Nekromanti Låt oss skapa en värld!

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Vår resa måste fortsätta (Drönarens börda)

Hur kom det sig att den här missvuxne strutsriddaren kände till något om Ulvgärde? Hur kunde en varelse som levde så här långt från Otterns fasor ha någon aning om dessa fasors sanna magnitud? Om det här hade varit en bluff från Ulvgärdes sida så hade grävlingsmannen inte varit så klumpig med antydningar. Å andra sidan kunde det vara precis vad Ulvgärdesmästarna ville att jag skulle tro.

Men jag tog risken och tog några steg mot grävlingen, fortfarande försiktigt. Min kniv fanns vid bältet ifall den skulle komma till användning, och jag hade anpassat mina förmågor till att hantera den med någorlunda hastighet och skicklighet under vår resa. Jag gillade inte att bruka våld. Det låg mot min natur. Det var något man gjorde i sitt primitiva medvetandeplan, vilket jag förvisso närmade mig med stormsteg. Jag var redo att snabbt och effektivt döda den här grävlingen, eller åtmindstone försöka. För att skydda Henne. Men det verkade inte som att grävlingen hade fientliga intentioner, och således spände jag av och lät axlarna sjunka. Jag travade fram ett par steg och märkte att den ludne resenären såg oroligt på min kniv. Jag log, och skakade avväpnande på huvudet, mina händer där han kunde se dem. Hade denna sällsamma grävlingsman vett att bemöta en medresenär med hyfs och vänlighet skulle inte jag vara sämre, men jag tänkte inte lägga ifrån mig kniven. Inte så länge jag hade Henne att skydda.

Så istället fortsatte jag att hålla armarna där han kunde se dem, klart och tydligt, och pulsade fram till honom i snön. Så harklade jag mig och besvarade hans fråga:

"Vi är på väg mot ett samhälle här i närheten, Fjätterskog. Vi hoppas kunna frigöra några av de Gamla Mästarnas slavar, och leda dessa till en ny framtid. Och...", sade jag när jag såg grävlingens oroade min. "...vi har ingen tid för pragmatiker. Vad som måste göras, måste göras. Det må förefalla omöjligt, men vi har inget val. Det är de gamla Mästarna som ligger bakom det här kriget, det är De som har bestämt att det ska inträffa. Vi tror att vi kan hindra Dem, men vi behöver all hjälp vi kan få." Jag såg nästan vädjande ut. "Men som sagt, vi har ingen tid för pragmatiker. Tänkte ni föreslå att två som kan vara föga mer än barn inte kan förhindra en världsomspännande konflikt så kan ni lika gärna vända er om och gå, Herr Grävling."

Sedan log jag lite skamset och tillade, fortfarande med händerna högt i luften. "Jag är Mog, och det här är min Leah. Vem har jag nöjet att tilltala?"
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
En allians bildas!

Furst Basenanji går den unge jaktmästern Saibo till mötes ute på borggården. De talar inte samma språk men deras tolkar skickas iväg. Här möts två män som ser varandra!
Utan ord förmedlas och lindras sorg, förtvivlan men också hopp och segervittring. Revansch...

"Många är de som sällar sig till Ainurioe nefeeriti...- alvfolkens fiende! Vi skall aldrig glömma inkräktarens nesliga handling. Inte förrän vi ser honom och hela hans folk med sina vargbestar går under i vågorna, kommer vi sluta längta efter den revansch våra gudar har planerat för oss!"
En ny säkerhet hörs i Basenanjis tal. En ny övertygelse. Ett nytt mod. Basenanji tänker inte låta profetian gå i uppfyllelse.

"Västmark, Saibos stammar och Basenanjis trupper står enade! Alla som inte vill gå den Vite Ulvens nesliga öde till mötes rekommenderas att sluta upp kring vårt gemensamma standar; Den Gröna Hindens Armé!"

Folket jublar och vapen lyfts. Nu är tid för att gå Vitulvs styrkor till mötes. Frågan är bara, vad gör Basenanji så säker på framgång? har han inte förstått vad Vitulvs Vargbestar är i kraft att göra? Känner Fursten till något ingen annan gör?
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,740
Location
Helsingborg
Re: En allians bildas!

