Nekromanti Kvinnor/tjejer och rollspel

[nicole]

Ofta hör man att det är så himla synd att så få tjejer är intresserade av rollspel. Det kan visserligen bero på att tjejer kommer från en annan planet, har en annan sociokulturell bakgrund, en annan biologisk profil eller att tjejer helt enkelt bara är tjejer...

Det kan också bero på att många rollspelare är mindre duktiga på att introducera en tjej till hobbyn.
Jag har själv blivit utsatt för ändlöst prat om någon undergrupp till en subgenre till något för länge sedan nedlagt SF-rollspel och liknande samtalsämnen som jag hade noll koll på. När jag väl började spela skulle jag in i en helt ny värld med den enda instruktionen "du bestämmer över din rollfigur och SL bestämmer över världen". Jag visste inte ens hur husen såg ut där människorna bodde än mindre vad det var för skillnad mellan olika dvärgraser, alvraser eller ens vad som är skillnad på alver och människor.

Jag bet mig fast iallafall, jag förstod att det kunde bli kul om jag bara fick lite mer bakgrund. Jag tvivlar dock på att alla kvinnor har min envishet. När man inte förstår så känner man sig utanför och om man känner sig utanför drar man sig undan.

Jag undrar om det inte skulle finnas fler kvinnliga rollspelare om tjejerna fick en mjukare start. Om man t.ex. valde att spela i en nutid, förenkla reglerna eller spela ett soloäventyr med henne innan, skulle då inte chansen vara större att hon fick upp ögonen för att det är kul att spela rollspel?

Vad har ni för erfarenheter?

 

[Oldtimer]

Vad har ni för erfarenheter?

Jag har aldrig haft något problem med att introducera nybörjare i hobbyn. Om de sedan varit killar eller tjejer har ju inte spelat någon roll.

Fast när man var tonåring var det ju oftast killar man bjöd hem för att spela rollspel. Kändes väl inte lika lättsamt att bjuda hem en tjej för lite rollspel. ("Skall du hänga med upp på lite, vad heter det, vad heter det... rollspel")

/Mikael

 

[Duddmannen]

Min erfarenhet

Min erfarenhet av tjejer och rollspel säger att en metod då det funkar med introduktionen till rollspel är när tjejen i fråga redan delar en annan aspekt av den ändå breda kultursfär som rollspelen hör till.

Med andra ord: En tjej som läser Asimov eller Tolkien kommer lättare in i ett rollspel tillsammans med killar om dessa OCKSÅ läser Asimov eller Tolkien och rollspelet i sig hör hemma i någon av dessa författares mer typiska miljöer. Här gäller alltså att man har samma referensram (inte unikt för kille/tjej-spelande).

Därmed stämmer påståendet att det skulle vara lättare att introducera tjejer till rollspel om man kör rollspel i nutid, men bara under förutsättning att tjejerna är intresserade av detta.

Problemet här är att det, generellt sett (OBS), är en väldig skillnad på tjejers och killars intressen. Rollspelen har sprungit fram ut killars intressen för konfliktspel och fantasy, hobbyer och intressen som få tjejer funnit intressanta. Detta gör att i stort sett alla rollspel är skapade av killar för killar. Ond cirkel.

Därmed stämmer påståendet att det skulle löna sig med ett, kanske inte enklare men bättre anpassat spel som introduktion. Solo-spel (i betydelsen en spelare och en spelledare) kan funka.

Så vart leder allt detta pladdrande till då? Jo det här: Utan gemensamma referenspunkter går det inte. Referenspunkterna i rollspel är tyvärr ofta från sammanhang som länge dominerats (nästan totalt) av killar. Där tjejer HAR gemensamma referensramar med killarna funkar det däremot nästan automatiskt.

När jag på den gamla goda tiden (sent 80-tal, tidigt 90-tal) rörde mig på diverse konvent kom jag fram till att det fanns två områden där tjejer fanns i betydligt större mängd än annan stans. Det var Vampire och Lajv.

Min teori var (och är fortfarande) att Vampire var "inne" och att det fanns en hel uppsjö med böcker (och filmer) om vampyrer som gjorde dem till mer romantiska (tjejiga, om ni ursäktar) än de varit tidigare. Själv tänkte jag alltid bara på dumma odöda som man hackade ihjäl i D&D. Detta samtidigt som systemet var någorlunda nytt och intressant, vilket lockade killar (som ju ofta har en teknisk syn på saker och ting).

