Nekromanti Låna mig din kreativitet! (till musikal/opera)

[Telash]

Jag försökte förut se om någon ville skriva ett musikallibretto till mig, men det var nog lite mycket begärt.

Så nu provar vi så här istället: ge mig era idéer, hur små eller stora de än är, direkt här.
Vad skulle din favoritopera/favoritmusikal handla om?
Vilken miljö? Vilka konflikter? Vilka roller?

Min idétorka är stor så alla tips mottages tacksamt.

 

[Ymir]

Förlåt att jag bara slutade svara i den tidigare tråden, alltså, grejen är, jag trodde aaaldrig att du faktiskt skulle vilja göra Muhammed Rasul Superstar, så jag blev helt tagen på sängen. Grejen är att Muhammed Rasul Superstar är något som bara måste göras, och om ingen annan vill göra det (det var en hezbollah-snubbe som pitchade idén en gång, men det var bara på nivån "nån borde göra det här"), så borde väl jag? Men då kommer prestationsångesten in, och tidsbristen. Grejen är, jag vet absolut ingenting om musikaler, och ska jag göra Muhammed Rasul Superstar, så måste det vara -awesome-. Vilket innebär att jag hade behövt läsa/se in mig på musikaler så jag hajjar genren, jag har inte ens sett Jesus Christ Superstar liksom. Det enda jag vet om musikaler stavas Bollywood...

Also, jag hade behövt lära mig skriva sångtexter...

och där jag är nu i mitt liv vet jag inte om jag har tid till dylik instudering (till att börja med kommer jag ha sporadisk internettillgång hela sommaren, men å andra sidan är det för att jag kommer vara i en öken full av muslimer, så man hade kanske kunnat få inspiration om inte annat...). Kanske om du hade varit okej med att vi jobbar i ett väldigt långsamt tempo, då borde det kunna vara genomförbart.

 

[Genesis]

Jag skulle nog föredra en "Siddharta Gautama Superstar" (eller kanske "Sakyamuni Superstar" låter bättre?). Det vore fett najs.

 

[Ymir]

Det kunde också funka, men buddhister har det så väl ställt med PR redan, och västerländsk popkultur kunde behöva en ny dos islam, det har varit skralt med det sen The Messenger, och den var det bara filmfikon som såg... och sen är det lättare att göra bra drama om en snubbe som får sitt hjärta utplockat av änglar och får rida keff pegasus för att ha fikarast med Moses och Jesus, jämfört med att skriva om en snubbe som gör sig av med sin rikedom och parkerar sig under ett träd för att meditera i tjugofem år. Till musik som låter så här... nog för att buddhismen är awesome, men den är inte lika musikal-worthy (i.e, melodramatisk) som islam, hela buddhismen går för tusan ut på att känslor är av ondo...

men visst, allt som utspelar sig i antika Indien är perr default awesome.

sen vore det -allra- fetaste förstås att göra typ Game of Thrones om arvet efter Muhammed, när han precis kolat vippen och hans följeslagare och anförvanter står där med ett purfärskt världsimperium att bråka om, men den boken hade jag inte kunnat skriva utan att få en fatwa på mig, för den hade behövt involvera blasfemi...

kanske kunde jag skriva den boken under pseudonym iofs...I really should.

 

[Telash]

Ymir: Vi behöver ju inte bestämma något nu. Vi kan alltid provleka så får vi se om vi tycker det är kul att sammarbeta. Typ du skriver några, rader, jag tonsätter dem, är vi nöjda osv?
För min del är all handling bra, så länge manuset är någorlunda enkelt att tonsätta, vilket i princip betyder: less is more. Ju färre ord som behövs för budskapet desto bättre.
Sen bör du ta i åtanke att jag skriver i allra högsta grad västerländsk klassisk musik, med andra inslag. Så musiken kommer inte bli särskilt autentisk, det har jag inget intresse av att göra.

 

[Arfert]

Tror att man kan skriva om mer jordnära saker... en av mina favoriter är Den listiga lilla räven av Leoš Janáček... Ja du hajar.

...sen är ju alltid ämnen som kärlek, svek och död poppis i en opera... som i Cavalleria rusticana. Men fortfarande rätt jordnära.

Fast å andra sidan gillar jag Ringen...

 

[Genesis]

och sen är det lättare att göra bra drama om en snubbe som får sitt hjärta utplockat av änglar och får rida keff pegasus för att ha fikarast med Moses och Jesus, jämfört med att skriva om en snubbe som gör sig av med sin rikedom och parkerar sig under ett träd för att meditera i tjugofem år.

Äh, det finns ju gott om stencoolt material att hämta från.

Han föddes ur sin moders högra sida och direkt därefter tog han sju steg i vardera fyra riktningarna. Ur hans fotsteg växte lotusblommor upp. Han föddes som en förutbestämd med 32 tecken på sin kropp som vittnar om att han skall bli en världshärskare eller en Buddha.