Saibo nickar sakteligen vid Basenanjis tal.
När de inte längre är i folkets åsyn början han tala, sakta, men med stolthet, och sorg. Hans tal är understrykt av gester. Efter ett kort tag så börjar tolk att översätta.

"Kung Basenanji, Jag är rädd att jag inte vara till hjälp då vi är utrustade för helig jakt och inte profetians krig. Vi är illa skyddade mot annat än sluga men blodtörstiga vargbestar. Våra rustningar är ej lämpade för krig mot män med stål och järn utan gjorda för att möta bestar som i sin blodtörst går rakt mot hjärta och hals..
Vi kom endast för att varna er och ge er de frusna markernas folks försäkran att vi kommer. Fem hundraden, kanske det dubbla eller tredubbla. Och det innan månen har återfötts.

Om nu har rustningar till låns så är allt gott och då kan vi stanna för att ge den lilla hjälp som 17 av de frusna markernas demonvargsjägare och banemän kan ge, men om ni inte har något sådant till övers så har jag tre val.

Att låta mina män slåss och dö oskyddade. Och det kan jag inte göra, för som Jaktledare ligger min själ ligger i pant för deras, och att slänga bort deras liv inför pilar och mäns list skulle döma mig till att aldrig få känna värmen igen. Mitt andra val är att vara overksam. Och det är inte heller gott. För overksamhet främjar skuggan.
Mitt tredje val är att återvända till norden för att återvända i mina förfäders rustning och med män klädda i järn, utrustade för profetians krig.

Om jag måste så väljer jag det tredje, för det är valet som är minst ont av de tre."
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
ur skogen...

Ut ur skogen kom dvärgen...
Han tittade på de kummel som fanns där med en stor vördnat inför de döda. Sakta tittade han sig omkring för att se om det fanns någon där.
 

Silvervarg

Warrior
Joined
20 Jul 2003
Messages
346
Silvervarg anländer

Långt underjord står en bädd av silver på den ligger en man vars kropp är gjord av mörker -tillsynes sovande. Med ett ryck som får marken omkring att skälva reser sig varelsen och säger med mörk röst:
- Jag känner doften av blod, marken vibrerar av strid och luften är fylld av krig. Det är nu tiden kommit för mig Silvervarg att vakna ur min slummer.

Sakta reser sig varelsen upp. Sakta greppar den en stor stridshammare höjer den och ger upp ett vrål som får haven.luften och marken att dallra ända ner till Vitulvs salar. Sedan talar han ut i mörkret: Jag har hörsammat ditt rop Lord Renesis jag kommer, jag kommer med eld och mörker...

Med en kraft så stor att berget han kammare ligger i spyr eld - Långt i norr får ett ensam vulkan utbrott- flyger han söderut mot Ziriana. Hans färd norrut sänks världen i ett kort mörker solen försvinner och istället visar sig en blodröd måne... det hela är över på några sekunder men lämmnar djupa frågor i de visas tankar...

Lite senare i Ziriana, Lord Renesis borg.

Lord Renesis sitter på sin tron då plötsligt dörarna till salen flyger upp och vakterna kastas undan. Framför tronen står en vargman med silverpäls.
Lord Renesis reser sig från sin tron och talar:
Silvervarg min frände det var länge sedan vi sågs. Jag förväntade mig en barbarhövding.
Silvervar svara: Den kroppen lämmnade jag för länge sedan men jag hörde din kallelse och kom.
Lord Renesis svar: Jag ser det och Skallkrosaren hänger vid ditt bälte, men säg mig var är din armé?
- Min armé ligger i slummer herre men jag skall väcka dem och de skall kämpa för den röda månen, vilka är våra fiender? Och vilka är våra vänner?
Lord Renesis svar:

Över till dig Lord Renesis.
 

