Nekromanti "Långsamma" rollspel?

[P.eLL.e]

Kul att jag lyckades väcka denna tråd till liv.

Hör också gärna mer om upplevelser och även fler spel. Har ett eget på gång som framförallt hämtar inspiration från Archipelago och Okult.

 

[gustaf s]

Jag gjorde ett berättarspel som heter Imagine där deltagarna utvecklar situationer tillsammans.

Jag gillade verkligen Imagine när jag prövade det. Tycker det var långsamt på ett lite annat sätt än ex Ribbon Drive och Fall of Magic. Och mer intensivt. Lite som stormens öga eller nåt. Det känns flyktigt och ögonblickligt, där de andra har historia med tydligare början och slut.

 

[Korpen]

Nå, tråden har ju inte varit återupplivad i mer än 14,5 timmar än så det kanske inte är jättekonstigt.

Jag har hållit ett öga på den tråden och tyckt det verkar riktigt mysigt, men jag fick inte riktigt grepp om ifall det var "långsamt" på det viset eller om det bara var så att fiktionen verkar sån i återberättandet. Sen var det väl ett tag sen jag funderade på det hela också (tråden är ju över ett år gammal), men det är fortfarande ett sug jag har.

Är man intresserad av "Fall of Magic" så kan man se det spelas på HyperRPG (på Twitch), första avsnitten av "Weeakly Afrimations" spelade fall of magic med bl.a. Ross Cowman som skrev det. Finns att se på youtube också. https://www.youtube.com/watch?v=uA2WTjMjAb4

 

[P.eLL.e]

Ja riktigt dyrt spel, men verkar som om varje spel är tillverkat lite manuellt.

Verkar snyggt och mysigt. Hur är det med omspelbarhet?

Ska kika på Imagine lite mer.

 

[Genesis]

Verkar snyggt och mysigt. Hur är det med omspelbarhet?

Det finns lite olika vägar att ta, och spelet kan nog bli hyfsat annorlunda med olika rollpersoner. Skulle säga att man gott kan lira det kanske tre gånger?

Men det är ju inte som att det finns brist på bra spel och alldeles för mycket tid att spela på, så jag tycker inte att omspelbarhet är så viktigt i ett kampanjspel.

 

[P.eLL.e]

Stämmer att Prosopopée, inte finns tillgängligt på engelska, som så mycket annat vackert här i världen.


Och ja, Fall of Magic är verkligen trevligt på det där långsamma sättet. Det är nog det spel jag spelat som bäst åstadkommer vad den här tråden handlar om. Ribbon Drive är nog en värdig tvåa.

Måste säga att man med Google translate rätt enkelt förstår vad det handlar om.

 

[P.eLL.e]

Rollspel och rollspel, men detta var med i 200 Word RPG challange (2015) och är rätt mysigt och inte särskilt hetsigt http://schirduans.com/david/wp-content/uploads/2015/04/Ring.pdf

 

[P.eLL.e]

Man skulle ju kunna göra nåt liknande med ett rött torp någonstans i Sverige (eller var man nu vill vara) där beskrivningar görs över de människor som bott där från 1770-1970 och hur taket slutligen rasar in en kall vinterdag 2015. Rita ett släkt/relations-träd av alla inneboende. Milstolpar i historien; vem byggde, storm, en brand, brott som begåtts, en stor sorg etc.

 

[Rickard]

Hur som helst: har du spelat nåt där ni tog er gott om tid med spelandet? Hur var det? Jag letar inte efter utläggningar om spel med omfattande regelsystem eller dylkt som lett till att spelet på ett oönskat vis dragit ut på tiden, utan jag hoppas på att få höra om upplevelser ni har gillat!

Den här glömde jag bort.