När det gällde Lajv såg jag också en ny rollspelsgeneration där man kunde rollspela, slåss och pyssla samtidigt. Det var den ultimata kombon för flera olika hobbyister. Killarna som dunkat orker i D&D kunde nu dunka orker i verkligheten, killar som ville agera mera än slåss kunde sitta och konversera på vers om de så önskade, tjejerna som undrade vad som var så speciellt med rollspel kunde plötsligt vara med när killarna slogs eller rollades, även om de tyckte det var roligare att sy en ny kolt. Nytta och nöje i harmonisk förening.

Nyckeln till att få in tjejer i rollspel ligger någonstans i dessa två grupper. Det är jag övertygad om.

 

[Muggas]

Hmm... De få gånger som tjejer deltagit i våra spelmöten har det varit någons flickvän som släpats med av pojkvännen. Alla gånger har samtliga spelare ansträngt sig extra mycket för att få tjejen att känna sig välkommen, men nästan alltid blir det så att pojkvännen upptar den mesta uppmärksamheten från henne, både i rollspelet och "i verkligheten". Ärligt talat tror jag att det blir betydligt naturligare om tjejer som vill lira rollspel är intresserade av olika genrer som är typiska settings för rollspel redan innan de testar att spela. Sen har nog lite mer erfarna rollspelare som passerat det tidiga tonårsstadiet lite lättare att ha tålamod med kvinnliga nybörjare samt att de inte blir röda som tomater och stammar osammanhängande så fort någon av kvinnligt kön befinner sig inom 3 meters avstånd (för, let's face it- de flesta unga grabbar som börjar lira är inte precis självsäkra charmörer i kvinnligt sällskap). Det sociala kring rollspelsfenomenet är ofta väldigt grabbigt och barnsligt, något som kan avskräcka kvinnliga spelare. Sen är jag osäker på om tjejer rent generellt har samma mål med sitt rollspelande som killar. De kanske är mer inne på gestaltningsbiten och mindre intresserade av regelklur?

 

[ripperdoc]

När jag väl började spela skulle jag in i en helt ny värld med den enda instruktionen "du bestämmer över din rollfigur och SL bestämmer över världen".

Det är väl ett generellt problem med nybörjare, inte bara med tjejer? När jag bjuder in nya rollspelare (både tjejer och killar) så är det halvt omöjligt att beskriva den välrd man spelar i, för det är så mkt. Att spela speciellt lämpade äventyr skulle förstås funka, men det har jag sällan varken tid eller ork till. På sätt och viss är det ett inträdesprov - om än ett ganska dåligt sådant - om nybörjaren orkar stanna och lyssna för att bli fascinerad av världen... de som biter sig fast vill man ha.

/RipperDoc - som gärna bjuder in en tjej för lite rollspel...

 

[Targon]

Kvinnor och snorungar

Jag undrar om det inte skulle finnas fler kvinnliga rollspelare om tjejerna fick en mjukare start.

Inte för att jag har sanningen, men jag undrar verkligen om det är just där problemet ligger. Jag tror snarare att det i den mesta rollspel som spelas finns något grundläggande ovuxet och att hobbyn i själva verket alltid tenderat att hållas kidnappad av oss snorungar vars mentala ålder - trots att vi ibland har fru, hund och volvo, bor i dyra bostadsrätter och tjänar mer än vad våra föräldrar någonsin gjorde - konstant håller sig på 13-14 år. Och alla vet ju att medan en grabb på 13-14 år är en snorunge, är en tjej i samma ålder i det närmaste en fullvuxen kvinna. Rollspel förefaller i huvudsak vara en regressiv hobby (tänker inte minst på favoritleksakstråden förra veckan), medan kvinnlighet och vuxenhet lättare går hand i hand.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, utan att i själva verket veta ett smack om saken, misstänker jag ändå att de få kvinnliga utövare av rollspelshobbyn förhoppningsvis bidrar till att göra hobbyn vuxnare än vad den i regel framstår som. Exempelvis tvivlar jag på att det överhuvudtaget existerat kvinnliga kobolder. Jag tillhör nämligen de som tror att kvinnliga rollspelare borde kunna tillföra hobbyn en helt del "vuxna", estetiskt intressanta infallsvinklar som skulle kunna höja den ovanför snorungenivån. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har svårt att tro att kvinnliga rollspelare ränner runt i febril jakt på ett ballt kraggsvärd.

