kalcidis
Hero
Det var såhär att...
..min storebror behövde en kille att öva sitt spelledande på. Enter: Joakim Kalcidis, 6 eller 7 år.
..min storebror behövde en kille att öva sitt spelledande på. Enter: Joakim Kalcidis, 6 eller 7 år.
Nekromanti Länge sen vi hade en poll
- Thread starter Troberg
- Start date
Slipknot
Veteran
Re: Very well
vi typ kom på en sortrs lek som är väldigt besläktat med rollspel oh sen så träffade vi andra som spelade riktigt..
vi typ kom på en sortrs lek som är väldigt besläktat med rollspel oh sen så träffade vi andra som spelade riktigt..
w176
Förlorad dotter
Dataspel
Mammsen och pappsen hade den goda smaken att på min nio års dag ge mig annat än de böcker och det straegi och fps spel jag önskat mig och fick där igenom förutom de två andra spelen jag önskat mig det nyutkommna Baldur's Gate ett villket jag hårdnötte.
Efter ett tag fatta jag att de var baserat på en sak som herte (bords)rollspel villket verkade intressant och på en vägen var det. (Å andra sidan är jag rätt säkert att jag förr eller senare skulle gått ner mig i rollspelsträket ändå, men man kan aldrig vara säker)
/Elin är lycklig över att ha haft en pappa med en förnyftig iställning till underhållningsvåld och barn
Mammsen och pappsen hade den goda smaken att på min nio års dag ge mig annat än de böcker och det straegi och fps spel jag önskat mig och fick där igenom förutom de två andra spelen jag önskat mig det nyutkommna Baldur's Gate ett villket jag hårdnötte.
Efter ett tag fatta jag att de var baserat på en sak som herte (bords)rollspel villket verkade intressant och på en vägen var det. (Å andra sidan är jag rätt säkert att jag förr eller senare skulle gått ner mig i rollspelsträket ändå, men man kan aldrig vara säker)
/Elin är lycklig över att ha haft en pappa med en förnyftig iställning till underhållningsvåld och barn
En kompis i mellanstadiet hade en låda som han ville prova. Drakar och Demoner stog det på den. Jag fastnade när det gick upp för mig att jag kunde göra precis vad jag ville . Sedan dess ahr det gått utför.
Storuggla, vars första handling som rollperson var att koka gröt
Storuggla, vars första handling som rollperson var att koka gröt
w176
Förlorad dotter
Glömde alternativet Warhammer/Magic...
... villket egentligen är ett bra område att ragga folk från.
/Elin
... villket egentligen är ett bra område att ragga folk från.
/Elin
Jag gör som alla andra ...
... och berättar hur jag halkade dit.*
Sommarlovet 1982: Jag hade träffat en ny kompis som kom från det närliggande Falun och började hänga där mest hela tiden. En dag skulle han hem till en av sina klasskompisar och spela något som hette »adeåde« och frågade om jag hade lust att haka på.
Jag hakar på och sitter i flera timmar och ser på när de andra rensar en ofantlig jättegrotta från orcher, troll och andra oknytt. (Jag råkar även bryta sönder en plastlinjal, men den gömmer jag i en skrivbordslåda så ingen ska märka något.)
Väl hemkommen till Rommehed börjar jag så skriva på mitt första egna rollspel. Det är en salig blandning av Sagan om Ringen, Övärlden, Narnia och det lilla jag begripit av AD&D. Jag spelleder min åtta år gamla lillebror med blandat resultat.
Senare samma år hittar jag en blå box med texten »Drakar och Demoner« i en hylla på Lek & Hobby i Falun. Jag köper spelet, tar hem det, läser det.
The rest is—as they say—history ...
<font size="1">* Om du läser det här, Krille, ska du veta att jag inte har något emot ämnesrubriker som fortsätter i inlägget.</font size>
... och berättar hur jag halkade dit.*
Sommarlovet 1982: Jag hade träffat en ny kompis som kom från det närliggande Falun och började hänga där mest hela tiden. En dag skulle han hem till en av sina klasskompisar och spela något som hette »adeåde« och frågade om jag hade lust att haka på.
Jag hakar på och sitter i flera timmar och ser på när de andra rensar en ofantlig jättegrotta från orcher, troll och andra oknytt. (Jag råkar även bryta sönder en plastlinjal, men den gömmer jag i en skrivbordslåda så ingen ska märka något.)