Första gången jag spelade Psychodrame var efter midnatt i Indierummet på GothCon. Spelets pitchades som fransk bänkdiskrealism där scenerna är långsamma. Jag som mest då spelade actionspel på en timme kände att det inte var min typ av spel men oj så fel jag hade. Bland de första scenerna satt Genesis och suckade över en kopp kaffe och kämpade i sitt inre om han ville ringa ett samtal eller inte. Eftersom Psychodrame fokuserar på familjedrama och eftersom det spelet går ut på att samskapa karaktärerna så visste alla vad det hela handlade om; om en man som återvände till sin familj efter många år. Hela scenen utspelade sig i våra huvuden medan vi betraktade Genesis och hur han spelade ut sin karaktär.

Just det här är för mig något som är viktigt att ta reda på. Nu följer en annan erfarenhet som jag tog med mig in i Imagine.

Indierummet på GothCon igen. Några år tidigare. Ännu en sen kväll men med ett helt annat spel - Bläck. I en scen råkade vi samskapa miljön runt omkring oss. Vi turades om, utan inbördes ordning, med att säga någon mening eller två och hela scenen som målades upp blev väldigt stämningsfull i sin kuslighet. Återigen, mycket av det som skedde - om det outtalade - skedde enbart i våra huvuden men vi visste alla att det var en häxa som skulle komma.

Så till Imagine, där hela strukturen är att personer - utan inbördes ordning - får säga en mening var och på så sätt fylla ut mer och mer i scenen. Spelet uppmuntrar till att bryta rutiner, alltså inte fortsätta beskriva på någon annan, utan ständigt hitta på nya saker - oväsentliga saker som ändå bidrar till att skapa en helhet. En fjäril som går från blomma till blomma, doften från rostade kastanjer som söker sig till näsan, barnskratt, värmen från solen, en ensam kvinna. [Objekt], [lukt], [ljud], [känsel], [känslor]; typiska saker som spelet föreslår att deltagarna ska lägga in.

När jag designade spelet så skapade jag inte en spelstruktur från tomma intet, utan jag utgick från en östasiatisk berättarstruktur kallad kishotenketsu. Den handlar mycket om att publiken till ett passivt medium - teater, film, böcker - ska skapa en egen bild av vad som pågår. Strukturen handlar om att få publiken aktiv. I Psychodrame visste alla den bakomliggande orsaken till mannen, i Bläck visste alla vad som skulle komma, i Imagine så vet alla att vad de beskriver nu ska paras ihop med vad de kommer att beskriva senare. I spelet ska nämligen deltagarna beskriva tre situationer. Den tredje situationen för samman personerna i de två första. Så första situationen kan verka rätt meningslös, om inte någon deltagare råkar beskriva en tvist (en ensam kvinna) som kastar om stämningen, men i den andra så vet deltagarna att vad de nu beskriver kommer att ha något att göra med den första situationen.

Ett exempel från ett lyckat tillfälle i Indiekorridoren på förra årets GothCon.

- En man ensam i en lägenhet. Väntar på en telefon som aldrig ringer.
- Bilolycka. Kvinna och barn dött.
- En man och en kvinna väntar på intervju på bokförlag. Mannen har skrivit om sin tid - om sin förlust. Pinsam konversation. Ett leende från kvinnan. En kaffestund väntar.

Imagine är helt konfliktlöst.

 

[P.eLL.e]

Imagine verkar synnerligen trevligt. Ska testa att spela det.

Har påbörjat ett projekt i den långsamma stilen nu. Borde kunna vara klart i slutet av maj.

 

[Kalil]

Ars Magica brukar inte göra många knop

 

[Genesis]

Igår spelade vi It's Complicated. Liksom första gången jag spelade det på GothCon 2015 så var det långsamt och ganska mysigt. Inga riktiga konflikter, ingen dramatisk berättelse, bara ett långsamt utforskande av ett antal människor och deras relationer till varandra. Vi spelade en grupp gymnasievänner som träffas tre år efter studenten i en stuga i Norrland och pratar lite med varandra, typ.

 

[Xhakhal]

Ganska nyligen var jag med och spelade ett parti Okult, där den intressanta situationen utvecklade sig att jag och en annan spelare var helt överens om att vi skulle spela med ett långsamt berättartempo.