Silvervarg

Warrior
Joined
20 Jul 2003
Messages
346
Re: Silvervargs Armé

Efter samtalet med Lord Renesis ger sig Silvervarg ca 90 mil norrut till han kommer till berget Blodtoppen, omgivet av tät lövskog (eller Rakazaur som det heter på Kaura) (namnget av dess blodrödafärg). Han stannar framför berget och ropar med höga stämma:
Vakna mina barn, vakna. Vi skall ge oss till strid! Er herre har återvänt!


Ned för berget och ut ur skogarna strömmar tusentals varelser av dessa släkten: Alver* och Vargar**.

* Blekhyade och svarhåriga
** Stora vargar med silverpäls.

Den stora skara Alver och vargar börjar skrika:
Hell Silvervarg den store härskaren!!

Silvervar höjer handen och ropen slutar. Sedan säger han:
Ni vet vad ni skall göra. Vandra söder ut till Ziriana, där väntar Lord Renesis er. Jag själv ska vandra i söder.

Med vindens far försvinner han. En mycket gammal Alv säger:
Vi hörde vår härskares order, sätt igång genast.

Trummor och strid hör börjar ljuda och fanor resas, fanor med
nattsvart grund och en blodröd måne på...

Sedan börjar det stora tåget vandra söder ut, deras tramp får marken att skaka och deras trummor och horn hör miltals omkring...
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,288
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Re: Klaffels profetsia

Se far, på himmelen.

Bort, skynda in, det här mörkret är inte av vår värld.Barnet springer, ser allvaret i sin faders ögon.Fadern vänder sig bort, tittar upp mot skyn, en röd strimma,månen är röd ... ..är det här det första tecknet?

Är vår tid inne, är det dags att gräva upp våra vapen.

(djup suck)

Fadern vandrar ut i mörkret och lämnar sin familj, som många andra denna natt...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Mot slagfältet

Det var sent på kvällen då riddar Frede mötte upp med konungen. Det hade tagit honom och Andor Fulgorator och dennes kamrater flera dagar att hinna ikapp hären. De möttes av häpna miner när de färdades längs med leden av soldater och hästar, och fler än en gång hade hästar slitit sig av blotta åsynen av "hjulskansen".

Under de dagarna hade Frede och Andor talat om mycket och sakta lärt sig såpass mycket av varandras språk att de kunde kommunicera någorlunda obehindrat.

Andor och Frede visades snabbt in i konungens paviljong. "Hell, konung! Jag bringar en frände från fjärran Vidonia. Andor Fulgorator är hans namn, mekanurg hans syssla och senior hans titel."

Konungen reste på sig och gick fram mot främlingen. "Jag hälsar er, Andor Fulgorator, till mitt hem, och beklagar att mitt hem nu endast är ett tält i vildmarken. Likväl, ni är min gäst och gästfriheten är obegränsad. Mitt hem är ert." Riddar Frede fick översätta, med en kort ursäkt till konungen att främlingens kunskaper i västtunga var begränsad. "Jag har endast sett er maskin på avstånd, och vid Gud, den är sannerligen ett mirakel. Om ni ändå kom med ett tjog sådana istället för en enda..." Konungen slog sorgset ner blicken, men lyfte den snart igen med ett leende och klappade Andor på ryggen. "Men nog med sådant! För en kväll åtminstone, låt tal om krig och härar vara som bortblåst. Mat och vin till min gäst!"
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Joinar tråden, rätta mig om jag har fel

Razariel ryckte till.
[color:\\"white\\"]En bön ?[/color], tänkte hon. [color:\\"white\\"]Det var många generationer sedan jag hörde en bön med sådan innerlighet och sann tro.[/color]

Strax hörde hon starka steg i korridoren utanför. Det knackade på hennes dörr och hon öppnade. Där utanför stod Herrens budbärare, Elia. Han talade med Guds röst och sade:

[color:\\"green\\"] Razariel! Västmarks konung har bett om beskydd över sin flotta. Du är stark och trofast i tron på Herren, därför skall du fara till den fallna jorden och strida för Västmark och Maelgia. Guds hand kommer vara över dig.[/color]

Razariel bugade och spände på sig sitt svärd av tro, rätade på ryggen och gav sig av. Hon var vacker, och hade stolt hållning. Hennes isblå ögon röjde ett skarpt intellekt och hennes käklinjer var stolta. Ängelns stora, kraftiga, vita vingar och brunblonda hår svepte i vinden när hon lämnade härligheten i Paradiset och kom in i förtappelsens värld. Hon tappade nästan andan när mörkret slog an hennes bröstpansar och skakade hennes kropp. Hon hade inte väntat sig detta motstånd.