Det var genom att han fick syn på en sjuk, en åldring och en död person som han insåg livets förgänglighet. Han fick också syn på en tiggarmunk och han beslöt då att lämna hem, familj och livet i överflöd för att bli en vandrande sanningssökare.

… mediterade och ägnade sig under en period åt extremt asketiska övningar. Han plågade sin kropp så hårt som ingen annan och till slut så levde han bara på ett riskorn om dagen.

… Mara, beskriven som mörkrets demon och härskare över lustarnas världar, försökte besegra honom genom både styrka och list. Hans slutliga seger över Mara visas i konsten genom handen som tar vid marken (bhumiśparsamūdra) och får jordens gudinna att komma upp och vittna om hans goda gärningar i sina tidigare liv. När morgonen kom hade han nått en total och direkt insikt i sanningen och blev Buddha, den upplyste.

… Apan blev lycklig över att Buddha tagit emot hans gåva och skuttade runt i lycka, så att han föll ner i en brunn och dog.

… Buddha hade en kusin vid namn Devadatta som var avundsjuk på Buddhas framgångar. Han försökte vid flera tillfällen döda Buddha.

… svävande i luften lät han eldsflammor komma ur hans axlar och vatten ur hans fötter. Sedan lät han förvandla sig till ett oändligt antal buddhor som alla predikade läran. På så vis övertalade han konungen att hans lära var överlägsen alla andra.

… Buddha besökte sin döda moder i Indras himmel för att där berätta för henne sin lära. Efter att han hade besökt henne nedsteg han till jorden med hjälp av gudarna Brahma och Indra.

… Enligt vissa berättelser gick han då in i det slutliga nirvana (parinirvana) där ingen återfödelse längre existerar.

Kom inte och säg att det där inte är bra stoff till en musikal!

Till musik som låter så här...

Superstarifiera den där musiken så blir den ju hur episk som helst. Lite tunga elgitarrer och wailande kirrar biffen. Jamenar, kan man göra det här i en ståry om Jesus kan man ju ta sig en del friheter med Buddha, också. Kombinera buddhism med elgitarr så får du det här. Kombinera Bollywood med rock så får du det här.

Men visst, en musikal om Muhammed vore rätt tufft, också.

 

[Zappelina]

Jag tycker Conan som dramatisk tenor vore riktigt ball. Det skulle också vara roligt om kören hela tiden decimerades med hans framfart, tills att bara de starkaste rösterna (läs bossarna) återstår. Iallafall som en av scenerna. Sen borde någon barbarkvinna vara med också, alá Red Sonja.

Jag tycker också att duellerna borde utkämpas både med röst och svärd, lite om vart annat. Samt att de stora klasherna på scen borde vara understrukna först med upbyggligt blås och sedan cymbaler när väl svärden möts, eventuellt med det stora slagverket när väl träffar går in på bossar och/eller självaste huvudpersonen.

 

[Cybot]

*host* Julie d'Aubigny. En opera om dueller, opera och olycklig kärlek.
Eftersom det är en opera, fokus på olycklig kärlek.
Både för de som Julie använder och kastar bort, och de som förkastar henne.
Som en röd tråd genom operan går affären med Comte d'Albert

P.S: Vad kan jag säga. Fascinerande kvinna.

 

[Guest]

Jag tycker Conan som dramatisk tenor vore riktigt ball. Det skulle också vara roligt om kören hela tiden decimerades med hans framfart, tills att bara de starkaste rösterna (läs bossarna) återstår. Iallafall som en av scenerna. Sen borde någon barbarkvinna vara med också, alá Red Sonja.

Jag tycker också att duellerna borde utkämpas både med röst och svärd, lite om vart annat. Samt att de stora klasherna på scen borde vara understrukna först med upbyggligt blås och sedan cymbaler när väl svärden möts, eventuellt med det stora slagverket när väl träffar går in på bossar och/eller självaste huvudpersonen.

JAAA! Så ballt! Så jäkla ballt!

 

[Ulfgeir]

sen vore det -allra- fetaste förstås att göra typ Game of Thrones om arvet efter Muhammed, när han precis kolat vippen och hans följeslagare och anförvanter står där med ett purfärskt världsimperium att bråka om, men den boken hade jag inte kunnat skriva utan att få en fatwa på mig, för den hade behövt involvera blasfemi...

kanske kunde jag skriva den boken under pseudonym iofs...I really should.

Kanske då skall använda en pseudonym som pekar ut någon lagom ond/maktgalen/korrupt politisk/religiös ledare.. Menar då kan de ju utfärda en fatwa mot sina egna...

/Ulfgeir

 

[Genesis]

*host* Julie d'Aubigny.

Jag ställer mig helt och fullt bakom denna idé.