Vi var däremot helt och hållet oense om vad ett långsamt berättartempo faktiskt betyder.
Resultatet blev, milt parafraserat:

Person A: Men SLUTA skriv iväg från situationen hela tiden, det är ingen panik! Ska det va långsamt eller inte eller!
Person B: Men SLUTA skriv så många meddelanden hela tiden, jag hinner inte med! Det ska va långsamt hallå!

Det var hur som helst roligt ändå, och jag gillar långsamt berättande i mina övriga spel också. Långsam skräck är den bästa skräcken, och psykodrama det bästa dramat. Däremot har jag inte upplevt att det berott mycket på spelsystem om det blivit så här, annat än att i vissa system har det rätt självklart inte blivit så långsamt. Technical Support Simulator 2016 är till exempel inte designat för långsamt spel.

w176 visade mig häromdagen the Beast, ett kortrollspel (som i, en kortlek används) för en person. Det går ut på att skriva dagbok i tjugo dagar (men kan förstås göras på tjugo minuter också) och sedan bränna upp den. Ett sådant spel kvalar nog in som långsamt, kanske inte per design, men tillåter helt klart den sortens spel. Just The Beast är extremt NSFW däremot, men idén går säkert att hacka (och har hackats) till mer rumsrena upplevelser.

 

[Xhakhal]

En annan upplevelse av långsam skräck var i Werewolf: the Apocalypse, som annars inte lånar sig så väl till långsam skräck.
Min rollpersons confidante genom hela livet visade sig ha svikit honom något så fruktansvärt, men när hon försökte rätta till det blev hon väldigt illa skadad och tillbringade en tid som mer eller mindre blind, med resultatet att min rollperson får massiva skuldkänslor tillsammans med panikångesten.
Under nästkommande halvår misslyckades min rollperson 'göra slut', pga dessa skuldkänslor och deras långa förhållande innan ("Jag har aalltid ääälskat diiiig"). Till sist spelar vi (två andra + jag) en väldigt långsam, lågmäld scen av typen 'håren i nacken reser sig på grund av vad vi INTE säger i den här scenen'. Det blir klart att de är för evigt förlorade för varandra, men att the mindfuck aldrig helt kommer försvinna. Gråt för vad ni förlorat, och hur illa ni gjort varandra! Och hur OND din gamla kompis blivit! Och hur wyrmen kan smyga sig in även hos de vi älskar mest! Etc!

... tills en annan spelare suckar högt och ropar "Men ååååh! Varför händer inget skräck någon gång i det här spelet! Det är aldrig någon handling här! Alla är bara kompisar hela tiden!"

...

 

[Rickard]

Imagine verkar synnerligen trevligt. Ska testa att spela det.

Om du kommer till skott, dela gärna med dig av erfarenheterna. Det skulle uppskattas verkligen mycket.

 

[P.eLL.e]

Om du kommer till skott, dela gärna med dig av erfarenheterna. Det skulle uppskattas verkligen mycket.

Absolut!

 

[P.eLL.e]

Går Psychodrame att ladda ner/köpa någonstans? Har svårt att googla fram något.

 

[Björn den gode]

Går Psychodrame att ladda ner/köpa någonstans? Har svårt att googla fram något.

Nej, det spelet är väldigt indie. Det vi har spelat är en av Genesis hackad version av ett speltestdokument, samt en gång med en Arvidos psykolog-plugin.

Samma författare som Prosopopé, lättast sättet att lära sig det är nog att dyka upp någon gång i ett indierum och be Genesis spelleda.

 

[RasmusL]

Nej, det spelet är väldigt indie. Det vi har spelat är en av Genesis hackad version av ett speltestdokument, samt en gång med en Arvidos psykolog-plugin.

Samma författare som Prosopopé, lättast sättet att lära sig det är nog att dyka upp någon gång i ett indierum och be Genesis spelleda.

...eller så laddar du bara ner det här:

http://froudounich.free.fr/PDF/PSYCHODRAME-FINAL01.pdf

 

[RasmusL]

((det är alltså tredje google-träffen om du söker på "psychodrame rpg" ))