morkbollen_UBBT
Warrior
Missförstå mig inte nu, detta inlägg är inte till för att slå ner på D&D, jag gillar att spela D&D, men har en liten fråga bara.
Ofta när jag skiftar mellan olika system så ändras känslan, trots att man spelar i samma setting. Säg DoD och D&D. Sättet jag ser på en karaktär, plats, magiskt föremål, är totalt annorlunda och faktiskt oftast till fördel för DoD.(Nu kan det ju vara så att ni inte känner det, men då kan ni ju strunta i det hela
)Så varför detta? Jag tror det handlar om reglerna. Dessa sätter ju upp strukturen på hur allt fungerar och hur man kan agera och det är det jag vill prata om. Det är ju inget problem att man ser på saker på olika sätt beroende på regler, men det är ett problem om den ena känns sämre och mindre inspirerande än den andra.
Varför jag(mycket personligt) tycker att D&D saker känns plattare tror jag beror på reglerna och dess upphov till lathet. D&D har regler, egentligen för allt. Dom ger en struktur och genomsyrar både settingen och spelstilen. Det finns CR, lvlar på monster, magi som bygger på lvlar, classer som ska vara balanserade mot varandra, allt detta som är byggt ur en struktur. Detta är bra för det ger en möjligheten att ändra saker, förstå hur allt hänger ihop och så klart vara balanserat. Vad jag tycker är dåligt är att det är lätt att lata sig. Alltså att man lätt lutar sig tillbaka på reglerna för att beskriva vad som händer.
T.ex. så är det väldig frestande att titta ut en fälla, med passande CR och bara trycka in den på ett passande ställe i sin dungeon. Sen kommer roguen där och med lite tur, skicklighet och smarthet hitta fällan. Han får en beskrivning och slår ett slag för att ta bort den. Säg sen att han misslyckas, ett klippblock trillar ner från himlen. Han slår antagligen ett Ref save, vid misslyckande tar han en del skada, men överlever antagligen om CR var runt hans lvl.
Jag ska bara passa på att igen sticka in med att detta är bara hur jag själv ser saker när jag snabbt funderar ut dom. Självklart kan det göras bättre, och bör göras det. Men det är ju min poäng, att inte vara så lat och bara lita på systemet, utan att inspireras till att göra sin egen vision. Säg om jag tänker mig samma sak till DoD. Då skulle det inte bara var en rogue utan alla som är vaksamma på detaljer, kanske en gravplundrare som är den mest erfarna, men alla skulle vara på sin vakt. Sen när dom hittat fällan skulle väl gravplundraren börja kolla. Dock finns det inga färdiga fallande klippblocksfällor så den måste beskriva mer logiskt än man behöver i D&D. Sen när den faller kanske han får ett Smi-slag, beroende lite på hur han står och hur vaksam han var. Dock är det inget säker och det blir antagligen modifierat. Misslyckas han, är han antaligen död eller med en krossad extremit. Detta skiljer sig också mycket, då man i princip alltid är berättigad till ett Ref slag i D&D, men inte garanterad ett smi i D&D.
Skillnaden ligger ofta i att i DoD är inget självklart, det finns inga regler för hur mycket skada man tar av klippblock, hur svårt det är att hoppa undan dom eller ens att desarmera en fallande sten fälla. Detta hur dumt det än låter tror jag är en styrka som DoD har, att reglerna inte är kompletta, vilket gör att SL måste tänka och det stimulerar hans kreativitet. Det finns saker som han måste göra.
Nu kanske jag har varit lite långrandig, men min poäng och fråga är iaf: Gör D&Ds kompletta och väldigt balanserade regler att man tappar inspiration och hur gör man för att inte falla i denna fälla? Då jag så klart gärna fortsätter att spela i D&D.
Ofta när jag skiftar mellan olika system så ändras känslan, trots att man spelar i samma setting. Säg DoD och D&D. Sättet jag ser på en karaktär, plats, magiskt föremål, är totalt annorlunda och faktiskt oftast till fördel för DoD.(Nu kan det ju vara så att ni inte känner det, men då kan ni ju strunta i det hela
)Så varför detta? Jag tror det handlar om reglerna. Dessa sätter ju upp strukturen på hur allt fungerar och hur man kan agera och det är det jag vill prata om. Det är ju inget problem att man ser på saker på olika sätt beroende på regler, men det är ett problem om den ena känns sämre och mindre inspirerande än den andra. Varför jag(mycket personligt) tycker att D&D saker känns plattare tror jag beror på reglerna och dess upphov till lathet. D&D har regler, egentligen för allt. Dom ger en struktur och genomsyrar både settingen och spelstilen. Det finns CR, lvlar på monster, magi som bygger på lvlar, classer som ska vara balanserade mot varandra, allt detta som är byggt ur en struktur. Detta är bra för det ger en möjligheten att ändra saker, förstå hur allt hänger ihop och så klart vara balanserat. Vad jag tycker är dåligt är att det är lätt att lata sig. Alltså att man lätt lutar sig tillbaka på reglerna för att beskriva vad som händer.
T.ex. så är det väldig frestande att titta ut en fälla, med passande CR och bara trycka in den på ett passande ställe i sin dungeon. Sen kommer roguen där och med lite tur, skicklighet och smarthet hitta fällan. Han får en beskrivning och slår ett slag för att ta bort den. Säg sen att han misslyckas, ett klippblock trillar ner från himlen. Han slår antagligen ett Ref save, vid misslyckande tar han en del skada, men överlever antagligen om CR var runt hans lvl.
Jag ska bara passa på att igen sticka in med att detta är bara hur jag själv ser saker när jag snabbt funderar ut dom. Självklart kan det göras bättre, och bör göras det. Men det är ju min poäng, att inte vara så lat och bara lita på systemet, utan att inspireras till att göra sin egen vision. Säg om jag tänker mig samma sak till DoD. Då skulle det inte bara var en rogue utan alla som är vaksamma på detaljer, kanske en gravplundrare som är den mest erfarna, men alla skulle vara på sin vakt. Sen när dom hittat fällan skulle väl gravplundraren börja kolla. Dock finns det inga färdiga fallande klippblocksfällor så den måste beskriva mer logiskt än man behöver i D&D. Sen när den faller kanske han får ett Smi-slag, beroende lite på hur han står och hur vaksam han var. Dock är det inget säker och det blir antagligen modifierat. Misslyckas han, är han antaligen död eller med en krossad extremit. Detta skiljer sig också mycket, då man i princip alltid är berättigad till ett Ref slag i D&D, men inte garanterad ett smi i D&D.
Skillnaden ligger ofta i att i DoD är inget självklart, det finns inga regler för hur mycket skada man tar av klippblock, hur svårt det är att hoppa undan dom eller ens att desarmera en fallande sten fälla. Detta hur dumt det än låter tror jag är en styrka som DoD har, att reglerna inte är kompletta, vilket gör att SL måste tänka och det stimulerar hans kreativitet. Det finns saker som han måste göra.
Nu kanske jag har varit lite långrandig, men min poäng och fråga är iaf: Gör D&Ds kompletta och väldigt balanserade regler att man tappar inspiration och hur gör man för att inte falla i denna fälla? Då jag så klart gärna fortsätter att spela i D&D.