Helt enkelt, kvinnliga rollspelare borde sno åt sig hobbyn och utöva den helt på sina egna villkor, utan kobolerier och utan estetiska kategoriseringar baserade på vad som vad som är "coolt" eller inte. Måhända sätter jag kvinnor på piedestal, men jag tror verkligen att kvinnliga rollspelare, om de får luftrum bland allt kvävande snorungetestosteron, kan göra hobbyn betydligt mognare. Det tycker jag nämligen att hobbyn förtjänar.

 

[Pom]

Ärligt talat tror jag att det blir betydligt naturligare om tjejer som vill lira rollspel är intresserade av olika genrer som är typiska settings för rollspel redan innan de testar att spela.

Det där gäller i alla fall min fru. Jag fick in henne på rollspel via vårt gemensamma xenaintresse, men nu spelar vi förutom en xenakampanj också en helt annan kampanj (fast även där är hon en krigare, dock mycket ung och grön).

Det sociala kring rollspelsfenomenet är ofta väldigt grabbigt och barnsligt, något som kan avskräcka kvinnliga spelare.

Det är nog så, åtminstone under tonåren. Det är ju dessutom svårt att förklara rollspel för ickerollspelare, samtidigt som det brukar framstå som uppenbart att utövarna är rejält inne i det hela och verkar kunna en massa konstiga saker.

När jag som vuxen har haft möjlighet att introducera rollspel för kvinnor i icketonåriga sammanhang (mellanstadiegrupp, konferens) har det gått som en dans.

Sen är jag osäker på om tjejer rent generellt har samma mål med sitt rollspelande som killar. De kanske är mer inne på gestaltningsbiten och mindre intresserade av regelklur?

Jag har spelat med kvinnor i åldrarna 10-60 år och när de väl är inne i spelet är det ingen skillnad mot hur män spelar. Det finns samma spektrum av problemlösare, skådespelare, powergamers, vapenfetischister, kalenderbitare, berättelsebesatta och allt annat.

Men åtminstone med mellanstadiebarn blir det ibland krångligare i könsblandade grupper. Är det bara tjejer eller bara killar är det ingen skillnad på spelandet. Men i blandgrupper kan det bli ett slags vi-mot-dem-mentalitet, killarna mot tjejerna, och lite annat som känns igen från skolgårdarnas värld.

 

[entomophobiac]

Jag tror det du beskriver är anledningen till att många undviker rollspel - den genomsyrande totala nördigheten.

Inte att jag finner nörd som ett negativt ord. Det jag menar är den totala fanatism som genomsyrar hela spelsfären. Man utgår från att alla andra människor är antingen lika nördiga eller dumma i huvudet.

Problemet med detta är att det gör att rollspelare trivs jättebra bland rollspelare, men att andra människor på något sätt "rubbar balansen". Tjejer blir ett starkt rubbande av balansen i det här läget, eftersom spelgrupper oftast bildas på högstadiet då hormoner etc. redan är i obalans och att gruppen dessutom hålls samman av den nämnda totala nördigheten.

Som jag spelar nu för tiden är det visst fortfarande nördigt runt ikring själva spelandet, men spelandet i sig blir oftast mer som en långfilm i berättarstilen än de mer traditionella spelscenarier jag erfarit. Man förutsätter att spelarna utgår från sina rollpersoner och bemöter världen som om de aldrig bevistat den förr. Till och med i Cthulhu, där man oftast vet vad som kommer att hända förr eller senare.

I det spelsättet är alla välkomna. Jag har till och med fått min bror intresserad vid ett par tillfällen - så intresserad att han faktiskt spelat med ett par gånger. Det är inte hans hobby, helt klart (går Fordon; kör 240 Turbo...), men det bevisar att man inte behöver nörda sönder hobbyn helt.

Puh. Kort och gott: jag tror att det du nämner är ett större problem än att tjejer inte kommer in i hobbyn. Det är nörderiets totala vandalism av den egna framtiden.