Väl hemkommen till Rommehed börjar jag så skriva på mitt första egna rollspel. Det är en salig blandning av Sagan om Ringen, Övärlden, Narnia och det lilla jag begripit av AD&D. Jag spelleder min åtta år gamla lillebror med blandat resultat.
Senare samma år hittar jag en blå box med texten »Drakar och Demoner« i en hylla på Lek & Hobby i Falun. Jag köper spelet, tar hem det, läser det.
The rest is—as they say—history ...
<font size="1">* Om du läser det här, Krille, ska du veta att jag inte har något emot ämnesrubriker som fortsätter i inlägget.</font size>
entomophobiac
Low Prep High Play
Hmmm.
Jag hade en granne som frågade om min något äldre inneboende kusin sysslade med rollspel. Nej svarar jag och frågar vad det är för något.
Denna fråga har sedan fördärvat mitt liv...
(Med tanke på att jag bara idag spenderade nästan 1000 kronor på nämnda hobby. Varför... varför...)
Jag hade en granne som frågade om min något äldre inneboende kusin sysslade med rollspel. Nej svarar jag och frågar vad det är för något.
Denna fråga har sedan fördärvat mitt liv...
(Med tanke på att jag bara idag spenderade nästan 1000 kronor på nämnda hobby. Varför... varför...)
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Bara 1000kr? Du har kommit lindrigt undan!
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,069
Jag var väl runt 10-11 år. Min yngre vän hade spelat DoD med sina kusiner och var lyrisk när han introducerade det för mig. Utan några regler skapade vi en rollperson. Det viktigaste med rollpersonen var givetvis att han hade ett vapen, i det här fallet en morgonstjärna. Jag fick förklarat för mig att en morgonstjärna var en slags stor kaststjärna 
Nåja, när rollpersonen var klar (vi bestämde även att han skulle ha en sköld så att karaktärsgestaltningen skulle bli lite djupare) gav jag mig ut på äventyr. I det här fallet bestod detta av att jag skulle ta mig genom en grottlabyrint som var full med drakar och orcher
.
I vilket fall så tyckte jag att det var skittråkigt och började inte spela förrän ett par år senare när en kompis storeror introducerade det riktiga DoD för mig.
Nåja, när rollpersonen var klar (vi bestämde även att han skulle ha en sköld så att karaktärsgestaltningen skulle bli lite djupare) gav jag mig ut på äventyr. I det här fallet bestod detta av att jag skulle ta mig genom en grottlabyrint som var full med drakar och orcher
.I vilket fall så tyckte jag att det var skittråkigt och började inte spela förrän ett par år senare när en kompis storeror introducerade det riktiga DoD för mig.
En sann saga!
1989 gick en helt vanlig, av rollspel och fantasy-/sf-kultur oförstörd, 16-årig flicka genom korridoren på sitt gymnasium, på väg till en fysiklektion. Vid de neonorangea skåpen stannade hon till och letade länge i röran efter sina skolböcker, pennor, linjaler och miniräknare. Vid skåpet intill samtalade två av hennes manliga klasskamrater, som hon hittills knappt talat med, med en tjej som verkade trevlig. De försökte övertala tjejen att vara med på något som hette "rollspel", de skulle spela "Mutant".
Helt plötsligt hör flickan sig själv säga: Får jag vara med?
Trion vänder sig om, med en viss förvåning, och säger: "Det är klart!".
Så istället för att hänga med sina vanliga kompisar på caféer, spana in killar och gråta över en speciell killes ointresse, tillbringade hon helgen med att skapa en rollperson som dog i början på första äventyret och sedan skapa en ny rollperson, den muterade vargen Magoo. Hon spelade och spelade och hade roligt med sina nya vänner, som var sådana vänner som flickan alltid hade velat ha.
De nya vännerna hade intressen som flickan alltid hade haft - böcker, filmer, serier, vetenskap - men som hon hade gömt för sina gamla kompisar eftersom hon inte ville verka töntig och pluggig. De nya vännerna brydde sig inte om att vara något de inte var (förutom när de rollspelade, förstås) och de lyfte flickan istället för att trycka ner henne. För den här flickan hade inte alltid haft så roligt med sina gamla vänner, som ibland spelade en annan sorts rollspel, där flickan inte riktigt platsade.
Flickan träffade en pojke i sitt rollspelsgäng, en som gick i hennes klass men som hon hittills inte hade lagt märke till eftersom han inte räknades till de som alla tjejer var intresserade av. Han visade sig vara både rolig, smart och omtänksam och flickan föll pladask för honom. Efter intensiv uppvaktning gav han upp och lever fortfarande tillsammans med flickan, som nu är mycket, mycket lycklig.
