för det gemensamma skapandet.

 

[krank]

Kultur generellt, det är ett skapande medium, lite i linje med det @God45 var inne på. Så jag menar inte att rollspel inte uppfyller kriteriet, men jag ansåg att påståendet var på tok för brett för att bara gälla rollspel. Även litteratur, konst, teater osv kan sägas vara former som konsumeras och även består av en gemensam kreativitet, gemensamt skapande.

Precis som det finns rollspelare som endast konsumerar rollspel.

Edit: Jag upplever med andra ord inte att rollspel är en mer öppen kreativ process där alla skapar, mer än annan kultur.

I och för sig är väl också akten att "konsumera" en teaterpjäs eller en bok också något slags skapande-akt. Ett verk är ju inte, tänker jag, färdigskapat förrän det finns i huvudet på en mottagare – det man gör när man läser en bok är ju att man i nån mån deltar i skapandeprocessen, man bidrar med sina egna tankar och åsikter och förutfattade meningar och (om man inte har afantasi) bilder…

Så jag håller därmed lite med dig, att alla kulturformer är skapande medier =) Man kan kanske prata om grader och om sätt som det skapande sedan kommuniceras vidare, men skapande gör man =)

 

[Franz]

Intressant fråga och intressanta svar. Kort sagt håller jag inte med. Varför tar lång tid att förklara och jag hinner tyvärr inte nu så jag får be om att återkomma.

En sak som jag dock kan säga är, angående rollspel som konst, så tycker jag att det är en parcipatorisk konstform. Det vill säga att själva konsten uppstår först när rollspelet/äventyret spelas. Och i och med att båda grupperna av deltagare är lika stora medskapare till konsten tycker jag att det känns naturligt att prata om hur böckerna utformas.

Sen tycker jag att just tillgängligheten hos de stora skaparna är en av de saker som gör vår hobby så bra och speciell! Sveriges största spelskapare i form av @Mekanurg @Brior @Magnus Seter @Dante @Gabrielle de Bourg är lätta att få tag i här på forumet, är supertrevliga och svarar gärna på frågor! Det skulle aldrig hända inom exempelvis film- eller musikbranschen.

 

[Sömniga Isaac]

I och för sig är väl också akten att "konsumera" en teaterpjäs eller en bok också något slags skapande-akt. Ett verk är ju inte, tänker jag, färdigskapat förrän det finns i huvudet på en mottagare – det man gör när man läser en bok är ju att man i nån mån deltar i skapandeprocessen, man bidrar med sina egna tankar och åsikter och förutfattade meningar och (om man inte har afantasi) bilder…

Håller helt med, jag tror att om vi tänker konsumtion som i att vi köper en tjänst så blir det galet. Men tänker vi konsumtion som i att vi tar del av en upplevelse som sedan lever vidare i våra minnen, vårt sinne och vår egen kreativitet och skaparlust så har kultur i olika form alltid varit något som skett genom medskapande. All kultur är en form av gemensamt skapande, rollspel är inte unikt i detta på något sätt.

 

[krank]

En sak som jag dock kan säga är, angående rollspel som konst, så tycker jag att det är en parcipatorisk konstform. Det vill säga att själva konsten uppstår först när rollspelet/äventyret spelas.

Det här kan jag hålla med om. Däremot tycker jag ju lite samma sak om teaterpjäser, musikstycken och målningar: konsten uppstår, i nån mån, eller "görs färdig", när den omskapas hos, i huvudet på, en mottagare.

Det jag tänker är skillnaden är huruvida det finns en aspekt av externalisering. I rollspel har vi ju både en inre komponent (hur jag som spelare upplever saker) och en yttre (hur jag agerar utåt kring spelbordet). Det finns mindre av det när jag ser en film eller tittar på en målning, även om det kan finnas element av det där också. Så frågan kanske blir hur stor vikt man lägger vid det inre aktiva omskapandet kontra det yttre aktiva omskapandet/deltagandet? Jag är ju generellt en ganska inåtvänd person; jag lägger mycket mer vikt vid vad som händer i mitt huvud än det som händer utanför det. Det gör också att jag inte tycker att skillnaden i yttre/utåtvänd aktivitet gör så stor skillnad… Tror jag.

 

[Sömniga Isaac]

Vad tänker du på mer konkret?

Jag tror min reaktion mot ditt påstående Leon främst grundar sig i att det påminner om det som vi alla gör, försöker höja vår egen aktivitet till något unikt och något som ingen annan gör. Vilket jag är väldigt allergisk mot, känns som det begränsar snarare än berikar. Något som varit uppe i en annan tråd där hårt dragna gränser mellan olika rollspelsformer redan inkräktar på öppenheten istället för att bidra till den öppenhet vi gärna lyfter fram i vår hobby. Jag tror vi är duktiga på att skapa ett eko och leva i vår hobbys eko-kammare varpå vi börjar försöka höja vår egen hobby för att göra den unik istället för att låta oss se de många likheter den bär med andra former av kulturyttringar. Det här är inte unikt för rollspelshobbyn.

Jag går helt med på att rollspelshobbyn ska ha öppna gränser och att det är en skapande aktivitet, där det finns många medskapare till ett verk. Men jag har väldigt svårt att se att det är unikt för rollspel och att rollspel är bättre på det än andra rörelser inom kulturen.

 

[Leon]

Kultur generellt, det är ett skapande medium, lite i linje med det @God45 var inne på. Så jag menar inte att rollspel inte uppfyller kriteriet, men jag ansåg att påståendet var på tok för brett för att bara gälla rollspel. Även litteratur, konst, teater osv kan sägas vara former som konsumeras och även består av en gemensam kreativitet, gemensamt skapande.

Precis som det finns rollspelare som endast konsumerar rollspel.

Edit: Jag upplever med andra ord inte att rollspel är en mer öppen kreativ process där alla skapar, mer än annan kultur.

Jag kan hålla med om att konsument kanske är ett konstigt uttryck även för andra kulturformer, men det är en skillnad mellan att läsa en bok eller titta på en tavla - då är du mottagare och skaparen avsändare. Men spelar man rollspel så är alla runt bordet både avsändare och mottagare samtidigt. Rollspel är inte att läsa boken, det är att skriva boken tillsammans.

Sen finns det förstås andra kulturformer som också är samskapande.

 

[Sömniga Isaac]

Rollspel är inte att läsa boken, det är att skriva boken tillsammans.

Och jag håller inte med. Det kan vara det, men behöver inte vara det. Ett av de största problemen i rollspel och runt spelbord är ju att inkludera och få alla röster hörda. Något som spelbord kämpar med, även mellan goda vänner. Så huruvida det verkligen är ett skrivande av en berättelse tillsammans beror på vem vi frågar. Rollspel kan även, utan rätt strukturer, var en väldigt exkluderande hobby där jag i vissa lägen känt mig som en större medskapare i möte med konst, litteratur eller en pjäs. Så nej vi kan inte hävda att rollspel på automatik är en medskapande aktivitet, det beror helt på gruppen och hur gruppen förhåller sig till aktiviteten, precis som övriga kultuformer står och faller på hur du hanterar mediet.

Jag tror helt enkelt jag kommer från en annan ingång med andra upplevelser, så jag släpper den här diskussionen nu för den går utanför trådens ämne egentligen.