 

[entomophobiac]

Re: Kvinnor och snorungar

Helt enkelt som diskussionen går i dataspelsvärlden: varför finns det inga spel som gjorts för kvinnor, av kvinnor? Alla spel är gjorda av smått gubbsjuka män, för snorungar.

 

[Duddmannen]

Kvinnor med svärd (Lite OT, nästan NT)

Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har svårt att tro att kvinnliga rollspelare ränner runt i febril jakt på ett ballt kraggsvärd.

Du har uppenbarligen inte spelat med Gunilla Jonsson!

 

[Johan K]

Hemm, kan tänaks att det är en liten skillnad på könen... Tror att tjejer/kvinnor kan tendera att vara mindre boffriga när man lirar & kanske kan bli utråkade av detta... Kommer själv ihåg när jag började lira, då var det ju en hel del hack'n'slash.. Tror inte att det uppsakatas lika mycket av det kvinnlihga könet, låter lite som en fördom kanske.... Men ändå..
Dock så lirar jag D&D med en tjeje & det är ingen som hellst skillnad mellan oss när vi lirar det iaf..

/ Johan K, som inte gillar det där med beårdart övertid,,.,

 

[LeJonklev]

Nybörjare helt enkelt

När vi i min spelgrupp ska ha någon som skall komma och testa rollspel (oavsett kön, här särbehandlas tamejfan ingen), har vi alltidd gort som så att någon med god spelleddarvana tar på sig att förbereda det hela.

Personen ifråga skriver då en "enkvällare". Ungefär som ett konventsäventyr med färdigskrivna rollpersoner, mkt enkelt regelsystem och som utspelar sig i nutid eller i en välkänd historisk miljö. Plotten är oftast någon typ av thriller med små inslag av action.

På plats får sedan testaren den rollperson som anses vara mest "lättspelad" och resten slumpas ut bland de ordinarie spelarna.

Hitintills har det fungerat väldigt bra. Om jag inte räknar fel har vi fått till tre spelare som blivit ett permanent tillskott till spelgruppen (och även om andra har haft trevligt när de spelat så passar faktiskt rollspel inte alla).


/Johan

 

[Troberg]

Re: Nybörjare helt enkelt

När vi i min spelgrupp ska ha någon som skall komma och testa rollspel (oavsett kön, här särbehandlas tamejfan ingen), har vi alltidd gort som så att någon med god spelleddarvana tar på sig att förbereda det hela.

Personen ifråga skriver då en "enkvällare". Ungefär som ett konventsäventyr med färdigskrivna rollpersoner, mkt enkelt regelsystem och som utspelar sig i nutid eller i en välkänd historisk miljö. Plotten är oftast någon typ av thriller med små inslag av action.

På plats får sedan testaren den rollperson som anses vara mest "lättspelad" och resten slumpas ut bland de ordinarie spelarna.

Det kan också vara bra att se till att de andra spelarna är medvetna om nybörjaren och anpassar sin spelstil därefter, att de så att säga har en mentor/vägledarroll.

 

[Johan K]

Re: Nybörjare helt enkelt

Hehe !
Det där var ju simpelt & synnerligen listigt ju !! Tror nog inte att det behövs så mycket mer än det där ju.. Varför krångla till det hella, egentligen ??

 

[Rosen]

("Skall du hänga med upp på lite, vad heter det, vad heter det... rollspel")

"Cthulhu heter ett av våra lite kryddigare spel!"

--
Åke

 

[Lycan]

Jag har spelat med lite olika tjejer, en av dem gifte jag mig med...

Men ärligt talat, vilka kulturella uttrycksformer man dras till verkar mest handla om tidigare erfarenheter, eftersom kultur handlar så mycket om språk. Rollspel är oftast en del av den nedåtgående kulturspiral som brukar kallas nördighet. Alltså, nördiga tjejer gillar nördiga rollspel, icke-nördiga tjejer (och killar) kan få väldigt svårt att hänga med i nördkretsar, eftersom en riktig nörds språk består av så många olika esoteriska komponenter (Star Wars-referenser, Rosenius-intertextualiteter, Tolkien-onani, etc).