Flickan tänker ibland på vad ödet eller slumpen kan ställa till med och hon tror att hon idag inte skulle vara den hon är eller där hon är om hon inte hade vågat fråga om hon fick vara med den där gången i korridoren.
1989 gick en helt vanlig, av rollspel och fantasy-/sf-kultur oförstörd, 16-årig flicka genom korridoren på sitt gymnasium, på väg till en fysiklektion. Vid de neonorangea skåpen stannade hon till och letade länge i röran efter sina skolböcker, pennor, linjaler och miniräknare. Vid skåpet intill samtalade två av hennes manliga klasskamrater, som hon hittills knappt talat med, med en tjej som verkade trevlig. De försökte övertala tjejen att vara med på något som hette "rollspel", de skulle spela "Mutant".
Helt plötsligt hör flickan sig själv säga: Får jag vara med?
Trion vänder sig om, med en viss förvåning, och säger: "Det är klart!".
Så istället för att hänga med sina vanliga kompisar på caféer, spana in killar och gråta över en speciell killes ointresse, tillbringade hon helgen med att skapa en rollperson som dog i början på första äventyret och sedan skapa en ny rollperson, den muterade vargen Magoo. Hon spelade och spelade och hade roligt med sina nya vänner, som var sådana vänner som flickan alltid hade velat ha.
De nya vännerna hade intressen som flickan alltid hade haft - böcker, filmer, serier, vetenskap - men som hon hade gömt för sina gamla kompisar eftersom hon inte ville verka töntig och pluggig. De nya vännerna brydde sig inte om att vara något de inte var (förutom när de rollspelade, förstås) och de lyfte flickan istället för att trycka ner henne. För den här flickan hade inte alltid haft så roligt med sina gamla vänner, som ibland spelade en annan sorts rollspel, där flickan inte riktigt platsade.
Flickan träffade en pojke i sitt rollspelsgäng, en som gick i hennes klass men som hon hittills inte hade lagt märke till eftersom han inte räknades till de som alla tjejer var intresserade av. Han visade sig vara både rolig, smart och omtänksam och flickan föll pladask för honom. Efter intensiv uppvaktning gav han upp och lever fortfarande tillsammans med flickan, som nu är mycket, mycket lycklig.
Flickan tänker ibland på vad ödet eller slumpen kan ställa till med och hon tror att hon idag inte skulle vara den hon är eller där hon är om hon inte hade vågat fråga om hon fick vara med den där gången i korridoren.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Vid nio års ålder föreslog min polare Samuel att vi skulle spela "Sarkath Hans gravvalv", som ägts och spelats av hans två äldre bröder. Senare skedde det att jag köpte DoD Chronopia och dessutom upptäckte att mina äldre kusiner en gång spelat rollspel men gärna skänkte bort grejerna (vilket innebar att jag kom över EDD, Samuraj, Chock m.m.), vilket väl bara ledde till att jag skönk djupare och djupare...
Blippe
Warrior
Visst, det brukar räcka med ett besök i en rollspelsaffär för att jag måste låna till hyran!
kis:22
kicka: 22
kis 22
kicka: 20
kis 21
kicka: 19
kis 21
kicka: 20
kis 24
kis 21
hmmm... poch inte alla på en gång givetvis
kis:22
kicka: 22
kis 22
kicka: 20
kis 21
kicka: 19
kis 21
kicka: 20
kis 24
kis 21
hmmm... poch inte alla på en gång givetvis
regelslaktaren
Hero
Re: En sann saga!
Det där var vackert....*snyft* (glädjetårar)
Det där var vackert....*snyft* (glädjetårar)
regelslaktaren
Hero
Re: jaha
Min storebror spelade.
Efter att ha sett det gjorde jag egna regler till vilda västern. Sen blev det skjuta av. Senare kom vi över drakar o demoner o därifrån gick det neråt...
Lustigt nog spelade jag CoC mycket tidigt i mitt liv, och tyckte det var jättespännande. Andra var inte lika positiva...
Min storebror spelade.
Efter att ha sett det gjorde jag egna regler till vilda västern. Sen blev det skjuta av. Senare kom vi över drakar o demoner o därifrån gick det neråt...
Lustigt nog spelade jag CoC mycket tidigt i mitt liv, och tyckte det var jättespännande. Andra var inte lika positiva...