Re: Cyniskt?
Människor är farliga, giriga, krigiska djur och ingen värld med oss i kommer någonsin att bli en utopi.
Fast det är inte det jag säger. Utan snarare att utan förståelsen och insikten om vad vi kämpar med/emot (dvs oss själva - människan som djurvarelse) så målar vi upp en bild som ligger för långt bort. Jag tycker det är intressantare att snarare försöka se en mer utopisk värld som bygger på verkligheten snarare än en filosofisk vision. För det är något som då blir värt något att sträva efter.
Det är lite "Mycket snack, lite verkstad" - det är oerhört lätt att ställa sig på lådan och berätta att det vore bättre om alla är snälla och alla dåliga egenskaper togs bort. Det är populistiskt skitsnack i mina öron.
För jag ser på inget sätt att människan är fördömd eller att vi inte kan bättra oss som kollektiv. Jag tycker att vi kämpar hela tiden för att uppnå detta (men vi misslyckas rätt mycket också).
En stor del av detta ligger i att vi, utifrån vårt eget perspektiv, har en förhållandevis lång livscykel. När man börjar få något som man inte vill förlora så föds stelhet och konservatism. Ofta är det unga människor som inte har så mycket att förlora som är de som skriker högst om förändring. Vilket är helt naturligt.
Så jag delar inte din uppfattning om att jag är speciellt cynisk. Egentligen.
Poängen - jag ser inte varför vi i den utopiska bilden skall utrota de sidor som vi har med oss som varelser genom vårt arv. Egoismen grundar sig i överlevnad, våldsamheten likaså. Medan vi fortfarande bär våra djuriska anlag så bör vi snarare bygga samhällen som fungerar bättre trots dessa anlag, än att ta bort dem. För det som krank säger tolkar jag som helt uppåt väggarna. För att uppnå detta måste vi radikalt förändra människan som varelse så att alla psykopater, våldspersoner, labila individer, etc, tas bort från vår kollektiva genpool. Och då blir det folkmord, men om målet är psykopater så kanske det är av godo? För behåller man dessa indivder i ett kollektiv kommer de att bryta på kollektivets normer, förr eller senare. Och primitiva djuriska känslor kommer att kickas in, hämnd, lust, begär, överlevnad, passion, rädslor och dussintals med flera, och vi får kaoset och slumpmässigheten som finns i oss som varelser igen. Och utopin går sönder.
Den här bildlektionen är öppen för alla och jag tänker inte låta lille Marco sitta i sin hörna och bara måla med svarta färger och dra flickorna i håret. Bara så du vet.
Personangrepp!!! ,-)
Nejdå, den här diskussionen kräver högt i tak, misstänker jag. =)