Icke-nördiga rollspel som däremot är mer besläktat med drama kan ju med fördel introduceras för såväl icke-nörda tjejer som killar med intresse för drama, teater eller gestaltterapi.

Det tror jag i alla fall.

Att fantasyrollspel öht kan betraktas som nybörjarrollspel är för resten ganska absurt. Fantasyns nomenklatur är ju lika avancerad som den för vilket akademiskt ämne som helst, eller, ja... inte riktigt kanske. Men ni förstår vad jag menar. Skriv ett _riktigt_ nybörjarrollspel NU för sjutton gubbar. Eller ska man tvinga folk att spela Nicotine Girls? (http://www.halfmeme.com/nicotinegirls.html)

- Lycan

 

[w176]

Att göra generaliseringar är dumt

Att göra generaliseringar tror jag inte alls funkar. Liksom att spela nutid med medeltids nörden Tina är bara dumt, lika så att köra mer seriöst rollgestaltade med Doom-Desere som tycker att splatter och slakta monster på löpande band är kul.

Att generalisera ihop alla tjejer till en fålla och sedan köra "Tjejrollspel" och tro att de ska passa dem bättre så tror jag är en utomordentligt dum ide.
Visst generellt sett har killa och tjejer som stora grupper olika intresse profiler men det är idiotiskt att ta allt för stor hänsyn till det. Skulle man köra förorts-blatte rollspel med Muhammed som växt upp i villa och lyssnar på klassik musik bara för att han är invandrade? Nä det skulle vara idioti.

Samma sak gäller för en kvinnlig individ som börjar spela rollspel som en manlig, individanpassning.

Att börja köra nutida såparollspel med mig, som fantasy och sf nörd, såpahatade och stort fan av miljöeskapism, skulle bara ha varit riktigt konstigt och föraktväckade hos mig. Även om det skulle passat min såpa intresserade kompis Kim bra som spendera halva dagarna med att se Big Brother oavsett om denna Kim var tjej eller kille.

Att se på generella trender och anpassa för dem är bara begränsade, alla nybörjar kan kanske må bra av en mjukstart i till exempel en filmgenre de är bekant med och gillar oavsett om det är komedi, drama, historiska krigsfilmer, sf, splatter, tonårsmordfilmer i stil mes Scream.

Det egentliga problemet tror jag ligger i dels snedrekrytering, (Killar drar med sig sina killkompisar för att spela) men dels också kön segregering. För många om inte det flesta tjejer kan det kännas väldigt hotfullt och utsatt att umgås i en helt i övrigt manlig miljö, speciellt i sådan ålder då (folk på grund av normer förväntningar och segregerad fritid till exempel inom sporten) mest umgås med sitt eget kön. Folk som är inte van vid det känner sig helt inte som hemma och som något slags utomjordning eller missfoster speciellt om språket och den sociala reglerna är annorlunda än det egna könets grupp.
Oavsett om det rör sig i en tjej som ska introduceras till en enbart manlig rollspelsgrupp, eller enda killen i syslöjdsgruppen i skolan. Är man inte van vid det som sagt upplevs det som en väldigt främmade och obekväm situation som man kanske inte ger sig in i. (Killar börjar inte rids för att bara tjejer gör det och han alltså kan bli klassad som bögig, en tjej börjar inte elprogrammet fast än det är kul att leka med elektroder på tekniklektionerna osv.)

Det här är egentligen samhällets fel, men ändå något man bör ha i bakhuvudet, att folk som enda tjej kan känna sig väldigt obekväma innan och i början och att det troligtvis är mycket lättare om det redan finns tjejer i gruppen eller man ser till att tjejen dessutom tar med en till tjejkompis.

/Elin

 

[w176]

Re: Kvinnor och snorungar

Nä. Det är mitt allmänna svar till din inställning.

Det finns kvinnliga kobolder (eller bofferbönder om man föredrar den ack så talade lajvtermen), jag lovar, vi har också en kvinnlig liten kobold inom oss, även om tävlingsinstinkt är något som inte uppmuntras lika mycket att ta sig till utryck hos kvinnor så finns det där.

Jag har varat dataspel och försökt opta min gubbe min maximalt och skitigt i handlingen även om när jag väl började spela rollspel hade jag växt ur det.