Den stolta stridsängeln pilade genom skyn och siktade in sig på Västmark, sagans rike. Även om det fans älvafolk och hedningar där, var Guds hand över dem, för de bad trofast och följde hans bud.

(F.ö. bra idé att göra en tråd om detta!)

Edit: Ändrade lite färger och lade till beskrivning av Razariel
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Razariel Övervakar mötet

[color:\\"white\\"]Perfekt![/color], tänkte hon. [color:\\"white\\"]Mötet avlöper precis som jag planerat. Ulvarna är dömda att misslyckas om denna allians blir till! Gud, styrk mina händer i det verk jag börjat, och låt mig gå fram i segertåg med dig.[/color]
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Jubel i skyn och en smädelse mot Vitulv

Razariel jublade från sitt gömställe en bra bit från de skramlande maskinerna.

[color:\\"white\\"]Nu, vargfä! Nu är stunden kommen för dig att falla! Du ondskans arvinge, underjordens avskum! En allians svetsad av Gud kan du inte stå emot! Ve dig, du mörkerbest![/color]


Razariel följde efter de båda männen i deras vidare samtal, men hon höll sig dock dold från alla dödligas blickar. Stillsamt bad hon i sitt hjärta:

[color:\\"white\\"]Fader, Gud. Skapare av allt gott, all makt är dig given i himmel och på jord.Jag ber dig, styrk din tjänare i hennes arbete och ge henne styrka att bekämpa den ondska som står dig emot. Amen.[/color]
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Razariel andas ut

Hon reste sig till sin fulla längd där hon suttit på ryggstödet till konungens tron. Spejaren formligen kryllade av mörka varelser som bet och rev i hans själ och förvanskade hans sinne. Razariel hade fått uppbringa hela sin styrka för att undvika att dras med av den kraft som stod runt honom. Det fanns ingen möjlighet för henne att ingripa.


[color:\\"white\\"]Gode Gud, det var nära ögat. Låt nu konungen stå fast vid sitt beslut och låt mig skänka honom styrka[/color]






Edit:
Ändrat Razariels uppgift.
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Re: Lord Renisis på besök.

Razariel ruskade på huvudet och reste sig försiktigt. Det där hade gjort ont. Magikern hade utan tvekan varit omedveten om hennes närvaro, men ändå hade hans kraft slagit henne med häpnad då hon varit på väg ut ur tronsalen.

Nu drog hon sig försiktigt in i tronsalen igen och ställde sig med draget svärd framför konungen av Västmark.

Hell er Konung av Västmark. Jag kommer med fredliga syften, sade magikern.

Razariel slappnade av en aning.

Nå tala, sade Kungen

Mitt namn är Lord Renisis.Jag söker en allians med er för att tillsammans besegra avskummet Vitulf.

Razariel brast ut i glädjetårar och lät svärdet glida tillbaka i sin skida. Här fanns jobb att göra.

[color:\\"white\\"]Tack, Fader, för din omsorg om dina barn![/color], grät hon och lyssnade uppmärksamt till vad som sades mellan de båda.
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Re: Konungens svar

Razariel skakade skrattande på huvudet.

[color:\\"white\\"]Vilket humör han har, min käre konung![/color]

Hon följde efter konungen ut mot fältet, ut från Västmarks trygga salar ut mot en oviss framtid. För de som kunde se andevärlden skådade en ståtlig konung vandrande mot ett slagfält med en mäktig stridsängel i all sin prakt vid hans sida.
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Razariel ilar till Konungen av Västmark

Genom skuggor och vålnader, ulvebestar och behemother flög hon. Razariel, ljusets förkämpa tvingade sina vingar att piska allt fortare där hon pilade genom skogar och över fält.