Det hjälper inte direkt tjejer att de har förväntningar på sig att de ska vara åh så mogna och seriösa och vuxna utan det stärker bara det krav på att vara en duktig flicka som samhället redan ger utryck för. Jag lovar dig, visst, tjejer kommer in i puberteten tidigare men vi sitter också fortfarande på högstadiet och leker oboy/vatten/mjölk lekar har sjuka diskussioner om sex och killar, fnissar idiotiskt åt saker och spurtat vatten ur näsan vi med. Det är bara det att man som tjej inte får göra det offentligt.

Det finns helt enkelt ett större kvar på tjejer tidigare att de ska ta ansvar och bete sig vuxet och bara lägga på ytterligare sådant krav och förväntningar inom något som är så lekfullt som rollspelhobbyn är negativt. Att ha en massa förväntningar på att tjejer ska vara annorlunda är något som gör dem annorlunda och hindrar dem från att vara sig själva på samma sätt att om pojkar förväntas vara macho kommer de stäva efter att vara macho även om de egentligen gillar att vara mjuka och snälla.

Dock kan jag hålla med om att ett könsblandat klimat ofta leder till en bättre stämning på grund av att folk har lite olika erfarenheter m.m. Och man därför inom gruppen får vara mer avvikande från normen. (Hockeyspelare får inte sitta och kramas eller diskutera hur de grät hejdlöst och kände efter deras katt blev överkörd i omklädningsrummet även om de intresserar dem men det är okej att prata om det när man sitter med en blandad kompisgrupp på fiket, på samma sätt som man på moderaternas ungdoms förbunds årsmöte inte kan diskutera det fina med kommunism men däremot kan diskutera det i en politisk blandad grupp)

/Elin

 

[Dimfrost]

Att fantasyrollspel öht kan betraktas som nybörjarrollspel är för resten ganska absurt. Fantasyns nomenklatur är ju lika avancerad som den för vilket akademiskt ämne som helst, eller, ja... inte riktigt kanske. Men ni förstår vad jag menar. Skriv ett _riktigt_ nybörjarrollspel NU för sjutton gubbar.

Intressant fråga, fastän kanske något OT. Men man kan väl anse att det har att göra med hur man introducerar hobbyn för tjejer, och därmed stanna kvar här. Nåja.

Frågan är alltså: vad ska ett nybörjarrollspel handla om, då? Jag håller med om att fantasy är rätt absurt. Science fiction är inte mycket bättre, för det dras med likartade problem samt att många (däribland jag själv) tycker det är svårare att hitta på äventyr i SF jämfört med fantasy. Historisk miljö? Inte medeltid i sådana fall, tror jag. Helst ska man väl kunna hänvisa till något slags populärkultur. Därigenom har väl fantasyspelen lättare nu än för några år sedan: det är bara att säga "det är som i LotR-filmen, typ" och så vet folk vad det handlar om. Enklare skräckrollspel, typ Splatter, kan nog funka, men själv är jag så väldigt ointresserad av den genren att jag har svårt att sätta mig in i saken. Annars vet jag inte rikigt. Hmm... Jazzande furries och zeppelinare, kanske?


/Dimfrost

 

[nicole]

Utan generaliseringar kommer man ingenstans

När man gör en generalisering (generalisering),vilken som helst, kan man inte räkna med att den skall vara direkt tillämpningsbar på alla individer.

Naturligtvis har kategorin nybörjare (generalisering) mycket gemensamt oberoende av kön.

"Folk som är inte van vid det känner sig helt inte som hemma och som något slags utomjordning eller missfoster speciellt om språket och den sociala reglerna är annorlunda än det egna könets grupp. Oavsett om det rör sig i en tjej som ska introduceras till en enbart manlig rollspelsgrupp, eller enda killen i syslöjdsgruppen i skolan."

Helt sant. För alla nybörjare i en rollspelsgrupp finns det massor med "regler" att lära sig, såväl speltekniska som sociala. En kvinnlig rollspelares tröskel är högre än en manlig rollspelares om hon inte tidigare lärt sig de sociala regler som gäller i en mansdominerad miljö. Det är inte heller bara kvinnan som kan ha problem med att komma in i miljön, även männen kan ha svårt att släppa in henne i gemenskapen, vilket har påpekats av andra i denna tråd.