Den stolta ängeln hade tagit en reknognoseringsflykt bortåt väst för att se vad som skedde. Flertalet mörkevarelser hade försökt stoppa henne, men hon hade nått fram till kusten.

Genom mörkret i natten hade en mjuk, böljande röst brutit fram som ett spjut. Yassilus, havets härskare ställde sin kraft till att stödja Vitulv, Västmarks numera svorne fiende. Om denna allians stod fast var Västmark dömt, trots metalurgens maskiner.

Hon ilade fram, sliten och trött av ansträngning och många sår. Hon landade vid konungen där han stod på fältet och viskade i hans öra:

[color:\\"white\\"]Fienden blir allt starkare, han vinne bundsförvanter var dag. Sök, SÖK, du konung! Sök efter allianser och finn styrka i dem du finner runt dig! Förlåt Lord Renisis hans felsteg och ta hans män och honom till dig![/color]

Over to you, Krille...
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
En glimt i skyn

När Yassilus slungade sig upp ur havet såg han en glimt av ljus i skyn som for bort och han kände en närvaro som han...jo, han hade känt den förut. EN ÄNGEL!

Guds folk och förkämpar...Men han visste ännu inte vilken sida denna Guds slav stod på... Det återstod att ta reda på.
 

Fahnen

Swordsman
Joined
24 Apr 2003
Messages
459
Re: Muggas möter en dvärg

För första gången på länge skådar Muggas och hans folk stjärnljus. Den kalla nattvinden bär med sig blodsdoft och krigslarm. Muggas tänker: Ack vad jorden lider under soldaters tramp. Denna värld där allianser bryts och vänner ställs mot varandra, far mot son...
Men vad är det där på andra sidan heden? Något litet som rör sig fort framåt...
Den lilla varelsen är nu inom synhåll Men är det inte en dvärg? Jo det är det... men de dog väl i det stora kriget där vi tvingades under jorden? Jag undrar vad den lille kommer med för sattyg mot oss... en krigsförklaring?

Den lille mannen med stort skägg, yxa i bältet och sköld på ryggen stannar fram för Kung Muggas och säger:
Väl mött konung Muggas, jag kommer i fred!. Jag är Midar av stens ätt, kung över dvärgahem. För länge sedan rådde öppen fiendeskap mellan våra folk. Men vi söker fred nu när världen står inför dess dom. Vi vet hur Stenjättarnas vrede känns, alltför väl...
Säg mig stor konungn, borde inte vi som håller berget kärt kämpa tillsammans och glöma gammal fiendeskap som bara de äldste av vårat folk minns?. Jag hörde av våra spejare att Stenjättarna åter kommit över jorden, därför kommer jag själv för att möta er: Som ett tecken på fred lägger jag min yxa Mjödor Allsmakta och min sklöd Vansaddyre vid dina fötter och ber dig glömma och förlåta och ta min hand!
Den lösgör yxan vid bältet och plockar fram sin sköld och lägger ner den framför Muggas fötter och säger:
Detta är tecknet på våran välvilja! Tar du emot den?


Midar berömmer vitulv för en jävligt snygg karta och alla andra för en bra och intresant tråd.
 

Lambendil_UBBT

Warrior
Joined
31 Jan 2002
Messages
258
Location
Bodafors, Jönköpings Län
Plötsligt exploderas synen, det skär i sinnet och balansen försvinner. SMÄRTA, PLÅGA! SORG! Känslorna skär genom Razariels själ. En av de bevingade lider, Razariels eget folk. Dem hon älskar mest, de, just de lider.

Hon ser på Västmarks konung med tvehågsenhet. Skall hon stanna och bevaka denne man, en dödlig. Eller skall hon fara för att skydda sitt folk. Hon vet inte, men det gör Han... Hon sluter ögonen och låter sinnet fara med en hastighet långt vida över den någon bevingad någonsin rest, även hon själv.

Hon ropar, kallar efter Honom, Han som en gång varit henne så kär, och fortfarande är:

[color:\\"white\\"]HJÄLP![/color]

Över till dig...Han...
 
Top